18 juli 2018

Demokratin ska styra utvecklingen – inte bankerna

Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Vi vill bland annat se en lag som tvingar storbankerna att hantera kontanter. Därför är det glädjande att en enig Riksbankskommitté nu föreslår att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige. Det vore ett steg i rätt riktning, men staten behöver också ta ett större ansvar.

Många bankkunder är i dag upprörda över att de hindras ta ut eller sätta in sina pengar i kontanter på bankkontoren. Visst, digitaliseringen skapar nya möjligheter för näringslivet och för oss som konsumenter. För många innebär det alltmer kontantlösa samhället inga problem, men dagens situation påverkar också många väldigt negativt och gör tillvaron svårare. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land. Samtidigt gör det samhället sårbarare vid kriser.

Under överskådlig framtid kommer inget politiskt beslut att fattas om att avskaffa kontanter i samhället. Ändå håller det på att ske via storbankernas agerande. De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. Detta eftersom de vet att det är lättare att tjäna pengar på användandet av kort. Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga och att sluta skjuta över ansvaret på bankkunderna.

Vänsterpartiets representant i Riksbankskommittén har i ett särskilt yttrande inför kommitténs fortsatta arbete påtalat behovet av att staten genom Riksbanken tar ett större ansvar för att säkerställa kontanthantering i hela landet. Idag finns det ingen myndighet som har ett tydligt utpekat ansvar för en fungerande kontanthantering i Sverige. Riksbanken har också den mest tillbakadragna rollen i kontanthanteringen bland jämförbara centralbanker. Det är dags att ändra på det.

Genom att ge Riksbanken ett större ansvar för kontanthanteringen och ett uppdrag att återupprätta egna regionala depåer och kontor kan vi säkra en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Detta samtidigt som vi minskar på centraliseringen till Stockholm. Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna istället för att låta bankerna göra det. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

04 juni 2018

Dags att ta bort vinstjakten i välfärden

För oss i Vänsterpartiet är inte politik ett maktspel. Vi har inte engagerat oss i politiken för att gynna oss själva och göra karriär. För oss handlar hela vår politiska gärning om att skapa ett samhälle som gör livet bättre för alla. För oss hänger ideologi och praktik ihop. Vi vet att förändring är möjlig. Om man vill. För som Olof Palme en gång sa: politik är att vilja!

Vänsterpartiet vill förändra - och vi har visat att det är möjligt. Under mandatperioden har vi förhandlingarna med regeringen drivit igenom 90 reformer som gör skillnad i din och min vardag. Vi har fått igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn. Vi har sett till att mammografin är avgiftsfri och att historiskt stora satsningar gjorts på vården och annan välfärd.

Under många år har vi drivit debatten om att stoppa vinstjakten i välfärden. Idag går flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärd istället till privata vinster. Vår utgångspunkt är väldigt enkel: de som driver skola, vård och äldreomsorg ska göra det av rätt skäl. Vi ska vara trygga med att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är.


Länge fick vi driva debatten om att stoppa vinstjakten i välfärden helt ensamma. Men genom att villkora budgetförhandlingarna med en överenskommelse om att stoppa vinstjakten så lyckades vi få med oss även Socialdemokraterna. Det som tidigare sades var omöjligt att genomföra blev nu genomförbart. Även här visade vi att förändring är möjligt.

7 juni ska nu riksdagen rösta om ett förslag som ska stoppa vinstjakten inom större delen av välfärden. Det var det här Vänsterpartiet gick till val på och det är en stor seger att vi nu kommit såhär långt. Där finns dock en stor risk att förslaget faller eftersom Alliansen och SD tydligt har ställt sig på välfärdsföretagens sida för att bevara vinstjakten i välfärden.

Det verkar alltså som om vinstfrågan än en gång blir en stor valfråga. Inte mig emot, det här är en fråga som visar på en knivskarp linje mellan vänster och höger i svensk politik. Alliansen och SD har visserligen stöd av penningstinna lobbyister och näringslivets kampanjmaskineri - men vi som vill ha en trygg välfärd utan vinstjakt har stöd av större delen av Sveriges befolkning.

Vi har lyckats få Socialdemokraterna att lägga förslag för att stoppa vinstjakten. Samtidigt kallar sig Socialdemokraterna för mittenparti och flörtar öppet med Centerpartiet och Liberalerna. Är det någon som för ett ögonblick tror att några av riksdagens främsta privatiseringsivrare, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer gå med på att stoppa vinstjakten om de får något inflytande?

