Kaj Raving - Nybro

Ideologiska skillnader tydliga när äldreomsorgen diskuterades i kommunfullmäktige

2012-01-31T20:14:00.000+01:00

Den stora frågan på kommunfullmäktige igår var diskussionen kring hur framtidens äldreomsorg ska se ut i Nybro. Intresset var stort och många hade kommit för att lyssna på partiernas syn i frågan. Och det var många som var uppe i talarstolen. Sossarna hade uppenbarlige beordrat alla sina nämnds- och styrelseordföranden att säga något utifrån sitt respektive område. Det blev många anföranden befriade från allt ideologiskt innehåll.

Desto mer ideologiskt var det när borgarna klev upp, även om de givetvis inte visade det öppet. Istället spred man många vackra, "avideologiserade" ord om individens valfrihet kring sig. Och ungefär lika många pannor lades i bekymrade veck över den framtida finansieringen, där det stod klart att anhöriga och välgörenhetsorganisationer kommer att spela en mycket större roll i deras framtida äldreomsorg.

Så subtil var inte jag! Jag tänker inte hymla eller skjuta undan de ideologiska skillnaderna som är så tydliga när man skärskådar dem. Tvärtom så tänker jag ta varje chans jag får att lyfta upp dem i ljuset. Detta till uppenbart stort förtret inte bara för borgarna, som grymtade ilsket i bänkarna, utan även för det socialdemokratiska kommunalrådet Markus Lund som gjorde sitt bästa för att tona ner de ideologiska skillnaderna i sin sammanfattning.

Tilläggas kan också att Marcus Lund strax därefter, när jag under enkla frågor ställde frågan, vägrade svara på om han kunde tänka sig privatiseringar nu när samarbetet med Vänsterpartiet upphört. Kommentarer till det är väl överflödiga... Nåväl, det här är vad jag sa i mitt inlägg på ett ungefär:

Den främsta visionen när man pratar äldreomsorg, eller välfärd över lag, är givetvis visionen om att bli av med borgarna i riksdagen eftersom de ser till att kommunerna och därmed även äldreomsorgen dräneras på resurser. Det handlar om äldreomsorgens finansiering som nån talade om tidigare.

Personalen är den utan tvekan viktigaste resursen inom omsorgen. Och personalen i Nybro gör ett fantastiskt jobb, ofta utifrån sämre förutsättningar än de förtjänar. Vad vi i Vänsterpartiet vill göra är att ge personalen förutsättningarna att göra sitt jobb på allra bästa sätt!

Öka bemanningen. Det blir ett tyngre och tyngre arbete där allt fler är riktigt gamla och har ett större vårdbehov. Då behövs det fler händer i vården för att man ska få en rimlig arbetssituation och en bra omvårdnad.

Mer utbildning. Väldigt många som jobbar inom omsorgen idag har inte tillräcklig yrkesutbildning eller så kanske de behöver fortbildning. Men då måste man kunna få vikarier när någon är på utbildning så att inte personalen måste gå kort när någon är borta.

Rätten till heltid. Man ska kunna försörja sig på sitt arbete och ofrivillig deltid ska inte behöva accepteras år efter år bara för att det handlar om en kvinnodominerad bransch. Heltid ska vara norm, deltid en möjlighet.

Vettiga scheman. Man ska kunna ha rimliga arbetsdagar, även som anställd inom äldreomsorgen, utan delade turer eller för mycket helger. Särskilt om vi ska kunna attrahera den personal som behövs i framtiden. Den här frågan hänger givetvis ihop med bemanningssituationen.

Detta är saker som ger personalen rimliga möjligheter att göra ett bra jobb och som vänsterpartiet vill genomföra. Dessvärre är kommunen till stora delar bakbunden av en högerregering som tycks ha en nedmontering av välfärden som ett av sina främsta mål. Minskade statsbidrag och sänkta skatter dränerar kommens ekonomi och gör det oerhört svårt att bedriva en offensiv välfärdspolitik. Men vi kommer inte att sluta göra vårt bästa.

Vänsterpartiet förespråkar också valfrihet i omsorgen som innebär att de som får omsorg också får makt att styra över sin vardag. Jag tycker att äldre (och andra som är i behov av hjälp) själva måste få bestämma vad hemtjänsten ska hjälpa till med och att det ska finnas större individuell anpassning i de särskilda boendena. Det är verklig valfrihet

Fullmäktige sa nej till vår valfrihetsmotion för ett år sedan. Då gavs besked, svart på vitt, att det inte är valfriheten för den enskilde individen som ligger i fokus för högern, utan det är möjligheten för privata företag att tjäna grova pengar på en lukrativ marknad av gamla och sjuka som är deras högsta prioritet.

Istället för att införa verklig valfrihet vill man konkurrensutsätta och privatisera omsorgen. Valfrihet för de äldres skull är alltså inte intressant, däremot vill man skapa en ”äldreomsorgsmarknad” för företagens skull. Äldre människor är inte kunder som ska ut och leta äldreomsorg på en marknad där vinstintressen styr. De är medborgare med rätt till bästa möjliga äldreomsorg utifrån behov. Skattepengar ska användas till bättre äldreomsorg, inte hamna i fickorna på privata företagare. Därför är vi emot en privatisering av välfärden.

Jag säger bestämt nej till högerns politik med nedmontering av vår gemensamma välfärd och deras låtsasvalfrihet som är en dimridå för att privatisera och föra in vinstintresset i välfärden. Jag säger ja till en valfrihet som ger gamla människor i äldreomsorgen makt över sin egen vardag och jag säger ja till satsningar på välfärden som ger de anställda möjlighet att utföra sitt jobb så bra som de vill.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, äldreomsorg, privatisering,

"Guldkorn" på en söndagseftermiddag

2012-01-29T19:09:00.000+01:00

Helgen har bjudit på några härliga "guldkorn" som är värda att lyftas särskilt. Som att riskkapitalbolaget Carema Care sparkade ett skyddsombud som påtalade prister i arbetsmiljön. Det är bara åt h-e på så många plan! Samtidigt fortsätter rean på offentlig verksamhet.

Helgen bjöd också på två stora icke-överraskningar i nyhetsform. Att avgöra vilken som var minst överraskande är helt omöjligt att avgöra. Men media har i alla fall rapporterat att det inte finns nån grund för påståendet att skattesänkningarna skapar jobb. Att det däremot skapat en j-a massa elände är lätt att se.

Lika föga överaskande var nyheten om den kanadensiska studien som visar att människor med låg IQ är benägnare att ge efter för rasism och fördomar. Men varför en studie kan man undra? För ärligt talat, det resultatet hade vilken normalbegåvad människa som helst kunnat få fram efter en snabb koll under hashtaggen #svpol på Twitter.

Och på tal om Twitter så var det kul att följa taggen #överklassafari igår och se hur en busslast på klassresa till Solsidan kunde få högern så provocerad att man offentligt visade sitt klassförakt. Sen upprörs överklassen över att klassföraktet möts av klasshat... Så odla ditt klasshat (men hata inte människor).

Och på tal om människor som är distanserade från verkligheten. Igår samlades Kristdemokraterna, fast till extra riksting för att välja en ny partiledare. Ett val som knappast kunde gå fel. För oss i oppositionen vill säga. Möjligen hade resan utför gått lite fortare med sekt-Odell vid rodret. Nu fick Hägglund sitta kvar och administrera utträdet ur riksdagen för partiet. Jag gratulerar Sverige!

Men ärligt talat, är det nån som vet vad poängen är med KD? Inte konstigt att KD-representanter visar sin brunaste sida och förespråkar att svenska medborgare som begår brott ska utvisas. Om barn till invandrare vill säga. Vart då, kan man ju fråga sig? Och varför i h-e har ni inte redan gått med i SD för? Men är det en sammanslagning man väntar på kanske?

Sånt kan man fundera på en söndagseftermiddag...

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, kd, klass, klassamhälle, carema, riskkapitalbolag,

Visst går det att utvärdera jobbskatteavdraget!

2012-01-28T11:44:00.000+01:00

Det finns inga bevis på att jobbskatteavdraget har haft några av de effekter som regeringen påstår att det har. Detta enligt en rapport från Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, som lyder under arbetsmarknadsdepartementet. IFAU har granskat vilka faktiska effekterna som jobbskatteavdragen haft på sysselsättningen i Sverige, och kommit fram till att det inte går att dra några slutsatser alls.

Jobbskatteavdraget går alltså inte att utvärdera och det går inte att uttala sig om vilka effekter skattesänkningarna haft på jobben. Det hindrar dock inte regeringen som trots detta påstår att "reformen" lett till mellan 70 000 och 120 000 nya årsarbeten. Men som en av rapportens författare, forskaren i nationalekonomi, Che-Yuan Liang menar:

– Ofta när de utformar sådana här reformer så styrs de mer av politiska hänsyn än av ekonomisk kunskap.

Om man utgår ifrån att skattesänkningarnas egentliga syfte var att fungera som ett effektivt arbetsmarknadspolitiskt verktyg, vilket ju var det uttalade syftet. Ja, då är det uppenbart att det är ett katastrofalt misslyckande. Vi har idag en arbetslöshet som överstiger den vi hade vid regeringens tillträde. Det man då kallade massarbetslöshet. Ett magplask av historiska mått med andra ord!

Men, som Che-Yuan Liang visar, så är skattesänkningarna ett utslag av ideologi, inget annat! Regeringens val att låta miljard efter miljard rinna ner i fickorna på framför allt höginkomsttagarna har ingenting med arbetsmarknadspolitik att göra. Det är helt enkelt ett utslag av gammal hederlig högerpolitik. Och effekterna av den miljarrullningen är inte alls svår att utvärdera. Det är bara att se sig om lite i samhället.

Vi har en arbetslöshet av historiska mått, för att inte tala om ungdomsarbetslösheten!
Vi har har inkomstklyftor som har vidgats till de största i modern tid, dessutom har inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökat!
Vi har en skenande fattigdom med en barnfattigdom som är den högsta sen mätningarna inleddes!
Vi har sjuka som kastas ut ur sjukförsäkringen och hänvisas att leva på släktingar eller socialbidrag om de inte blir friska snabbt nog!
Vi har en välfärd som monteras ner allt snabbare när kommuner och landsting får allt mindre inkomst!
Vi har en infrastruktur som går på knäna eftersom satsningarna från staten uteblir, liksom nödvändiga satsningar på miljön!

Allt detta kan kopplas till regeringens skattesänkningar och listan kan göras mycket längre - så nog går det att utvärdera jobbskatteavdraget alltid!

Max Gustafson via Alliansfritt Sverige

Bloggat: Leine, Göran,

Media: Svt1, AB1, 2, 3, 4, SR1, 2, SvD1, 2, 3, 4, Dagens Arena,
På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, jobbskatteavdrag, regeringen, vänsterpartiet, välfärd, skattesänkning, sjukförsäkring, arbetslöshet,

(V)i har vind i seglen

2012-01-27T21:28:00.000+01:00

Visst för att värdet på opinionsundersökningar brukar vara ungefär noll och intet. Men det betyder inte att opinionsundersökningar inte kan ha betydelse. Om inte annat så blir det lite lättare att arbeta vidare när man känner att man har lite vind i seglen. Och det har vi onekligen just nu när vi fick 9,6% i senaste opinionsundersökningen, den högsta siffran på över sju år.

Nu är det upp till oss att utnyttja den vinden. Med en feministisk offensiv, de mest långtgående kraven för en stark arbetsrätt och trygga anställningar, den bästa miljöpolitiken och som enda parti i riksdagen som driver en politik för full sysselsättning så har vi enorma möjligheter att utvecklas, växa ännu mer. Vi har alla förutsättningar att leda kampen för regeringens fall 2014 - och det ska vi göra!

Att sen sossarna tillsammans med regeringen försöker smyga oss in i euro-pakten bakvägen lär knappast göra det svårare för oss att växa.

Media: SvD1, 2, DN1, 2, 3, 4, AB1, 2,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, regeringen, opinionsundersökning, EU, >

Påskuppropet fortsätter med Solrosuppropet

2012-01-22T21:42:00.000+01:00

Det var länge sen jag skrev något om sjukförsäkringarna. Det är inte för att förhållandena har blivit så mycket bättre för de tusentals som har drabbats av regeringens utförsäkringspolitik. Snarare är det tvärtom. Knappast någonting har hänt som har förbättrat situationen för de drabbade och efter ett tag så blir det svårt att skriva något nytt när ingenting har hänt. Jag antar att det är det man räknar med från regeringens sida. Att alla ska tappa interesset för frågan.

Men det kan jag lova att jag inte har gjort! Jag anser fortfarande att försämringarna av sjukförsäkringen är en av regeringens största skamfläckar. Därför är jag glad att förra årets Påskupprop mot utförsäkringarna fortsätter när startskottet nu har gått för Solrosuppropet. Förra årets stora protester över hela landet har inte lett till annat än marginella förändringar utan tiotusentals sjuka att utförsäkras för andra gången, fast de är för sjuka för att arbeta.

Protestaktionerna kommer alltså att upprepas i år, på annandag påsk, med de tillägget att uppropet denna gång även riktar in sig mot tvångsarbetet inom Fas3.

Läs mer om Solrosuppropet på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om solrosuppropet, Påskupprop, regeringen, politik, sjukförsäkring, utförsäkrad,

Grundkurs i marknadsekonomi för högern

2012-01-18T20:50:00.002+01:00

Här kommer en grundkurs i marknadsekonomi för högern i allmänhet och Christer Jonsson (c) i synnerhet, som tycks ha svårt att förstå hur marknads- och företagsekonomin fungerar just när det handlar om privata bolag inom välfärden. Av någon anledning så tycks man tro att de regler som vanligtvis gäller på marknaden och för privata företag, att de plötsligt upphör att gälla i välfärdssammanhang. Det gör de inte kan jag avslöja, men eftersom det tycks vara svårt att ta in så har jag ansträngt mig för att vara pedagogisk. Så håll tillgodo:

I privata bolag är det främsta målet vinst. Verksamheten - ja, det är verktyget för att uppnå vinst. Detta gäller alltså för privata företag, även om de verkar inom välfärden.

Detta kan då ställas i relation till den offentliga sektorn. Där är målet verksamheten och verktyget för att klara verksamheten är pengar.

Var det svårt? Gick det för fort? Jag tar och ställer upp det för tydlighetens skull:
                          Mål                                Medel
Privat:               Pengar                            Verksamheten
Offentligt:          Verksamheten                 Pengar

Så, med det fastslaget så kan vi skärskåda vad det innebär i praktiken i en verksamhet med två stora kostnadsposter, personal och brukare, som inom äldreomsorgen. Om vi börjar med Carema som exempel:

Carema är ett privat bolag och du kommer ihåg hur det var där? Vi repeterar: Vinsten är målet, verksamheten är verktyget. Du minns? Bra! Alltså: Carema driver äldreomsorg för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Ingenting annat! Hur gör man då för att tjäna pengar? Man ser till att intäkterna överstiger kostnaderna, eller hur? Antingen höjer man intäkterna eller så sänker man kostnaderna. Ganska basalt och självklart faktiskt, inte sant?

Och intäkterna vet Carema vilka de är, det står i kontraktet med kommunen. Man har ofta fått det i tävlan med andra bolag och intäkterna kan inte påverkas. Återstår alltså att kapa i kostnaderna, alltså personal och brukare. Med känt resultat. Att både personal och de äldre far illa i på företag som Carema är alltså ingen överraskning utan en fullt logisk följd av företagsekonomins grundläggande mål: att skapa vinst. Det är också därför som vinstintresset inte hör hemma i välfärden.

Men offentliga boenden har ju också brister ynkar du då kanske i kör med Annie Lööf och andra som försöker hävda att driftsformen inte har betydelse. Nu har jag aldrig hävdat att offentlig verksamhet inte skulle ha några brister. Tvärtom så har jag påtalat att det offentliga måste bli bättre. Det är också den politik som Vänsterpartiet driver. Men nåja, mer om det vid ett annat tillfälle, vi tar boendet i Kalmar i Kalmar som exempel också:

Vad är då skillnaden mellan det offentliga boendet i Kalmar och Carema? (Bortsett från meddelarskydd, demokratiskt inflytande och annat då givetvis) Jo, det är syftet va? För även om båda lever på skattepengar så är syftet hos Carema är att tjäna så mycket pengar som möjligt på verksamheten medan syftet hos det offentliga boendet i Kalmar att ha så bra verksamhet som möjligt för de pengar man får. Får man för lite pengar så blir det sämre verksamhet också, så enkelt är det. Vi ställer upp det:

I ett offentligt boende gäller: skattepengar = verksamhet
I ett privat boende gäller: skattepengar - vinst = försämrad verksamhet

För boendet i Kalmar är alltså inte problemet att någon ska ha ut vinst på en verksamhet där det inte finns någon marginal att ta ut vinst på (tänk dig hur det skulle sett ut om det funnits en företagsledning som krävt en vinstmarginal på 15% dessutom. Hua!). Nej, i Kalmar ligger problemet på en helt annan nivå. Nämligen den statliga. För som du kanske är medveten om så har vi en högerregering i Sverige, vilket givetvis ställer till med problem för alla som anser att en bra välfärd för alla är något att sträva efter. Även i en kommun där Vänsterpartiet har ett visst inflytande.

Högerregeringen tycker nämligen att det viktigare att sänka momsen för krogägare, ta bort förmögenhetsskatten för de rikaste, ge bidrag till McDonalds osv, än att se till att kommuner och landsting får möjlighet att ha tillräckligt många anställda för att ta hand om gamla, sjuka och barn. Och så länge vi har en regering som gör sådana prioriteringar så kommer även offentliga boenden att bli dåliga. För du kanske minns: inom offentligt driven verksamhet så skapar man så bra verksamhet som möjligt för de pengar man får.

Så, för att återigen sätta upp det tydligt:
Vinst i privata bolag = sämre äldreomsorg
Mindre pengar till kommunen = sämre äldreomsorg

Som du ser så är det helt olika bevekelsegrunder som leder till sämre omsorg. Det finns dock en gemensam faktor bakom dem båda - högerpolitik!

Tack Jöran Fagerlund för inspirationen

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, Christer Jonsson, centerpartiet, vänsterpartiet, privatisering, carema, äldreomsorg,

Annie Lööf (c) har fel - ägandeformen gör skillnad

2012-01-16T21:54:00.000+01:00

Igår debatterade Vänsterpartiets nyvalde partiordförande Jonas Sjöstedt med centerns ordförande Annie Lööf i Agenda. Ämnet var valfrihet i äldreomsorgen och skiljelinjen dem emellan var glasklar: Jonas och vänstern vill att de som behöver omsorg ska ha frihet att styra över sin vardag, även när man blivit gammal och inte klarar sig själv fullt ut. Annie, och centern, värnar istället företagens rätt att profitera på de äldres vårdbehov.

Givetvis så säger hon inte det rakt ut utan att "vi vill ha valfrihet och det är inte utföraren som är viktig". Men som min bloggkollega Linda Fleetwood skriver:

Då kan man fråga sig varför de vill tvinga igenom LOV i de kommuner som inte har valt det. Är det valfrihet? Och om utföraren inte spelar någon roll, varför kräver de att så mycket som möjligt ska privatiseras?

