14 maj 2017

Rapport från partistyrelsen 13-14 maj 2017

Vänsterpartiet är en pigg och högst relevant 100-åring. Det var med anledning av detta som helgens partistyrelsemöte inte liknade något annat. Lördagen ägnades nämligen till stor del på ABF-huset där hundraårsdagen, som inföll just då, uppmärksammades med kultur, intressanta samtal och avslutades med ett strålande tal av Jonas Sjöstedt, där han bland annat konstaterade att ”den socialism som inte är demokratisk är inte värd att kämpa för”.
Jonas Sjöstedt avslutningstalade på 100-årsjubiléet.
Ida Gabrielsson, ordförande för kvinnonätverket, höll i några olika samtal med idel skarpa socialister som dels fick ge lite historiska tillbakablickar men som kanske främst bjöd på lite framtidsspaningar. ”Vi behöver ett projekt som inte bara är en spegling av fascismen. Vi behöver ett framtidsprojekt”, menade exempelvis Nooshi Dadgostar, bostadspolitisk talesperson och del i Vänsterpartiets förhandlingsdelegation.

På scen återfanns även Jenny Lindahl, chef för Arena Opinion, och Anna Herdy, chefredaktör för tidningen Flamman vilka bjöd på intressanta spaningar och inspe.. Partiveteranen Jörn Svensson skulle ha deltagit men blev sjuk. Istället fick partisekreteraren Aron Etzler den lätt otacksamma uppgiften att med kort varsel täcka upp för honom. Han hade dock inga större problem med att visa på några av partiets framgångar genom åren och visa på vad Vänsterpartiet betytt för Sveriges utveckling till en välfärdsstat.
Ida Gabrielsson leder slutpanelen med idel skarpa socialister:
Nooshi Dadgostar, Jenny Lindahl, Aron Etzler och Anna Herdy.
Ida och Anastasia Swärd tackades också för det fantastiska arbete de gjort med boken Ett kollektiv av röster – 100 år av systerskap. Boken målar genom en kombination av det stora och små berättelser partiets historia genom att dokumentera det kvinnor gjort historiskt och idag. Boken lanserades sedan under kvällen i samband med en releasefest. Läs mer på partisets hemsida om hur Ida ser på boken och arbetet bakom.

Utöver 100-årsfirande och releasefest så ägnades lördagen åt utvärdering av partiskolan, som alla tycks vara överens om är en oerhört lyckad satsning. Dessutom hann vi med att diskutera mötets aktuella politiska fråga, nämligen hur den framtida finansieringen av Public Service ska se ut. Detta med anledning av att frågan just nu utreds av riksdagen. Detta i sin tur beror på att den tekniska utvecklingen sprungit ifrån dagens lagstiftning.

Genom ny lagar kring finansieringen är det tänkt att man ska möte framväxten av olika plattformar att ta del av radio och TV på. Det finns några olika sätt att göra detta på och viktigast för vår del är att se till att värna Public Services finansiering och säkra dess oberoende från statlig inblandning. Vi vill ju i botten se att det beslutades om ett grundlagsskydd, men den frågan har regeringen sagt att den här utredningen inte ens får lyfta.

Under söndagen blev det snabbt tidsbrist när diskussionerna om valplattform, valplan och verksamhetsplan drog ut på tiden. Framför allt var det valplattformen som diskuterades ordentligt. Detta var bara de första inledande diskussionerna innan partistyrelsen i september beslutar om hur förslaget ska se ut till kongressen. Innan dess ska också ett digitalt rådslag med hela partiet genomföras. Det är fullt fokus fram mot valet som gäller nu.

En del av partistyrelsen. Längst till vänster sitter Johanna Eliassson,
nyvald ordförande för VIFs styrelse.
Som vanligt diskuterades också de pågående och kommande förhandlingarna med regeringen kring budget och frågan om vinsterna i välfärden. Dessutom har vi valt en ny styrelse till VIF. Johanna Eliasson och Sara Högelius, internationellt ansvariga i partistyrelsen, valdes in. Johanna som ny ordförande. Det är två oerhört skärpta kvinnor och resten av styrelsen verkade också mycket kompetent, så det känns tryggt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

11 maj 2017

Sex timmars arbetsdag är framtiden

Arbetstidsförkortning med bibehållen lön har varit en viktig fråga för Vänsterpartiet under lång tid. Arbetarrörelsen har drivit frågan om arbetstidsförkortning sedan 1800-talet. Trots att högern varje gång sagt att det är omöjligt så har arbetstiden kortats många gånger i olika steg sedan dess. Nu är det hög tid för nästa steg. Vänsterpartiet föreslår nu en nationell satsning på sex timmars arbetsdag.