För att få en välfärd att lita på måste vi stoppa vinstjakten. Bara så kan vi säkerställa att vi får en välfärd som är till för oss alla – inte för att ge vinst åt ägare. Vill du vara säker på att lägga din röst för ett stopp för vinstjakten i välfärden? Då finns bara ett parti att rösta på 9 september. Vänsterpartiet – riksdagens enda vänsterparti.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

27 maj 2018

Rapport från partistyrelsen 26-27 maj

Partistyrelsen önskar alla medlemmar och sympatisörer en fantastisk sommar.
Vi ses i valrörelsen!
Strålande sol och högsommarvärme i Stockholm utgjorde inramningen när partistyrelsen samlades på ett halvkvalmigt Café Marx för det sista mötet innan sommaren. Ett möte som såklart till stora delar präglades av det kommande valet och det rådande politiska läget. Men också av att det går väldigt bra för oss nu. Vi går framåt i opinionen och medlemsantalet är uppe på rekordnivåer.

Det finns uppenbarligen ett behov av ett parti som står upp för sina värderingar. När andra står med fingret i luften och försöker känna vartåt vindarna blåser för tillfället så står vi fast. Socialdemokraterna visar å andra sidan tecken på att klappa igenom fullständigt, precis som de gjort på andra håll i Europa när de anpassat sig efter högerns och rasisternas agenda.

Det finns nu en stor och öppen besvikelse inom Socialdemokraterna. En besvikelse som hos många byggts upp under lång tid utifrån deras svek kring LSS och sjukförsäkringen, kring deras agerande när det gäller strejkrätten osv osv. När så utspelet kring migrationspolitiken kom så var det droppen som fick bägaren att rinna över hos många.

Många lämnar nu Socialdemokraterna och sneglar mot oss. Det innebär att vi måste vara beredda att under de kommande månaderna ta på oss viktiga uppgifter. Det viktigaste är att vi fortsätter prata om jämlikhet. Moderaterna och Sverigedemokraterna bygger sin taktik på att göra människor rädda och Socialdemokraterna klarar inte av att stå upp för sina värderingar.

Nu är det upp till oss. Vi behöver kliva fram och ta plats. Vi växer, men borgarna riskerar att vinna valet om de tillsammans med SD tillåts fortsätta styra agendan. Vi behöver ge hopp och visa på att förändring är möjlig. Vi är Moderaternas och Sverigedemokraternas motpol och att bryta upp den ram de försöker sätta är vår viktigaste uppgift.

Detta var något av det som diskuterades under punkten om det politiska läget. Något som också konstaterades var att nu när riksdagens omröstning kring vinster i välfärden närmar sig så börjar Socialdemokraterna alltmer låta som Vänsterpartiet. Därför gäller det nu att se till att påminna folk om att det är tack vare Vänsterpartiet som frågan nu över huvud taget ligger på riksdagens bord.

Vid tre-fyra tillfällen under varje kongressperiod genomför partistyrelsen separatistiska möten som en del i att stärka det internfeministiska arbetet. Detta möte var det dags för ett av dessa. Efter detta vara det dags att genomföra en rad val. Till Organisations- och stadgegruppen (OSG), till styrgruppen för kvinnors organisering och styrelsen för Syninge kursgård.

Även internationellt ansvariga i partistyrelsen valdes och Johanna Eliasson från Göteborg och Sara Högelius från Blekinge blev båda omvalda. De blev dessutom omvalda som ordförande respektive ledamot i Vänsterns Internationella Forum (VIF), Vänsterpartiets organ för internationellt solidaritetsarbete. De fick också möjlighet att rapportera om VIFs arbete.

Under det gångna året har de haft en rad utmaningar att arbeta med, inte minst organisatoriskt. Nu börjar saker och ting komma i ordning och man ska kunna börja arbeta mer aktivt med projekten igen. Fokus i alla projekt ligger på gräsrotsorganisering, främst genom utbildningsinsatser med syfte att stärka unga och kvinnor i olika vänsterorganisationer.

En lång och bra diskussion ägnades också åt partistyrelsens arbetsformer och ansvarsfördelning. I slutet av förra året genomfördes en enkät riktad till den dåvarande partistyrelsen med frågor kring hur man upplevde uppdraget. Utifrån detta har ett underlag tagits fram för att utveckla partistyrelsens roll och arbetsmetoder och få en bättre fördelning av ansvar.

