27 november 2016

Rapport från partistyrelsen 25-27 november 2016

Huvudbyggnade på Syninge kursgård
Syninge kursgård ägs av Vänsterpartiet och ligger i närheten av Norrtälje. I hjärtat av Roslagens natursköna kulturbygd, som det står på hemsidan. Det är verkligen en plats jag rekommenderar för kurser och konferenser. Väldigt fint och mysigt och med fantastiskt god mat. Men tydligen får man vara ute i god tid eftersom det är välbokat.

Där, på Syninge, tillbringade partistyrelsen helgen med att först ha ett partistyrelsemöte från fredag till lördag eftermiddag och sen med att utbildas till kursledare för partiföreningsskolan fram till vi åkte hem på söndag eftermiddag. Partiföreningsskolan är en av partistyrelsen beslutad satsning på obligatorisk utbildning för alla partiföreningsstyrelser med syfte att stärka partiet.

Detta är en historisk satsning på studier, den största i modern tid i partiet sägs det. Planeringen för detta har pågått i över ett år och under våren 2017 kommer det hela att sjösättas. Tanken är att ge föreningsstyrelserna de verktyg och förutsättningar de behöver för att själva kunna bättre planera och genomföra verksamhet både politisk och organisatoriskt. Inte minst inför kommande valörelse.

Utbildningen är en processutbildning som kommer att bestå av tre steg med ungefär en månads mellanrum. Det innebär att det blir över 140 olika kurstillfällen runt om i hela Sverige som vi i partistyrelsen tillsammans med andra utvalda kommer att få hålla i. Själv kommer jag att hålla i den andra delen som handlar om att bygga en stabil organisation. Det ser jag verkligen fram emot.

Under själva partistyrelsemötet antog vi bland annat budgeten för kommande år. Glädjande nog ser det både bra och stabilt ut. Inte minst glädjande är att vi kommer ha en (med våra mått mätt) rejäl slant till valrörelsen. Mer än vi hade för båda valrörelserna 2014 faktiskt och det trots att vi förbrukar en del innan dess. Partiskatten är såklart en starkt bidragande faktor bakom detta.

Under förra mandatperioden beslutades om att partistyrelsen, som en del i det internfeministiska arbetet, ska ha separatistiska träffar minst fyra gånger per år. Det hade vi denna gång efter en intressant inledning av David Öborn Regin, som gjort ett vetenskapligt arbete kring Ung Vänsters internfeministiska arbete och framgångsfaktorer bakom detta.

Kongressen i maj skickade tillbaka frågan om sex-timmarsdag och den rapport som partistyrelsen presenterade till dess för att bland annat göra nya alternativa beräkningar. Många, inklusive jag, är otåliga och väntar på att vi ska börja driva frågan på allvar. Under mötet fick vi en avstämning inför den behandling av frågan som kommer att ske efter nyår och det ser spännande ut.
Många viktigheter diskuterades under helgen. Här förevigat av Nicklas
Ellehammar Lundström som tillsammans med Mia vin Sydow på ett
fördömligt sätt satt ordförande under mötet.
Som aktuell politisk fråga gav Ulla Andersson en genomgång av resultatet av utredningen om vinster i välfärden som Reepalu presenterade för några veckor sedan. Välfärden ska inte vara till för riskkapitalister och börsspekulanter. Den ska vara till för eleverna, patienterna och alla andra som använder den. Utredningen visar att det går att stoppa vinstjakten även om vissa av förslagen behöver skärpas ytterligare.

Som vanligt hanterade vi också en rad rapporter. Vi hanterade och diskuterade dessutom en del frågor som jag inte kan skriva om här. Däremot så kan jag berätta att vi nu har beslutat om datum (men inte ort ännu) för kongressen 2018. Det blir 9-11 februari och då ska vi fastställa valplattformen. Sen är det bara fullt ös in i en framgångsrik valrörelse som gäller!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

11 november 2016

Att vara politiker är inte en karriär som man ska bli rik på

Snart höjs riksdagsledamöternas arvoden igen. Många upprörs över detta. Med rätta! Sedan 1998 har grundarvodet ökat från 30 300 till snart 63 800 kronor per månad. Dessutom tillhör riksdagsledamöterna den grupp högavlönade i samhället som tjänat mest på den tidigare regeringens klasspolitik eftersom jobbskatteavdragen har gett tusentals kronor extra per månad till dem.

Riksdagsledamöter ska både vara representativa för sitt parti och dess ståndpunkter och för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har riksdagsledamöterna mycket höga månadsersättningar. Det riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk de representerar. Vänsterpartiet vill därför sänka riksdagens arvoden istället för att höja dem.

Vänsterpartiet har även i år lagt en motion om att sänka arvodena för riksdagsledamöterna. Vi föreslår att arvodet fastställs till ett prisbasbelopp per månad. Det vore en mer rimlig nivå och har också fördelen att arvodet inte skulle vara föremål för ständig diskussion och nya årliga beslut. Dessvärre lär väl som vanligt alla andra partier rösta emot förslaget.

Utöver de redan höga arvodena som riksdagsledamöterna har så betalas extra arvoden ut för vissa uppdrag inom riksdagen. Vänsterpartiet tycker att det är onödiga utgifter för staten och vill avskaffa dessa. Det rimliga vore att inom partierna fördela arbetet så att de ledamöter som innehar sådana uppdrag i motsvarande mån avlastas när det gäller andra delar av riksdagsuppdraget.

För Vänsterpartiets ledamöter har arvodeshöjningen dock ingen betydelse. Vi har nämligen en obligatorisk partiskatt som gör att alla riksdagsledamöter, även Jonas Sjöstedt, inte behåller mer än c:a 27.500:- efter skatt. Det är definitivt en tillräckligt hög ersättning. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag, inte en karriär som man ska bli rik på.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...