Vi vill införa treåriga projekt med sex timmars arbetsdag på en arbetsplats i vartenda landsting och varenda kommun i hela Sverige. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Vi går från enstaka försök till kortare arbetstid på massor av arbetsplatser. Vi påbörjar i praktiken resan mot sex timmars arbetsdag.

Arbetstidsförkortning ger ökad makt och fritid till människor samtidigt som det är en stor feministisk reform. Alltför ofta bekostar idag främst kvinnor sin egen ”arbetstidsförkortning” med deltidslön och låga framtida pensioner. Med en låg deltidslön följer oftast ett direkt ekonomiskt beroende av en man både i arbete och efter pensioneringen. Det är knappast bra för jämställdheten.

De senaste decennierna har arbetsplatserna slimmats och effektiviserats i stor utsträckning. Många har svårt att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap, familj och fritid – tiden räcker inte till. Många stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära och kära. Samtidigt står många människor utan arbete eller arbetar ofrivilligt deltid.

Vi behöver ett arbetsliv med plats för fler, där vi kan minska sjukskrivningar och utbrändhet. Där människor inte slits ut i förtid utan orkar jobba till pensionsålder. Vi behöver ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har möjligheter att leva rika liv. Vänsterpartiet utmanar den uppgivenhet som präglar stora delar av dagens politik. Vi vill vi ge människor tid att leva.

Sverige är redo för en ny frihetsreform. En reform som kommer att ge oss ökade möjligheter att få livet att gå ihop, göra oss friskare och göra att fler kan få jobba. Sverige är redo för sextimmars arbetsdag. Vänsterpartiet vill ha en samhällsekonomi som är bra för alla och inte bara några få och kortare arbetstid är ett viktigt steg på den vägen. Det är vår tur nu.

Den samlade borgerligheten vill inte framåt utan bakåt till en tid där människor stod med mössan i hand för att få ett jobb. Lägre löner och en osäkrare arbetsmarknad skapar inte bättre liv och inte ett bättre samhälle. Vad socialdemokratin vill är allt svårare att veta. Som en vindflöjel fladdrar de fram och tillbaka. De har helt enkelt inte den kompass för jämlikhet som det här landet behöver.

Vänsterpartiet är ett parti med visioner och frågan om sex timmars arbetsdag har stått på vår dagordning under lång tid. Vi nöjer oss dock inte med att drömma utan vill förändra på riktigt. Det kräver politiska förslag som är praktiskt genomförbara. Nu visar vi att sex timmars arbetsdag inte är en utopi utan en möjlig, och önskvärd, reform.

Vi vill nu genomföra en storskalig satsning på kortare arbetstid i varje landsting och kommun i hela Sverige, på arbetsplatser som äldreomsorg och sjukvård, socialtjänst, barnomsorg och skolan. Efter tre år ska satsningen studeras och utvärderas. Vi räknar med att det kommer kosta ungefär 2,5 miljarder årligen. Detta blir ett av våra viktigaste krav i sommarens budgetförhandlingar.

Den här satsningen är ett strategiskt steg för arbetstidsförkortning, snabbt och lätt att få igång. Och med ett så pass storskaligt projekt över hela landet kommer resultaten bli svåra att avfärda. Vi visar att det går. Vi startar något som kan spridas som ringar på vatten till fler arbetsplatser. Åtta timmars arbetsdag är en 100 år gammal idé, sex timmars arbetsdag är framtiden.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

01 maj 2017

Det är vår tur nu - Första maj-tal 2017

Förstamajfirare! Jag heter Kaj Raving och är ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse och det verkställande utskottet. Jag tänkte ägna den närmaste stunden åt att prata om att vi, Vänsterpartiet, vill se en ekonomisk politik som är bra för alla, inte bara för de rikaste. För oss som socialister och feminister på ekologisk grund är det nämligen viktigt att minska klyftorna i samhället och satsa på välfärden.