Det märks att valrörelsen har dragit igång och tempot börjar öka. Mycket av mötet präglades som sagt av valet och planeringen inför det. Mycket av det som sker i partistyrelsen har dock ett långt perspektiv och mötet avslutades med att vi tog de första besluten för planeringen inför nästa val. Dvs EU-valet som kommer att äga rum vis samma tid nästa år.

Men först har vi ett riksdagsval att vinna!

24 april 2018

En skam att Sverige sviker kurderna

När Vänsterpartiet snart samlas för att demonstrera på 1 maj i Kalmar så gör vi det tillsammans med Kurdiska Folkets hus. Tillsammans kommer vi då att uppmärksamma kurdernas frihetskamp och Turkiets försök att krossa det kurdiska självstyret i norra Syrien.
Kurderna besegrade Daesh (IS). Under kriget mot terrorrörelsen hyllades de stridande kurderna världen över. Medan västvärlden bekämpade Daesh med drönare och stridsplan, förintade kurderna terrorrörelsen bäst på marken. Kurdernas kamp i staden Kobane och Raqqa gav stora rubriker och vann internationella sympatier.

Nu angrips samma kurder av Nato-landet Turkiet. Ett allt mer diktatoriskt styrt Turkiet fruktar att kurderna ska få frihet att styra sig själva. Angreppet är inte bara politiskt helt förkastligt utan det är också ett brott mot folkrätten och internationellt lag. Trots detta sviker omvärlden och övergreppen mot de som nyss sågs som hjältar möts av en öronbedövande tystnad.

Proteströsterna har varit få även i Sverige. Det enda parti som protesterat kraftigt mot Turkiets militära angrepp är Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har under decennier stött kurdernas kamp runt om i hela Mellanöstern för sin rätt att få tala sitt språk och uttrycka sin kultur, men också kurdernas rätt att få makt och inflytande över de områden där man lever.

Idag förnekas Kurderna sin frihet. I Turkiet ökar förtrycket mot den kurdiska befolkningen och mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan blir för varje dag som går allt mer diktatorisk. Tiotusentals politiskt aktiva, journalister, advokater och människorättsaktivister, till och med barn, har fängslats.

En gång i tiden brukade Sverige vara en stark och självständig röst i utrikespolitiken. En röst som inte var rädd att tydligt säga ifrån mot förtryckare. Men när det gäller Turkiets övergrepp mot kurderna så får tystnad råda. Sannolikt hänger det samman med att EU har gjort Turkiet till sin gränsvakt och därför inte vill utmana Erdogan så som skulle behövas. Det är en skam.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat Ibrahim Barakat, ordförande Kurdiska Folkets hus i Kalmar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

17 april 2018

Klassamhället gör att Majblomman behövs

Nu har jag köpt årets Majblomma. Som vanligt önskar jag att jag inte skulle behövt göra det. Många hyllar, med rätta, Majblommans viktiga arbete. Men ingen vill prata om varför en organisation som Majblomman egentligen behövs. Ingen vill prata om det klassamhälle och de stora klassklyftor som är själva orsaken till att det nu är det dags för Majblommans insamlingskampanj igen.
Tyvärr är behovet av att stödja barn i ekonomiskt utsatta familjer fortfarande stort. Klassklyftorna har ökat mer i Sverige än i något annat jämförbart land. Därför går också alla pengar från Vänsterpartiets 1 maj-insamling till just Majblomman. Men till skillnad från andra partier så bekämpar vi också själva grunden till att Majblomman behövs, klassamhället.

Tack vare Majblomman kan några av alla de barn som tvingas betala priset för att vi fått ett samhälle där ett fåtal rika gynnas på bekostnad av oss andra ändå få hjälp. Det kan handla om hjälp till en cykel, stöd för att följa med på en klassresa eller något annat som normaliserar vardagen. Majblomman rycker in när klassamhället skördar offer och lämnar utsatta barn efter sig.

Jag menar att vi måste få till en förändring på detta. Barn vars föräldrar måste förklara att en ny skjorta till skolavslutningen är en omöjlighet, för att inte tala om semester. Barn som ”inte vill” gå på klasskamratens kalas, därför att man inte har råd att ta med sig någon present. Barn som har en klump av oro som ligger i magen och gnager. Sånt kan jag aldrig acceptera.

