07 september 2018

Vänsterframgång ger hopp i en allvarlig politisk tid

Vi lever i en allvarlig politisk tid. Valet den 9 september kan avgöra hur Sverige ska se ut för lång tid framöver. Det handlar om vilket land vi ska vara. Vad vill du vakna upp till den 10 september?

Högerextrema och rasistiska rörelser växer i vår omvärld och nazister demonstrerar öppet på våra gator. De senaste åren har Sverigedemokraterna och högern kommit närmare och närmare varandra. Nu låter de ofta väldigt lika varandra. Många är med rätta oroliga för att SD ska få inflytande över svensk politik efter valet. Valresultatet spelar roll i berättelsen om Sverige.

Att högern faktiskt pratar om att ta makten med hjälp av rasister, det gör också det här valet till ett av de viktigaste valen i modern tid. Vi kan se till att det inte blir så. Vi som inte vill se ett Sverige som styrs av högerns iskalla klasspolitik och SDs råa rasism är så många fler än de som vill dit. Det finns ett alternativ till berättelsen om ett val där extremhögern växte – Vänsterpartiet kan växa mer!

Vänsterpartiet går in valspurten med ett starkt stöd. Det såg länge ut som om högern och rasismen skulle bli valets vinnare, men det ser nu ut att bli Vänsterpartiet. Jag tror att det beror på att folk gillar att det i alla fall finns ETT parti som inte har testat SD-retorik för att vinna valet. Jag tror att folk gillar partier som står för sina ideal och inte svajar hit och dit.

Vänsterpartiet är den tydligaste motkraften till SD:s blåbruna politik. Vi går till val på att skapa ett samhälle för alla – inte bara några få. En röst på Vänsterpartiet visar att det finns hopp. När den yttersta högerkanten växer, så är vi många som kan visa att det också finns en helt motsatt rörelse. En rörelse för sammanhållning och rättvisa istället för splittring och hat.

Valresultatet spelar roll i berättelsen om Sverige. Ingenting är ödesbestämt – framtiden avgörs av oss alla tillsammans den 9 september. Om löpsedlarna dagen efter talar om den stora framgången för vänstern, för de tydligaste antirasisterna, då betyder det något för samhällsklimatet. Det betyder något för vilket land vi vaknar upp till den 10 september.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

30 juli 2018

Rätten till ett värdigt liv får aldrig förvandlas till ett lotteri

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett jämlikare Sverige. Ett Sverige för alla, inte bara några få. Det innebär förstås att den som lever sitt liv med en normbrytande funktionalitet ska ha samma möjlighet till ett gott liv som alla andra. Vi vill därför se ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans för att kunna värna en jämlik hantering över hela landet.

Personlig assistans är en av tio insatser i LSS. Vi ser idag hur den personliga assistansen urholkas och försvagas. Det måste få ett slut! LSS är en frihets- och rättighetsreform som måste värnas och förstärkas och pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste upphöra. Vår gemensamma välfärd ska skapa frihet för alla, ge oss alla möjlighet att leva goda liv.

Det handlar om att vi ska vara ett jämlikt land som behandlar folk värdigt. Då är det inte rimligt när vi får vittnesmål om hur biståndshandläggare bokstavligen sitter och klockar toalettbesök och andra privata angelägenheter. Det är inte värdigt för den enskilde. Det är inte värdigt för handläggaren. Och det är definitivt inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle.

Ansvaret för personlig assistans är idag uppdelat på både kommun och stat. Som det är nu, går det en konstlad gräns vid tjugo timmars grundläggande behov. Till de grundläggande behoven, som kommunen ansvarar för, räknas exempelvis hjälp med personlig hygien, hjälp med måltider och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde individen.

För att vara berättigad till statlig assistansersättning måste dessa grundläggande behov av assistans bedömas kräva assistans under minst tjugo timmar per vecka. Följden av detta är att det ofta är två myndigheter, kommunen och Försäkringskassan, som utreder den enskildes behov. Båda vill slippa ansvaret, och kostnaden, och inte sällan gör de olika bedömningar.

Det är en onekligen en absurd ordning och förslag om att kommunerna ska överta all personlig assistans har förts fram. Det vore väldigt olyckligt. Många kommuner saknar både resurser och vilja och inte sällan får kommunens ekonomi då avgöra. Andra kommuner är bra och har en hög ambitionsnivå. Det blir helt enkel avgörande var man bor för vilket stöd man får. Ett lotteri.

Pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste få ett slut, men att göra kommunerna till ensam huvudman för assistansen är inte en lösning. Vänsterpartiet menar att den personliga assistansen är en rättighet som inte kan hanteras så rättsosäkert. Istället tillhör LSS definitivt de rättigheter som staten bör stå som garant för - en gång för alla.