Vi vill att i vårt land ska människor känna sig delaktiga. Vi ska leva i ett samhälle där vi tar tillvara på varandra. Ett samhälle där vi kan lita på att vi får det stöd och den service vi behöver för att kunna leva fria liv under anständiga villkor. Vi vill att alla människor i Sverige ska kunna vara stolta över att leva i ett land byggt på solidaritet och jämlikhet.

 
Men jag vill börja med att säga att jag är stolt och glad över att få vara här och fira 1:a maj med er. Jag är stolt och glad över att stå här idag, tillsammans med er, som bärare av en tradition som inleddes för flera generationer sedan. Det är en tradition av protester men också en tradition av solidaritetsyttringar och kamp för alla människors lika värde och allas rätt till trygghet och välfärd.

Det är en tradition som mot en cynisk högerpolitik ställer ett solidariskt och rättvist samhälle utan klyftor mellan fattig och rik, mellan kvinna och man eller mellan nya och gamla svenskar. Det är en tradition av att hålla ihop mot klassamhället, som trots att den har pågått i mer än 120 år fortfarande är aktuell.

För kamrater. Det är vår tur nu! Det är hög tid för mer solidaritet och rättvisa i politiken. Vi behöver mer Robin Hood-politik. Vi behöver en politik som handlar om att fördela om från de människor som har väldigt mycket till de som har mindre. Som omfördelar från prins John, han som sitter på alla guldmynten, till de människor som behöver dem bättre.

Sveriges ekonomi är stark, BNP växer, arbetslösheten sjunker och som land har vi aldrig varit så rika som nu. Vi har heller aldrig tidigare haft så många och så rika miljardärer som nu. Storbankerna gör nya rekordvinster. Riskkapitalbolagen kan ta ut miljard efter miljard av dina och mina skattepengar i vinster från välfärden som de sen placerar i olika skatteparadis.

Men samtidigt som pengarna på vissa håll flödar fritt ner i fickorna på de rikaste, på bankdirektörerna och på riskkapitalister så vet vi att Sverige är det västland där klyftorna mellan fattiga och rika har ökat mest. Vi hör om hur alltfler riskerar att bli fattigpensionärer. Vi kan läsa om hur jakten på sjuka och utsatta fortsätter för att, som det motiveras, ”minska kostnaderna”.

Vad hjälper det att Sverige är rikare än någonsin när din mormor måste söka hjälp av Stadsmissionen för att pensionen inte räcker till? Vad hjälper det dig att storbankerna gör nya rekordvinster när du måste välja mellan att betala hyran eller köpa nya gympaskor till ditt barn? Vad hjälper nåt av detta din syster när hon får sina assistenttimmar neddragna till ett minimum och inte längre kan leva ett värdigt liv?

Det går bra för Sverige, men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. Tvärtom så har vi under många år sett hur klyftorna bara ökar och ökar. Trots det är den sittande regeringen inte beredd att vidta de åtgärder som krävs för att på allvar minska orättvisorna och få ett samhälle som fungerar bättre för alla. Men kamrater, det är vår tur nu!

Det finns idag endast ett parti i riksdagen som inte har något problem med att skilja höger från vänster och som på allvar utmanar dagens ordning där girigheten styr: Vänsterpartiet Vi vet vem som är Robin Hood och vem som är Sheriffen i politiken. Vi levererar välfärdsreformer och arbetar för en ekonomi för alla – inte bara några få. Vi är helt enkelt vänsteralternativet i svensk politik.

Vi vet också att vår gemensamma välfärd behöver mer pengar. Just därför har vi förhandlat fram skattehöjningar för dem som tjänar mest. Just därför har vi förhandlat fram 10 årliga vänstermiljarder till kommuner och landsting. Just därför prioriterar vi välfärdsreformer i förhandlingarna med regeringen.

Det är vår tur nu och våra segrar i förhandlingarna med regeringen har gett resultat. I våra förhandlingar med regeringen har vi också fått igenom flera viktiga välfärdsreformer. Det är ett arbete som leder till minskade klyftor, en bättre kvalitet i välfärden, fler jobb och bättre arbets- och levnadsvillkor för många. Vi har tagit från de rikaste och omfördelat till de fattigaste.

