13 juni 2017

Rapport från Die Linkes kongress i Hannover

Den 9-11 juni 2017 höll det tyska vänsterpartiet Die Linke kongress i Hannover och jag hade förmånen att delta som gäst och representera Vänsterpartiet. Den här gången hade de satsat stort på att bjuda in internationella gäster, så jag hade sällskap av ett 50-60-tal andra gäster från stora delar av världen.
Många av de Europeiska länderna var såklart representerade och jag pratade en hel del med våra närmsta grannar från polska Razem, danska Enhetslistan, finska Vänsterförbundet och norska Sosialistisk Venstreparti. ACT, ett parti från Tanzania, hade skickat en hel delegation som jag hade flera samtal med. Därutöver hann jag med att byta några ord med representanter från Podemos, de japanska, portugisiska och irakiska kommunistpartierna och flera andra.
Att träffa människor från hela världen och utbyta erfarenheter är såklart oerhört roligt och givande i sig. Men jag var ju i första hand på plats för att följa kongressen och vad som händer inom Die Linke. Så mestadels fokuserade jag på att följa talen, debatten och att prata med tyskar. Partiledarna Katja Kipping och Bernd Riexinger hann jag bara byta några artiga fraser med, men jag fick långa samtal med flera andra intressanta personer.
Aert van Riel, redaktör på Neuses Deutchland, var en av alla spännande
människor jag fick chansen att tala med under kongressen.
Kongressen inleddes helt utan pompa och ståt klockan tre på fredagen och den första dryga timmen ägnades åt att diskutera diverse formfrågor. Trots simultantolkning hade jag svårt att få kläm på vad de innebar, men jag upptäckte efterhand att formerna för debatt och motionshantering skiljer sig en hel del från hur vi i Vänsterpartiet hanterar det. Där vi har ett samlat block med diskussion och ett block med beslut så har de diskussion och beslut löpande för i princip varje motion.

Det är val i Tyskland i september så kongressen ägnades till större delen åt att diskutera valprogrammet. Det var en massiv lunta att hantera på c:a 100 sidor med 17 ”huvudvalfrågor”, eller ”områden” snarare, vilka i sin tur hade en rad underområden med mängder av punkter. På detta dokument hade det lagts över 1000 motioner med ändringsförslag. Kanske inte så konstigt att förvirringen verkade vara total bland ombud och presidie ibland.

Vilken var då kongressens hetaste fråga? Tveklöst frågan om ifall partiet ska kunna delta i en eventuell regeringsbildning med tysklands socialdemokratiska parti, SPD, eller inte. Det var alla jag talade med helt samstämmiga kring. Samtidigt, även om alla lyfte frågan, så ville de också tona ner frågans betydelse och var väldigt noga med att tona ner skiljaktigheterna kring frågan, oavsett vilken inställning man hade.
Den ene av Die Linkes två partiledare, Katja Kipping.
Enligt Jan van Aken, partistyrelseledamot och riksdagsledamot, så var partilednings främsta mål med kongressen att samla partiet inför valrörelsen. Och det tycks man alltså ha lyckats med. Detta trots att det under den allmänna debatten under fredagen var en ganska hård konflikt och en svekdebatt kring en kompromiss i förbundsrådet som bland annat innebar privatisering av motorvägar. En kompromiss som Die Linke sagt ja till i de delstater där de styr.

Om nu ledningen var nöjd med att ha samlat partiet så tror jag inte att man var lika nöjd över att den politiska fråga som kom att ta mest plats på kongressen var fredsfrågan. Die Linke har två partiledare, Katja Kipping och Bernd Riexinger, och nu två huvudkandidater i valrörelsen, Sahra Wagenknecht och Dietmar Bartsch. De senare är också gruppledare i riksdagen om jag fattade det hela rätt. De verkade populära allihop men Sahra var den som fick överlägset störst och längst applåder.
Det var tydligt i alla deras tal att partiledningens ambition var att sätta rena klassfrågor högst på agendan. De målade alla upp en konflikt mellan de superrika, som får det allt bättre, och vanligt folk som får det allt sämre. Det fanns en motion om att kapitlet om fred skulle inleda dokumentet. Det lyckade partiledningen avvärja med knapp majoritet. Det slutade dock med att ”fred” kom med även i valprogrammets rubrik.

Rubriken för kongressen, och förslag till rubrik för valprogrammet var Social. Rättvisa. För alla. (sedan alltså ändrat till Social. Rättvisa. Fred. För alla.) och det var som sagt tydligt att partiledningen ville sätta sociala frågor i centrum. Valprogrammet inleddes med ett kapitel om arbetsvillkor med bland annat tydliga krav på bra och trygga jobb, höjd minimilön, tryggare anställningar och bättre villkor för arbetslösa.
Även andra sociala frågor lyftes fram i programmet och mycket känns igen från den svenska debatten. Krav på bostäder till rimliga hyror och krav på en pension som man kan leva på. Pensionen ska upp till 53% av en snittlön igen och minimipensionen ska upp till 1050 euro var de väldigt konkreta kraven. Även kortare arbetstid var en fråga som lyftes fram. Här är man dock betydligt vagare och säger att ”30-timmars-vecka är nog lagom”.

Mycket var alltså liknande frågor som skulle kunna diskuteras på vår kongress i januari. Samtidigt finns det en del tydliga skillnader. Miljöfrågor och feminism tog exempelvis inte särskilt mycket plats på kongressen på det sätt som de vanligtvis gör på Vänsterpartiets kongresser. Istället jag skulle säga att de områdena ersattes av fredsfrågan och internationella frågor som fick motsvarande plats. Väldigt ofta också ur ett EU-perspektiv.

Die Linke är nämligen ett i grunden väldigt EU-positivt parti, vilket man var väldigt noga med att poängtera. Man var förvisso väldigt noga med att kritisera dagens EU, men det kombinerades nästan alltid med en lovsång kring vad EU egentligen skulle kunna vara. Visst fanns det några kritiker, men de var tämligen få. Något egentligt krav på att helt lämna EU uppfattade jag inte alls, däremot fanns det de som tyckte att man skulle lämna Euron.
Varje kongress har ett slut. Så även denna. Tyvärr så var jag tvungen att bege mig hemåt strax lite innan kongressen avslutades, så jag kan inte svara på om den avslutades lika anspråkslöst som den inleddes. Oavsett vilket så var det en mycket intressant och givande helg för min del.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...