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett Sverige för alla, inte bara några få. Då kan vi aldrig tillåta att rätten till ett värdigt liv förvandlas till ett lotteri.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

21 juli 2018

Gör Sverige till världens mest jämlika land igen

Välfärdsstaten Sverige byggdes för att samhället i grunden var orättvist – och uppgiften var att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Vänsterpartiet är det enda parti som vill ändra på det.

”Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det.” Orden är Olof Palmes, och de uttalades i en tid när Sverige var på väg mot att bli världens mest jämlika land. Han såg klassklyftorna som fanns och valde att göra något åt dem. Klyftorna minskade och välfärden utökades i en tid då socialdemokratin både ville och vågade utmana det rika toppskiktet.

Man hade ambitionen att bygga ett Sverige för alla – inte bara de rikaste – och Sverige blev världens mest jämlika land. Det är inte så väldigt länge sedan. Men sen hände något. Istället för beslut som steg för steg gjort att ojämlikheten minskade så tilläts ojämlikheten skena. Och i Sverige har ojämlikheten ökat mest av alla jämförbara länder.

Beslut för beslut ökade klassklyftorna igen. Vårt skattesystem förändrades i grunden och blev mindre progressivt och omfördelande. Miljardärer kan idag betala mindre andel i skatt än vanliga arbetare – och de kan få tillbaka enorma belopp i avdrag. Vi har fått ett skattesystem som är riggat för de rika, men Socialdemokraterna vill låta ”lagt kort ligga”.

Olof Palmes arvtagare vill inte låtsas om att klassamhället finns. Istället kallar sig Socialdemokraterna nu för mittenparti och flörtar öppet med Centerpartiet och Liberalerna. Är det någon som för ett ögonblick tror att några av riksdagens främsta skattesänkare, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer gå med på ett skattesystem som utjämnar klyftorna om de får något inflytande?

Visst, det går bra för Sverige - men det är många människor som inte märker av det. Fattiga pensionärer, sjuka, ensamstående mammor m fl får väldigt lite del av att vi som land är rikare än någonsin tidigare. Samtidigt är det uppenbart att sjukvård och annan välfärd behöver mer pengar. Pengarna finns som sagt, men de finns i fickorna hos ett fåtal.

Vänsterpartiet vill se en ny skattereform. Den reformen ska omfördela och bidra till att göra Sverige till världens mest jämlika land igen. Dess utgångspunkter vill vi ska se ut så här:
  • Säkra välfärdens finansiering genom att öka skatteintäkterna.
  • Ökad ekonomisk jämlikhet – omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik.
  • Lika skatt för lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk.
  • Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag.
  • ”Förorenaren betalar” ska gälla som grundprincip.
  • Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar måste utökas.
  • Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning.
Vi står inför ett vägval. Det går att göra Sverige till världens mest jämlika land igen. För samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det. Men det krävs politiker som vill och vågar utmana det rika toppskiktet. Det har Sveriges enda vänsterparti - Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

18 juli 2018

Demokratin ska styra utvecklingen – inte bankerna

Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Vi vill bland annat se en lag som tvingar storbankerna att hantera kontanter. Därför är det glädjande att en enig Riksbankskommitté nu föreslår att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige. Det vore ett steg i rätt riktning, men staten behöver också ta ett större ansvar.

Många bankkunder är i dag upprörda över att de hindras ta ut eller sätta in sina pengar i kontanter på bankkontoren. Visst, digitaliseringen skapar nya möjligheter för näringslivet och för oss som konsumenter. För många innebär det alltmer kontantlösa samhället inga problem, men dagens situation påverkar också många väldigt negativt och gör tillvaron svårare. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land. Samtidigt gör det samhället sårbarare vid kriser.

Under överskådlig framtid kommer inget politiskt beslut att fattas om att avskaffa kontanter i samhället. Ändå håller det på att ske via storbankernas agerande. De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. Detta eftersom de vet att det är lättare att tjäna pengar på användandet av kort. Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga och att sluta skjuta över ansvaret på bankkunderna.

Vänsterpartiets representant i Riksbankskommittén har i ett särskilt yttrande inför kommitténs fortsatta arbete påtalat behovet av att staten genom Riksbanken tar ett större ansvar för att säkerställa kontanthantering i hela landet. Idag finns det ingen myndighet som har ett tydligt utpekat ansvar för en fungerande kontanthantering i Sverige. Riksbanken har också den mest tillbakadragna rollen i kontanthanteringen bland jämförbara centralbanker. Det är dags att ändra på det.