Fattiga pensionärer, ensamstående mammor m fl har fått det lite bättre tack vare vänsterpartiets framgångsrika förhandlingar med regeringen. Vi har fått igenom att de rikaste får bidra lite mer till vår gemensamma välfärd. Detta får högern att skrika rakt ut, men det förändrar bara i marginalen. De grundläggande orättvisorna består fortfarande och klyftorna ökar.

För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att inte bara åtgärda de största bristerna i samhället. Vi ser att ekonomisk jämlikhet är avgörande för ett samhälles utveckling. Hur vi fördelar Sveriges inkomster handlar om vilka möjligheter vi ger till människor som bor här, vilka investeringar vi gör och vad vi som land väljer att satsa på. Minskade klyftor och ekonomisk jämlikhet har ett värde i sig.

De fyra högerpartierna sänkte skatten med 140 miljarder under sin tid i regeringsställning. De förde en omvänd Robin Hood-politik. Ska vi kunna finansiera den välfärd som behövs för ett jämlikt och rättvist samhälle där medborgarna känner sig trygga, ja, då behövs mer än fagra löften. Det behövs finansiering i form av högre skatter för de som har allra mest.

Jag tror också att folk tycker det är rimligt att de som sitter på alla guldmynten bidrar mer än idag till detta. Ändå har vi fortfarande kvar ett skattesystem som högerregeringen riggade om för att gynna de rikaste. Sverige har fler och rikare miljardärer än någonsin men de betalar inte mer till det gemensamma för det.

Under allt för många år har det varit de rikaste som tjänat mest på den ekonomiska politiken. Ska vi på allvar kunna rätta till de stora orättvisor som finns, så måste makt och pengar omfördelas. Nu måste det vara undersköterskornas tur. De ensamstående föräldrarnas tur och skolbarnen i den slitna skolans tur. Det är min mammas, fattigpensionärens, tur!

Vänsterpartiet anser att denna utveckling mot fattig-Sverige för några och skatteparadis för andra är oacceptabel. Samtidigt som många ensamstående mammor och pensionärer inte har så det räcker till hyra och mat har Sverige blivit ett skatteparadis för de rika. Det kommer i längden inte att gå att bedriva en solidarisk politik med ett osolidariskt skattesystem.

Det tragiska är att det finns en politisk ovilja att göra något detta orättvisa skattesystem. Man kan tro att de politiska partier som säger sig eftersträva ekonomisk jämlikhet gett upp inför den växande ekonomiska ojämlikheten. Eller intalar man sig själv att alla ändringar i skattesystemet som ger lite mer rättvisa innebär att man tappar väljare?

Vi tror tvärtom. Vi tror att människor i Sverige vill ha sammanhållning. Att de känner starkt för ekonomisk jämlikhet. Att människor i grunden ogillar den skeva fördelning som växt sig allt starkare. Vi tror att människor föredrar Robin Hood framför Sheriffen och tycker att det är rimligt att den grupp som har det allra bäst ställt också bidrar mer än idag.

Alla vi som ser att ekonomisk jämlikhet är vägen att gå för att skapa ett tryggt, inkluderande, livskraftig samhälle. Alla vi som vill ha en förskola och skola av högsta kvalitet och en sjukvård och äldreomsorg att lita på. Alla vi som tycker att det är orimligt att 40 000 pensionärer är undernärda trots att Sverige är rikare än någonsin. Det är vår tur nu.

Välfärden behöver inte bara mer resurser, den behöver också befrias från vinstjakten. Det pågår nämligen en kamp om vad våra skattepengar ska gå till. Sverige har förvandlats till en experimentverkstad där riskkapitalister gnuggar händerna över nya goda vinstmöjligheter. Det är stora vinster som står på spel för de som likt Prins John vill bli rika med hjälp av skattemedel.

Men är det verkligen det vår välfärd är till för? Att säkra stora vinster åt riskkapitalister? Nej, självklart inte tycker en stor majoritet av svenskarna. 80 procent vill stoppa vinstjakten i välfärden. Likt Robin Hood kämpar Vänsterpartiet på folkets sida mot det etablissemang som bara är ute efter att berika sig på skattepengar.

Vinstjakten i välfärden är en fråga som tydligt handlar om vägval, om vilket sorts Sverige vi ska ha. Genom att tillåta vinster i välfärden så låter man girigheten styra över skola, vård och omsorg. Genom att stoppa vinstintresset ser vi till att välfärden istället finns till för dem som behöver den. Våra barn, vår mormor, eller vi själva.