Som vanligt så låtsas man om att ägarformen inte har någon betydelse, samtidigt som man gör allt just för att ändra ägarformerna från att vara offentliga och demokratiskt styrda till att styras av privata aktörers vinstintresse. Men svenskarna är uppenbarligen inte riktigt så naiva som Annie och c:o hoppas på, utan en klar majoritet underkänner iden om privat äldrevård. För som bloggkollegan Jöran Fagerlund skriver:

I ett privat företag är målet pengar och medlet att nå detta verksamheten. I den offentliga sektorn är verksamheten målet och medlet att förverkliga den är pengar.

Dessutom har han kompletterat med en pedagogisk tabell som jag rekommenderar att ta del av. Jag ska avsluta med att citera ytterligare en bloggkollega, Rosa Lundmark:

För centern spelar inte ägandeformen roll, bara kvalitet säger Annie. Hon blir svarslös när Jonas påpekar att bemanningen är 10 procent lägre i privata äldreboenden. Eller att antalet deltider är fler. Eller att antalet timanställningar är fler. Ägandeformer som är vinstdrivande gör skillnad. Till det sämre.

Fler som bloggat: Jerker, Mats, Alliansfritt,

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, privatisering, äldreomsorg, regeringen, Annie Lööf, centerpartiet, vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt,

Henrik Bäckström vill ha lätt utbytbara arbetare

2012-01-15T20:52:00.001+01:00

Henrik Bäckström, förbundsdirektör Bemanningsföretagen, blev uppretad av min debattartikel om att förbjuda bemanningsföretag och skrev ett svar som dessvärre inte finns på nätyet. Men i korthet gick det ut på att alla bemanningsanställda skulle bli arbetslösa om ambitionen att förbjuda bemanningsföretagen gick igenom. Att förbjuda bemanningsföretagen är ju även Vänsterpartiets linje efter kongressen.

Och ja, det har hörts förut och jag svarade på en liknande artikel i ett blogginlägg häromdagen. Likaså gjorde Jodefin Brink, om än mycket bättre. Här kommer i alla fall svaret till Henrik Bäckström från mig:

Aldrig har väl arbetarens utbytbarhet varit så tydlig i modern svensk historia som idag. Och aldrig har det väl varit så tydligt att det är det som är målet i sig som i Henrik Bäckströms svar på min debattartikel om att förbjuda bemanningsföretag. Det är rätten att tjäna stora pengar på arbetarnas utbytbarhet och dumpade villkor som bemanningsbranschen försvarar så hett.

Det har under året rapporterats om hur tillväxten fortsätter hos bemanningsföretagen i Sverige - som aldrig tjänat så mycket pengar som nu. Om några år väntas andelen inhyrd personal vara mer än dubbelt så stor som i dag. Allt fler bolag, i allt fler branscher, väljer att hyra in personal i stället för att anställa. Idag när ICA eller Konsum söker folk är det inte deras namn som finns i jobbannonserna.

Det är länge sedan det handlade om att snabbt kunna ringa in en vikarie – ”Nisse på Manpower” – när receptionisten fått snuva. Inhyrd personal ersätter idag ordinarie personal i arbetslivet. Men Henrik Bäckström försöker ändå måla upp en värld där 60 000 bemanningsarbeten uppstår ur tomma intet och kommer att försvinna i samma sekund som Vänsterpartiet får som vi vill och uthyrningsföretagen förbjuds.

Men i den verkliga världen behöver företagen få ett visst mått arbete utfört. För detta krävs arbetskraft utifrån hur många varor eller tjänster företaget tänker producera. Det går utmärkt för arbetsköpare att själva anställa denna personal. Att man, som Henrik Bäckström visade, inte vill göra det utan hellre vill ha en lätt utbytbar arbetskraft. Ja det är en helt annan sak!

Kaj Raving (V)

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, bemanningsföretag, uthyrning, inhyrda, Henrik Bäckström, Bemanningsföretagen,

Bemanningsföretagen har fått skrämselhicka

2012-01-11T21:09:00.001+01:00

Vänsterpartiets beslut från i helgen att arbeta för ett förbud av bemanningsföretag har fått branchen att känna sig hotad. Bra! Kapitalet försöker alltid hitta bästa möjliga sättet att utnyttja arbetarna på och bemanningsbranchen har fått fritt spelrum att dumpa villkoren på arbetsmarknaden alldeles för länge. Det är bara vi arbetare som gemensamt kan sätta stopp för denna avart på den svenska arbetsmarknaden. Och nu, nu är de hotade!

Men anledningen till att höger reagerar så kraftigt har ingenting med jobben att göra. Det är ju inte direkt så att arbetslösheten för ungdomar och invandrare, eller några andra för den delen, försvunnit sen bemanningsföretagen tilläts 1993… Men arbetare som lever med otrygga arbetsförhållanden och tillfälliga kontrakt har mycket svårare att organisera sig fackligt och ta strid för bättre arbetsförhållanden. Och det är sånt som högern uppskattar!

Nä, bemanningsföretagen skapar givetvis inga nya jobb, de förmedlar jobb till arbetsplatser där det finns behov av arbetskraft. Det behovet finns självklart även utan bemanningsföretagens existens på marknaden. Tomrummet som bemanningsföretagen fyller har inte uppstått ur tomma inte – och försvinner så klart inte heller spårlöst i samma sekund som Vänsterpartiet får som vi vill och bemanningsföretagen förbjuds.

Behovet av att anställa skulle snarare vara större om bemanningsföretagen inte fanns eftersom de bemanningsanställda ofta pressas att arbeta hårdare och under osäkrare förhållanden än den ordinarie personalen. Med följd att olycksfrekvensen är högre i bemanningsbranschen än i andra branscher. Bemanningsanställda behandlas ofta i ännu högre grad än andra arbetare som en slit- och slängvara på arbetsmarknaden. Men den kostnaden får samhället och den enskilde stå för.

Det är också länge sedan det handlade om att snabbt kunna ringa in en vikarie – ”Nisse på Manpower” – när receptionisten fått snuva. Idag utgör inhyrda ett permanent inslag i arbetsstyrkan och allt fler bolag, i allt fler branscher, väljer att hyra in personal i stället för att anställa. Majoriteten av dagens inhyrda gör istället arbeten som tidigare utfördes av ordinarie, oftast fast anställd, personal.

När andelen inhyrd personal ökar samtidigt som andelen tillsvidareanställd personalen minskar så ställs arbetare mot arbetare. Med hjälp av bemanningsföretagen så tar högern den svenska arbetsmarknaden tillbaks till de förhållanden som rådde innan man satte stopp för otyget för nästan 80 år sedan, 1935.

Nej, frågan om bemanningsbranschen har inte ett dugg med arbetslösheten att göra, det handlar om klasskamp! Anledningen till att högern reagerar är att det handlar om maktförhållandena mellan arbete och kapital. Och där, i den kampen, är bemanningsbranschen ett effektivt verktyg för kapitalet att dumpa villkoren på arbetsmarknaden och få fram en lätt utbytbar och foglig arbetskraft.

Det verktyget vill nu Vänsterpartiet vrida ur händerna på högern - och det ger dem stora skälvan. Det är så klasskampen ser ut idag!

Bloggat: Fredrich Legnemark har skrivit utmärkta inlägg om bemanningsbranschen här och här. Även Svensson har skrivit om detta. Och missa för allt i världen inte Agnes story!

Media: DN1, 2, 3, SR,
På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, bemanningsföretag, Framtiden, inhyrda, uthyrning, arbetsrätt, arbetslöshet, klasskamp, vänsterpartiet,

Huka er högern för nu har vänstern laddat om!

2012-01-09T23:07:00.001+01:00

Ny partiledare, nej till bemanningsföretag, en rejäl partiskatt, ja till förstatligande av skolan, en kraftig markering för förkortad arbetstid och en ny seriös klimatpolitik som verkligen kan utmana ett miljöparti som öppet flörtar högerut. Det är bara några av de strålande beslut som togs på kongressen i helgen.

Lägg till detta ett nytt grundmurat själförtroende och en framtidstro av sällan skådat slag! Tillsammans ger det ett vänsterparti som med handlingskraft kommer ta på sig uppgiften att förändra Sverige i grunden. Nu påbörjar vi resan mot ett samhälle byggt på socialism, feminism och på en ekologisk grund!

Så huka er i högern, för nu har vänstern laddat om!

Bloggat: Nicke, Linda, Lasse, Jerker,

Media: DN1, 2, 3, 4, 5, Svt1, Ex1, 2, AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SR, SvD1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, LO-tidningen, KA,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet, kongress, jämlikhet, socialism, feminism,

Tack för förtroendet!

2012-01-07T01:12:00.000+01:00

Jag har blivit invald i Vänsterpartiets partistyrelse! Det är något som jag är glad och oerhört stolt över. Jag vill tacka så mycket för förtroendet och förmånen att vara med och leda världens bästa parti! Så ett stort tack till alla som tror på mig. Jag lovar att jag ska göra mitt allra allra bästa för att förvalta förtroendet och jag lovar att ta mig an utmaningen att tillsammans med alla härliga kamrater bygga ett starkare, mer välorganiserat Vänsterparti, som med gott självförtroende tar sig an uppgiften att skapa ett bättre, rättvisare Sverige.

Förhoppningsvis kommer jag kunna bidra till att fackliga och arbetsrättsliga frågor lyfts ytterligare lite högre på dagordningen i Sveriges bästa arbetarparti. Om inte annat så kommer jag nu att driva på för att vi arbetar för kongressbeslutet om att sätta stopp för bemanningsbranchen.

Missa inte att läsa Jonas tacktal. Suveränt!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, bemanningsföretag, inhyrda, facket, partistyrelsen,

Kongressen beslutade om förbud mot bemanningsbranschen!

2012-01-06T20:43:00.000+01:00

Partistyrelsevalet är gjort och nu väntar jag på att det ska räknas färdigt. Spännande nu givetvis. Men redan har dagen bjudit på en seger. Kongressen har nämligen redan beslutat att Vänsterpartiet ska arbeta för att bemanningsbranchen ska förbjudas. Ett ställningstagande som jag är övertygad om att partiet har allt att vinna på.

Detta trots att min motion om detta inte ens varit uppe ännu, utan det handlar om att en skrivning om detta har förts in i Strategidokumentet. Min motion anses alltså därmed också vara besvarad av partistyrelsen. Hela frågan vanns nästan utan diskussion och Vänsterpartiet är nu det första av riksdagspartierna som kommer att agera för ett förbud av denna avart på sveriges arbetsmarknad. Jippie!

I övrigt så har givetvis en rad bra beslut tagits, men de som fått störst utrymme är givetvis det om delat ledarskap, som ju avslogs. Samt givetvis, inte minst, valet av Jonas Sjöstedt som ny partiordförande efter Lars Ohly. Båda delarna anser jag var bra beslut och jag ser nu oerhört positivt på partiets framtid.

Nu väntar jag spännt på att räkningen av rösterna ska bli klar...

Mycket har skrivits om kongressen idag: AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Ex1, 2, 3, 4, 5, 6, DN1, 2, 3, 4, 5,

Vänsterpartiet har allt att vinna på att ta tydlig ställning i bemanningsfrågan

2012-01-04T15:46:00.000+01:00

Nu närmar det sig. Tidigt imorgon bär det av mot kongressen i Uppsala. För mig personligen är det två saker som känns särkilt betydande och båda ska klaras av på fredagen. Först är det valet till partistyrelse, där jag givetvis hoppas att det går vägen och jag blir invald i partistyrelsen. Senare samma kväll så ska min motion A32, om att förbjuda uthyrning av personal, upp till behandling.

Dessvärre har partistyrelsen avslagit motionen, men jag tror och hoppas att man får bakläxa på det. Förutom att frågan i sig är viktig så tror jag att vi som parti har allt att vinna på att lämna "sosseträsket" där man mest arbetar för att göra usla saker lite mindre värdelösa utan att ens ha ambitionen att nå fram till nåt bra. Låt oss istället ta ett tydligt ställningstagande i den här frågan och visa att vi faktiskt är ett arbetarrörelseparti som tar ställning för arbetarens rättigheter - inte kapitalets.

Vänsterpartiet är idag det parti som kräver mest långtgående regleringar av bemanningsbranchen, med tydligare reglering som värnar anställningsskydd, kollektivavtal osv. Det är man tydlig med i svaret från partistyrelsen och det är givetvis jättebra. Och Josefin Brinks insatser mot bemanningsbranschen kan nog knappast överskattas.

Men jag, tillsammans med en rad vänsterpartister, varav många fackligt aktiva, anser att detta inte räcker. Vi vill att kongressen ska besluta om att Vänsterpartiet ska verka för att ett förbud mot uthyrning av arbetskraft förs in i svensk lagstiftning. Varför utvecklar jag i motionstexten samt på Barometerns debattsida idag.

Och partistyrelsen håller med om den problemformulering som beskrivs. Dessvärre landar man ändå fel. På två avgörande punkter som jag ser det. Därför avslår man som sagt motionen:

Partistyrelsen håller med motionärerna om problembeskrivningen och ser att det finns ett behov av att gå längre än att bara bekämpa de mest uppenbara missförhållandena som förekommer i samband med in- och uthyrning av arbetstagare. I dagsläget tror dock partistyrelsen att möjligheterna att framgångsrikt driva ett förbud mot hela bemanningsbranschen är starkt begränsade.
[...]
Att ha en fast anställning på heltid i ett bemanningsföretag kan, trots allt och särskilt om de regleringar som Vänsterpartiet föreslår genomförs, vara ett mindre dåligt alternativ än att vara timanställd.

Först och främst: I dagsläget är det dessvärr ganska lite av vår politik som vi har möjlighet att driva igenom. Självklart finns det ingen majoritet i riksdagen för ett förbud idag, men mig veterligen gör det inte det i exempelvis 6-timmarsfrågan heller. Skulle vi bara driva de frågor som vi kan få igenom blev det inte mycket kvar av vår politik. Frågan är ju vad VI, som parti, vill med bemanningsbranschen. Jag hoppas vi vill se ett förbud mot eländet!

För det andra så kan man av svaret uttyda att partistyrelsen ser uthyrning som ett problem främst för den enskilde. Det är i så fall ett stort misstag! Visst finns det många problem med branschen som i sig kunde var grund nog för ett förbud. Många exempel finns på hur inhyrda får sämre villkor, sämre arbetsmiljö eller så tycks inte samma lagar, avtal och regler gälla för ordinarie personal som för inhyrda. Men bemanningsfrågan handlar inte främst om de inhyrdas arbetsvillkor.

Bemanningsfrågan handlar inte heller om enskilda bemanningsföretag, om de är dåliga eller schyssta. I slutänden så handlar det om den urgamla frågan om maktförhållandena mellan arbete och kapital. Och där, i den kampen, är bemanningsbranschen ett effektivt verktyg för kapitalet att dumpa villkoren på arbetsmarknaden och få fram en fogligare arbetskraft. Det är något som alla arbetare förlorar på och vi som arbetarparti har allt att vinna på att ta tydlig ställning i den här frågan.

Det hoppas jag att vi gör på fredag kväll!

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om bemanningsföretag, politik, uthyrning, vänsterpartiet, kongress, regeringen,

Sänkt restaurangmoms = tack för hjälpen McDonalds?

2012-01-03T14:33:00.000+01:00

Varför satsa mer pengar på vård, skola och omsorg när man kan få en Big Mac fem kronor billigare. Då löser vi problemet med att det äts för lite hamburgare i Sverige... så tycks resonemanget ha gått i Rosenbad när man lydigt biföll branchens önskan om att sänka restaurangmomsen. Eller handlar det om ett tack för hjälpen från moderaterna för sponsring i valet kanske?

Oavsett vilket så är McDonalds ute i en stor kampanj för att försöka ge någon form av legetimitet åt denna helt uppenbart värdelösa reform. Så också i Nybro där McDonalds nu gått ut och talat om att den sänkta momsen leder inte bara till billigare hamburgare utan även fler jobb. Det är ju svårt att inte vara positiv till det eller?

Nåja, jag har för det första svårt att se att problemet med Sverige är att det äts för lite hamburgare. För det andra så är det extremt dyra jobb som eventuellt skapas. Anders Borg hoppas nämligen att sänkningen ska ge 3 500 nya jobb. Det är i sig tveksamt, erfarenheter från Finland visar att effekten blev 0 (noll) nya jobb. Men om vi ändå utgår ifrån att Borg har rätt, så innebär de drygt 5 miljarder som momssänkningen kostar att varje arbetstillfälle går lös på 1,5 miljon!

1,5 miljon per McDonaldsanställd alltså! Det innebär i sin tur att för varje McDonaldsanställd så kunde tre personer direkt inom välfärden. Det innebär att istället för de 10-15 jobb som McDonalds säger att det blir i Nybro så kunde det blivit 30-45 jobb om pengarna istället gått till kommunerna. Jag kommenterar det på Nybrovänsterns hemsida.

Så, nej! Problemet är verkligen inte att vi äter för lite snabbmat i Sverige. Problemet är att regeringen strör skattemedel över McDonalds medan allt för få ungdomar får möjlighet att utbilda sig och bli anställningsbara. Det är uppenbart att regeringen har misslyckats med det man sagt är den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken, att skapa full sysselsättning.

Vad som behövs är åtgärder för verkliga arbeten istället. Det krävs en storsatsning på jobb för ungdomar. Satsningar som de som Vänsterpartiet har presenterat, med utbildningssatsningar, lärlingsanställningar och en generationsväxling i arbetslivet, särskilt i äldreomsorgen där behoven idag är stora. Så kan man komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Inte genom att strö pengar över McDonalds.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, amerikanska drömmen, mcdonalds, vänsterpartiet, Nybro, jobb,

Dags för en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet

2012-01-03T00:11:00.000+01:00

Minst 59 personer omkom i arbetsplatsolyckor under 2011 rapporterar Dagens Arbete. Mer än en person dog alltså varje vecka till följd av sitt arbete. Arbetsmiljöverkets statistik är dessutom preliminär och siffran kan öka.

Ulla Lindqvist, LO:s vice ordförande, påpekar att arbetsmiljön är arbetsköparnas ansvar, men konstaterar också att regeringen inte kan smita undan sitt ansvar i frågan:

– Men man måste också peka på regeringens nedskärningar – Arbetsmiljöverket har fått minskade möjligheter att följa upp vad som händer, och ställa krav, på grund av besparingarna.

Bland det först högerregeringen gjorde när man inledde sin regim var att genomföra kraftiga neddragningar inom allt vad arbetsmiljö heter. Bland annat har man lagt ner Arbetslivsinstitutet (ALI) med sin internationellt erkända kompetens på framförallt arbetsmiljöområdet. Därmed har värdefull kunskap och viktiga forskningsresurser splittrats och gått förlorade. Nu är det bara Sverige och Portugal i Europa som inte har en samlad arbetsmiljöforskning.

