27 mars 2018

Jag lyssnar på de som arbetar på Samhall

Statligt ägda Samhall har ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Det är ett oerhört bra och viktigt uppdrag som handlar om rätten till ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning. Det är ett uppdrag som måste värnas.

Frågan är om Samhall verkligen lever upp till detta idag när man alltmer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag? De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats. Hur står sig då detta samhällsuppdrag när marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in? Om det råder det delade åsikter.

Helen Dahlström är chef för Samhalls Kalmardistrikt. Hon ser inga problem med denna utveckling av Samhall. Jag skrev i min artikel om de allvarliga missförhållanden inom Samhall som tidningen Dagens Arbete rapporterat om och som jag fått del av genom personliga kontakter. Dahlströms svar på detta är att: ”vi sätter alltid våra medarbetare först”.
Max Gustafson illustrerar väl hur många på Samhall vittnar om hur de behandlas
- nämligen som förbrukningsvaror. Inte som människor som behöver extra stöd.
Men Dahlström är långt ifrån den enda som reagerat på min artikel. Faktiskt är det inte många artiklar jag skrivit som skapat ett sådant engagemang som min artikel om Samhall. Och ingen av de som hört av sig delar Dahlströms bild. Långt därifrån. Istället är det en ström av bekräftelse av bilden med arbetsmiljöproblem och missförhållanden på Samhall jag möts av.

Blandat med tacksamhet för att någon äntligen uppmärksammar situationen kommer flera vittnesmål som ”Ja har alltid mått bra på mitt jobb. Har aldrig mått dåligt över att behöva ta mig till jobbet. Inte förrän de sista 6-7 åren. Nu går det bara åt fel håll.” För att inte tala om alla säger att ”Det är bara pengar det handlar om. De har glömt av individen som ska göra jobbet.”

Dahlström har sina direktiv. Jag lyssnar på de som arbetar ”på golvet”. När många av dem vittnar om att Samhall inte lever upp till sitt uppdrag så är det ett problem. Ett problem som staten som ägare måste ta ansvar för att rätta till.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

14 mars 2018

Återupprätta Samhalls samhällsuppdrag

Den svenska välfärden byggdes med en tydlig bild av att alla har rätt till en plats där man kan bidra till samhällsbygget efter sin egen förmåga. Statligt ägda Samhall har varit en del av detta, med ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Samhall bygger alltså på en i grunden mycket sund tanke – allas rätt till ett meningsfullt arbete.


Men som på så många andra områden inom välfärden har marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in även här. Och som på så många andra håll har det lett fel. Det som skulle ha varit en chans till ett meningsfullt arbete har mer och mer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag. De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats.

Detta har lett till ökad press och sämre arbetsmiljö för de anställda – personer som har ett särskilt behov av stöd och trygghet. Genom åren har medier avslöjat flera allvarliga missförhållanden inom Samhall. Nyligen publicerade exempelvis Dagens Arbete en serie artiklar som visar att det finns stora brister i arbetsmiljön hos Samhall. Brister som gör att de anställda inte klarar arbetet.

Samhalls uppdrag är att bygga upp människor genom att ge dem meningsfull sysselsättning, inte att bryta ner eller sortera bort människor. Samhalls ägare, staten, måste nu akut ta ansvar för de missförhållanden som råder. Vinstjakten måste bort och Samhall måste återgå till att arbeta för ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

04 mars 2018

Rapport från partistyrelsen 3-4 mars

Det första riktiga styrelsemötet med den nya partistyrelsen hölls i helgen. Lördagen ägnades åt presentation och introduktion till uppdraget som PS-ledamot. Jag missade dock detta eftersom jag var inbjuden att sitta ordförande när partiföreningen i Jönköping höll sitt årsmöte. Men jag tillhör ju numera veteranerna i partistyrelsen så det var ju inte hela världen att missa det.

I min frånvaro hann de också med att välja ett nytt Verkställande Utskott, där jag fick den stora äran att ingå. Det känns stort och roligt att få det förtroendet för ytterligare en mandatperiod. Jag ser fram emot att vara med och leda partiet i en valrörelse där vi pratar om hur vi gör Sverige till ett land som är bra för alla och inte bara de rikaste.

 Vänsterpartiet är ett feministiskt parti med ett aktivt internfeministiskt arbete. Men Vänsterpartiet är inte en isolerad ö utan oönskade beteenden som förekommer i samhället kan även förekomma i vårt parti. Som feministiskt parti har vi ett stort ansvar i att synliggöra och motverka den interna könsmaktsstrukturen. Sexuella trakasserier ska tas på allvar, förebyggas, motverkas och åtgärdas.

I Vänsterpartiet ska alla kunna känna sig trygga och den politiska aktiviteten ska stå i centrum. Det ska vara tydligt att det råder nolltolerans mot sexuella trakasserier. Därför har partiet arbetat fram en policy mot sexuella trakasserier. Policyn har varit ute på remiss i partiföreningar och distrikt och under lördagen diskuterades och fastställdes den av partistyrelsen.

Lördagen avslutade de med en gemensam middag efter att de följt upp kongressen och de beslut som togs där. Många beslut hanteras av riksdagsgruppen medan andra bereds inför ytterligare beslut av PS längre fram. När det gäller beslutet om en tjänst som facklig sekreterare så kommer en sådan att finnas på plats på kansliet på heltid senast tidigt i höst.

Medan de käkade middag satt jag på tåget för att kunna vara med på dag två. Som såklart inte alls var innehållslös. Vi började med diskussioner kring valrörelsen som sen följdes upp med en diskussion kring kommande förhandlingar med regeringen. Fast jag kan såklart inte skriva något om allt som avhandlades under dessa punkter.

Mellan dessa hann vi dock diskutera lite kring det aktuella politiska läget också. Vi kan konstatera att vi sakta men säkert ökar i opinionen. Samtidigt kan vi under året mycket väl vara uppe i medlemssiffror som vi inte varit på sen 60-talet. Båda dess saker hänger säkert ihop med att välfärd och jämlikhet blir allt viktigare i samhällsdiskussionen. Och det passar ju oss väl.

Söndagen avslutades med ett utbildningspass i Valskolan, en kurs som det är tänkt att partistyrelseledamöter ska hålla i runt om i landet. Den ska ge den politiska argumentation och de grundläggande redskap som behövs för att kunna vara aktiv i valrörelsen och på ett effektivt sätt bidra till den, till att engagera fler och framför allt till att sprida vårt budskap.

Ju fler av Vänsterpartiets medlemmar som kan argumentera för partiets politik och bidra till valrörelsen desto bättre. Därför är det utmärkt om så många som möjligt av partiets medlemmar tar del av valskolan. Så jag hoppas att alla distrikt mobiliserar ordentligt så att vi står riktigt väl rustade i valrörelsen.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...