12 december 2015

Det är dags att investera i framtiden

Tillväxten i Sverige är på historiskt höga nivåer och betydligt bättre än väntat. Arbetslösheten sjunker och har inte varit så låg som nu på många år. SCB rapporterar om idel positiva besked för konjunkturläget, med kraftigt ökad orderingång för industrin, växande industri- och tjänsteproduktion och uppgång i restaurangförsäljningen. Efter åtta år av borgerligt mörker ljusnar det äntligen.

I den budget som Vänsterpartiet förhandlat fram med regeringen finns stora satsningar på välfärden. Vi anställer fler i äldreomsorgen och satsar på bostadsbyggande och renovering av miljonprogrammen. Vi ökar tryggheten på arbetsmarknaden. Vi lagar revor som uppstått efter de borgerligt styrda åren.


Vi bygger också ut välfärden med helt nya byggstenar. Sådant som statligt glasögonbidrag och gratis mediciner för barn är inte att återställa till ett bättre förflutet, det är sådant som Sverige aldrig haft tidigare. Tack vare Vänsterpartiets avtryck i budgeten har vi en budget som visar att det att det är möjligt gå framåt, bara man vill.

Men det behövs så mycket mer. Vårt lands styrka har alltid varit att vi har investerat i samhället och direkt i människor – i utbildning, hälsa och jämlikhet. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare att man gjorde långsiktigt lönsamma satsningar. Det är en lärdom Sverige måste ta till sig i dag.

Här finns ett vägval – passivitet eller att satsa långsiktigt. När Sverige nu växer vill vi göra lönsamma investeringar och en ordentlig utbyggnad av välfärden. Det är dags att investera i framtiden. Det finns stora samhällsbehov, det finns människor som kan lösa dem och det finns även pengar för att finansiera det. Nu är det hög tid för nästa våning i samhällsbygget.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

09 december 2015

Sverige behöver en tryggare arbetsmarknad

För Vänsterpartiet är utgångspunkten att alla människor ska ha rätt till ett arbete. Därför är det glädjande att tillväxten i Sverige nu är på historiskt höga nivåer, att arbetslösheten i Sverige sjunker, och att SCB dessutom rapporterar om en kraftigt ökad orderingång för industrin, växande industri- och tjänsteproduktion och uppgång i restaurangförsäljningen. Utvecklingen av Sveriges välstånd går åt rätt håll.


Samtidigt har utvecklingen på arbetsmarknaden under lång tid gått åt fel håll. Alla människor som kan jobba ska ha rätt till ett arbete. Men inte med vilka villkor som helst. Goda arbetsvillkor, inflytande och utvecklingsmöjligheter på jobbet är en förutsättning för att människor ska må bra och samhället utvecklas. Den förra regeringens politik har lett till att allt fler blivit arbetslösa eller tvingats till osäkra anställningar. Det är hög tid att vända den utvecklingen.

Ingen ska behöva jobba år ut och år in som timvikarie, extraanställd eller med kontrakt på några månader i taget. I åldersgruppen 16-24 år har fler än hälften av de som jobbar en tidsbegränsad anställning. Att vara anställd på tillfälliga kontrakt innebär stora nackdelar. Livet går inte att planera, ekonomin är osäker och man befinner sig ständigt i underläge på arbetsplatsen.

Det är svårare att engagera sig fackligt och säga ifrån om orättvisor och problem på jobbet. Att inte ha en fast anställning gör det svårt att teckna ett hyreskontrakt eller låna pengar till en bostad. Otrygga anställningar är en stor källa till stress och oro. När antalet visstidsanställningar blir för många på en arbetsplats påverkar det även de fast anställdas arbetssituation negativt.

Vi vill skärpa lagstiftningen för att öka anställningstryggheten. Anställningsformen Allmän visstid ska avskaffas. Fast anställning ska vara norm och det ska krävas särskilda skäl för att anställa någon tillfälligt. Den som varit tillfälligt anställd i sammanlagt två år under en period av fem år ska ges fast anställning. Olika former av tillfälliga anställningar ska inte kunna staplas på varandra på samma sätt som är möjligt idag.