Pengarna till utbildning av skyddsombud drogs också in och Arbetsmiljöverket har drabbats av stora neddragningar vilket leder till att arbetsmiljön drabbas på alla företag där ett besök hade behövts som idag inte blir av. Förutom att neddragningarna kostar samhället enorma summor, så kan den verkliga kostnaden av de dödsfall och skador som blir resultatet av regeringens politik aldrig överskattas.

Vänsterpartiet vill därför samla och stärka arbetslivsforskningen på nytt. Vi vill satsa mer på förebyggande arbetsmiljöarbete, utbildning och tillsyn i syfte att minimera dödsfallen i arbetslivet. Vi vill också tillföra mer resurser till Arbetsmiljöverkets tillsyns- och informationsarbete, utbildning av skyddsombud och de regionala skyddsombudens verksamhet.

När det gäller dödsfall och olyckor i arbetslivet så är en nollvision det enda som kan accepteras. Det är dags att den införs nu!

Här kan man se en sammanställning över Vänsterpartiets arbetsmarknadsmotioner 2011.

Lästips: Göran menar att Wall Street sätter märket i avtalsrörelsen, Martin skriver om sossekrisen och Ulla har skrivit en debattartikel om kvinnors livsvillkor.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, arbetsmiljö, Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet, dödsfall,

Årskrönika 2011

2011-12-31T19:16:00.001+01:00

Så, 2011 tickar de sista timmarna mot 2012 och jag kan konstatera att det har varit ett bra år. För min personliga del vill säga. För Sveriges del så har ju katastrofen Reinfelt fortsatt härja genom landet och likt en orkan lämnat spillror efter sig. Spillror i form av ett välfärdsbygge som trasats sönder och ersatts av riskkapitalbolagens profittänkande. Spillror i form av människor som straffas för att de blivit sjuka eller arbetslösa.

Men jag tänkte faktiskt vara lite personlig i den här årskrönikan, som jag lite ambitiöst vill kalla den. Även om jag mest kommer att göra ett par nedslag bland flera av de saker som jag känner har varit särskilt betydelsefulla under året som gått. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag är personlig på den här bloggen, men så här i årets sista skälvande timmar så kan man väl få göra ett undantag?

2011 har som sagt varit ett bra år där det hänt väldigt mycket positiva saker i mitt liv. Några små negativa saker också givetvis men det tänker jag bortse ifrån.

Det största som har hänt är tveklöst att jag tagit tjänstledigt från mitt jobb på Stålis för att istället jobba som politisk sekreterare åt vår landstingsgrupp. Det har varit fantastiskt utvecklande och roligt och landstingsgruppen är ett kul gäng att jobba med. Dessutom är det en förmån att få jobba så mycket ihop med en så intelligent, ambitiös och duktig person som vårt landstingsråd Linda Fleetwood faktiskt är även om hon döljer det bakom en lätt förvirrad fasad ibland (synd bara att hon inte kan påverka min lön ;-)).

Jag kan inte säga att jag saknar mitt jobb på Stålis så värst. Det var visserligen en skön ventil där man kunde koppla bort och bara gå på autopilot ibland. Det funkar inte att göra som politisk sekreterare... Men jag saknar definitivt inte att börja morgonskiftet vid 5! Dessutom så slås jag fortfarande av hur fantastisk det är att kunna gå hem från jobbet utan att axlarna värker! Det är en lyx!

Däremot så kan jag sakna mina jobbarkompisar. De var en värdefull del av den där ventilen, när man bara kunde snacka lite skit ibland. Många av dem har ju dessutom varit en del av större delen av mitt vuxna liv och jag har lite dåligt samvetet för att jag inte på nåt sätt följer min ambition att hälsa på regelbundet.

Dessutom saknar jag min identitet. Jag menar, jag är ju en industriarbetare, jag känner mig som en industriarbetare. Men när jag nu tittar på mina händer så är det akademiker-händer jag ser. Alltid rena, knappt några valkar. Och tunna har de blivit! Hur fan gick detta till? Ibland känner jag mig som Alice i underlandet, en industriarbetare på tillfälligt besök i en främmande värld. En värld där man enbart tvättar händerna efter att man varit på muggen.

Nåväl, denna nya värld har under året gett mig en mängd nya erfarenheter. Inte minst har det gett mig en ny syn på landstingsvärlden. Innan hade jag, som de flesta tror jag, en väldigt diffus bild av landstinget. Det handlade om sjukvård och var extremt trist, trodde jag. Och visst handlar det mycket om sjukvård, men det var definitivt en mer komplex och spännande värld än jag trodde. Det har varit tufft och utmanande att sätta sig in i allt och först nu känner jag att jag börjar få någon form av helhetsgrepp över situationen.

Men bortsett från allt annat så är det en oerhörd förmån att faktiskt få jobba med vad man tycker är allra roligast. Politik alltså, om nån nu undrade...

Tidigt i höstas fick jag så frågan om jag kunde tänka mig att bli nominerad till partistyrelsen. Efter några veckors betänketid så bestämde jag mig för att det var något jag verkligen ville. Så jag tackade ja. Det är ju ändå ett stort förtroende att bli tillfrågad och jag kände att jag nog skulle kunna bidra med något i partistyrelsen, även om jag knappast förväntade mig att det skulle komma längre än möjligen en nominering från distriktet.

Sen rullade det dock på. Till min överraskning så fick jag reda på att jag nominerats även av Kronobergsdistriktet. Dessutom kontaktades jag av några av de personer inom partiet som jag beundrar allra mest - som även de ville nominera mig. Snacka om att man tankades med positivitet! I det läget kändes det som om det inte spelade nån roll hur det gick på kongressen. Bara att ha fått detta förtroende var så häftigt i sig.

Men det är klart, det gjorde ju också att jag började tro att det faktiskt fanns en möjlighet att det skulle gå vägen. Jag väntade med spänning på att valberedningens förslag skulle offentliggöras och när det äntligen gjorde det så höll jag på att spricka av stolthet när det stod klart att man nominerade mig till en ordinarie plats i partistyrelsen. Att så många människor uppenbarligen tror att man kan göra något bra för partiet i framtiden kan man inte bli annat än stolt och glad över.

Nu hoppas jag så klart att även kongressobuden ska tro att jag har något bra att tillföra i partistyrelsen och jag hoppas att jag om så är fallet ska kunna leva upp till de förväntningar som andra och jag själv ställer på mig. Och skulle kongressen komma fram till att någon annan är mer lämpad så får jag väl försöka göra nytta någon annanstans. Trots allt så görs ju den mesta av nyttan i partiet på helt andra ställen än i partistyrelsen, eller hur?

Avslutningsvis: Bakom varje framgångsrik man står det en stark kvinna vill jag minnas att det finns ett ordstäv som lyder.

Det stämmer i vilket fall på mig. Inte för att jag är framgångsrik när det gäller pengar, status eller karriär förvisso. Men jag har definitivt en stark kvinna vid min sida som har varit det mest betydelsefulla för mig i 17 år nu. Min fru Jenny har alltid stöttat mig och har också, som väl är, sagt ifrån när jag har snöat in för mycket på jobb och politik och glömt bort att jag har en familj också (vilket jag har en tendens att göra).

Jag är oerhört tacksam att jag har henne och min son Alve och hur skull jag kunna känna mig annat än framgångsrik då? Så i den mån jag avger något nyårslöfte (vilket jag iofs inte gör) så blir det att fortsätta arbeta med mig själv och helt koppla bort arbeta och politik ibland till förmån för min familj. Särskilt nu när det förhoppningsvis blir ännu mer att göra för min del.

Gott Nytt År till er alla!

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, vänsterpartiet, partistyrelsen, 2011, 2012,

Lackar ur på könsstereotyperna

2011-12-26T21:23:00.001+01:00

Ingen som handlat leksaker till julen har väl missat den strikta uppdelningen i pojk- och flickleksaker. Har man uppfattat det som har man nog också märkt att tjejer förväntas gilla dockor, spisar, gulliga hästar, smycken och prinsesskläder - allt i rosa. Killarna å andra sidan ska vara tuffa och coola och leka riddare, superhjältar eller andra "tuffa" saker.

Kanske är det för att det är provocerande utan tydliga könsroller som barnen tidigt, och på ett irriterande övertydlig sätt, måste fållas in i ett pojk- eller flickfack. Varför kan inte barnen få ses som individer istället för som könsstereotyper? Man kan lacka ur för mindre!

Uppdaterat: Läste precis att Lego gör sin "första hundraprocentiga satsning riktad mot tjejer". Rosa bitar att bygga skönhetssalonger av. Aaargh!!!

Så visst måste man bara älska den här underbara tjejen de som redan vid unga år genomskådar det falska i den här uppdelningen - och lackar ur rejält på det också =)

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, jämställdhet, kön, könsroller, rosa,

Facklig kamp ger bättre villkor - även i USA

2011-12-25T19:39:00.001+01:00

Jag sänder så här i juletid ett stort grattis till arbetarna på Swedwoods fabrik i Danville, Virginia, USA. Där har nämligen det amerikanska facket IAMAW lyckats teckna ett kollektivavtal som ger dem bättre villkor, som längre semester och högre ingångslöner. Det var tidigare i höstas som man, efter tre års strid, vann rätten att förhandla om fackliga kollektivavtal på det Ikea-ägda bolaget.

Att ett företag är svensk-ägt är alltså ingen garanti för schyssta villkor, utan vill man som arbetare få bättre villkor så är det enbart facklig och politisk kamp som ger resultat. Avtalet är kanske inte så imponerande med svenska mått mätt, eller vad sägs om 17 dagars semester efter 11 anställningsår. Men med tanke på utgångsläget så innebär det en klar förbättring. Facklig kamp lönar sig:

Ingångslönen höjs från 8 dollar i timmen (ca 55 kronor) till 9,20 dollar (ca 63 kronor). Ett nytt lönesystem har införts och baseras på vilka arbetsuppgifter de anställda utför. Lönesystemet garanterar de flesta anställda en löneökning varje år, något som inte alls är självklart i USA.

De anställda kan också se fram emot mer ledighet. Istället för de fyra dagar semester som de anställda förfogar över i dag ger avtalet 12 dagar efter ett års anställning, 15 dagar efter 6 års anställning och 17 dagar efter 11 års anställning. Till detta läggs de nio helgdagar som finns redan i dag.

En fackligt förtroendevald kommer att finnas på varje avdelning och skift. Avtalet ska också begränsa antalet visstidsanställda. Fack och arbetsgivare bildar dessutom tre kommittéer för arbetsmiljö, underhåll och kompetensutveckling.

Detta säger en hel del om vad vi i sverige faktiskt kan förlora om högern får som man vill. Det är nämligen ingen naturlag som säger att vi har rätt till fem veckors semester, löneökningar varje år osv, vilket många tycks tro. Det är enbart resultatet av en lång facklig och politisk kamp, en kamp som måste vinnas på nytt hela tiden för att utvecklingen inte ska gå åt fel håll.

Lästips: Ilse-Marie om välgörenhet istället för välfärd, Göran om moderat verklighetsbild, Peter om att fackens jämställdhetspotter gett resultat,

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, IKEA, facket, facklig kamp, USA, semester, Swedwood,

Stolt och glad över nomineringen till partistyrelsen

2011-12-19T15:11:00.000+01:00

För en stund sen fick jag reda på att valberedningen har nominerat mig som ordinarie ledamot i partistyrelsen. Det är givetvis en stor ära och även om kongressen skulle besluta något annat så är jag stolt och glad över att ha åtminstone blivit nominerad.

Skulle jag nu också bli vald av kongressen så är det en utmaning som jag lovar att ta mig an efter bästa förmåga. Förhoppningsvis kommer jag kunna bidra till att fackliga och arbetsrättsliga frågor lyfts lite högre på dagordningen i Sveriges bästa arbetarparti.

Men framförallt så vill jag tillsammans med alla andra vänsterpartister bygga ett starkare, mer välorganiserat Vänsterparti, som med gott självförtroende tar sig an uppgiften att skapa ett bättre, rättvisare Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, partistyrelsen,

Vinstintresset hör inte hemma i välfärden!

2011-12-18T23:04:00.002+01:00

Den svenska välfärden blir allt mer privatiserad. Det är en utveckling som pågått även när socialdemokraterna styrt, men utvecklingen har accelererat kraftigt sen högerregeringen tog makten 2006. I spåren av dessa privatiseringar har ett nytt fenomen etablerat sig på den svenska "välfärdsmarknaden" - riskkapitalbolag.

Aftonbladet har nu en artikel om männen bakom dessa bolag. Männen som äger och profiterar på vår gemensamma välfärd. För möjligheterna att göra vinst på den svenska välfärden är mycket goda. Avkastningen för de som driver ett välfärdsföretag är dubbelt så hög jämfört med andra privata företag. Och vinsten garanteras med skattepengar.

”Omsättning 500 miljarder. Betalningssäkra kommuner, landsting och myndigheter. Hur mycket vill du växa?”

Våra skattepengar borde hanteras bättre än så. Och även om det kallas för riskkapitalbolag så innebär det ingen risk - för bolagen vill säga. För medborgarna däremot... ja, ingen har väl missat de senaste veckornas rapporter kring vad det kan innebär för våra äldre när vinstintresset styr verksamheten. Riskkapitalbolag som Carema väger kissblöjor och låter gamla människor dö i sin avföring med vinstintresset för ögonen.

När vinstintresset får vara vägledande och riskkapitalbolagen får leka affär med våra skattepengar, då reduceras vi alla till mätbara produktionsenheter på vilken massproducerande marknad som helst i ett samhälle där vi alla bara är kunder, inte medborgare. Ett samhälle där kissblöjor blivit värda sin vikt i guld i valfrihetens namn.

För oss i Vänsterpartiet handlar valfrihet om brukarmakt och makt över den egna vardagen, inte om vinstdrivande företags rätt att driva verksamhet med offentliga medel. För oss i Vänsterpartiet är patienten en människa med känslor och behov, inte en vara bland andra. Då räcker det inte med fler regleringar eller löften om att betala skatt i Sverige. För oss i Vänsterpartiet är god vård, skola och omsorg för alla ska vara en rättighet, inte en vara på en marknad.

Därför säger jag: vinstintresset hör inte hemma i välfärden!

Lästips: Göran rekommenderar läsning, Annarkia undrar om botten är nådd för socialdemokraterna och Arijan skriver om kampanjjournalistik.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter ompolitik, regeringen, välfärd, vänsterpartiet, vinst, privatisering, skatt, riskkapitalbolag, riskkapitalister,

Ett sjukare samhälle när högern får styra

2011-12-16T15:15:00.000+01:00

Snart höjer regeringen taket i högkostnadsskyddet. Kostnaderna för mediciner och vård ska höjas och de som drabbas mest är fattiga, gamla, sjuka och funktionsnedsatta. Risken är stor att ytterligare fler, redan utsatta, tvingas välja bort både vård och läkemedel. Vi får helt enkelt ett sjukare samhälle när högern får styra.

Kaj Raving (V)

Inget för den som är fattig och sjuk...

Media: Dagbladet, Vimmerby tidning,
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, högkostnadsskydd, medicin, vård,

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall...

2011-12-15T18:18:00.002+01:00

Så lyder regeringen ständiga mantra när de vidriga effekterna av deras politik lyfts fram i ljuset. Man vägrar helt enkelt att se de otäcka konsekvenserna av den politik man de facto bedriver. Detta oavsett om det, som i detta fall, gäller deras utvisningspolitik eller om det gäller deras utförsäkringspolitik.

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall...

Regeringen Reinfeldt agerar som de tre aporna. Hör inte, ser inte, talar inte. Man vägrar att låtsas om att direktiven till myndigheterna ges av regeringen och att regeringen också har möjlighet att ändra dem. Om man vill. Men det vill man inte - utan fortsätter istället desperat upprepa sitt invanda mantra:

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall !

Media: AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Ex1, 2,
Bloggat: Annarkia, Olsson betalar, Fotolasse, Socialist och bajare,

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, politik, Lars Ohly, vänsterpartiet, utvisningspolitik,

Jonas Sjöstedt blev valberedningens val

2011-12-10T20:54:00.000+01:00

Grattis Jonas Sjöstedt, som blev valberedningens val när man idag presenterade sitt förslag till ny partiordförande. Det är ett bra val. Ja, ett utmärkt val faktiskt. Givetvis, kan man också tillägga - eftersom vem man än hade valt så skulle det varit ett utmärkt val. Ett så fördelaktigt läge har nog inget annat parti någonsin upplevt.

Oavsett den slutliga utgången så har denna process och inte minst våra fyra kamraters fantastiska insats betytt oerhört mycket för vårt parti. Men valberedningen ska ha tack för sitt arbete så här långt och har helt rätt när man motiverar valet. Elise Norberg Pilhem, valberedningens sammankallande:

- Jonas är populär. Han åtnjuter stort stöd i partiet, men vi tror att han även har ett högt förtroende bland människor i allmänhet. Vi är övertygade om att han kan öka stödet för Vänsterpartiet hos fler.

Vänsterpartiets motgångar eller framgångar framöver beror knappast på en persons insatser, lika lite som en persons insatser avgjort partiets motgångar och framgångar hittills. Men självklart har partiledaren en betydande roll att spela och om han även blir kongressens val så kommer Jonas kommer att göra det bra. Ensam eller tillsammans med Ulla Andersson eller Rossana Dinamarca.

Med det sagt så måste jag ändå säga att jag tycker att det är tråkigt att Hans Linde nu har avsagt sig sin kandidatur.

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Homo Politicus, Tony Rosendahl, Linda Snecker, Rosas Blogg, Jonas Wikström,

Media: Svt, DN1, SvD1, 2, 3, AB1, 2, Ex1, Flamman,

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, partiledare, Hans Linde, kongress,

Att höra vad man förväntar sig...

2011-12-09T21:24:00.001+01:00

Att höra vad man förväntar sig eller att höra vad som faktiskt sägs - det är inte nödvändigtvis samma sak. Kanske bevisades den tesen under Barn & Utbildningsnämndens sammanträde i onsdags när frågan om Transtorpskolans nedläggning avgjordes?

För vad sades egentligen i beslutet? Vad jag hörde, eller åtminstone tror mig ha hört, på mötet var att en utredning skulle göras för hur organiseringen av de centrala skolorna skulle se ut, för att lägga ner Transtorpskolan från läsåret 2013/14, samt för att göra Paradisskolan till en F-9-skola. Eller som Barometern skriver:

Transtorpskolan kommer att läggas ned. Utredningen som ska göras ska bara tala om för kommunen hur det ska gå till.

Det var också det beslutet jag reserverade mig mot.

Men å andra sidan var det också ungefär vad jag förväntade mig att höra. Jag förväntade mig inget annat än ett nedläggningsbeslut. Så kanske var det därför jag hörde det. De närvarande föräldrarna har nämligen inte alls hört samma beslut. Tydligen så uppfattade de bara att en utredning skulle göras över organiseringen av de centrala skolorna och ingenting om någon nedläggning av Transtorpskolan.

