30 juli 2018

Rätten till ett värdigt liv får aldrig förvandlas till ett lotteri

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett jämlikare Sverige. Ett Sverige för alla, inte bara några få. Det innebär förstås att den som lever sitt liv med en normbrytande funktionalitet ska ha samma möjlighet till ett gott liv som alla andra. Vi vill därför se ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans för att kunna värna en jämlik hantering över hela landet.

Personlig assistans är en av tio insatser i LSS. Vi ser idag hur den personliga assistansen urholkas och försvagas. Det måste få ett slut! LSS är en frihets- och rättighetsreform som måste värnas och förstärkas och pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste upphöra. Vår gemensamma välfärd ska skapa frihet för alla, ge oss alla möjlighet att leva goda liv.

Det handlar om att vi ska vara ett jämlikt land som behandlar folk värdigt. Då är det inte rimligt när vi får vittnesmål om hur biståndshandläggare bokstavligen sitter och klockar toalettbesök och andra privata angelägenheter. Det är inte värdigt för den enskilde. Det är inte värdigt för handläggaren. Och det är definitivt inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle.

Ansvaret för personlig assistans är idag uppdelat på både kommun och stat. Som det är nu, går det en konstlad gräns vid tjugo timmars grundläggande behov. Till de grundläggande behoven, som kommunen ansvarar för, räknas exempelvis hjälp med personlig hygien, hjälp med måltider och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde individen.

För att vara berättigad till statlig assistansersättning måste dessa grundläggande behov av assistans bedömas kräva assistans under minst tjugo timmar per vecka. Följden av detta är att det ofta är två myndigheter, kommunen och Försäkringskassan, som utreder den enskildes behov. Båda vill slippa ansvaret, och kostnaden, och inte sällan gör de olika bedömningar.

Det är en onekligen en absurd ordning och förslag om att kommunerna ska överta all personlig assistans har förts fram. Det vore väldigt olyckligt. Många kommuner saknar både resurser och vilja och inte sällan får kommunens ekonomi då avgöra. Andra kommuner är bra och har en hög ambitionsnivå. Det blir helt enkel avgörande var man bor för vilket stöd man får. Ett lotteri.

Pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste få ett slut, men att göra kommunerna till ensam huvudman för assistansen är inte en lösning. Vänsterpartiet menar att den personliga assistansen är en rättighet som inte kan hanteras så rättsosäkert. Istället tillhör LSS definitivt de rättigheter som staten bör stå som garant för - en gång för alla.

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett Sverige för alla, inte bara några få. Då kan vi aldrig tillåta att rätten till ett värdigt liv förvandlas till ett lotteri.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

21 juli 2018

Gör Sverige till världens mest jämlika land igen

Välfärdsstaten Sverige byggdes för att samhället i grunden var orättvist – och uppgiften var att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Vänsterpartiet är det enda parti som vill ändra på det.

”Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det.” Orden är Olof Palmes, och de uttalades i en tid när Sverige var på väg mot att bli världens mest jämlika land. Han såg klassklyftorna som fanns och valde att göra något åt dem. Klyftorna minskade och välfärden utökades i en tid då socialdemokratin både ville och vågade utmana det rika toppskiktet.

Man hade ambitionen att bygga ett Sverige för alla – inte bara de rikaste – och Sverige blev världens mest jämlika land. Det är inte så väldigt länge sedan. Men sen hände något. Istället för beslut som steg för steg gjort att ojämlikheten minskade så tilläts ojämlikheten skena. Och i Sverige har ojämlikheten ökat mest av alla jämförbara länder.

Beslut för beslut ökade klassklyftorna igen. Vårt skattesystem förändrades i grunden och blev mindre progressivt och omfördelande. Miljardärer kan idag betala mindre andel i skatt än vanliga arbetare – och de kan få tillbaka enorma belopp i avdrag. Vi har fått ett skattesystem som är riggat för de rika, men Socialdemokraterna vill låta ”lagt kort ligga”.

Olof Palmes arvtagare vill inte låtsas om att klassamhället finns. Istället kallar sig Socialdemokraterna nu för mittenparti och flörtar öppet med Centerpartiet och Liberalerna. Är det någon som för ett ögonblick tror att några av riksdagens främsta skattesänkare, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer gå med på ett skattesystem som utjämnar klyftorna om de får något inflytande?

Visst, det går bra för Sverige - men det är många människor som inte märker av det. Fattiga pensionärer, sjuka, ensamstående mammor m fl får väldigt lite del av att vi som land är rikare än någonsin tidigare. Samtidigt är det uppenbart att sjukvård och annan välfärd behöver mer pengar. Pengarna finns som sagt, men de finns i fickorna hos ett fåtal.

Vänsterpartiet vill se en ny skattereform. Den reformen ska omfördela och bidra till att göra Sverige till världens mest jämlika land igen. Dess utgångspunkter vill vi ska se ut så här:
  • Säkra välfärdens finansiering genom att öka skatteintäkterna.
  • Ökad ekonomisk jämlikhet – omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik.
  • Lika skatt för lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk.
  • Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag.
  • ”Förorenaren betalar” ska gälla som grundprincip.
  • Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar måste utökas.
  • Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning.
Vi står inför ett vägval. Det går att göra Sverige till världens mest jämlika land igen. För samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det. Men det krävs politiker som vill och vågar utmana det rika toppskiktet. Det har Sveriges enda vänsterparti - Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

18 juli 2018

Demokratin ska styra utvecklingen – inte bankerna

Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Vi vill bland annat se en lag som tvingar storbankerna att hantera kontanter. Därför är det glädjande att en enig Riksbankskommitté nu föreslår att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige. Det vore ett steg i rätt riktning, men staten behöver också ta ett större ansvar.

Många bankkunder är i dag upprörda över att de hindras ta ut eller sätta in sina pengar i kontanter på bankkontoren. Visst, digitaliseringen skapar nya möjligheter för näringslivet och för oss som konsumenter. För många innebär det alltmer kontantlösa samhället inga problem, men dagens situation påverkar också många väldigt negativt och gör tillvaron svårare. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land. Samtidigt gör det samhället sårbarare vid kriser.

Under överskådlig framtid kommer inget politiskt beslut att fattas om att avskaffa kontanter i samhället. Ändå håller det på att ske via storbankernas agerande. De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. Detta eftersom de vet att det är lättare att tjäna pengar på användandet av kort. Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga och att sluta skjuta över ansvaret på bankkunderna.

Vänsterpartiets representant i Riksbankskommittén har i ett särskilt yttrande inför kommitténs fortsatta arbete påtalat behovet av att staten genom Riksbanken tar ett större ansvar för att säkerställa kontanthantering i hela landet. Idag finns det ingen myndighet som har ett tydligt utpekat ansvar för en fungerande kontanthantering i Sverige. Riksbanken har också den mest tillbakadragna rollen i kontanthanteringen bland jämförbara centralbanker. Det är dags att ändra på det.

Genom att ge Riksbanken ett större ansvar för kontanthanteringen och ett uppdrag att återupprätta egna regionala depåer och kontor kan vi säkra en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Detta samtidigt som vi minskar på centraliseringen till Stockholm. Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna istället för att låta bankerna göra det. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...