Välfärden ska styras av solidaritet, medmänsklighet och omtanke, inte jakt på vinster. Vänsterpartiet och regeringen har en uppgörelse som – om den genomförs – innebär slutet på vinstjakten. Det kommer inte längre att vara möjligt att göra snabba pengar på elever, patienter och äldre, på ditt barn eller din mormor.

När så Ilmar Reepalu i höstas presenterade sin utredning om hur vinstjakten i välfärden kan stoppas så kunde man nästan höra ropen från riskkapitalister på Caymanöarna och andra skatteparadis. Nej! Nej! Nej! De smiter med allt mitt guld! Likt en desperat Prins John ser de hur pengapåsarna riskerar försvinna från den egna kammaren - ut till det väntande folket. Till välfärden där de hör hemma.

När Vänsterpartiet nu utmanar vinstjakten så är det stora ekonomiska intressen som står på spel för bolag som vill fortsätta plocka ut pengar ur den svenska välfärden. Det råder ”huggsexa om den svenska välfärden bland de kritstrecksrandiga investerarna i London City”, har tidningen Affärsvärlden rapporterat om. Riskkapitalisterna har helt enkelt en lukrativ marknad att försvara.

Just nu pågår därför en kampanj från välfärdsbolagen för att fortsätta få ta ut obegränsade vinster. Det är ingenting nytt att företag försöker köpa sig inflytande och påverka politiska beslut, men den här gången görs det för skattepengar. En sådan kampanj är inte billig och pengarna kommer från välfärdsbolagen. Det vill säga från de bolag som finansieras med dina skattepengar.

Resurser som skulle ha gått till att anställa sjuksköterskor, lärare och på andra sätt höja kvaliteten försvinner alltså till politiskt kampanjande – för att fortsätta få ta ut vinst. Den mest uppmärksammade lobbyismen är den som fick Sverigedemokraterna att svänga. För något år avslöjade Dagens Industri hur riskkapitalbolagen ivrigt uppvaktat Sverigedemokraterna.

Riskkapitalisterna var såklart ivriga att säkra en riksdagsmajoritet för fortsatt vinstslöseri. Thomas Berglund är VD för riskkapitalägda vårdföretaget Capio. Han har öppenhjärtigt förklarat att de knappast skulle vågat satsa på en börsintroducering om det inte vore för Sverigedemokraternas omsvängning.

Före valet reste Jimmie Åkesson runt på valmöten och lovade väljarna att stoppa vinstjakten. Nu agerar han villigt springpojke åt näringslivet och säkrar riskkapitalisternas vinster. Det måste göra deras bjudmiddagar till några av de lönsammaste i världshistorien. Om de lyckas vill säga. Men det ska vi se till att de inte gör. För det är vår tur nu!

I dag är mycket av kampanjen riktad mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är partier som är ideologiskt splittrade. Många ser förstås de stora problem som vinstjakten för med sig. Många inser det orimliga i att vinster motsvarande tiotusentals undersköterskor och lärare försvinner från välfärden.

Många med fackligt engagemang ser hur deras medlemmar drabbas av vinstjakten. Ingenting talar för att privatiseringarna lett till bättre arbetsförhållanden för personalen eller högre kvalitét inom välfärden. Tvärtom. En rapport från Kommunal visar att de anställda i privat driven omsorg har genomgående sämre villkor och lägre löner än de som arbetar i kommunalt drivna verksamheter.

Men andra inom S och MP har själva varit pådrivande i privatiseringarna och vill göra upp politiken högerut. Inte sällan har de själva fingrarna djupt i syltburken. Socialdemokraternas linje var därför länge att försiktigt tassa på tå runt riskkapitalisterna. Och tassade gjorde de tills vi krävde, och fick, en överenskommelse om att vinstjakten i välfärden ska stoppas. Nu vacklar de istället.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets vacklande är oroväckande. Men oavsett hur högt vinstkampanjens tonläge än är så håller vi i Vänsterpartiet fast vid vårt ord. Vården ska inte skära i människor i onödan för att göra vinst, så som avslöjats hos gynekologiföretag i Stockholm. Skolor ska inte driva bort barn som behöver mer stöd än andra. Vinstjakten ska bort.