Det förklarar onekligen att de reaktioner jag ändå hade förväntat mig helt uteblev. Och efter att ha samtalat med både Barometern och en representant från föräldraföreningen Treff så är jag inte längre så säker på vad som faktiskt sades. Uttalades det när beslutet skulle tas att det handlade om en utredning för att lägga ner skolan? Uppenbarligen inte så tydligt i vilket fall och jag skulle inte våga svära på det idag.

Jag har efter mötet fått se hur beslutet formuleras i protokollet och det stämde rätt väl med vad jag hörde. En utredning ska ge förslag kring hur skolorna i centralorten ska organiseras med syftet att lägga ner, eller "avveckla" som det skrivs, Transtorpskolan. Men vad som faktiskt sades... ja, det skulle jag gärna haft en ljudupptagning på.

Kanske hörde föräldrarna vad de hoppades höra, kanske hörde jag vad jag förväntade mig höra... Oavsett vilket så är beslutet som togs tragiskt.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, Transtorpskolan, Nybro,

Rapport från Barn & Utbildningsnämndens möte

2011-12-07T23:49:00.001+01:00

Här kommer en rapport från dagens möte med Barn & Utbildningsnämnden. Ett möte som med anledning av den stora frågan på dagordningen - besparingsförslagen - var extremt välbesökt. Syret tog snabbt slut, vilket märktes mot slutet. Givetvis var det framförallt nedläggningshoten över Transtorpskolan och högstadiet i Alsterbro som stod i fokus för intresset för åhörare och media.

Men innan vi diskuterade besparingarna så lyfte jag några andra relaterade frågor. Först frågan om att vuxenutbildningen ska flyttas tillbaka till Barn & Utbildningsnämnden från det kommunala bolaget Brunnen. Inte en ny vänsterfråga, det ska erkännas. Vuxenutbildningen är en lönsam affär för bolaget och används idag för att täcka upp bolagets förluster på andra områden. Dessutom finns stora samordningsvinster att hämta mellan vuxenutbildningen och gymnasiet.

Sammantaget pratar vi miljonbelopp som skulle kunna komma våra barn till del, det är jag övertygad om. Och hur det ser ut kommer jag att få besked om. Jag fick nämligen inte bara nämnden att ställa sig positiv till att återta vuxenutbildningen, även om det slutliga beslutet ligger på kommunstyrelsen. Jag fick också nämnden att besluta om att räkna på vad det skulle innebära i besparingar för skolans del så att åtminstone det finns svart på vitt inför kommunstyrelsens beslut.

Andra frågan är inte heller den ny. Vänsterpartiet har lyft frågan om att kommunen måste sätta ner foten i fråga om landsbygdsskolorna flera gånger utan att få gehör. Vill man dem kvar så borde kommunstyrelsen ta ett övergripande ansvar för dem. Vi menar att vi ska behålla landsbygdsskolorna, men att Barn & Utbildningsnämnen inte ska belastas med de extra kostnader som detta faktiskt innebär.

Istället borde nämnden kompenseras för detta genom en centralt placerad pott, tydligt definierad i budgeten, som en form av glesbygdsstöd. På så sätt skulle kommunen kunna visa tydligt, och förhoppningsvis en gång för alla, att man vill att landsbygden och dess skolor ska leva. Ordföranden Börje Slättman (s) tyckte inte att det var en fråga för nämnden utan för fullmäktige, vilket jag kan köpa. Förslaget fick bra respons, inte minst från åhörarna, och kommer att dyka upp som en motion framöver istället.

Efter detta var det dags för huvudnummret. Första besparingspunkten som skulle upp till beslut var Transtorpskolans vara eller icke vara. Då hade skolområdeschefen Daniel Hjertqvist just redovisat att även om det finns teoretiska möjligheter att flytta Transtorpeleverna till andra skolor. Men möjligheten är mest teoretisk och det skulle göra det svårt för nyinflyttade barn att få plats på skolorna. Knappast så lyckat för en kommun som har som vision att växa...

Nu hade sossar och moderater kommit överens om en "kompromisslösning", där man under ett år ville fortsätta utreda att eventuell göra Paradisskolan till en F-9 skola för att på så sätt möjliggöra en nedläggning av Transtorpskolan. Det är förvisso ett fall framåt, men jag anser fortfarande att man utreda hur man skulle kunna utveckla skolan och området istället för att lägga ner.

Som jag tidigare skrivit om så har visserligen fullmäktige, med undantag för Vänsterpartiet, beslutat att prioritera en renovering av ishallen före barnens och lärarnas arbetsmiljö. Men även fullmäktigebeslut kan ju ändras menade jag och reserverade mig mot det föreslagna utredningsuppdraget som ändå antogs med bred majoritet.

Därefter kom frågan om nedläggning av Alsterbro högstadium upp. Återigen var en S/M-uppgörelse redan klar med ett förslag om nedläggning. Jag yrkade avslag, liksom Martina Aronsson som ensam sosse, samt MP och centern, eftersom det är tveksamt om det överhuvud taget blir någon besparing. Risken är stor att så många barn flyttar till andra skolor att besparingen blir till en kostnad. Efter omröstning beslutades med siffrorna 8-5 dessvärre ändå att högstadiet ska läggas ner.

Jag reserverade mig emot beslutet tillsammans med övriga som yrkat avslag, men frågan ska ändå till kommunfullmäktige för slutligt avgörande. Centern yrkade nämligen att frågan skulle ses som en fråga av principiell art och de ska alltid avgöras där. Detta fick nämligen bättre gehör och den omröstningen vanns med de omvända siffrorna.

Därefter vill man ta övriga besparingar i en klump och låta förvaltningen avgöra hur besparingarna skulle göra. Jag vill dock undanta Introduktionsprogrammen, eftersom den besparingen drabbar de elever som redan har det svårt. Och även det är en besparing som snabbt kan visa sig bli en kostnad, vilket jag skrivit om tidigare. Jag blev dock återigen nedröstad av en stor majoritet och fick nöja mig med att reservera mig mot beslutet.

När så övriga besparingar skulle tas så presenterade centern vid sittande bord en egen lista som de ställde mot den som S/M enats om. Den röstades dock ner, denna gång med 8-4, eftersom jag lade ner min röst. Det fanns visserligen en del vettigt i centerförslaget men också en del som inte var vettigt och att ta ställning till det vid sittande bord är knappast rimligt. Dessutom så kvarstod ju Introduktionsprogrammet som besparing i båda listorna.

Allt detta kan ju verka något sånär enkelt, men jag, som fick det tvivelaktiga nöjet att justera protokollet, ska inte bara ha koll på alla yrkanden och omröstningar. Punkten kryddades nämligen också med en jävsfråga som jag fortfarande inte vet om den är riktigt utredd, trots alla ajourneringar. Det bli i alla fall till att läsa protokollet extra noggrant.

Nåja, när bara denna punkt var avklarad så blev resten av mötet mest en relativt snabb transportsträcka, även om jag hann med att lyfta upp frågan om nämndens arbetsmiljöansvar och att jag anser att nämndsledamötena bör utbildas i vad det innebär, förutom att frågan bör lyftas på varje nämndsmöte. Dessutom bör facken få komma och lyfta dessa frågor utifrån sin horisont. Får se om jag behöver ligga på i frågan.

Nu känns det i alla fall som om jag klarat av eldprovet i nämnden. Även om det finns mycket kvar att arbeta med så har jag svårt att se att det skulle kunna vara så mycket värre än att kastas rakt in i ett omfattande besparingsarbete. Men jag har lärt mycket i processen, inte minst genom att träffa såväl skolledning, lärare som fackförbund. Och det tänker jag fortsätta med.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, skola, Transtorpskolan, Alsterbro, Nybro, vänsterpartiet Nybro,

Klyftorna ökar i högerns Sverige

2011-12-05T23:29:00.000+01:00

Klyftorna ökar i snabb takt i Sverige, det rapporterar Riksdag & Departement. Den förda politiken av statsminister Reinfeldt (m) och hans regering ger mest till de som redan har mest samtidigt som de tar från de som redan har det sämst.

Under högerregeringen har den svenska överklassen belönats med slopad förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt med mera. Och följaktligen blivit allt rikare. Samtidigt har de fattigaste blivit allt fattigare i takt med att arbetarklassen straffas för att man oftare blir sjuk och/eller arbetslös.

Den moderatstyrda minoritetsregeringen skapar helt enkelt ett Sverige för de rika när klyftorna ökar i högerns Sverige.

Grafer som talar sitt tydliga språk: de rikaste blir rikare medan de fattigaste blir fattigare!

Bloggtips: Avtalsrörelsen kommenteras av Göran och LO-bloggen om LO:s avtalskrav. Linda skriver om den nya ätstödsenheten i Västervik och Jöran beskriver en verklighet som många politiker nog känner igen sig i.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, fredrik reinfeldt, klassklyftor, inkomstklyftor,

Nästan alla tyckte ishallen var viktigare än barnen - men inte vänsterpartiet

2011-12-01T23:25:00.001+01:00

Nästan alla partier var överens, säger kommunalrådet Markus Lund i inslaget nedan, om beslutet att prioritera kommunens ishall framför barnen. Ett beslut som togs av kommunfullmäktige i måndags. Nästan, men inte riktigt. Vänsterpartiet reserverade sig nämligen som enda parti mot den, i min mening, helt vansinniga prioriteringen.

Vi hade istället ett yrkande om att man skulle använda de pengarna till den sedan tidigare utlovade renoveringen av Transtorpskolan. En renovering som är nödvändig om man vill ha skolan kvar. Och det vill ju Vänsterpartiet, vilket jag skrivit om flera gånger tidigare:
Kommunfullmäktige prioriterade ishallen framför barnen
Studiebesöken stärkte min uppfattning
Transtorpskolan är viktigare än ishallen
Lägg inte ner Transtorpskolan!

Bloggtips: Göran om avtalsrörelsen, Annarkia om att regeringen vägrar följa riksdagens beslut och Linda om mindfullness.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Markus Lund, vänsterpartiet, Transtorpskolan, ishall, Viktoriavallen, skola, barn,

Nyttigt att träffa Lärarnas Riksförbund

2011-11-30T23:35:00.000+01:00

Det har varit mycket kommunalpolitik här på bloggen ett tag och det kommer väl kanske att fortsätta vara så ett tag eftersom jag blivit inblandad i den kommunala politiken på ett helt nytt sätt sen jag tog över platsen i Barn & Utbildningsnämnden. Efter nyår så tar jag dessutom över platsen som ersättare i kommunstyrelsen...

Nåväl, som jag skrivit tidigare så har jag fått kickstarta för att sätta mig in i verksamheten. I förra veckan var jag därför på studiebesök på Åkrahällsskolan och Transtorpskolan för att få en bild av vad de föreslagna besparingarna där skulle innebära. Det var väldigt nyttigt.

Nyttigt var det också att träffa Lärarnas Riksförbunds styrelse i Nybro, vilket jag gjorde igår. Nyttigt men knappast så upplyftande var det jag fick höra. Som att två av deras kollegor precis hamnat på sjukhus efter att ha gått in i väggen. Eller att en tredjedel av lärarna i Nybro funderar på att sluta som lärare eller byta kommun. Och detta innan besparingarna ens beslutats!

Inte utan att man får ont i magen när man hör vilka konsekvenser det får när regeringens väljer att prioritera sänkt krogmoms före välfärden. Fast det hjälper ju inte att jag stoppar huvudet i sanden. Nu har jag i alla fall sett några av dem som drabbas i ögonen och vet åtminstone vad besluten som antagligen kommer att tas leder till. Förhoppningsvis hinner jag träffa det andra lärarfacket, Lärarförbundet, också innan besparingsbesluten ska tas nästa onsdag.

Imorgon bitti är det presidiemöte med BUN (Barn & Utbildningsnämnden). Då ska vi diskutera konsekvensbeskrivningen av nedläggningen av Transtorpskolan. Varför det nu ska diskuteras eftersom fullmäktige har beslutat att inte renovera skolan, utan valde att prioritera ishallen istället. Ett beslut som bara Vänsterpartiet reserverade sig mot. Och en renovering är snarast en förutsättning om man ska kunna behålla skolan.

Imorgon kväll är det sen dessutom öppet möte i Alsterbro angående den eventuella flytten av högstadiet därifrån. Det är en besparing som jag också ställer mig alltmer frågande frågande till, även om jag i dagsläget har svårt att se något alternativ. Kanske kan morgondagens möte räta ut frågetecknen.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, Alsterbro, Transtorpskolan, vänsterpartiet, LF, LR, skola,

Kommunfullmäktige prioriterade ishallen framför barnen

2011-11-28T23:41:00.000+01:00

Kommunfullmäktige ikväll var en lite sorglig tillställning som ändå kommer att resultera i flera inlägg. Jag och Anders Svensson, som för kvällen ersatte Mariann Karlsson, var uppe i flera frågor. Det genomgående mönster var dock att alla övriga från höger till vänster (nåja, sossar då) mest var intresserade av att ta död på all eventuell debatt.

Den enda lilla ansatsen kom efter att jag varit uppe och för Vänsterpartiet yrkat att alla investeringar som inte är riktade mot barn och unge eller är nödvändiga ur arbetsmiljösynpunkt fick anstå tills vidare. I praktiken så innebär det att vi vill avslå investeringarna på ishallen, utom i den del som gäller nödvändiga arbetsmiljöförbättringar och vill istället att en seriös satsning görs på skola och förskola i Transtorpområdet.

Detta fick de båda centerpartisterna Karin Helmersson och Lars-Gunnar Hellström att gå upp och hävda att i princip alla de trettio miljoner som nu ska satsa på Victoriaområdet handlade om satsningar på arbetsmiljö och säkerhet och undrade vad jag hade emot satsningar på det. Faktum är att jag inte har nåt emot satsningar på Victoriaområdet. Tvärtom så är det säker angelägna satsningar det handlar om.

Men en nedläggning av Transtorpskolan drabbar inte ”bara” barnen där utan även barnen på Fagerslättskolan, där barnen troligen ska trängas ihop. Det handlar om hundratals elever, och lärare förstås, som får en ytterligare försämrad arbetsmiljö. De som drabbas hårdast av detta är de elever som redan har det svårast.

Och faktum är ju att en prioritering nu behövde göras och då väljer jag att prioritera barnens arbetsmiljö främst. Och när jag frågade varför de tyckte att det var så angeläget att försämra den arbetsmiljö som små barn dagligen vistas i så fick jag, föga förvånande, inte något svar på det.

Vänsterpartiet anser att barnens bästa ska gå i första hand! Så istället för att lägga ner skolan och investera i ishallen så borde Nybro kommun satsa på barnen och investera pengarna i Transtorpskolan. Eller som det stod på ett av barnens plakat när de demonstrerade i kommunhuset häromveckan: Transtorpskolan är viktigare än ishallen!

I övrigt så fick jag också svar på min interpellation idag, vi lämnade in vår motion om sänkta arvoden och så finns det anledning att ta upp frågan om hur man bemöter medborgarna i fullmäktige. Men mer om det en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om Transtorpskolan, politik, vänsterpartiet, Nybro, vänsterpartiet Nybro, centerpartiet, arbetsmiljö,

Vänsterpartiet vill se sänkta arvoden

2011-11-25T23:24:00.000+01:00

Idag har (V)i lämnat in en motion om besparingar på politiken. Vi föreslår att vi ska ta bort arvodet i kommunfullmäktige, sänka andra arvoden och ta bort och minska på arvoderade uppdrag. I riksdagen är Vänsterpartiet det enda partiet som vill att riksdagsmännens ersättning ska sänkas rejält. Vi menar att det behövs mer tilltro till partipolitiken, inte mer bränsle för politikerförakt.

För vänsterpartiet är det också centralt att ett politiskt uppdrag är ett hedersuppdrag från väljare och medlemmar och att arvodena ska finnas för att ge de praktiska förutsättningar som behövs för att utföra sitt uppdrag, inte för att berika sig på. Det vill vi visa i praktisk politik också. Kommunalrådet Markus Lund (S) kallar sånt för populism...

Läs mer här: Vänsterpartiet vill sänka arvodena

Lästips: Göran om den ökande löneklyftan, Jenny om ungdomsarbetslösheten och Annarkia om att Staten och Kapitalet i samma båt
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arvoden, Markus Lund, Nybro, vänsterpartiet Nybro, vänsterpartiet,

Studiebesöken stärkte min uppfattning

2011-11-23T01:42:00.000+01:00

Som ny ledamot i Barn & Utbildningsnämnden har jag ju kastats direkt in i hetluften med allt vad det innebär av besparingsåtgärder och neddragningar i olika verksamheter. Att komma in under de premisserna och försöka få grepp om allt är inte lätt, men jag gör mitt bästa. Jag har iallafall under kort tid lärt mig väldigt mycket.

Och för att ytterligare sätta mig in i verksamheten så var jag idag på studiebesök på Åkrahällsskolan, där introduktionsprogrammen riskerar att halveras och Transtorpskolan som ju ligger under nedläggningshot med de besparingar som nu utreds. Vänsterpartiet har hela tiden varit motståndare till båda dessa besparingsåtgärder och dagens besök stärkte mig definitivt i min uppfattning att det är okloka och kortsiktiga besparingar som jag kommer att säga nej till. Dessutom drabbar det de som redan har det svårast hårdast.

Att spara på introduktionsprogrammet är det som på både kort och lång sikt är mest uppenbart ekonomiskt oförsvarbart. Där går många av de som av olika anledningar har allra svårast att klara av skolan. För många av dem som går där är det ett sätt att trots ofullständiga betyg kunna läsa en utbildning på gymnasiet. För vissa av dem är det det enda sättet att överhuvudtaget hålla kontakt med skolsystemet. Om någon av dessa istället skulle hamna utanför skolsystemet så kostar det, enligt Skolverket, 14 miljoner kronor. Det säger sig självt att det knappast blir en besparing för kommunen. Och då är givetvis alla mänskliga kostnader oräknade.

Även en nedläggning av Transtorpskolan skulle drabba de elever som har det svårast hårdast när klasserna blir större. Och det är givetvis inte "bara" barnen från Transtorpskolan som drabbas utan även barnen på Fagerslättsskolan, där barnen troligen ska trängas ihop. Istället för att lägga ner skolan och investera i ishallen så borde Nybro kommun satsa på barnen och investera pengarna i Transtorpskolan istället. Varför inte satsa på att skapa ett pedagogiskt center genom att renovera alla längor och använda till förskolelokaler?

Utveckla istället för att avveckla låter som en betydligt klokare strategi om man menar allvar med kommunens vision om att nå 25 000 invånare 2030.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om vänsterpartiet, Transtorpskolan, vänsterpartiet Nybro, Nybro, Åkrahällsskolan, politik,

Transtorpskolan är viktigare än ishallen

2011-11-21T21:36:00.000+01:00

Precis vad (v)i tycker! Prioritera skolan före ishallen!

Idag kom föräldraföreningen vid Transtorpsskolan, Treff, till Balder för att tillsammans med barn från skolan protestera mot en nedläggning av skolan. Samtidigt lämnade man en namninsamling med c:a 400 namn samt en protestskrivelse som innehöll ungefär samma argument som jag själv fört fram:
Skolan har stabilt och relativt jämnt elevunderlag. Dessutom menar man att det är ett generationesskifte på gång. Om det vet jag däremot inget. Oavsett det så behövs, som man också påpekade, alla centrala skolor i Nybro. Särskilt om man har i tanke att kommunen har en ambition att växa till 25 000 invånare.