Genom att ge Riksbanken ett större ansvar för kontanthanteringen och ett uppdrag att återupprätta egna regionala depåer och kontor kan vi säkra en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Detta samtidigt som vi minskar på centraliseringen till Stockholm. Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna istället för att låta bankerna göra det. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

04 juni 2018

Dags att ta bort vinstjakten i välfärden

För oss i Vänsterpartiet är inte politik ett maktspel. Vi har inte engagerat oss i politiken för att gynna oss själva och göra karriär. För oss handlar hela vår politiska gärning om att skapa ett samhälle som gör livet bättre för alla. För oss hänger ideologi och praktik ihop. Vi vet att förändring är möjlig. Om man vill. För som Olof Palme en gång sa: politik är att vilja!

Vänsterpartiet vill förändra - och vi har visat att det är möjligt. Under mandatperioden har vi förhandlingarna med regeringen drivit igenom 90 reformer som gör skillnad i din och min vardag. Vi har fått igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn. Vi har sett till att mammografin är avgiftsfri och att historiskt stora satsningar gjorts på vården och annan välfärd.

Under många år har vi drivit debatten om att stoppa vinstjakten i välfärden. Idag går flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärd istället till privata vinster. Vår utgångspunkt är väldigt enkel: de som driver skola, vård och äldreomsorg ska göra det av rätt skäl. Vi ska vara trygga med att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är.


Länge fick vi driva debatten om att stoppa vinstjakten i välfärden helt ensamma. Men genom att villkora budgetförhandlingarna med en överenskommelse om att stoppa vinstjakten så lyckades vi få med oss även Socialdemokraterna. Det som tidigare sades var omöjligt att genomföra blev nu genomförbart. Även här visade vi att förändring är möjligt.

7 juni ska nu riksdagen rösta om ett förslag som ska stoppa vinstjakten inom större delen av välfärden. Det var det här Vänsterpartiet gick till val på och det är en stor seger att vi nu kommit såhär långt. Där finns dock en stor risk att förslaget faller eftersom Alliansen och SD tydligt har ställt sig på välfärdsföretagens sida för att bevara vinstjakten i välfärden.

Det verkar alltså som om vinstfrågan än en gång blir en stor valfråga. Inte mig emot, det här är en fråga som visar på en knivskarp linje mellan vänster och höger i svensk politik. Alliansen och SD har visserligen stöd av penningstinna lobbyister och näringslivets kampanjmaskineri - men vi som vill ha en trygg välfärd utan vinstjakt har stöd av större delen av Sveriges befolkning.

Vi har lyckats få Socialdemokraterna att lägga förslag för att stoppa vinstjakten. Samtidigt kallar sig Socialdemokraterna för mittenparti och flörtar öppet med Centerpartiet och Liberalerna. Är det någon som för ett ögonblick tror att några av riksdagens främsta privatiseringsivrare, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer gå med på att stoppa vinstjakten om de får något inflytande?

För att få en välfärd att lita på måste vi stoppa vinstjakten. Bara så kan vi säkerställa att vi får en välfärd som är till för oss alla – inte för att ge vinst åt ägare. Vill du vara säker på att lägga din röst för ett stopp för vinstjakten i välfärden? Då finns bara ett parti att rösta på 9 september. Vänsterpartiet – riksdagens enda vänsterparti.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

27 maj 2018

Rapport från partistyrelsen 26-27 maj

Partistyrelsen önskar alla medlemmar och sympatisörer en fantastisk sommar.
Vi ses i valrörelsen!
Strålande sol och högsommarvärme i Stockholm utgjorde inramningen när partistyrelsen samlades på ett halvkvalmigt Café Marx för det sista mötet innan sommaren. Ett möte som såklart till stora delar präglades av det kommande valet och det rådande politiska läget. Men också av att det går väldigt bra för oss nu. Vi går framåt i opinionen och medlemsantalet är uppe på rekordnivåer.

Det finns uppenbarligen ett behov av ett parti som står upp för sina värderingar. När andra står med fingret i luften och försöker känna vartåt vindarna blåser för tillfället så står vi fast. Socialdemokraterna visar å andra sidan tecken på att klappa igenom fullständigt, precis som de gjort på andra håll i Europa när de anpassat sig efter högerns och rasisternas agenda.

Det finns nu en stor och öppen besvikelse inom Socialdemokraterna. En besvikelse som hos många byggts upp under lång tid utifrån deras svek kring LSS och sjukförsäkringen, kring deras agerande när det gäller strejkrätten osv osv. När så utspelet kring migrationspolitiken kom så var det droppen som fick bägaren att rinna över hos många.

Många lämnar nu Socialdemokraterna och sneglar mot oss. Det innebär att vi måste vara beredda att under de kommande månaderna ta på oss viktiga uppgifter. Det viktigaste är att vi fortsätter prata om jämlikhet. Moderaterna och Sverigedemokraterna bygger sin taktik på att göra människor rädda och Socialdemokraterna klarar inte av att stå upp för sina värderingar.