Vi är vänsteralternativet i svensk politik och vi har inte duckat för näringslivets lobbykampanjer om att fritt få göra vinster i välfärden. Vi har hållit vårt löfte till regeringen. Vi har förhandlat budget efter budget och levererat reform efter reform. Nu är det dags för regeringen att hålla sitt löfte om att gemensamt gå ut med förslag som tar bort vinstjakten i välfärden.

Vi har svenska folket med oss med, men Alliansen och SD emot oss. Likt sheriffen av Nottingham gör de sitt bästa för att skattepengarna ska fortsätta flöda in i Prins Johns kammare. Vi tillsammans vi måste sätta press på socialdemokraterna, som likt en vindflöjel böljar än hit, än dit och sätter inte ner foten. Vi tillsammans måste se till att vinstjakten en gång för alla försvinner.

Inga politiker kan ensamma åstadkomma den förändring som krävs för att få en ekonomi för alla – inte bara de rika. Bara folklig samling kan se till att det blir Robin Hood som vinner kampen för mer rättvisa. Tillsammans kan vi göra skillnad och stoppa vinstjakten i välfärden! Vi kan se till att Prins John får dela med sig av sina guldpengar.

För det krävs en rörelse underifrån, och det är därför man ska engagera sig politiskt. Vill du vara del av denna rörelse? Vill du fortsätta följa vad Vänsterpartiet gör? Kanske vara med på någon ny aktivitet eller hjälpa till med något? Då tycker jag att du ska ta upp din mobil igen. Skicka ”V NU” till 72550. Vi lovar att inte överskölja dig med SMS.

Mina vänner, ha nu en fortsatt härlig Första maj, och kom ihåg – Det är vår tur nu!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

23 februari 2017

För att få en välfärd att lita på måste vi stoppa vinstjakten

Frågan om vinstjakten i välfärden handlar om kvalitet, men ytterst handlar det om demokrati och människosyn. Därför är det så viktigt att befria välfärden från vinstintresset. Vi ska vara trygga med att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är. Välfärden ska styras av omtanke om oss som använder den, inte av jakt på vinster.

Ingenting talar för att privatiseringarna lett till bättre arbetsförhållanden för personalen eller högre kvalitét inom välfärden. Tvärtom. En ny rapport från Kommunal visar att de anställda i privat driven omsorg har genomgående sämre villkor och lägre löner än de som arbetar i kommunalt drivna verksamheter. De vinster som försvinner från välfärden motsvarar tiotusentals undersköterskor.
Men vinsterna är också en fråga om demokrati. För varje gång ett riskkapitalbolag tar över ett äldreboende blir demokratin lite svagare. Inflytandet över samhället kommer att handla lite mer om pengar. Det är ingen bra utveckling. Förutom att företaget då tar makten över själva verksamheten, så kommer de att vilja påverka politiken.

Idag kan vi se hur välfärdsföretagen plöjer ner stora summor pengar i kampanjen för att behålla vinsterna i välfärden. Det är det stora ekonomiska intressen som står på spel för bolag som vill fortsätta plocka ut pengar ur den svenska välfärden. Därför gör de sitt bästa för att påverka politiken. Exempelvis genom att med hjälp av bjudmiddagar få SD att byta ståndpunkt.

För att få en välfärd att lita på måste vi stoppa vinstjakten. Att ägare som bara är ute efter högsta möjliga vinst slutar att syssla med skola och vård är bra för kvaliteten i välfärden. Bara så kan vi se till att de som driver skola, vård och äldreomsorg gör det av rätt skäl. Girigheten ska aldrig få styra i välfärden. Det handlar om människosyn.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

21 februari 2017

Vill regeringen på allvar minska klyftorna?

Vänsterpartiet vill ha en politik som är till för alla, inte bara de rikaste. I våra förhandlingar med regeringen har vi också fått igenom flera viktiga välfärdsreformer. Men ska vi på allvar kunna rätta till de stora orättvisor som finns, som vi vill, så krävs det att man tar itu med det skattesystem som högern riggade för de rikaste. Hittills har regeringen tyvärr vägrat.

Nu hör vi allt oftare från socialdemokratiska ledare att det går bra för Sverige. Och det gör på många sätt. Sveriges ekonomi är stark, BNP växer, arbetslösheten sjunker och som land har vi aldrig varit så rika som nu. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. Tvärtom så har vi under många år sett hur klyftorna bara ökar och ökar.