Precis som barnen med banderollen ovan så tycker även jag att man borde prioritera barnen före ishallen. Lägg inte ner Transtorpskolan!

Läs även andra bloggares åsikter om Transtorpskolan, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, Nybro,

Behandla sjukdomen, inte bara symptomen

2011-11-19T23:30:00.001+01:00

Upprördheten är stor på många håll efter att det under senare tid blivit väldigt tydligt vad det kan leda till när man släpper in det virus som vinstintresset utgör i välfärden och låter riskkapitalister som Carema ta hand om våra äldre.

Men upprördheten till trots så är det fortfarande bara Vänsterpartiet som vill att man ska ta itu med sjukdomen och kräver att man sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa. Såväl socialdemokrater som moderater fokuserar helt på symptomen och blundar för den sjukdom som man aktivt har spridit. Som en läkare som smittar en patient med hjärninflammation och sen som enda åtgärd rekommenderar magnecyl mot huvudvärken. Att socialdemokraterna möjligen vill ge alvedon istället förändrar knappast något för patienten.

Man måste behandla sjukdomen, inte bara symptomen! Då måste man inse att bolag som drivs för att maximera vinsten har helt enkelt inte i äldreomsorgen (eller vården) att göra. Om man tillåter vinstdrift i välfärden bygger man in drivkraften till vanvård i själva systemet. Därför vill Vänsterpartiet förbjuda vinstdrivande bolag i äldreomsorgen. Det är nämligen det enda botemedlet mot det dödliga viruset!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, carema, privatisering, riskkapitalbolag, socialdemokraterna, Tommy Waidelich,

SD låtsas bekymra sig om mormor på äldreboendet

2011-11-19T01:36:00.002+01:00

SD låtsas gärna vara bekymrad över välfärden. Och för att värna välfärden så vill man... ja, stoppa invandringen förstås, eftersom det är rasisternas svar på alla frågor.

Men sanningen är givetvis att SD skiter fullständigt i om äldreomsorgen utarmas genom skattesänkningar eller om riskkapitalbolag som Carema tjänar miljarder på att mormor ligger med bajs upp till armhålan. Sånt är inget problem för SD eftersom det enda intresse man egentligen har är att stoppa invandringen. Med det målet för ögonen så spelar det ingen roll hur mormor har det på äldreboendet.

För välfärden utarmas knappast av invandringen utan på grund av bland annat de enorma skattesänkningar på 100 miljarder om året som högerregeringen genomfört och som främst har gynnat överklassen. För att inte tala om att välfärden utarmas av riskkapitalbolag som Carema. Dubbelt så mycket som SD påstår att invandringen kostar varje år går direkt ner i fickorna hos privata bolag inom välfärden. Och allt detta applåderas ivrigt av SD.

Mormor på äldreboendet - henne skiter SD fullkomligt i!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sd, välfärd, äldreomsorg, carema, riskkapitalbolag,

Förbjud vinstintresset att styra i välfärden!

2011-11-12T13:23:00.003+01:00

De senaste veckorna har det kommit en rad avslöjanden om missförhållanden på privata äldreboenden. Det är symptomen på en sjukdom som drabbat den svenska välfärden. Borgerliga politiker tvår sina händer – eller skyller på personalen. Trots att det i själva verket är de själva som bäddat för den sjukdomsutveckling vi fått se prov på genom sin privatiseringsiver.

Min bestämda uppfattning är att vinstintresset inte har i välfärden att göra! Men med vissa saker i samhället så är det särskilt viktigt att dessa ägs gemensamt och styrs enbart utifrån behov, inte vinstmarginal. Vård och omsorg är helt uppenbart ett par sådana saker. För så fort vinstintresset kommer in som kommer också andra frågor än behovet att styra verksamheten, nämligen lönsamheten.

Och vinsterna i välfärdsföretag kan bara göras genom att krympa kostnaderna och skära ner på sånt som personal som blöjor. Vad resultatet blir av den utvecklingen har vi alltså fått se den senaste tiden - i form av olika vanvårdsskandaler där mormödrar har förvandlats till kostnadsposter hos multinationella riskkapitalbolag...

Ändå driver regeringen på privatiseringen av äldreomsorgen och hotar med tvångslagstiftning om inte kommunerna öppnar upp för privatiseringar som regeringen tycker. Men vi behöver inte mer privat vanvård och vi behöver inte fler hungriga kapitalister som urholkar vård och skattepengar från våra kommuninvånare.

Vänsterpartiet är idag ensamt i riksdagen om att säga nej till vinstintressen i äldreomsorgen! Förhoppningsvis ändras snart detta och fler partier inser att de skandaler vi läst om är symptomen av ett sjukt system. Då hjälper inga översyner eller annat puts på ytan. Man måste behandla sjukdomen, inte bara symptomen. Det enda som hjälper är ett förbud mot att vinstintresset tillåts styra i välfärden!

Bloggat: Alliansfritt, Jonas Sjöstedt, Lukas Löfling, Lasse Strömberg, Erik Berg, Kulturbloggen, Mats Olsson, Göran Johansson,

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om vänsterpartiet, politik, regeringen, socialdemokraterna, välfärd, vinst, carema, riskkapitalbolag,

Lägg inte ner Transtorpskolan!

2011-11-10T23:56:00.000+01:00

Igår var jag på mitt första möte på Barn & Utbildningsnämnden. Den största frågan på dagordningen var givetvis de besparingar som nämnden står inför framöver. Inga nya beslut om besparingar tog, däremot gavs ett antal utredningsuppdrag där förvaltningen fick i uppgift att utreda konsekvenserna.

Det var ett uppdrag om att utreda konsekvenserna av en besparing på introduktionsprogrammen på gymnasiet, en besparing som skulle slå stenhårt mot de elever som är absolut mest utsatta redan. Det är jag rätt säker på att utredningen kommer att visa också. Sen ska man se över vad en neddragning på skolbibliotikarierna kan innebära. Jag fick också igenom att man även skulle utreda konsekvenserna av vad en neddragning på städningen leder till. Jag har rätt svårt att se att utredningarna skulle kunna komma fram till något som skulle kunna få mig att ställa mig bakom dessa besparingar.

Sen gavs också ett uppdrag att utreda och göra upp en tidsplan för en nedläggning av Transtorpskolan i Paradiset. Ett helt galet beslut som jag självklart reserverade mig emot, vilket man kan läsa om här.

Skolan ligger i ett område med ett stabilt och relativt jämnt elevunderlag och har även placerings-, utrymmes och lokalmässigt många fördelar, även om lokalerna givetvis behöver renoveras. Med tanke på att i princip inga investeringar gjorts i byggnaderna sen de byggdes så kunde det ju vara dags för det nu. Men skolgården är relativt stor och planlösningen bra för barn och undervisning utan korridorer och trappor. Dessutom är det nära både till natur och till stan med biblioteket och annat.

Dessutom finns det ett stort behov av förskolelokaler som åtminstone till viss del kan lösas genom att man renoverar och nyttjar de lokaler som finns lediga istället för att bygga nytt eller använda sig av tillfälliga lösningar. Att utreda en sådan långsiktig lösning vore betydligt klokare än att utreda en nedläggning av skolan.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter omTranstorpskolan, politik, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, Nybro,

En trygg sjukförsäkring för alla - oavsett klass och kön

2011-11-08T11:29:00.000+01:00

Ny statistik från försäkringskassan visar att regeringens utförsäkringspolitik inte bara är hård och omänsklig i största allmänhet. För även om de allra flesta tjänar på en bättre sjukförsäkring framför skattesänkningar, även de som inte hör till de med högst sjukskrivningstal, så slår politiken väldigt olika mellan olika grupper.

Och skillnaderna handlar om klass och kön. Försämringarna i sjukförsäkringen slår allra hårdast mot kvinnor och mot lågutbildade arbetare. Vänsterpartiet vill ersätta utsorteringskedjan med en sjukförsäkring där hänsyn tas till varje enskild individ i varje enskilt ärende.

Vi vill att alla ska kunna känna sig trygga med sjukförsäkringen – oavsett klass och kön.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, sjukförsäkring, utförsäkrad, utförsäkring, klass, försäkringskassan,

Pälsfarmning - en branch utan existensberättigande

2011-11-07T21:41:00.001+01:00

Idag kan man läsa om att en minkfarm har utsatts för en aktion där minkarna har besprutats med färg för att förstöra det ekonomiska värdet i deras päls. Man kan tycka vad man vill om aktionen i sig. Själv anser jag att civilt ickevåldsmotstånd kan vara en framkomlig väg, rätt använt. Om detta är rätt sätt vet jag inte, men oavsett vilket så tycker jag inte synd om ägaren. Så här såg det ut när djurrättsalliansen besökte farmen på Öland.

Det grundläggande problemet är nämligen inte att han drabbas av en aktion som denna. Det grundläggande problemet består i att han överhuvud taget tillåts driva en verksamhet som Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap redan 1990 konstaterades inte lever upp till djurskyddslagens krav eftersom minkarna inte gavs möjlighet att bete sig naturligt. Såhär säger §4 i djurskyddslagen:

Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

I det vilda lever minkar ensamma i egna revir som kan vara mellan en och sex kilometer långt och det sträcker sig alltid längs vatten. I fångenskap hålls minkarna i nätburar under tak. Burarna är 30 × 90 cm stora och 45 cm höga. I buren finns det en lya med halm. Det ger knappast några möjligheter att bete sig naturligt. Ändå får den vidriga verksamheten fortsätta år efter år.

Jag ser det därför som ett större problem att minkuppfödning i sig är ett djurplågeriet som bryter mot djurskyddslagen. Minkarna föds upp och lever sina korta liv i små burar för att sedan gasas ihjäl eller dödas med elstötar enbart för att människor vill klä sig i deras pälsar. Branchen har helt enkelt inget existensberättigande utan borde snarast avskaffas. En åsikt som för övrigt stöds av större delen av svenska folket.

Och det är den borgerliga majoriteten i riksdagen som är ansvarig för att så inte skett. Hade vi haft rödgrön majoritet i riksdagen så hade vi genomfört ett förbud mot den här typen av pälsfarmer.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om minkar, pälsindustri, Djurens Rätt, djurskyddslagen, politik, regeringen, vänsterpartiet,

"Populism" sa kommunalrådet om arvodessänkning

2011-11-04T12:56:00.000+01:00

"Populism" - det är det helt förväntade svaret från kommunalrådet Markus Lund (S) på Vänsterpartiets förslag om att sänka bland annat hans arvode på nästan 600.000:-/år med 10%, vilket jag skrivit om tidigare. Inte heller oppositionsrådet Peter Lilja är särskilt intresserad av att få sitt arvode på över en halv miljon om året minskat. För hans del så föreslår vi ju dessutom att hans uppdrag ska vara på halvtid istället för på heltid som idag.

Att vårt förslag inte skulle falla i god jord hos dessa herrar var alltså inte särskilt oväntat. Och, som nämnts, så var det helt förväntat att man skulle ropa populism som svar. Det brukar ju låta så när man ifrågasätter maktens privilegier. Men om det är populistiskt att anse att ett politiskt uppdrag är ett hedersuppdrag och inget man ska ha för arvodets skull. Och om man dessutom anser att det dessutom är rimligt att politikerna tar en del av av konsekvenserna för hur kommunens ekonomi ser ut - ja då är jag gärna populist!

Sen framhåller Markus att politiken redan ska spara pengar, fast nämner givetvis inte att det är i form av neddragningar i antalet politiker som de besparingarna det handlar om. Att koncentrera makten och minska demokratin går alltså bra, men att peta på några arvoden... Nej, där går alltså gränsen...

Eller ja, han går ju förstås med på att Vänsterpartiet ensamt står för besparingarna på arvodena genom att så snällt acceptera vårt förslag om att ta bort 2:e vice ordförande-posterna. Fast hur han lyckas få det till en besparing på 1, 5 miljoner vore intressant att veta. Menar han alltså att jag som 2:e vice ordförande kan kassera in 62.500:- i månaden? Tills vi har avskaffat uppdraget vill säga. Eller är det möjligen så att han höftar till utan någon som helst verklighetsförankring? Lite populistiskt sådär kanske...?

Läs även andra bloggares åsikter om Markus Lund, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, Nybro, populism

Ett Sverige för de rika

2011-11-03T23:07:00.001+01:00

Att de rikaste blir allt rikare och de fattiga allt fattigare kan knappast ha undgått någon. Sveriges rika är rikare än man trodde och den rikaste procenten äger 40% av Sveriges totala förmögenhet. Det överstiger till och med hur det ser ut i USA. Högerns kamp för att skapa ett Sverige för de rika har varit framgångsrik.

Den rikaste tiondelen av befolkningen har fått se sina inkomster höjas med nästan 50 procent sedan 1999. Det kan jämföras med den fattigaste tiondelens inkomstökning under samma period. Fem procent.

Dessutom har andelen personer med låg ekonomisk standard nästan dubblerats. I dag är en av sex svenskar fattiga. Och det är framförallt ensamstående kvinnor med barn och unga med eget hushåll som är utsatta.

Klyftorna ökar och de fattiga blir fler enligt samma mönster som högern alltid verkat utifrån... så säg mig, vad är egentligen nytt med de "nya" moderaterna?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, klass, klassamhälle, klassklyftor,

Man måste våga bli gammal i Sverige!

2011-11-02T20:30:00.000+01:00

Min bestämda uppfattning är att vinstintresset inte har i välfärden att göra! Men med vissa saker i samhället så är det särskilt viktigt att dessa ägs gemensamt och styrs enbart utifrån behov, inte vinstmarginal. Vård och omsorg är defitivt ett par sådana saker. För så fort vinstintresset kommer in som kommer också andra frågor än behovet att styra verksamheten, nämligen lönsamheten. Mormödrar reduceras resultatposter hos multinationella riskkapitalbolag...

Idag ser vi också mycket riktigt hur högerns privatiseringsiver skapar en utveckling som går åt helt fel håll. Välfärden slås sönder, kommersialiseras och utarmas. Allt mer av svensk välfärd hamnar i klorna på riskkapitalbolag där vinsten och lönsamheten blir det som vägleder verksamheten istället för individens och samhällets behov av en god vård och omsorg som fördelas efter behov.

Vad resultatet blir av den utvecklingen har vi fått täta rapporter om den senaste tiden i form av olika vanvårdsskandaler. Borgerliga politiker mörkar och tvår sina händer trots att det i själva verket är de som bäddat för den utveckling vi fått se prov på genom sin privatiseringsiver. Inte konstigt att Sverige intar bottenplaceringen bland de Nordiska länderna i förtroende för välfärden.

Välfärden är en lönsam branch, företag inom välfärden har dubbelt så hög avkastning som andra privata företag. Och det är våra skattepengar som bekostar vinsten! Vi i Vänsterpartiet vill istället att våra skattepengar ska gå till att finansiera ett rättvist och tryggt samhälle med en bra välfärd för alla. Man måste våga bli gammal i Sverige!

Media: SR1, DN1, 2, 3, 4, E24, AB1,
På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, privatisering, vänsterpartiet, välfärd, riskkapitalbolag, riskkapitalister,

Internationella vegandagen

2011-11-01T09:42:00.000+01:00

Idag, 1 november, är det den internationella vegandagen, vilket jag givetvis tycker att alla ska uppmärksamma. Ett bra sätt att göra det är genom att prova på att äta vegansk mat under dagen. Det är enkelt att vara vego i dag, det kräver inte att man helt lägger om livet. Det kräver bara att man hittar maten på lite andra ställen än man är van vid.

Den som är intresserad kan exempelvis börja på sidan med Djurens Rätts bästa vegorecept där det finns recept, information och länkar. På Vegania.net kan man också få bra information och recept. Eller också bläddrar man igenom veganbloggarna på Veggietoppen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vegan, veganism, internationella vegandagen,

Det finns ingen ensam frälsare för Vänsterpartiet

2011-10-30T21:25:00.000+01:00

Är en ny partiledare räddningen för Vänsterpartiet, frågar sig Stefan Kangas i ett inlägg på Avanti. Svaret han kommer fram till i det mycket välskrivna inlägget är ett rätt entytigt nej. Anledningen är inte minst att partiledarna i själva verket har ganska liten betydelse för hur folk röstar. Men grunden menar han är att partiets är politiska och därför knappast kan åtgärdas genom ett partiledarbyte.

Det är en analys som jag delar fullständigt och som jag framfört under lång tid. Inte för att jag tror att det är betydelselöst vem som är partiledare. Men jag tror att betydelsen är störst internt. Därför kan det också vara nödvändigt att byta partiledare när partiet gå in i en ny tid. Nu är det dock inte det det handlar om för partiets del, vi har inte påbörjat någon förändringsprocess som krävde ett partiledarbyte. Däremot så finns det i partiet en önskan om att gå in i en ny tid och påbörja en förändring. Det är inte samma sak.

Med en önskan om förändring så kommer också en stor risk att man tar till enkla lösningar istället för att ta itu med de verkliga problemen. Särskilt om det riskerar att visa sig att de verkliga problemen kan hamna i ens eget knä med allt vad det innebär. Och jag hävdar att problemet i någon mån hamnar i knät på oss alla som deltog - eller lät bli att delta i valrörelsen (och partiets utveckling innan dess också givetvis. Hursom helst, så är den enklaste stora genomgripande "lösning" man kan ta till i ett parti att byta partiledare. Men ett partiledarbyte kommer aldrig någonsin att vara lösningen! Alldeles oavsett att vi har fyra strålande kompetenta kandidater.

I värsta fall kan det bli precis tvärtom. Bytet bli direkt kontraproduktivt, om man därigenom etablerar en känsla av att den nya partiledaren, oavsett vem/vilka det nu blir, ska komma som en frälsare och lösa alla problem. För, återigen, det kommer inte att hända! I det läget så spelar det ingen som helst roll vem som till slut blir partiledare. Detta var också min främsta kritik när Ohlys avgång började diskuteras strax efter valet. Därmed givetvis inte sagt att det var sökandet efter en lätt lösning som varit motivet för dem som förespråkat ett partiledarbyte.

För ett partiledarbyte kan mycket väl leda till något positivt också vilket jag givetvis hoppas att det gör. Nu står vi ju inför faktumet att vi ska byta partiledare (om man bortser ifrån den intressanta diskussionen om kollektivt ledarskap). Det positiva med detta är att det känns som om en vitaliserande process har påbörjats i partiet nu. En process som mycket väl kan leda till något bra - om vi har självförtroende och ork nog att fortsätta processen även efter kongressen. För det är då, efter kongressen, det verkliga arbetet måste börja, vilket också är min huvudpoäng här.