Nu är det upp till oss. Vi behöver kliva fram och ta plats. Vi växer, men borgarna riskerar att vinna valet om de tillsammans med SD tillåts fortsätta styra agendan. Vi behöver ge hopp och visa på att förändring är möjlig. Vi är Moderaternas och Sverigedemokraternas motpol och att bryta upp den ram de försöker sätta är vår viktigaste uppgift.

Detta var något av det som diskuterades under punkten om det politiska läget. Något som också konstaterades var att nu när riksdagens omröstning kring vinster i välfärden närmar sig så börjar Socialdemokraterna alltmer låta som Vänsterpartiet. Därför gäller det nu att se till att påminna folk om att det är tack vare Vänsterpartiet som frågan nu över huvud taget ligger på riksdagens bord.

Vid tre-fyra tillfällen under varje kongressperiod genomför partistyrelsen separatistiska möten som en del i att stärka det internfeministiska arbetet. Detta möte var det dags för ett av dessa. Efter detta vara det dags att genomföra en rad val. Till Organisations- och stadgegruppen (OSG), till styrgruppen för kvinnors organisering och styrelsen för Syninge kursgård.

Även internationellt ansvariga i partistyrelsen valdes och Johanna Eliasson från Göteborg och Sara Högelius från Blekinge blev båda omvalda. De blev dessutom omvalda som ordförande respektive ledamot i Vänsterns Internationella Forum (VIF), Vänsterpartiets organ för internationellt solidaritetsarbete. De fick också möjlighet att rapportera om VIFs arbete.

Under det gångna året har de haft en rad utmaningar att arbeta med, inte minst organisatoriskt. Nu börjar saker och ting komma i ordning och man ska kunna börja arbeta mer aktivt med projekten igen. Fokus i alla projekt ligger på gräsrotsorganisering, främst genom utbildningsinsatser med syfte att stärka unga och kvinnor i olika vänsterorganisationer.

En lång och bra diskussion ägnades också åt partistyrelsens arbetsformer och ansvarsfördelning. I slutet av förra året genomfördes en enkät riktad till den dåvarande partistyrelsen med frågor kring hur man upplevde uppdraget. Utifrån detta har ett underlag tagits fram för att utveckla partistyrelsens roll och arbetsmetoder och få en bättre fördelning av ansvar.

Det märks att valrörelsen har dragit igång och tempot börjar öka. Mycket av mötet präglades som sagt av valet och planeringen inför det. Mycket av det som sker i partistyrelsen har dock ett långt perspektiv och mötet avslutades med att vi tog de första besluten för planeringen inför nästa val. Dvs EU-valet som kommer att äga rum vis samma tid nästa år.

Men först har vi ett riksdagsval att vinna!

24 april 2018

En skam att Sverige sviker kurderna

När Vänsterpartiet snart samlas för att demonstrera på 1 maj i Kalmar så gör vi det tillsammans med Kurdiska Folkets hus. Tillsammans kommer vi då att uppmärksamma kurdernas frihetskamp och Turkiets försök att krossa det kurdiska självstyret i norra Syrien.
Kurderna besegrade Daesh (IS). Under kriget mot terrorrörelsen hyllades de stridande kurderna världen över. Medan västvärlden bekämpade Daesh med drönare och stridsplan, förintade kurderna terrorrörelsen bäst på marken. Kurdernas kamp i staden Kobane och Raqqa gav stora rubriker och vann internationella sympatier.

Nu angrips samma kurder av Nato-landet Turkiet. Ett allt mer diktatoriskt styrt Turkiet fruktar att kurderna ska få frihet att styra sig själva. Angreppet är inte bara politiskt helt förkastligt utan det är också ett brott mot folkrätten och internationellt lag. Trots detta sviker omvärlden och övergreppen mot de som nyss sågs som hjältar möts av en öronbedövande tystnad.

Proteströsterna har varit få även i Sverige. Det enda parti som protesterat kraftigt mot Turkiets militära angrepp är Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har under decennier stött kurdernas kamp runt om i hela Mellanöstern för sin rätt att få tala sitt språk och uttrycka sin kultur, men också kurdernas rätt att få makt och inflytande över de områden där man lever.

Idag förnekas Kurderna sin frihet. I Turkiet ökar förtrycket mot den kurdiska befolkningen och mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan blir för varje dag som går allt mer diktatorisk. Tiotusentals politiskt aktiva, journalister, advokater och människorättsaktivister, till och med barn, har fängslats.

En gång i tiden brukade Sverige vara en stark och självständig röst i utrikespolitiken. En röst som inte var rädd att tydligt säga ifrån mot förtryckare. Men när det gäller Turkiets övergrepp mot kurderna så får tystnad råda. Sannolikt hänger det samman med att EU har gjort Turkiet till sin gränsvakt och därför inte vill utmana Erdogan så som skulle behövas. Det är en skam.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat Ibrahim Barakat, ordförande Kurdiska Folkets hus i Kalmar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...