Såväl visstidsanställningar som inhyrning används inte bara för att täcka upp tillfälliga arbetstoppar eller för att få ett avgränsat uppdrag utfört, utan i allt högre utsträckning för att täcka personalbehov som är permanenta. Hot om att ersätta anställd personal med inhyrd arbetskraft har också kommit att bli ett maktmedel i arbetsgivarnas händer.

Därför behövs en tydligare reglering av bemanningsverksamheten som värnar anställningsskyddet och kollektivavtalen samt garanterar likabehandling av inhyrda. Vi vill sätta stopp för bemanningsbranschen, men det kräver ändringar i EU:s regler. I väntan på det vill vi skärpa lagstiftningen vid inhyrning från bemanningsföretag och bland annat förbjuda inhyrning av arbetskraft för att tillgodose permanenta arbetskraftsbehov.

Vi välkomnar att människor från andra länder kan komma till vårt land. Men vi motsätter oss att löntagare utnyttjas. Arbete och konkurrens ska ske på lika villkor. Därför kräver vi att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av svenska kollektivavtal. På så sätt får både den enskilde arbetaren schyssta löner och arbetsförhållanden samtidigt som det är ett sätt att upprätthålla villkoren på arbetsmarknaden.

På nationell nivå behövs en nationell handlingsplan mot skattefusk, svartjobb och social dumpning. Lex Laval ska rivas upp så att svenska kollektivavtal ska gälla, att huvudentreprenörer tar ansvar för förhållanden hos underentreprenörer, krav på schyssta villkor vid offentlig upphandling och bättre kontrollmöjligheter för myndigheterna och fackföreningarna.

Bättre villkor på arbetsmarknaden är en av våra viktigaste frågor de kommande åren, en av de vi kommer arbeta allra mest med. Det påverkar så många människors liv, framför allt ungdomar och kvinnor.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

28 november 2015

Rapport från partistyrelsen 27-28 november 2015

Kyligt, blött, isiga vindar och poliser överallt. Stockholm, under det nyss avslutade partistyrelsemötet, speglade det det rådande politisk läget, präglat av hysterisk alarmism och ett moraliskt och ideologiskt totalhaveri från regeringens sida. Detta blev också lite av inramningen för mötet. Det är också anledningen till att detta som skulle vara årets sista kanske inte blir det sista.

När den svenska humanistiska asylpolitiken i praktiken utraderas, så får vi, som det enda kvarvarande tydliga oppositionspartiet, en desto viktigare roll att fylla. Flyktingsituationen var därför självklart en punkt på dagordningen. Och visst finns det utmaningar och många kommuner, landsting och myndigheter är pressade, men det är uppenbart att den kollaps som många målar upp inte existerar.

När verkligheten blir svår så stänger man inte dörrarna i ansiktet på flyende människor, man hittar lösningar. Nu har vi istället en regering som talar som om Sverige stod inför undergången och som aktivt bidrar till hysteri. En regering som blivit en del av en europeisk jakt mot botten för asylrätten som tanke, med det uttalade syftet att stoppa människor på flykt. Det är skamligt!

Innan flyktingdiskussionen var uppe så hann vi med en rad andra punkter. Inte minst handlade det om frågor inför kongressen. Vi beslutade om vilka internationella och nationell gäster som ska bjudas in och vi beslutade om dagordningen. Men först av allt på dagorningen fastslog vi vad som kommer bli den viktigaste punkten på kongressen, nämligen det Ekologiskt-ekonomiska punktprogrammet.

Det är ett mycket spännande program där vi visar att en omställning inte bara är möjlig utan även en möjlighet ett starkare närningsliv, ett bättre arbetsliv, kortare arbetstid och en utbyggd välfärd. När det behandlas på kongressen så blir det slutpunkten på det uppdrag som gavs av partikongressen 2012 och ett av partiets mest ambitösa programarbeten på mycket lång tid.

Ytterligare ett mycket viktigt dokument, som många sett fram mot, klubbades under mötet. Nämligen den strategisk inriktningen för Vänsterpartiets krav på arbetstidsförkortning. Eller med andra ord: hur vill Vänsterpartiet i praktiken göra för att nå sex timmars arbetsdag? Strategin grundar sig på och kompletterar den tidigare rapporten Striden om tiden.