Vänsterpartiet måste våga vara en verkligt samhällsförändrande kraft som inte bara vill pusta fasaden på det kapitalistiska rucklet. Vi måste våga visa på att vi faktiskt vill något helt annat samtidigt som vi inte får förlora oss i visionen om ett socialistiskt samhälle. Är vi inte också relevanta i människors vardag här och nu så är vi körda hur eller hur. Det finns en rad politiska frågor som vi måste hantera på både kort och lång sikt. Dessutom har vi en rad rad frågor om organisation och arbetssätt som vi bör arbeta med. Jonas Wikström har vettiga saker att säga när det gäller det.

Inget av detta är väl särskilt nytt eller omvälvande. Det är inte heller enkla frågor. Men jag är övertygad om att vi som parti har alla förutsättningar att klara av dem. Jag tror också att vi har förutsättningarna att bli en betydligt mer relevant faktor på den politiska arenan inom en relativt snar framtid. Men det innebär att vi som vill se ett starkt Vänsterparti behöver ta tag i dessa frågor tillsammands, på alla nivåer och i alla sammanhang. En ny ledare kan, och bör, givetvis spela en viktig roll i det arbetet, men - det finns ingen ensam frälsare för Vänsterpartiet!

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om vänsterpartiet, politik, partiledare, Lars Ohly,

Vänsterpartiet vill sänka arvodena

2011-10-28T19:48:00.000+02:00

Politiker och deras arvoden, ett spännande - och ofta känsligt - ämne. När Vänsterpartiet nu återigen förspråkar sänkta arvoden i Nybro kommun så kan man nästan förutse att det kommer att röra upp känslorna på många håll. Kräva hårda besparingar i de flesta typer av kommunal verksamhet kan man göra men de politiska arvodena undantas konsekvent.

Detta har Vänsterpartiet upprörts över under lång tid. Vare sig poster eller arvoden får vara ett självändamål i politiken och det är därför vi nu föreslår besparingar över hela det politiska spektrat, vilket "drabbar" inte minst oss själva som parti. Som en konsekvens av det så är en av de besparingar vi föreslår att posten som jag snart ska tillträda i Barn & Utbildningsnämnden, den som andre vice ordförande, avskaffas (en åtgärd som för övrigt föreslogs av bland annat mig och Pia Eriksson, idag andre vice ordförande i Omsorgsnämnden).

Anledningen till att vi vill sänka arvodena är inte att man som fritidspolitiker i allmänhet tjänar feta pengar på sitt politiska engemang (bortsett från kommunal- och oppositionsråd då som båda har över en halv miljon om året) även om det är många som verkar tro det. Jag tror ändå att få engagerar sig politiskt bara för arvodet.

Men de allra flesta som på olika sätt arbetar för att föra samhället framåt gör det dessutom till låg eller ingen ersättning. Varför ska just det parlamentariska arbetet belönas så högt jämfört med alla dessa andra personer som dagligen kämpar i olika organisationer och föreningar på mer eller mindre ideell basis?

Sänkta arvoden handlar om både en kostnadsbesparing och en förtroendefråga gentemot kommunens medborgare och inte minst de anställda. Självklart är det viktigt att alla kan delta i det parlamentariska arbetet och att få ersättning för förlorad arbetsförtjänst är en självklarhet. Men ersättningar utöver detta bör minimeras anser jag.

Här kan man läsa vårt pressmeddelande där vi berättar om våra förslag till besparingar på politiken.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, vänsterpartiet, besparingar, arvoden, Nybro, vänsterpartiet Nybro,

Alienationen ökar i arbetslivet

2011-10-28T16:27:00.000+02:00

Nya tekniska framsteg borde kunna göra vårt arbetsliv och vår fritid rikare. Med teknikens hjälp kan vi berika arbetsinnehållet, förbättra arbetsmiljö, korta arbetsdagen osv. Men det innebär inte att det automatiskt blir så när vi styrs av en kapitalistisk logik där människan kommer långt efter vinst, produktivitet och annat i prioriteringskedjan

Jag är långt ifrån en driven ideologi-teoretiker som kan Marx på mina fem fingrar. Men när jag läser artiklar som den här, om hur andelen arbetare med utarmade jobb har ökat kraftigt under de senaste 20 åren, så kommer det jag läst om Marx alienationsteori tillbaks och känns skrämmande aktuellt.

Karl Marx alienationsteori - kanske mer aktuell än någonsin...

Har du ett jobb med låga krav på kompetens och kort introduktion, ett jobb där du ständigt upprepar samma arbetsmoment, har små möjligheter att utvecklas i yrket, och känner att du kan bytas ut mot vem som helst – ja, då har du ett utarmat jobb.
[...]
Taylorism går ut på att minimera det okontrollerbara i arbetsprocessen, stycka upp och förenkla arbetsuppgifterna för att minska beroendet av individen, det vill säga vem som är anställd.

Men IT-utvecklingen har gjort det möjligt att gå längre. Datorprogram tar över arbetsuppgifter som tidigare krävde en människas bedömning. En anställd kan i dag få alla sina instruktioner via datorn och själv registrera resultaten där, utan något samspel med arbetsledare och arbetskamrater. Arbetet blir därmed tråkigare och ensammare.

Alienationsteorin (har jag fattat nåt fel så rätta mig gärna) går i korthet ut på att i ett kapitalistiskt samhälle så separeras alltfler uppgifter från varandra och delas upp i sina minsta beståndsdelar för att kunna höja effektiviteten. Med profiten som drivkraft så drivs utvecklingen mot den mest kostnadseffektiva produktionsform som är tillgänglig. Det leder till en arbetsdelning, där arbetarna utför specialiserade, tråkiga och repetitiva arbetsmoment där arbetarens egen intelligens och kreativitet snarast ses som ett hinder.

Detta leder till att arbetaren blir alltmer alienerad – främlingsgjord – från sitt eget arbete. Arbetsprocessen styr arbetaren istället för tvärtom.

Arbetarna skyndar mellan hyllorna, alla går omkring i hörlurar och rabblar upp olika siffror och kommandon medan de plockar ner och placerar varorna i vagnar.

Men de rör sig lite märkligt, som vore de röststyrda. Och det är precis vad de är.
[...]
P2V är mer än bara total styrning av plockarnas arbete. Systemet spårar också varje individ, registrerar var hon är, vad hon gör, och inte gör, men framför allt hur många kilon per timme var och en plockar.

Teknikens utveckling i sig har aldrig gett några framsteg för arbetarna. I förhållandet mellan arbete och kapital är det bara offensiv facklig kamp som kan ge framsteg.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, facket, facklig kamp, Karl Marx, alienation

RUT - skattepengar rätt ner i företagarnas fickor

2011-10-25T22:13:00.000+02:00

Diskussionen om RUT har svalnat sen valrörelsen. Även om jag tror att det var mest media och politiker som brydde sig om frågan även då. "Gemene man" sket rätt högaktningsfullt i frågan även då. Men oavsett vad man tycker om att överklassen ska få bidrag för att slippa städa sin egen toalett så innebär det att skattepengar går rätt ner i företagens fickor.

För när staten skjuter till skattepengar så kan företagen öka priserna och plöstligt så är tjänsten som till 50% bekostas med skattemedel bara 35-40% billigare! Men mellanskillnaden då? Var hamnar det? Jo, på vinstkontot hos företagen givetvis.

Och simsalabim så har moderaterna strukit både överklassen och företagarna medhårs. Och alla vi skattebetalare står för kalaset.

Regeringen har för övrigt gjort det till en vana att lyda när brancher vill öka vinsten.

Läs även andra bloggares åsikter om RUT, pigavdrag, regeringen, skatt, vinst,

Jag kräver sanna svar på medborgarförslag

2011-10-24T21:08:00.001+02:00

Medborgarförslag har införts av många kommuner, bland annat Nybro, för att medborgarna ska kunna väcka frågor i fullmäktige. Rätt använt kan det vara ett litet, litet steg för att bättra på det demokratiska inflytandet för kommunens invånare. Fast det förutsätter givetvis att de svar som lämnas till medborgarna faktiskt är sanna.

Dessvärre var det inte fallet när kommunfullmäktige i januari besvarade ett medborgarförslag om att Nybro kommun av djuretiska skäl i första hand ska välja att upphandla eller köpa in produkter som inte är testade på djur. I svaret som gavs stod det nämligen att ”Städkemikalier är dessutom inte föremål för djurtester.” - vilket de vid en närmare granskning faktiskt kan vara. Svaret var alltså helt enkelt inte sant...

Därför har jag lämnat in en interpellation till kommunfullmäktiges ordförande Bernt Jonsson där jag frågar hur han tänker säkerställa att de svar som medborgarna framöver får på sina förslag till kommunfullmäktige verkligen är sanna. För att kräva att svaren som medborgarna får när man vänder sig till fullmäktige åtminstone är sanna är väl ändå inte för mycket begärt?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, medborgarförslag, Nybro, demokrati,

En artikel om "verklighetens folk"

2011-10-19T23:32:00.000+02:00

Om sjukförsäkringen har jag skrivit åtskilliga gånger tidigare. Regeringen påstår nu att man ska förbättra sjukförsäkringen, vilket i praktiken bara är skitsnack. Knappast någon av alla de tusentals "enskilda fall" som har drabbats av regeringens utförsäkringslinje kommer märka någon skillnad. För dem väntar en fortsatt oviss framtid.

Som för Christine, som jag lärde känna i samband med arrangerandet av Påskuppropet i Kalmar och som jag inspirerades av i mitt 1:a maj-tal.

För utförsäkrade och nollklassade Christine Holmberg har regeringens sjukförsäkringsexperiment varit en tragedi i många akter. Nu lovar regeringen vissa förändringar, men cirkusen för nollklassade är långt ifrån över.

Läs hela den gripande artikeln i Dagens Arena om en person som definitivt tillhör "verklighetens folk".

Media: Dagensarena1, 2, LO-Tidningen1, 2, SvD,
Läs även andra bloggares åsikter om sjukförsäkring, politik, regeringen, Påskuppropet, välfärd, utförsäkrad,

Vänsterpartiet fixar jobben

2011-10-19T09:14:00.000+02:00

Passivitet och en gravt misslyckad jobbpolitik som man inte ens tror på själv. Det är vad som kännetecknar regeringens budget för de kommande åren. Mot det ställer Vänsterpartiet en budget med stora jobbsatsningar på flera områden, bland annat fler anställda i äldreomsorgen, vilket ger 125 000 nya jobb och utbildningsplatser.

Efter fem år vid makten så är det enda som regeringen har lyckats med att få arbetsmarknadsåtgärden fas 3 och långtidsarbetslösheten att växa okontrollerat. Drygt 27 000 personer utför idag arbete utan lön, anställningstrygghet eller rätt till semester inom fas 3. Trots att regeringen försöker gömma så många människor i arbetsmarknadsåtgärder så har även långtidsarbetslösheten ökat dramatiskt under de senaste åren.

Utöver det så är regeringens egna ambitioner låga. Passivt ser man på medan massarbetslösheten biter sig fast på allvar. I slutet av mandatperioden hoppas man att man ska lyckas få ner arbetslösheten till den nivå den befann sig på när man tillträdde 2006, högre än så är inte ambitionen. Fast man presenterar väldigt få åtgärder för att uppnå ens med det.

Hög arbetslöshet innebär att kapitalets makt ökar på bekostnad av de arbetande. För Vänsterpartiet är därför full sysselsättning det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Arbetet är basen för välfärd och ekonomiskt välstånd. Egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet.

Med Vänsterpartiets budgetförslag skapas 125 000 nya jobb och utbildningsplatser. Budgeten innehåller stora satsningar på flera områden, bland annat en rejäl satsning på mer personal och utbildning inom äldreomsorgen. Och i stället för mer pengar i krogägarnas plånböcker satsar vi på en generationsväxling på arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet gör stora investeringar i omfattande program för nybyggnation och upprustning för att möta den stora bristen på bostäder. Vi satsar också på kraftigt ökad kapacitet på järnvägen och avsätter medel för att säkra en hållbar industriell utveckling så att Sverige kan fortsätta vara en ledande industrination.

Detta och mycket annat gör vi för att det skapar nya jobb, men också för att det är nödvändigt för att Sverige ska stå rustat att möta framtiden. Regeringen pratar om arbetslinjen - vi skapar jobben!

Kaj Raving (V)

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, vänsterpartiet, budget, välfärd,

Utvisningen av Ganna - symptom på en sjuk politik!

2011-10-18T10:51:00.000+02:00

Så här ser symptomen ut på en sjuk politik! Stoppa utvisningen av Ganna! Stoppa den sjuka politiken!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Ganna, regeringen, utvisning, migrationsverket,

Låt Ganna stanna i Sverige!

2011-10-17T22:48:00.000+02:00

Sverige har fått ett rasistiskt parti i riksdagen. Det är illa nog, men det värsta är om andra politiska partier så sakterliga tar över deras politik. Eller "stoppar SD från att få inflytande", som miljöpartiet motiverade sitt legitimerande av regeringens utvisningspolitik med. Man har nu ställts sig bakom en politik man kritiserade fram till valet.

Det är en politik som som just nu betyder att 91-åriga Ganna, dement, svårt synskadad och med hjärtproblem, ska utvisas till Ukraina imorgon. Ensam och utan någon som kan hjälpa henne på plats. Fast problemet är inte detta enskilda fall även om det är skamligt nog. Problemet är att svensk asylpolitik är just så vidrig idag att vi utvisar människor i strid mot både FN, Amnesty och Europadomstolen.

Jag hoppas Ganna får stanna i Sverige, men oavsett utgång så skäms jag över svensk asylpolitik!

Media: Ex1, 2, 3, AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, miljöpartiet, regeringen, asyl, utvisning, Ganna, migrationsverket,

Regeringens a-kassepolitik en framgång

2011-10-16T21:57:00.001+02:00

Forskare sågar regeringens a-kassepolitik och menar att försämringarna regeringen genomförde inte har gett den önskade effekten. Fast då utgår man givetvis ifrån regeringens uttalade syfte. Fast att den svenska a-kassan nu tillhör de allra sämsta inom OECD är givetvis i själva verket en framgång för regeringens lönesänkarlinje. Professor Anders Kjellberg har forskat på konsekvenserna av försämringarna i a-kassan.

– Den enda riktigt tydliga effekten blev att många lämnade kassorna och att facken tappade medlemmar.

En framgång för regeringen med andra ord...

Vänsterpartiet vill hellre ha en bättre arbetslöshetsförsäkring.

Bloggat: Alliansfritt, Göran,

Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, politik, regeringen, välfärd, vänsterpartiet,

Sverige 2017 - en recension

2011-10-16T17:29:00.000+02:00

Sverige år 2017. Sossarna har vunnit valet 2014 och Håkan Juholt är statsminister (hur otroligt det än kan tyckas just nu). Samtidigt frodas en ny vänsterrrörelse runt om i europa - och Sverige. Rörelsen kallas för just Rörelsen och har under den övergripande parollen Alla människors lika värde lyckats samla hela det politiska spektrat till vänster om socialdemokraterna. Mer än så får man knappt veta om Rörelsen, för det är en väldigt skissartad bild som målas upp av både den och det politiska landskapet och man får gissa sig till det mesta.

Men - Vänsterpartister, anarkister, kommunister, avhoppade socialdemokrater. Alla har de samlats under samma tak för att kämpa mot samma mål - ett socialistiskt Sverige - utan att för den skull vara överens om detaljerna för exakt hur det ska ske. Dessutom förstår man att facken har börjat vakna till Mot detta står en allt skrajare borgerlighet, med media i sin hand. Och den regerande socialdemokratin förstås, som blöder medlemmar och sympatisörer till den växande Rörelsen.

Det är också socialdemokratin som står i centrum och sågas jäms med fotknölarna, även om även den övriga vänstern pikas. Exempelvis får Vänsterpartiet en släng av sleven för att vid kongresserna sagt nej till partiskatt. Vilket jag hoppas att kommande kongress kommer visa att han har fel i. Bilden som målas upp av socialdemokratin är alltså dyster, men dessvärre inte så svår att känna igen. Högersvängen som vi sett under många år har fortsatt även om man retoriskt försöker måla upp en annan bild.

Men under retoriken finns ett parti som inte har några ambitioner att förändra nånting alls egentligen. Det viktiga är bara att till varje pris hålla sig kvar vid makten. De som bär upp detta parti är till stor del karriärister som har eller vill ha en position att leva på inom partiet. Eller också är de idealister som ständigt blundar, hoppas och försöker intala sig själva att den stadiga resan högerut snart kommer att vända.

Mitt i allt detta står huvudpersonen, socialdemokraten Anders Bergman, en blandning av karriäristen och en blundande idealist, som en åsna mellan två hötappar. Inom partiet har han nu nått den absoluta toppen och vägen ligger öppen för en ministerpost. Rörelsen å andra sidan lockar dels med sitt budskap men också med sin glädje och framtidsanda. Samt inte minst hans ungdomskärlek, kommunisten Mia Lundström, som han svek under deras tid i SSU.

Så ser huvudlinjen ut i Sverige 2017, som är skriven av John Lapidus och utgiven av Lapidus Förlag. Boken är uppdelad i korta stycken, vilket jag gillar och är över lag lättläst. Och det är ju svårt att inte vara positivt inställd till bokens budskap om en framväxande vänsterrörelse och de förändringens vindar som den för med sig i Sverige och stora delar av Europa. Men...

För det finns tyvärr några "men". Som jag skrev inledningsvis så är mycket väldigt skissartat och mycket kunde ha vunnits på att utveckla vissa diskussioner och relationer. Tendenser fanns flera gånger, exempelvis i förhållandet med dottern och hennes engagemang (vilket iofs var ett märkligt sidospår med aktioner mot fettsugning) eller i samtalen med Gustav, vän och reporter på GP, eller Åke, en socialdemokratisk partigängare av den gamla stammen. Men det lyfter aldrig riktigt och historien förblir tyvärr lite platt. Jag tror att man kunde lagt till kanska många sidor utan att boken blivit för tung.

Det finns några till "men" som jag inte vill ta upp för att inte förstöra läsningen. För jag vill ändå rekommendera att man läser boken, trots de "men" som finns. Inte minst för att den ger en glimt, en försmak, av en ljusare framtid. Det är något som för en socialist annars kan kännas väldigt långt borta emellanåt. Men också för att man emellanåt själv behöver fundera över hur man vill att framtiden ska se ut. Dessutom så fick boken åtminstone mig att fundera på vad som är grunden för mitt politiska engagemang. Något som jag tror att många skulle må gott av att fundera på ibland.

Bloggat: Björnbrum har också läst boken

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, Håkan Juholt, socialdemokraterna, vänsterpartiet, Sverige 2017, John Lapidus,

Sosse-sveket är nu officiellt

2011-10-14T23:28:00.001+02:00

Jaha, så var sosse-sveket en officiell realitet då. Eller nåja, officiellt för alla utom oss i Vänsterpartiet då. Markus Lund och co har uppenbarligen inte varit så intresserade av att delge oss, de förmenta samarbetsparterna, något av sina planer. Först på söndag ska vi från Vänsterpartiet träffa Markus Lund och Mikael Svanström, sossarnas ordförande. Nåväl, inte för att det har nån större betydelse för vår del. "Hemligheten" har ju varit officiell ett tag nu i vilket fall som helst.