Vänsterpartiet har drivit igenom en rad förbättringar som något minskar behovet av Majblommans insatser: glasögonbidrag och gratis medicin för barn, lovaktiviteter, gratis simundervisning för 6-åringar, fler anställa på fritids, avgiftsfri kollektivtrafik för unga och nu senast en satsning på sommaraktiviteter på fritids, kultur för barn och unga och stöd till idrott för barn och unga.

Detta har vi lyckats få med oss regeringen på. Det är bra, men det räcker inte. Vi vill skapa ett samhälle för alla, inte bara de rikaste. Då måste man också göra något åt det skattesystem som högern riggade för att gynna de rikaste. Det har regeringen hittills vägrat. Man vill inte prata om den uppenbara elefanten i rummet – klassamhället.

Det är därför Majblommans insamlingskampanj behövs igen. Så blunda inte för klassamhället du också. Gå med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg, lämna ett bidrag till insamlingen till Majblomman och viktigast; rösta för förändring 9 september. Använd din röst för att se till att barn ska slippa vara beroende av Majblommans insamlingar i framtiden. Lägg din röst på Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat

27 mars 2018

Jag lyssnar på de som arbetar på Samhall

Statligt ägda Samhall har ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Det är ett oerhört bra och viktigt uppdrag som handlar om rätten till ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning. Det är ett uppdrag som måste värnas.

Frågan är om Samhall verkligen lever upp till detta idag när man alltmer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag? De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats. Hur står sig då detta samhällsuppdrag när marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in? Om det råder det delade åsikter.

Helen Dahlström är chef för Samhalls Kalmardistrikt. Hon ser inga problem med denna utveckling av Samhall. Jag skrev i min artikel om de allvarliga missförhållanden inom Samhall som tidningen Dagens Arbete rapporterat om och som jag fått del av genom personliga kontakter. Dahlströms svar på detta är att: ”vi sätter alltid våra medarbetare först”.
Max Gustafson illustrerar väl hur många på Samhall vittnar om hur de behandlas
- nämligen som förbrukningsvaror. Inte som människor som behöver extra stöd.
Men Dahlström är långt ifrån den enda som reagerat på min artikel. Faktiskt är det inte många artiklar jag skrivit som skapat ett sådant engagemang som min artikel om Samhall. Och ingen av de som hört av sig delar Dahlströms bild. Långt därifrån. Istället är det en ström av bekräftelse av bilden med arbetsmiljöproblem och missförhållanden på Samhall jag möts av.

Blandat med tacksamhet för att någon äntligen uppmärksammar situationen kommer flera vittnesmål som ”Ja har alltid mått bra på mitt jobb. Har aldrig mått dåligt över att behöva ta mig till jobbet. Inte förrän de sista 6-7 åren. Nu går det bara åt fel håll.” För att inte tala om alla säger att ”Det är bara pengar det handlar om. De har glömt av individen som ska göra jobbet.”

Dahlström har sina direktiv. Jag lyssnar på de som arbetar ”på golvet”. När många av dem vittnar om att Samhall inte lever upp till sitt uppdrag så är det ett problem. Ett problem som staten som ägare måste ta ansvar för att rätta till.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

14 mars 2018

Återupprätta Samhalls samhällsuppdrag

Den svenska välfärden byggdes med en tydlig bild av att alla har rätt till en plats där man kan bidra till samhällsbygget efter sin egen förmåga. Statligt ägda Samhall har varit en del av detta, med ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Samhall bygger alltså på en i grunden mycket sund tanke – allas rätt till ett meningsfullt arbete.


Men som på så många andra områden inom välfärden har marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in även här. Och som på så många andra håll har det lett fel. Det som skulle ha varit en chans till ett meningsfullt arbete har mer och mer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag. De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats.

Detta har lett till ökad press och sämre arbetsmiljö för de anställda – personer som har ett särskilt behov av stöd och trygghet. Genom åren har medier avslöjat flera allvarliga missförhållanden inom Samhall. Nyligen publicerade exempelvis Dagens Arbete en serie artiklar som visar att det finns stora brister i arbetsmiljön hos Samhall. Brister som gör att de anställda inte klarar arbetet.

Samhalls uppdrag är att bygga upp människor genom att ge dem meningsfull sysselsättning, inte att bryta ner eller sortera bort människor. Samhalls ägare, staten, måste nu akut ta ansvar för de missförhållanden som råder. Vinstjakten måste bort och Samhall måste återgå till att arbeta för ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...