17 april 2018

Klassamhället gör att Majblomman behövs

Nu har jag köpt årets Majblomma. Som vanligt önskar jag att jag inte skulle behövt göra det. Många hyllar, med rätta, Majblommans viktiga arbete. Men ingen vill prata om varför en organisation som Majblomman egentligen behövs. Ingen vill prata om det klassamhälle och de stora klassklyftor som är själva orsaken till att det nu är det dags för Majblommans insamlingskampanj igen.
Tyvärr är behovet av att stödja barn i ekonomiskt utsatta familjer fortfarande stort. Klassklyftorna har ökat mer i Sverige än i något annat jämförbart land. Därför går också alla pengar från Vänsterpartiets 1 maj-insamling till just Majblomman. Men till skillnad från andra partier så bekämpar vi också själva grunden till att Majblomman behövs, klassamhället.

Tack vare Majblomman kan några av alla de barn som tvingas betala priset för att vi fått ett samhälle där ett fåtal rika gynnas på bekostnad av oss andra ändå få hjälp. Det kan handla om hjälp till en cykel, stöd för att följa med på en klassresa eller något annat som normaliserar vardagen. Majblomman rycker in när klassamhället skördar offer och lämnar utsatta barn efter sig.

Jag menar att vi måste få till en förändring på detta. Barn vars föräldrar måste förklara att en ny skjorta till skolavslutningen är en omöjlighet, för att inte tala om semester. Barn som ”inte vill” gå på klasskamratens kalas, därför att man inte har råd att ta med sig någon present. Barn som har en klump av oro som ligger i magen och gnager. Sånt kan jag aldrig acceptera.

Vänsterpartiet har drivit igenom en rad förbättringar som något minskar behovet av Majblommans insatser: glasögonbidrag och gratis medicin för barn, lovaktiviteter, gratis simundervisning för 6-åringar, fler anställa på fritids, avgiftsfri kollektivtrafik för unga och nu senast en satsning på sommaraktiviteter på fritids, kultur för barn och unga och stöd till idrott för barn och unga.

Detta har vi lyckats få med oss regeringen på. Det är bra, men det räcker inte. Vi vill skapa ett samhälle för alla, inte bara de rikaste. Då måste man också göra något åt det skattesystem som högern riggade för att gynna de rikaste. Det har regeringen hittills vägrat. Man vill inte prata om den uppenbara elefanten i rummet – klassamhället.

Det är därför Majblommans insamlingskampanj behövs igen. Så blunda inte för klassamhället du också. Gå med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg, lämna ett bidrag till insamlingen till Majblomman och viktigast; rösta för förändring 9 september. Använd din röst för att se till att barn ska slippa vara beroende av Majblommans insamlingar i framtiden. Lägg din röst på Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat

27 mars 2018

Jag lyssnar på de som arbetar på Samhall

Statligt ägda Samhall har ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Det är ett oerhört bra och viktigt uppdrag som handlar om rätten till ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning. Det är ett uppdrag som måste värnas.

Frågan är om Samhall verkligen lever upp till detta idag när man alltmer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag? De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats. Hur står sig då detta samhällsuppdrag när marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in? Om det råder det delade åsikter.

Helen Dahlström är chef för Samhalls Kalmardistrikt. Hon ser inga problem med denna utveckling av Samhall. Jag skrev i min artikel om de allvarliga missförhållanden inom Samhall som tidningen Dagens Arbete rapporterat om och som jag fått del av genom personliga kontakter. Dahlströms svar på detta är att: ”vi sätter alltid våra medarbetare först”.
Max Gustafson illustrerar väl hur många på Samhall vittnar om hur de behandlas
- nämligen som förbrukningsvaror. Inte som människor som behöver extra stöd.
Men Dahlström är långt ifrån den enda som reagerat på min artikel. Faktiskt är det inte många artiklar jag skrivit som skapat ett sådant engagemang som min artikel om Samhall. Och ingen av de som hört av sig delar Dahlströms bild. Långt därifrån. Istället är det en ström av bekräftelse av bilden med arbetsmiljöproblem och missförhållanden på Samhall jag möts av.