Vänsterpartiet har nu tillsammans med S och MP lagt fram fem gemensamma budgetar. I valet var förutsättningen som väljarna fick i praktiken ett fortsatt rödgrönt styre. Sossarna blev valda på ett vänstermandat (hur vänster nu sossarna kan förväntas var, men det är en annan fråga) och retoriken man gick till val på var klart vänsterorienterad, även om det i dagens politiska klimat inte behövs så mycket för att låta radikal.

Men nu när Markus Lund tar över så bemödar man sig alltså inte ens om att försöka upprätthålla en socialistisk fasad. Istället tar man ett tydligt och rejält kliv högerut för att bli hangarounds till det fackföreningsfientliga och nyliberala centerpartiet. Nu fick man visserligen nobben från sin förmenta samarbetspartner, men man kommer ända att avsluta samarbetet med Vänsterpartiet. Allt för att slippa bedriva vänsterpolitik.

Jag hoppas att väljarnas dom blir hård efter det här sveket från sossarna!

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, vänsterpartiet, socialdemokraterna, centerpartiet, Markus Lund, svek,

Partiskatt i Vänsterpartiet - på riktigt!

2011-10-11T22:59:00.001+02:00

Att väljas till ett parlamentariskt uppdrag, oavsett nivå, är en hedersbetygelse som givetvis ska emottas med största ödmjukhet och tacksamhet. Det innebär att man får ett förtroende från partiet och dess medlemmar, ett förtroende som man självklart inte ska användas för att berika sig själv. Därför är "partiskatt", att man betalar en del av det arvode man får för sitt uppdrag till partiet, en självklarhet för mig.

Vi har infört det i Nybro, i Kalmar läns-distriktet och det finns på nationell nivå. Det är dock fortfarande frivilligt. Det tycker jag, precis som Erik Edwardson och Vänsterpartiet i Flen att vi ska ändra på till kongressen så att partiskatt blir obligatoriskt på alla nivåer i partiet. Exakt hur det ska se ut vet jag inte men "Stockholmsmodellen" ser inte så dum ut, åtminstone vad gäller heltidsarvoderade uppdrag. Det behöver dock kompletteras för att täcka även små arvoden, varför inte enligt den tionde-regel som praktiseras på många håll idag.

Men den exakta utformningen är inte det viktigaste för mig. För mig som socialist är det viktigaste att vi inte får en särskild politikerklass som efter hand börjar tappa kontakt med den verklighet som finns utanför de parlamentariska församlingarna och istället börjar identifiera sig med en helt andra villkor än de en stor del av väljarna lever under.

En partiskatt kan gallra ut eventuella karriärister ur leden, även om jag tror att de flesta karriäristerna väljer ett parti med större karriärsmöjligheter än just Vänsterpartiet. Det är också ett sätt för både partiet och den enskilde parlamentarikern att i åtminstone någon mån behålla både sin koppling till arbetarklassen och sin trovärdighet inför sina väljare.

Vänsterpartiet är dessutom ett fattigt parti. Vi får, till skillnad från sossarna, inga bidrag från facket och än mindre från arbetsköpare eller kristna sekter som på högersidan. Istället måste vi lita till våra egna medlemmar precis som arbetarrörelsen gjorde i rörelsens gryning. Partiet är alltid i behov av pengar för verksamheten och större kansliresurser både centralt och lokalt, bland mycket annat. Även om det inte ska vara vägledande så ska man givetvis inte underskatta betydelsen av att en partiskatt skull kunna dra in resurser till partiet.

Det är dags att införa partiskatt i Vänsterpartiet på riktigt på kongressen i januari.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, vänsterpartiet, partiskatt,

Bemanningsslavar kampanjar för schysta villkor

2011-10-07T22:29:00.000+02:00

På Världsdagen för schysta arbetsvillkor finns det all anledning att sätta fokus på den avart på den svenska arbetsmarknaden som bemanningsbranchen utgör. Och det har ju branchen själv lyckats med rätt bra med sin kampanj Vi kallar oss. En kampanj som bara måste vara årets mest misslyckade. Motkampanjen däremot kan nog vara en av de mest lyckade. Hör om den här.

Läs även andra bloggares åsikter om vi kallar oss, bemanningsföretag, inhyrda, uthyrning, politik, Världsdagen för schysta villkor,

Världsdagen för schysta arbetsvillkor

2011-10-07T18:33:00.000+02:00

Viktigare än schysta arbetsvillkor?

Idag är det Världsdagen för schysta arbetsvillkor, vilket säkert har gått många förbi. Det har ju inte direkt skapat några större rubriker. Jag antar att media la allt sitt krut på Kanelbullens dag i måndags...

Nåväl, världsdagen ordnas av Internationella fackliga samorganisationen (IFS) som varnar för att de otrygga anställningarna i världen blir fler. Så även i Sverige där vart fjärde nytt jobb i år var en tidsbegränsad anställning. Och precis som på andra håll i världen så är det är kvinnor och ungdomar som är mest utsatta.

Men det är klart att det inte är lika viktigt att uppmärksamma som Kanelbullens dag...

Bloggat: Göran,

Läs även andra bloggares åsikter om Världsdagen för schysta villkor, facket, politik, Kanelbullens dag, otrygga anställningar,

En sammanställning över Vänsterpartiets arbetsmarknadsmotioner 2011

2011-10-06T23:11:00.000+02:00

Här kommer länkar till de motioner Vänsterpartiet lämnat till Riksdagen under årets allmänna motionstid och som handlar om arbetsmarknaden och fackliga frågor. Just nu har jag ambitionen att gå igenom åtminstone vissa av dem här på bloggen framöver. Vi får väl se.

Anställningstrygghet:

Tvåpersonersundantaget i LAS: Ett otyg som borgarna fick igenom med hjälp av miljöpartiet. Det har inte lett till fler jobb, däremot till att framför allt äldre anställda sorteras bort vid uppsägningar.
Visstidsanställningar: Idag finns en uppsjö av olika otrygga anställningsformer som arbetsköpare med lite kreativitet kan stapla ovanpå varandra under lång tid. Det behövs en upprensning. Det bör dessutom kosta att använda sig av otrygga anställningar.
Bemanningsföretag och inhyrning: Vänsterpartiet är det parti som tydligast och hårdast vill reglera det otyg som bemanningsmarknaden utgör, även om jag tycker att man borde gå längre och förbjuda skiten.

Arbetstidsfrågor:

Arbetstidsförkortning: 6 timmars arbetsdag vore givetvis positivt ur en mängd aspekter, exempelvis skulle fler arbetare kunna arbeta tills de faktiskt fyller 65...
Inflytande över arbetstiden: Arbetstiden är en viktig fråga att faktiskt kunna påverka.
Övertid: Återigen, arbetstiden är en viktig fråga, och där ingår allt oftare övertid som ett normalinslag. Slimmade organisationer innebär att många företag mer eller mindre regelmässigt beräknar produktionen utifrån övertid. Och arbetarna förlorar sin fritid och slits ut.
EU:s Arbetstidsdirektiv: EU:s arbetstidsdirektiv är en av få förbättringar som EU kommit med ur arbetsrättssynpunkt, om man bortser från undantagen.
Rätt till heltid: Heltid som norm och deltid som en rättighet är till stora delar en fråga om jämställdhet.

Arbetsmiljö:

Arbetslivsforskning: Att lägga ner Arbetslivsinstitutet med dess världsledande forskning var bland regeringens första insatser. Efter det är det bara Sverige och Portugal i Europa som inte har en samlad arbetsmiljöforskning.
Olyckor och dödsfall i arbetslivet: En nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet. Vad annars?
Våld och hot i välfärdsverksamheter: Våld och hot och en tuff psykosocial arbetsmiljö är nog vanligare än ma tror inomvälfärden, och det blir knappast lättare när organisationer slimmas till anorektiska mått.
Regionala skyddsombud: En riktigt bra motion om att regionala skyddsombud ska få tillträde till arbetsplatser även om de för tillfället inte har någon medlem där.

Fackliga rättigheter mm:

Stärk kollektivavtalsmodellen: Nu har vi chansen att kräva ett juridiskt bindande socialt protokoll och ett riktigt skydd för den svenska kollektivavtalsmodellen när det nu är dags för ändringar i EU:s fördragstext igen. Förra gången vi hade chansen svek sossarna. Kan vi lita på dem nu?
Fackliga rättigheter i världen: En bred motion om fackliga rättigheter runt om i världen. I Sverige har vi trots allt rätt och goda möjligheter till facklig organisering. På många håll ser det betydligt annorlunda ut.
Meddelarfrihet och meddelarskydd: I all verksamhet som bekostas av offentliga medel borde det vara självklart med meddelarfrihet och meddelarskydd. Så är det dessvärre inte idag.
Integritet i arbetslivet: Alltfler övervakas på olika sätt i sitt arbete och på sin arbetsplats. Alltför ofta sker det slentrianmässigt och utan tydliga motiv. Att i en samlad lagstiftning fastställa vad som egentligen gäller vore definitivt på sin plats.

A-kassa och sjukförsäkring:

Arbetslöshetsförsäkringen: Höjd ersättning, avdragsrätt, minskat antal karensdagar, enklare kvalificering, stärkt rätt till a-kassa för fackligt och politiskt förtroendevalda, mm, mm. Här finns onekligen mycket att göra.
Sjukförsäkringen: Även här finns ju enorm mycket att göra. Grundtanken måste givetvis vara att den som är sjuk ska ha rätt till ersättning under hela sjukdomstiden och rätt till stöd och hjälp att om möjligt komma tillbaks till arbetslivet.

Diskriminering:

Antidiskrimineringsarbete: När regeringen klubbade den nya diskrimineringslagen så struntade man i fackens önskan om en separat diskrimineringslag för arbetslivet. Dessutom urholkade man den gamla lagen på jämställdhetsområdet.
Invandrade kvinnors arbetsmarknad: Allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är det för vissa grupper av invandrade kvinnor. För att komma till rätta med det krävs såväl generella som riktade insatser.

Arbetskraftsinvandring och papperslösa:

Arbetskraftsinvandring: Arbetskraftsinvandring ska inte få kunna användas som ett sätt att dumpa löner osv. Exempelvis genom att företag som är etablerade i Sverige och som anlitar utländska bemanningsföretag eller underentreprenörer görs solidariskt ansvariga för inbetalningar av löner, försäkringar, skatter och sociala avgifter.
Papperslösas rättigheter i arbetslivet: Straffa de som utnyttjar utsatta människor, inte de som blir utsatta.

Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik:

Arbetsmarknad och funktionshinder: Även för den som drabbas av en funktionsnedsättning måste tillgången till arbetsmarknaden vara en rättighet. Då kan Samhall vara en viktig pusselbit, om man får förutsättningar att nå verksamhetens grundläggande och viktiga sociala mål.
Svartjobb och skattefusk: Mycket kring skattelagstiftning men tar även itu med problemet att en huvudentreprenör idag inte kan hållas ansvarig för villkoren hos en underentreprenör även om det uppenbart är för billig för att vara laglig. På så sätt kan man idag "seriösa" företag komma runt lagstiftningen.
Arbetsmarknadsdelen i (v):s skuggbudget: Om arbetsförmedlingen, FAS 3, arbetsmarknadsutbildningar mm

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, arbetsrätt, arbetsmiljö, arbetslöshet, arbetsmarknad, facket, vänsterpartiet, motion,

Folkpartiet: Skrota anställningsskyddet

2011-10-06T10:12:00.000+02:00

Nu har även folkpartiet sällat sig till den nyliberala skara som vill skrota anställningsskyddet och försöker hävda att en förnyelse är detsamma som en återgång till de förhållandena som rådde innan Las (lagen om arbetsskydd). En tid då företaget fritt kunde sparka ut den som var sliten i axlarna eller ställde för stora krav, så att man kunde kuva fackföreningar och lönekrav.

Las är en bärande del av den svenska arbetsrätten, som stiftades för att förhindra godtyckliga uppsägningar och skapa en viss grad av trygghet för de anställda. I korthet så säger lagen att om ett företag vill säga upp någon så måste man ha en orsak till det, exempelvis arbetsbrist eller att den anställde inte har den kompetens som krävs för att klara av jobbet. Detta gäller fortfarande även om lagen i praktiken har urholkats rejält de senaste åren, inte minst med hjälp av bemanningsbranchen.

Men detta, att på något sätt behöva ett motiv för att säga upp anställda är givetvis ett rött skynke för arbetsköparna och deras organisation Svenskt Täringsliv, som ständigt argumenterar för att lagen ska luckras upp så att företagare fritt får sparka ut den som blivit gammal och utsliten för att ta in en yngre förmåga att slita ut - och byta ut. För att inte tala om hur gärna man skulle vilja kunna sparka ut den som är "besvärlig" och ställer krav på sin arbetsplats för att istället ta in någon som är mer foglig. Och i det så får man nu alltså officiellt stöd från även folkpartiet.

Det kallar man att "modernisera" arbetsrätten. Men i praktiken handlar det om att man vill ha en återgång till de förhållanden som rådde runt 1900 kallt - när arbetaren stod där med mössan i hand och bugade för överheten.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, folkpartiet, LAS, arbetsrätt, Svenskt Näringsliv, facket,

Ny recencion på gång, nu av en politisk roman

2011-10-04T23:03:00.000+02:00

Igår trillade ett nytt recencionsexemplar, av en bok som snart kommer ut, ner i brevlådan. Att ha en blogg har uppenbarligen sina fördelar =)

Tidigare har jag ju haft förmånen att recencera Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund och Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik av Pelle Strindlund och Stellan Vinthagen. Båda de böckerna är lite fackbetonade, om än lättlästa, och extremt politiska till sitt innhåll.

Nu var det istället en skönlitterär bok som damp ner i brevlådan, om än uppenbarligen tydligt politiskt färgad. Boken heter 2017 och är skriven av John Lapidus, en författare som jag hört talas en del om men som jag aldrig läst nåt av. Vilket givetvis till stor del hänger ihop med att jag nästan aldrig läser någon skönlitteratur. Men nu ska alltså undantag göras och utifrån baksidestexten så verkar boken lovande.

Året är 2017 och Håkan Juholt är statsminister. I Tyskland vill den nystartade Rörelsen
införa ett samhällssystem som frigör tid och minskar kapitalets makt över människor och miljö.
Nu föds samma tanke även i Sverige. Folk samlas i tusental på gator och torg.
En utmaning för hela Europa men också för socialdemokraten Anders Bergman som känner trycket från avhoppade partikamrater och pressas av kommunisten Mia Lundström när deras vägar åter möts.

Med tanke på att boken dessutom verkar vara upplagd precis som jag vill ha det så ser jag fram emot att läsa lite skönlitteratur.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om John Lapidus, politik, Håkan Juholt, recension, Pelle Strindlund,

Motion om att förbjuda uthyrning

2011-10-02T21:00:00.001+02:00

Jag har skrivit ett utkast till motion till Vänsterpartiets kongress 5-8 januari 2012 som jag gärna vill ha synpunkter på:

Arbetare som lever med otrygga arbetsförhållanden och tillfälliga kontrakt har mycket svårare att organisera sig fackligt och ta strid för bättre arbetsförhållanden. Eftersom arbetarrörelsen tidigt såg hur den uthyrdes arbetsliv präglades av otrygghet så reglerades bemanningsbranschen av 1935 års arbetsförmedlings-lag.

Därför var det också, under nästan 60 år, fram till 1992 helt enkelt förbjudet att bedriva uthyrning. Då påbörjades avregleringen efter påtryckningar från näringslivet. Den borgerliga regeringen tog 1993 avregleringen ett steg längre och det blev fritt fram att starta bemanningsföretag och att ingå uthyrningsavtal. Ledordet var givetvis ”flexibilitet”.

I slutänden så handlar det dock om maktförhållandena mellan arbete och kapital, där de inhyrda ofta används som forna tiders daglönare för att pressa löner och villkor på arbetsplatserna och ser till så att de anställda inte blir för sturska och ställer för höga krav genom en ständig påminnelse om att de är lätt utbytbara.

Flexibilitet i detta fall betyder alltså ofta detsamma som för 60 år sedan, då man förbjöd uthyrningen. Dvs otrygga arbetsförhållanden och svårigheter att organisera sig fackligt och ta strid för bättre arbetsförhållanden. Maktbalansen på arbetsmarknaden har sedan avregleringen 1992 förskjutits många steg till arbetsköparnas fördel.

Bilden är snodd från Vi kallar oss-motkampanjen på Facebook

Det är ett samspel mellan bemanningsföretagen som utnyttjar människors behov av arbete för att tillfredsställa de inhyrandes behov av fogligare arbetskraft och tillsammans dumpar de villkoren på arbetsmarknaden. Detta kan givetvis inte accepteras och även om Vänsterpartiet redan är ledande i kampen mot bemanningsbranschen så bör vi ta ett steg till.

Istället för att enbart förespråka regler för att stävja branschens värsta avarter bör vi förespråka ett förbud mot vad som i själva verket är en avart på svensk arbetsmarknad.

Jag vill därför:

- Att Vänsterpartiet aktivt driver frågan om att ett förbud mot uthyrning av arbetskraft förs in i svensk lagstiftning

Kaj Raving 2/10 2011

Kontaktperson

Kaj Raving (070 982 96 68, kaj.raving@vansterpartiet.se)

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om arbetsrätt, bemanningsföretag, kongress, motion, uthyrning, vänsterpartiet

Branschen vill öka vinsterna – då lyder regeringen

2011-10-01T13:26:00.000+02:00

Över 1,5 miljon! Det blir kostnaden per arbetstillfälle om regeringens främsta jobbreform i höstbudgeten får den effekt som Anders Borg (m) hoppas på. Han hoppas nämligen på att den sänkta restaurangmomsen ska leda till 3500 nya jobb. En utvärdering som gjordes nyligen av motsvarande sänkning i Finland visade dock att antalet nya jobb i själva verket blev... noll (0)!!!

Ändå försöker man framställa det som en jobbsatsning. Vilket skämt! Sanningen är helt enkelt att det hela är ett beställningsjobb från Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, som i år utsetts till årets lobbyorganisation för just kampanjen för sänkt restaurangmoms. Branschen vill öka vinsterna – då lyder regeringen.

I Vänsterpartiets budget i riksdagen ligger istället satsningarna på jobb i välfärden. De 5,4 miljarder som regeringen lägger på att öka vinsterna för restaurangföretagarna går i vår budget till en större generationsväxling i arbetslivet, vilket innebär att 25 000 nya undersköterskor, lärare, sjuksköterskor osv. kan anställas i välfärdssektorn. Det är en riktig jobbsatsning!

Kaj Raving (V)

Lästips: Linda om att vi bör byta regering för de psykiskt sjukas skull, Göran om de påbörjade avtalsförhandlingarna och Jöran om närradio och vegankorv

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om SHR, politik, regeringen, vänsterpartiet, välfärd, jobb, lobbying, restaurangmoms,

Stort sossesvek på gång i Nybro?

2011-09-28T23:45:00.001+02:00

Har vi ett rejält sossesvek på gång i Nybro kommun i och med att Markus Lund återvinns på kommunalrådsposten efter Inger Rydbrink? Är det rättning höger och nyliberalt mys med centern som gäller för socialdemokraterna i Nybro kommun nu?