För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin och storbankerna förra året gjorde hissnande 92 miljarder i vinst så är det många som lämnas efter. Fattiga pensionärer, ensamstående mammor m fl har visserligen fått det lite bättre tack vare vänsterpartiets framgångsrika förhandlingar med regeringen. Men de grundläggande orättvisorna består och klyftorna ökar.

För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att minska klyftorna i samhället och satsa på välfärden. Ekonomisk jämlikhet är avgörande för ett samhälles utveckling. Jag tror också att folk tycker det är rimligt att rika människor bidrar mer än idag till detta. Ändå har vi kvar ett skattesystem som högerregeringen riggade om för att gynna de rikaste.

När nu budgeten diskuteras har regeringen återigen chansen att se till att de rika får vara med och bidra till ett starkare samhälle. Vänsterpartiet vill se en ekonomisk politik som är bra för alla, inte bara för de rikaste. Nu är det upp till bevis för regeringen. Vill man på allvar minska klyftorna?

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

03 februari 2017

Rapport från partistyrelsen 3 februari 2017

Imorgon drar äntligen Partiföreningsskolan igång efter mer än ett års förberedelser. Det är en av partistyrelsen beslutad satsning på obligatorisk utbildning för alla partiföreningsstyrelser. 138 studietillfällen ska förbereda partiföreningarna inför valrörelsen i vad som är partiets största studiesatsning sedan mycket mycket länge.
#PFskolan2017 är hashtagen som gäller för partiföreningsskolan.
Det är partistyrelseledamöterna, tillsammans med andra, som kommer att hålla i dessa utbildningstillfällen. Därför, för att inte helt slita ut partistyrelsen, så har vi beslutat att under större delen av våren ha enbart endagarsmöten. Idag hölls årets första. Det blev ett långt, massivt möte där vi trots allt i det närmaste lyckades hålla tidsplanen.

Vi började med att diskutera sex timmars arbetsdag och det blev en lång och intressant diskussion. Det märks att det är en fråga som engagerar. Under min tid i partistyrelsen så tror jag att det är få frågor som diskuterats, analyserats, vänts och vridits på så mycket som just frågan om arbetstidsförkortning. Och det är ju en fråga som är viktig för oss och har så varit under lång tid.

Idag tog vi viktiga kliv framåt för att få en debatt som faktiskt handlar om arbetstiden. Jag kan inte nu avslöja vad vi bestämde, men det kommer att märkas i sinom tid. Jag är övertygad om att arbetstidsfrågan har stor potential att engagera, mobilisera och förena både våra nuvarande och blivande väljare, så det är viktigt att hålla frågan levande.

Dagens politiska fråga var rätt given med tanke på Moderaternas osmakliga tillkännagivande på förintelsens minnesdag. Det handlar såklart om deras avgörande politiska vägval där de nu aktivt vill söka SDs stöd. De är alltså beredda att göra sig beroende av SD och därmed ge SD inflytande. För det finns väl knappast någon som tror att SD inte kommer att ställa några motkrav?

En konsekvens av detta är att de nu försöker tvätta den bruna färgen av SD. Från att ha kallat dem rasister så har de nu ”auktoritär bakgrund” och försöker likställa dem med oss. Jonas Sjöstedt avslöjar vad det handlar om ”Syftet är att säga att SD är ett parti som andra. Ett parti man kan samarbeta med. Moderaterna försöker tvätta SD rent genom att likställa dem med Vänsterpartiet.”

Arbetet med att stoppa vinstjakten i välfärden går vidare och Ali Esbati rapporterade om vinstutredningen och förhandlingsarbetet. Att kapitalet verkligen har rustat för strid och plöjer ner stora summor i olika kampanjer vilket hot de ser i utredningen. Utredningen kommer nu att ligga till grund för det förslag som ska förhandlas fram tillsammans med regeringen.
Ali Esbati presenterar vinstutredningen.
Vi kan ha gott självförtroende i frågan och glädjas åt att det är en populär fråga, som förknippas med oss. Oavsett hur det i slutänden går med själva förslaget, SD och den övriga högern vill ju stoppa allt som hotar, riskkapitalisternas vinster, så kan vi konstatera att vi har förflyttat hela samtalet kring frågan till vår planhalva. Det är inte konstigt att vinstlobbyisterna är arga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...