Blandat med tacksamhet för att någon äntligen uppmärksammar situationen kommer flera vittnesmål som ”Ja har alltid mått bra på mitt jobb. Har aldrig mått dåligt över att behöva ta mig till jobbet. Inte förrän de sista 6-7 åren. Nu går det bara åt fel håll.” För att inte tala om alla säger att ”Det är bara pengar det handlar om. De har glömt av individen som ska göra jobbet.”

Dahlström har sina direktiv. Jag lyssnar på de som arbetar ”på golvet”. När många av dem vittnar om att Samhall inte lever upp till sitt uppdrag så är det ett problem. Ett problem som staten som ägare måste ta ansvar för att rätta till.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

14 mars 2018

Återupprätta Samhalls samhällsuppdrag

Den svenska välfärden byggdes med en tydlig bild av att alla har rätt till en plats där man kan bidra till samhällsbygget efter sin egen förmåga. Statligt ägda Samhall har varit en del av detta, med ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Samhall bygger alltså på en i grunden mycket sund tanke – allas rätt till ett meningsfullt arbete.


Men som på så många andra områden inom välfärden har marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in även här. Och som på så många andra håll har det lett fel. Det som skulle ha varit en chans till ett meningsfullt arbete har mer och mer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag. De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats.

Detta har lett till ökad press och sämre arbetsmiljö för de anställda – personer som har ett särskilt behov av stöd och trygghet. Genom åren har medier avslöjat flera allvarliga missförhållanden inom Samhall. Nyligen publicerade exempelvis Dagens Arbete en serie artiklar som visar att det finns stora brister i arbetsmiljön hos Samhall. Brister som gör att de anställda inte klarar arbetet.

Samhalls uppdrag är att bygga upp människor genom att ge dem meningsfull sysselsättning, inte att bryta ner eller sortera bort människor. Samhalls ägare, staten, måste nu akut ta ansvar för de missförhållanden som råder. Vinstjakten måste bort och Samhall måste återgå till att arbeta för ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

04 mars 2018

Rapport från partistyrelsen 3-4 mars

Det första riktiga styrelsemötet med den nya partistyrelsen hölls i helgen. Lördagen ägnades åt presentation och introduktion till uppdraget som PS-ledamot. Jag missade dock detta eftersom jag var inbjuden att sitta ordförande när partiföreningen i Jönköping höll sitt årsmöte. Men jag tillhör ju numera veteranerna i partistyrelsen så det var ju inte hela världen att missa det.

I min frånvaro hann de också med att välja ett nytt Verkställande Utskott, där jag fick den stora äran att ingå. Det känns stort och roligt att få det förtroendet för ytterligare en mandatperiod. Jag ser fram emot att vara med och leda partiet i en valrörelse där vi pratar om hur vi gör Sverige till ett land som är bra för alla och inte bara de rikaste.

 Vänsterpartiet är ett feministiskt parti med ett aktivt internfeministiskt arbete. Men Vänsterpartiet är inte en isolerad ö utan oönskade beteenden som förekommer i samhället kan även förekomma i vårt parti. Som feministiskt parti har vi ett stort ansvar i att synliggöra och motverka den interna könsmaktsstrukturen. Sexuella trakasserier ska tas på allvar, förebyggas, motverkas och åtgärdas.

I Vänsterpartiet ska alla kunna känna sig trygga och den politiska aktiviteten ska stå i centrum. Det ska vara tydligt att det råder nolltolerans mot sexuella trakasserier. Därför har partiet arbetat fram en policy mot sexuella trakasserier. Policyn har varit ute på remiss i partiföreningar och distrikt och under lördagen diskuterades och fastställdes den av partistyrelsen.

Lördagen avslutade de med en gemensam middag efter att de följt upp kongressen och de beslut som togs där. Många beslut hanteras av riksdagsgruppen medan andra bereds inför ytterligare beslut av PS längre fram. När det gäller beslutet om en tjänst som facklig sekreterare så kommer en sådan att finnas på plats på kansliet på heltid senast tidigt i höst.