Tja, enligt Barometern-reportern som ringde mig tidigare idag och enligt P4 Kalmar så är det otvivelaktligen så att sossarna har spelat under täcket med oss, och inte minst sina väljare, ett tag nu. För till oss i Vänsterpartiet har man fortfarande inte krystat en stavelse om att man vill slopa det samarbetsavtal som jag och sosseordföranden Mikael Svanström, m.fl, har signerat.

Och ville man bryta samarbetet så vore det onekligen klädsamt om man yppat det för oss först, samarbetspartnern, innan det kom ut i media. Nu känns det mest som om de agerar som tonårskillen som är så rädd att tala om att han vill göra slut att han istället ändrar sin facebookstatus. Bara pateteiskt med andra ord...

Kanske är det så att sossarna letar efter ett samarbete som ligger närmre deras ideologiska riktning som den ser ut under Markus ledning. Det stora sveket blir då gentemot de S-väljare som med en röst på socialdemokraterna trodde att man skulle få ett något sånär rödfärgat styre av kommunen och istället får se "sitt" parti hamna i knät på det parti som håller den nylibarala fanan allra högst.

Men kanske är man i Nybro bara lite ivrig att följa den högersväng man driver på central nivå? Nåväl, om detta vet jag alltså ingenting ännu, men förhoppningsvis så vågar så småningom någon sosse ta bladet från munnen och ge oss och väljarna besked om ifall socialdemokratin i Nybro ska kliva på centerns nyliberala tåg eller inte...

Några sossebloggar som kan vara läsvärda i samanhanget är Görans Hwad vilja Socialdemokraterna med a-kassan?, samt Björns Waidelich kan hålla tRUTen om RUT!

Media: AB, DN1, 2, Svt, DI1, 2, Ex1, 2,
På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, Markus Lund, socialdemokraterna, centerpartiet, svek, högersväng, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, Nybro,

Kvällens debatt i fullmäktige - utmanarrätt

2011-09-26T23:21:00.000+02:00

Lite segt fullmäktige ikväll men den lilla debatt som fördes dominerades som vanligt av Vänsterpartiet. Själv var jag uppe i frågan om utmanarrätten, moderaternas senaste variant för att privatisera vår gemensamma välfärd, som ledde till att (V)i utmanade moderaterna. Jag beslöt mig inför mötet att framhålla att det är en ideologisk fråga det handlar om. Jag tror jag lyckades hyfsat, så här (ungefär) inledde jag i alla fall debatten:

Det finns de som hävdar att ideologin har en underordnad betydelse i kommunpolitiken. Frågan vi står med här, den så kallade utmanarrätten, visar med all önskvärd tydlighet att de har fel! Detta är nämligen en helt och hållet en fråga om ideologi, ingenting annat!

Och den ideologiska skiljelinjen går mellan oss som värnar ett gemensamt och demokratiskt ägande och de som anser att vinster i privata fickor är betydligt viktigare. Vänsterpartiet vill värna och utveckla vår gemensamma välfärd. Vi ser Nybro kommuns verksamheter som en samlad verksamhet där vi kan vinna mycket på samverkan och samarbete.

Detta slås sönder, eller försvåras, av privatiseringar. Högeralliansen vill sälja ut den kommunal verksamheten till lägsta bud. Genom deras så kallade ”utmanarrätt” kommer vinstdrivande företag eller organisationer att när som helst kunna kräva att få ta över ansvaret för driften av i princip all kommunal verksamhet.

Enligt en ny forskarrapport från SNS så finns inga belägg för att ändrade driftsformerna lett till vare sig högre effektivitet eller bättre kvalitet i välfärden och det enda resultat vi med säkerhet kan förutse med en utmanarrätt i Nybro är att det skulle kosta i form av ökad administration. Dessutom har den kortsiktighet, oro och ryckighet som riskerar att komma med utmanarrätten också ett pris, även om det knappast går att räkna på.

Utmanarrätten handlar inte om ett sätt att spara pengar eller öka kvalitén. Utmanarrätten handlar enbart om ytterligare ett försök från den nyliberala högern att överföra den offentliga makten till vinstdrivande företag. Företag vars främsta skyldighet ligger hos sina aktieägare, snarare än hos sina uppdragsgivare, det vill säga folket.

Det handlar alltså om en ideologisk fråga där utmanarrätten är ytterligare ett steg i den systemskiftespolitik som alliansen driver på alla plan. Så även i Nybro kommun! Men här möter nyliberalismen som väl är på motstånd och jag yrkar givetvis bifall till kommunstyrelsens förslag att avslå motionen.

Lästips: Peter om jämställd forskning, Göran om regeringens julklapp till krogägarna och Ilse-Marie om regeringens storsatsning - på ökade klyftor...

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, moderaterna, Nybro, vänsterpartiet, vänsterpartiet Nybro, utmanarrätt, privatisering, välfärd,

En recention av Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik

2011-09-25T14:21:00.000+02:00

Så, äntligen har jag avslutat Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik av Pelle Strindlund och Stellan Vinthagen som jag har fått förmånen att recencera. Att den har tagit tid att läsa har inte ett dugg med boken i sig att göra. Tvärtom så är den väldigt lättläst och är indelad i korta kapitel och avsnitt - precis som jag gärna ser att det är. Bristen ligger snarare i att orka läsa nånting annat än serier när jag känner att jag har tid att läsa.

Nåväl, jag får väl ändå börja med att klargöra att jag inte är opartisk på nåt sätt. I den mån jag har någon idol så måste Pelle Strindlund vara den som främst aspirerar på posten. Han har imponerat djupt på mig med sitt konsekventa arbete för djurrätt och rättvisa, även om jag aldrig har träffat honom. Hans bok Jordens herrar, om sambandet mellan den kanske värsta formen av förtryck mot människliga djur, slaveriet, och det förtryck av andra djurarter som pågår än idag, har jag ju redan utsett till årets bok.

Dessutom är jag redan rätt såld på tanken på civil olydnad som en bra, och rätt använt, effektiv metod att komplettera annat politiskt arbete med. Jag redan är övertygad om att det är nödvändigt att man ibland bryter mot vissa lagar och regler för att utveckla demokratin, vilket också är en tes som drivs i Motståndets väg.

Med det sagt så kan man konstatera att boken har två syften. Dels så är det är det en propagandaskrift över varför civil olydnad, givetvis icke-våldsligt, är så bra och bör användas oftare i politiskt syfte. Dels så är det en utförlig handbok för de som faktiskt vill använda sig av civil olydnad.

Både Pelle och Stellan har stor egen erfarenhet av att praktisera civil olydnad. I boken försöker de avdramatisera allt vad det medför i form av konsekvenser i det privata för den enskilde aktivisten, de eventuella fängelsevistelsernas negativa och positiva sidor och annat som aktionen kan medföra och som aktivister kan behöva förberedas mentalt inför. Man gör det på ett mycket personligt och intimt sätt genom att dela med sig av sina egna dagboksanteckningar och väver in det i bokens alla delar.

Man gör i bokens första del en grundlig genomgång av civil olydnad som begrepp, dess historia, dess praktiska utförande och konsekvenser på ett mer teoretiskt plan, tillsammans med många konkreta exempel där civil olydnad varit framgångsrikt. Sen, i bokens andra hälft så fokuserar man mest på hur-frågor: hur kan man organisera sig, vilka metoder kan man använda, hur ska man gå tillväga - ja, hur gör man om man vill gå från tanke till handling helt enkelt. Invävt i dessa delar finns alltså Pelles och Stellans personliga erfarenheter.

De har vinnlagt sig om att inte vara invecklade eller svåra i de diskussioner som förs. Trots att boken är en så tydlig uppmaning och konkret handbok så känns det resonerande tilltalet från Jordens herrar igen. Pelle och Stellan skriver ingen på näsan, utan ibland känns det i det närmaste som det förs ett samtal - ofta med glimten i ögat.

Därför vill jag påstå att boken är svår att inte ta till sig och alldeles oavsett vad man anser om civilt motstånd och icke-våld som politisk strategi så är Motståndets väg en mycket intressant och läsvärd bok.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om Pelle Strindlund, Stellan Vinthagen, Motståndets väg, Jordens herrar, civil olydnad, demokrati, politik,

Inhyrda vill inte kalla sig slavar

2011-09-24T09:49:00.001+02:00

Slav, daglönare, villkorslös...

På väg till Malmö för en facklig-politisk konferens så får jag återigen bekräftat att inhyrningsfrågan är en av de absolut viktigaste fackliga frågorna vi har framför oss. Via Löntagarbloggen kom jag till Bemanningsföretagens kampanjsida Vi Kallar Oss. Man har uppenbarligen insett att bemanningsbranschens anseende är genuint skamfilat och i sann PR-anda vill man ändra på detta genom en skojig kampanj.

Men givetvis så vill man inte ändra på själva det faktum att många människor används för att pressa löner och villkor på arbetsplatserna. Genom bemanningsföretagen ska arbetsplatserna bli tystare och man ser till så att de anställda inte blir för sturska och ställer för höga krav. Det är en rent ideologisk fråga alltså, vilket inte minst bekräftas av SvD:s ledarblogg.

För de inhyrda är oftast lätt utbytbara och det är ju själva poängen eftersom inhyrningsfrågan handlar om makten över arbetarnas villkor och arbetsförhållanden. Det är ju därför andelen inhyrd personal ökar i förhållande till tillsvidareanställd personal. De inhyrda fungerar då, genom en ständig påminnelse om att de anställda är lätt utbytbara, som forna tiders daglönare. Och makten förskjuts till arbetsköparnas favör.

Som en sund reaktion till Bemanningsföretagens skamlösa försök till vitmålning så har en alternativ Facebooksida skapats och en "nätstrid" har blossat upp. Just daglönare ligger för övrigt på en andra plats på den mer verklighetsanpassade sidan över vad inhyrda vill kalla sig. Etta ligger ”slav”!

För cirka tjugo år sedan släpptes bemanningsföretagen fria på marknaden utan att lagen anpassades därefter. Facken har till stor del resignerat och inriktar sig i princip enbart på skadereglering. Eller för att uttrycka det annorlunda: man försöker backa så långsamt som möjligt mot väggen man har bakom sig…

Enbart Vänsterpartiet har tydligt satt ner foten och gett tydliga besked om att det är en lagändring som krävs för att komma till rätta med de problem som detta medfört för den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsfrågan är ett otyg, oavsett vad man väljer att kalla det. Inhyrda vill inte kalla sig slavar - de vill ha en trygg anställning - därför måste otyget stoppas!

Bloggat: Läs alltid lika lysande Frances

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, bemanningsföretag, inhyrda, vi kallar oss, anställningstrygghet, vänsterpartiet, facket,

Exit Maud och Ölands djurpark som drömarbetsplats

2011-09-23T19:24:00.002+02:00

Jaha, så var det då exit Maud då. Jag kan inte säga att jag kommer att sakna henne, även om hon måste ha varit oppositionens effektivaste valarbetare med sin mångfald av uttalanden...

Men man måste erkänna att hon förändrat bilden av centern. Partiet har under hennes ledning gått från att vara ett mitten-folkrörelseparti till att bilda en högerregerings yttersta höger med stureplan-brats som kärntrupp. Och den utvecklingen lär säkerligen fortsätta nu när Annie Lööf, vars idol är diktator-kramaren och fackföreningskrossaren Margeret Thatcher, tar över.

"CUF tror att du vet hur mycket du vill jobba, vilken lön du bör ha och hur mycket semester du vill ta ut. Det är bara du, tillsammans med din arbetsgivare, som ska bestämma över din anställning." För CUF finns inga skitjobb!

Får Annie Lööf bara tillräckligt med inflytande så får vi garanterat se fler drömarbetsplatser á la CUF. Arbetsplatser av Ölands djurparks kaliber (dit jag för övrigt vägrat åka under många år, det är inte första gången jag hör liknande uppgifter), med härliga flexibilitet hos personalen där de får möjlighet att göra upp om sina arbetsförhållanden utan att facket lägger sig i och ställer till med reglerad arbetstid, avtalsenliga löner och annat elände.

Bloggat: Homo Politicus, Joakim Hörsing, Lasses blogg, Martin Moberg, Annarkia,

Media: AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Ex1, 2, 3, Bar1, 2, 3, 4, 5, 6,
På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, Maud Olofsson, Annie Lööf, centerpartiet, regeringen, Margeret Thatcher, CUF,

90 år med medborgerliga rättigheter

2011-09-12T23:10:00.000+02:00

Idag är det precis 90 år sedan det första demokratiska valet hölls i Sverige. Den 12 september 1921 infördes äntligen allmän och lika rösträtt, mer än trettio år efter det att den första motionen om lika politiska rättigheter för kvinnor och män lagts i riksdagen år 1884. Med det så intar Sverige en föga hedrande sistaplats i Norden med att få den kvinnliga rösträtten genomförd. 15 år efter Finland, nio år efter Norge och sju år efter Danmark/Island.

Men trots långvarigt och hårt motstånd från högerpartiet - nuvarande Moderaterna - så genomdrevs alltså slutligen lika medborgerliga rättigheter för män och kvinnor. Inte bara rösträtten genomfördes, utan gifta kvinnor blev nu myndiga och kvinnor blev valbara till riksdagen. Kvinnor blev medborgare med samma politiska rättigheter som män.

Idag är det 90 år sedan. Måhända dags för de som ville stoppa det att be om ursäkt, skämmas och ta avstånd från hela sin historia? Eller, Moderaterna?

Bloggat: Nicke,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, rösträtt, feminism, kvinnlig rösträtt, demokrati,

Så genomdrivs högerpolitiken - i Nybro och på andra håll

2011-09-12T00:21:00.000+02:00

I Bokslut Reinfeldt beskriver Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen hur högerregeringen snabbt och effektivt undergräver vår gemensamma välfärd samtidigt som man hela tiden säger sig värna om. Trots att det är ett systemskifte som genomförts, och genomförs, där man varit inriktad på att steg för steg rasera den svenska välfärdsmodellen, så har retoriken varit den rakt motsatta.

Men Fredrik Reinfeldt som i Det sovande folket menade att välfärdsstaten är en sjukdom som gör svenska folket ”mentalt handikappade” har trots den förändrade retoriken inte förändrat något, förutom taktiken. Nu är det inte längre direktangrepp på den välfärd som en förkrossande majoritet av svenska folket står bakom som gäller.

Nej, nu ska istället de välfärdstjänster som utförs av kommuner och landsting långsamt försämras. Och även de lokalpolitiker som försvarar välfärden "tvingas" delta i nedmonteringen av den. Detta genom att stadigt tvingas sänka ambitionerna om en väl utbyggd välfärd för alla i takt med att högerregeringen både direkt och indirekt stryper kommunernas ekonomi.

Sänkta skatter och en massarbetslöshet som bitit sig fast har lett till att skatteintäkterna under det senaste åren försämrats kraftigt. Dessutom har högerregeringen konsekvent vägrat räkna upp statsbidragen (med undantag för ett tillfälligt tillskott under valåret förstås) till kommunerna vilket i praktiken betyder att de sänkts, eftersom priserna i omvärlden knappast sänkts. Men kommuner som Nybro har knappst någon lågkonjunktur i sin verksamheter även om mångmiljonbelopp försvunnit.

Det föds exempelvis fler barn. Vilket givetvis är roligt, men som också ställer krav på utbyggnad av barnomsorgen. Liksom i nästan hela länet så har vi också en allt äldre befolkning som knappast har mindre behov av omsorg bara för att staten skjuter till mindre pengar. Räddningstjänsten kan inte låta bli att rycka ut på grund av dålig ekonomi. Dessutom ska givetvis eleverna ha en bra skola att gå till även om de bor på landsbygden och kostnaden för att driva småskolorna i kommunen är hög.

Den moderata statsminister som menar att välfärden gör svenska folket ”mentalt handikappade", har alltså sett till så att Nybro kommun, liksom så många andra kommuner och landsting, står inför stora besparingar som kommer att slå hårt mot välfärden. Åtminstone om man vill hålla sig till balanskravet och undvika skattehöjningar (kommunalskattehöjningar är för övrigt ett, till skillnad progressiv statliga skatt, fördelningspolitiskt dåligt alternativ, men tyvärr så kan det ibland vara det minst dåliga).

Därpå kommer det moderata oppositionsrådet i Nybro, Peter Lilja, och menar att man måste prioritera i välfärden. "Det handlar om att prioritera den lagstadgade verksamheten", menar han, en variant av borgarnas standardtes "prioritera kärnverksamheterna". Och givetvis kan det låta sympatiskt. Prioritera måste man ju alltid göra och det är väl klart att den lagstadgade verksamheten, kärnverksamheterna, måste gå först. Fast vad betyder det egentligen?

Tja, redan idag går uppåt 90 procent av kommunernas kostnader till vård, skola och omsorg. Mycket av dessa verksamheter regleras i lag som säger att kommunerna ska upprätthålla en viss servicenivå. När regeringen drar ner på resurserna till kommunerna så tvingar man dem dels att bli lagbrytare, eftersom man inte klarar av att upprätthålla de alltfler lagreglerade uppgifter som staten ålägger kommunerna.

En väl utbyggd välfärd minskar klassklyftorna. Men i ett borgerligt Sverige ska ju skatten sänkas för de rikaste och välfärden försämras för de som har det sämst. Så dessutom innebär det alltså att kommunerna tvingas "prioritera kärnverksamheterna", ivrigt påhejade av lokala borgerliga politiker som med användandet av språkligt nyskapande glatt vill verkställa regeringens ambition att dra ner på en väl utbyggd välfärd för alla.

Att välfärd och minskade klassklyftor inte är något som uppskattas av moderaterna är väl knappast så oväntat, däremot så uppskattas det av en majoritet av svenska folket. Men genom att regeringen dränerar välfärden på pengar, så kan Peter Lilja och de andra borgarna på lokal nivå se på och klappa händerna när rikspolitiken får genomslag och välfärden monteras ner oavsett vad kommunens invånare tycker om det.

Även Göran har bloggat Om att dölja sanningen. Har världen blivit säkrare efter 11 september 2001? undrar Micke.

På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om moderaterna, välfärd, politik, regeringen, vänsterpartiet, klass, klassklyftor,

Privatisering bra - fast enbart för aktieägarna

2011-09-07T17:10:00.000+02:00

Hur påverkar privatiseringarna i Sverige välfärden förutom att en stor del av våra gemensamma skattepengar nu går till privata vinster? En ny forskarrapport från kring följderna av de senaste 20 årens privatiseringspolitik visar att privatisering och konkurrensutsättning inom välfärden inte ger några fördelar alls.

Om man nu inte råkar vara en av de som gör stora pengar på vår gemensamma välfärd förstås. Det är därför som vinster definitivt inte hör hemma i välfärden.

Bloggat: Ulla Andersson, Alf Norberg, Svensson, Stockholmsvänstern, Martin, Alliansfritt, Ett hjärta RÖTT, Annarkia, Homo Politicus,

Media: AB1, HD, SVT, SvD1, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, vinst, privatisering, skatt,