Vänsterpartiet är ett parti med visioner och frågan om sex timmars arbetsdag har stått på vår dagordning under lång tid. Vi nöjer oss dock inte med att drömma utan vill förändra på riktigt. Det kräver politiska förslag som är praktiskt genomförbara. Nu visar vi att sex timmars arbetsdag inte är en utopi utan en möjlig, och önskvärd, reform. Ett närmast historiskt dokument med andra ord.

Förutom att klubba dessa båda tunga politiska dokument så hann vi med lite mer interna frågor frågor också. Partistyrelsens roll och hur vårt arbete kan utvecklas har diskuterats flera gånger och det gjorde vi även denna gång. Dessa diskussioner kan säkert ha bidragit till att diskussionerna kring de båda tunga dokumenten visserligen var intensiva, men ändå konstruktiva.

En spännande punkt på dagordningen var när Barbro Engman, bland annat f.d riksdagsledamot (S) och ordförande för Hyresgästföreningen, kom och talade om ledarskap. Hon talade mycket engagerat utifrån sina egna egna erfarenheter med utgångspunkt i sin uppväxt i Långshyttan. Detta följdes sen av separatistiska träffar med tillhörande diskussion.

Budgeten för kommande år klubbades också och det glädjer nog många frustrerade administratörer i partiet att det nu finns pengar för ett nytt medlemsregister. Dessutom går ju en rejäl slant till kongressen och kongressrelaterade saker. Glädjande nog så kan vi konstatera att vi klarar detta utan alltför stora bekymmer. Och i år har vi till och med fått mer pengar över än väntat.

Sist på dagordningen stod aktuella politiska frågor. Den ena frågan som var uppe har jag redan redogjort för, nämligen flyktingsituationen. Den andra frågan kom på grund av läget att tangera detta. Den handlade nämligen om vilka strategier vi ska ha utifrån det politiska läget som nu förändras från den ena dagen till den andra och med en regering som tycks gett upp tron på att politik kan förändra.

Vår utgångspunkt är att vi alltid är beredda att delta i förhandlingar och tänker göra vårt bästa för att driva politiken i rätt riktning. Det kommer dock inte bli lätt med tanke på den moraliska kollaps som svensk politik lider av just nu. Vi diskuterade hur vi ska förhålla oss till detta och har en rad olika alternativ utifrån olika scenarier som kan tänkas uppkomma. Det är så mycket vi kan göra i dagsläget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

24 november 2015

Vi har råd med välfärd – inte med högerpolitik

Vänsterpartiet vill se ett Sverige som fortsätter växa i både välfärd och befolkning. Vi har inte råd att sitta passiva. Att satsa långsiktigt i lönsamma samhällsinvesteringar och en ordentlig utbyggnad av välfärden är både möjligt och nödvändigt. Det finns stora samhällsbehov, det finns människor som kan lösa dem och det finns pengar. Vi har råd - avgörande är den politiska viljan.

”Vi har inte råd” hörs ofta från partier på högerkanten. Vi har inte råd att ta emot flyktingar säger någon. Vi har inte råd med en generös välfärd en annan. Andra bygger hela sin politik på att ställa flyktingmottagande mot välfärd samtidigt som man har sänkt skatten för de svenska storbankerna så att de i år gör en vinst som är dubbelt så stor som UNHCR:s årsbudget för alla världens flyktingar.

”Vi har inte råd” säger dessa partier, som har drivit igenom skattesänkningar på hundratals miljarder som främst gynnat de rikaste. För att inte tala om alla bidrag som främst hamnar i Täby och Danderyd. Trots dessa enorma skattesänkningar och alla bidrag snillar svenska skattefifflare undan i runda slängar 20 miljarder kronor om året, bara i utebliven kapitalinkomstskatt.

”Vi har inte råd” säger dessa partier, samtidigt som de försvarar att miljard efter miljard försvinner ur välfärden i form av privata vinster, inte sällan i olika skatteparadis. Att skattepengar för välfärd istället hamnar i privata fickor har vi tydligen råd med. Hur mycket svenska storföretag, som också fått sänkt skatt, trixar till sig genom att flytta vinster och utnyttja skumma låneupplägg vet ingen.