Medan de käkade middag satt jag på tåget för att kunna vara med på dag två. Som såklart inte alls var innehållslös. Vi började med diskussioner kring valrörelsen som sen följdes upp med en diskussion kring kommande förhandlingar med regeringen. Fast jag kan såklart inte skriva något om allt som avhandlades under dessa punkter.

Mellan dessa hann vi dock diskutera lite kring det aktuella politiska läget också. Vi kan konstatera att vi sakta men säkert ökar i opinionen. Samtidigt kan vi under året mycket väl vara uppe i medlemssiffror som vi inte varit på sen 60-talet. Båda dess saker hänger säkert ihop med att välfärd och jämlikhet blir allt viktigare i samhällsdiskussionen. Och det passar ju oss väl.

Söndagen avslutades med ett utbildningspass i Valskolan, en kurs som det är tänkt att partistyrelseledamöter ska hålla i runt om i landet. Den ska ge den politiska argumentation och de grundläggande redskap som behövs för att kunna vara aktiv i valrörelsen och på ett effektivt sätt bidra till den, till att engagera fler och framför allt till att sprida vårt budskap.

Ju fler av Vänsterpartiets medlemmar som kan argumentera för partiets politik och bidra till valrörelsen desto bättre. Därför är det utmärkt om så många som möjligt av partiets medlemmar tar del av valskolan. Så jag hoppas att alla distrikt mobiliserar ordentligt så att vi står riktigt väl rustade i valrörelsen.

26 januari 2018

Rapport från partistyrelsen 26 januari 2018

Årets första partistyrelsemöte var ett endagarsmöte som i princip helt ägnades åt kongressen. Eftersom det även var det sista mötet innan kongressen så måste alla de sista besluten hinna tas. Inledare och ansvarsfördelning för partistyrelsen beslutades om, liksom förslag till justerare, redaktionskommitté, mötesordning, tidsplan osv. Vi började dock med aktuella politiska frågor.

Där fick Jonas Sjöstedt tillfälle att glädjas över att vi äntligen har fått regeringen att lägga en lagrådsremiss kring vinster i välfärden. Det är en stark fråga där vi har väljarna med oss. Det är dessutom en avgörande fråga för välfärden. Frågan hade inte ens diskuterats om det inte varit för Vänsterpartiet och partistyrelsen firade framgången med tårtkalas.

Det är värt att minnas att det är tack vare Vänsterpartiet som detta nu alls sker. Hade inte vi legat på och tvingat regeringen så hade det inte hänt. Det hade glatt borgarna väldigt mycket. De vill förstås helst inte att förslaget läggs fram, för de vill inte ha den debatten alls, eftersom de vet att de har väljarna mot sig. Vi har vunnit debatten även om vi inte har vunnit frågan ännu.

Lagrådsremissen som läggs nu omfattar stora och viktiga delar av välfärden: hela skolområdet, socialtjänstlagen, LSS. Sjukvården kommer senare och den idéburna sektorn är undantagen. Själva lagförslaget läggs fram i mars och röstas sen om i juni. I juni kommer också första delbetänkandet om sjukvården. Det stora avgörandet ligger dock på valdagen.

Kärnan är vinstbegränsningen enligt Reepalus förslag med en vinstbegränsning på 7% + statslåneräntan på operativt kapital. Om förslaget gällt idag skulle det i praktiken innebära att 80-90% av de vinstuttag som görs idag skulle omöjliggjorts och dessa pengar skulle istället gått tillbaka till verksamheten. Små företag undantas och får göra en vinst på ett prisbasbelopp.

Vinstjaktsförespråkarna vill gärna få det här till en teknisk fråga som handlar om valfrihetens vara eller inte vara. Men de har såklart fel. Ingen ”valfriheten” berörs av detta förslag och de stora jättarna äter idag upp de små och valfriheten minskar. Men vad det i grunden handlar om är vad välfärden ska vara till för. Vill vi ha en god välfärd för alla – eller mer pengar i fickorna hos några få?