”Vi har inte råd” säger dessa partier, samtidigt som Sverige är rikare än någonsin och antalet svenska miljardärer aldrig varit fler. Sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer och andra utsatta är de som fått betala kalaset när de rikaste har blivit rikare - tack var dessa partier som säger att ”vi har inte råd”. Vissa av dem försöker dessutom stoppa människor som flyr för sina liv. ”Vi har inte råd”…

Men nog har vi råd alltid. Vi har råd att visa medmänsklighet OCH vi har råd med en god välfärd. Vi har råd med en rimlig a-kassa och en sjukförsäkring som inte tvingar ut människor i fattigdom. Vi har råd att se till att de som arbetat ett helt liv får en pension de inte bara kan överleva på utan också leva på. Pengarna finns uppenbarligen, det handlar om hur politiken väljer att fördela dem.

Vad vi inte har råd med är fortsatt ökande klassklyftor, fortsatt sönderslagen och privatiserad välfärd. Vi har inte råd med fortsatt avvecklande av landsbygd och glesbygd, nedmontering av arbetsrätt och arbetstrygghet. Vi har inte råd med fortsatta skattesänkningar och stora bidrag för de rikaste. Vi har inte råd att fortsätta göda storbankerna. Vi har inte råd med mer högerpolitik.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

19 november 2015

SD låtsas stå på arbetarnas sida - men är chefens bäste vän

Sverigedemokraterna är ett arbetarfientligt högerparti som bland mycket annat angriper strejkrätten och röstar mot höjningar av a-kassan. Att jag påtalade detta fick Sven-Olof Sällström (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD) att gå i taket.

”Vi har under lång tid drivit förslag om att höja den” skriver de indignerat om a-kassan. Men de ”glömmer” lämpligt nog att berätta att SD aldrig stött förslag om höjd a-kassa när frågan varit uppe i riksdagen. Dessutom tänker SD stödja Moderaternas budgetmotion om deras egen röstas ner. Det betyder att SD tänker rösta för sänkt a-kassa. Men det ”glömde” man också berätta.

Med SD:s politik skulle otryggheten öka på arbetsmarknaden. SD tycker exempelvis att det är okej att fast anställda får sparken för att ersättas av bemanningsföretag. De vill också att anställningstryggheten ska försämras genom att det ska bli lättare för arbetsgivarna att sparka vem de vill. Man låtsas stå på arbetarnas sida - men är chefens bäste vän.

SD ställde sig alltså bakom och aktivt drev på Alliansens långtgående försämringar i arbetsrätt och anställningsskydd. SD har röstat för att behålla Fas 3. De har röstat mot rätt till heltid. De har röstat nej till förslag om tryggare anställningar genom färre visstider och de är emot att LO-medlemmarna ska få dra av fackförbundsavgiften i deklarationen.

Det är inte bara tryggheten på jobbet som SD ger sig på utan de angriper även säkerheten för de anställda. De har exempelvis röstat nej till en nollvision för arbetsplatsolyckor och försämrat reglerna för övertid. De har röstat emot satsningar på arbetsmiljöarbete och till nya regionala skyddsombud. När man ser hur Sverigedemokraterna handlar i verkligheten blir bilden alltså väldig tydlig.

I listan över SD:s motioner nu i höst finns också en om att de vill försvaga rätten att strejka mot försämrade löner och arbetsvillkor. Det är en motion från en enskild ledamot hävdar Sven-Olof Sällström och Mattias Bäckström Johansson. Samtidigt undviker de noga att yppa ett enda ord av avståndstagande från motionens innehåll. Det är talande i sig…

SD är inte bara ett rasistiskt parti utan även ett tydligt högerparti som bygger sin politik på att ställa arbetare mot arbetare, bara för att de har olika bakgrund. När personer med olika bakgrund gemensamt arbetar för trygga och säkra jobb så är det en konflikt som helt enkelt inte passar in i SD:s unkna världsbild.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

17 november 2015

Interpellation: Vad tänker du göra för att förbättra arbetssituationen för Michelle och andra i hennes sits?