Som man kan läsa i verksamhetsrapporten så har förhandlingsprocessen kring vinstfrågan pågått under hela kongressperioden. I verksamhetsrapporten kan man också läsa om att många av våra satsningar har gått ut på att partiet ska bli mer utåtriktat och mindre inåtvänt. Vi har byggt partiet för att bli mer effektivt i att kommunicera och vara ett utåtriktat starkare kampanjparti på alla nivåer.

Partiföreningsskolan var exempelvis den största utbildningssatsningen i partiets historia och gick ut på att just bygga partiet från grunden, inte minst inför den valrörelse vi har framför oss. Vi har också bättrat på vår kommunikation, främst på sociala medier. Vi har många fler följare men framförallt ett större engagemang bland de som följer oss på exempelvis Facebook.

En glad partikassör kunde också presentera en glädjande ekonomisk berättelse inför kongressen. Vi kommer att ha historiskt mycket pengar i valfonden. Det beror bland annat på den omorganisation som gjordes för några år sedan. Det gav bättre möjlighet till central planering och därmed bättre ekonomi. Det största tillskottet till partiets kassa har dock partiskatten stått för.

Det är verkligen glädjande att kunna presentera en sådan positiv verksamhetsplan och ekonomisk berättelse för kongressen om någon vecka. Tillsammans med våra rekordmånga medlemmar står vi bättre rustade inför valrörelsen än vad vi kanske nånsin tidigare varit. Och på kongressen gör vi avstamp genom att ta vår valplattform. Det ser jag verkligen fram emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ser gärna stopp för vinstjakt som valfråga igen

Äntligen är det klart! Lagförslaget som ska se till att skolan är till för eleverna, inte för att göra någon bolagsägare rik. Som ska säkra att äldreboenden drivs för att ge de äldre en god omsorg, inte för att maximera vinsten. Tack vare Vänsterpartiet kan vi nu mota ut riskkapitalister och vinstjakten ur stora delar av välfärden. Precis som svenska folket vill att det ska vara.
Det var det här Vänsterpartiet gick till val på och det är en stor seger att vi nu kommit såhär långt. Förslaget går nu till lagrådet och i mars fattar sedan riksdagen beslut om vinstjakten ska få ett slut. Där finns dock en stor risk att förslaget faller eftersom Alliansen och SD tydligt har ställt sig på välfärdsföretagens sida för att bevara vinstjakten i välfärden.

Det verkar alltså som om vinstfrågan än en gång blir en stor valfråga. Inte mig emot, det här är en fråga som visar på en knivskarp linje mellan vänster och höger i svensk politik. Alliansen och SD har visserligen stöd av penningstinna lobbyister och näringslivets kampanjmaskineri - men vi som vill ha en trygg välfärd utan vinstjakt har stöd av större delen av Sveriges befolkning.

Kaj Raving (V), Riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

16 januari 2018

Ingen ska behöva var beroende av välgörenhet

Stadsmissionen är en organisation som gör fantastiska insatser och ofta finns där för att fånga upp människor som faller genom välfärdens skyddsnät. Men alltför många av deras insatser borde inte behövas i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder.


Under många år har dock maskorna i vårt samhälleliga skyddsnät blivit allt glesare och alltfler faller igenom. Sjukskrivna, arbetslösa, fattigpensionärer m.fl.. Människor som borde fångats upp av samhället tvingas nu istället söka hjälp hos Stadsmissionen. Nu försörjer de 20 hushåll i Kalmar med en matkasse i veckan - och det står folk på kö. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Som tvingas klara vardagen med hjälp av matkassar från Stadsmissionen.

Det borde inte vara så. Det behöver inte vara så. Det är politiska beslut som lett till att det är så. Det kan ändras genom att ta andra politiska beslut. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

Sverige har blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Sedan 2005 har Sverige avskaffat fler skatter på kapital än något annat land i västvärlden och är också det land i västvärlden där inkomstklyftorna växer som allra mest. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, och socialdemokraterna - de vill inte göra något åt det.

Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre.

Om nio månader är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan andra är beroende av matkassar från Stadsmissionen? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.

Stadsmissionen gör ett fantastiskt arbete, men i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder, ska ingen behöva vara beroende av välgörenhet för att klara sin vardag. Vill du, som jag, att Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika? Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...