Den här interpellationen lämnade jag in igår. Den har sin utgångspunkt i ett närmast desperat inlägg i Facebookgruppen Vi bor i Nybro kommun. Där beskriver en undersköterska hur hon upplever sin situation som vikarie inom omsorgen. Inlägget har fått ett flertal igenkännande kommentarer där andra säger sig uppleva detsamma. Det är inte heller första gången jag hör liknande vittnesmål, det ovanliga är bara att någon vågar göra det öppet.

Jag tycker att det är pinsamt att kommunen upplevs som en så dålig arbetsgivare! Ska vi i framtiden kunna rekrytera kompetent personal till omsorgen i Nybro kommun så har vi inte råd med ett rykte om att vara en dålig arbetsgivare. Istället borde vi sträva efter att vara ett föredöme som arbetsgivare för såväl fast anställd personal som för vikarier. Här följer själva interpellationen.
I ett Facebook-inlägg som närmast kan beskrivas som ett förtvivlat rop på hjälp skriver undersköterskan Michelle Andersson Erlandsson om sin arbetssituation som anställd inom omsorgen i Nybro kommun. Det är ingen munter läsning för Nybro kommun som arbetsgivare när hon beskriver sina upplevelser.
”Jag börjar känna frustration över hur Nybro kommun behandlar sina vikarier, och jag vet att jag inte är ensam.
Är det värt att ställa upp på allt allt allt, är det värt att bortse från sig själv för att finnas till hands för kommunen 24/7. Tyvärr måste man om man vill ha ett jobb i Nybro kommun. Sen till alla vikarier och timanställda, ni kan inte ställa upp på allt, man måste få säga nej, fortsätter vi att acceptera allt så kommer de fortsätta utnyttja oss.”
Hade Michelle varit ensam om sina upplevelser så hade det varit illa nog. Dessvärre vet jag att hon har rätt när hon skriver att hon inte är ensam. Jag har själv fått till mig flera likartade vittnesmål där man precis som Michelle ställer sig frågan om det verkligen är värt att fortsätta arbeta inom omsorgen i Nybro kommun trots att man, precis som Michelle, tycker om sitt jobb.
”Men vet ni, jag trivs på mitt jobb, jag trivs med mina arbetskamrater, jag vill finnas där för både arbetskamrater och pensionärer.”
Dygnet runt, året runt, helg eller inte, så bärs omsorgen i Nybro upp av kvinnor som Michelle. Och det till en lön som nog få skulle säga verkligen motsvarar arbetsinsatsen och ansvaret. Jag anser att det minsta kommunen kan göra i gengäld är att erbjuda så goda arbetsvillkor och schyssta anställningar som bara är möjligt. Att sträva mot att vara ett föredöme som arbetsgivare helt enkelt.

Med bakgrund av detta undrar jag:
  • Min ambition är att Nybro kommun ska vara ett föredöme som arbetsgivare. Ställer du upp på det?
  • Kommer du att vidta åtgärder för att förbättra arbetssituationen för Michelle och andra i hennes sits?
  • Vilka åtgärder kommer du i så fall att vidta?

05 november 2015

SD – ett arbetarfientligt parti

SD har nu i höst lagt en motion i riksdagen om att genomföra inskränkningar i strejkrätten. Med tanke på partiets intima samtal med arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv så är det egentligen inte förvånande. Förslaget skulle mycket väl kunna vara hämtat från deras önskelista över åtgärder för att ge mer makt till arbetsgivarna på arbetarnas bekostnad.

SD ställde sig också bakom och aktivt drev på Alliansens långtgående försämringar i arbetsrätt och anställningsskydd. Partiet röstade emot höjt tak i a-kassan och är emot att LO-medlemmarna ska få dra av fackförbundsavgiften i deklarationen. Man har röstat emot satsningar på arbetsmiljöarbete och till nya regionala skyddsombud. Osv, osv, osv.

Nu vill man alltså gå vidare och inskränka strejkrätten genom att stoppa rätten till sympatiåtgärder. Det är ett förslag som slår direkt mot exempelvis undersköterskor i Kommunal. De kan inte lämna äldreboendet och gå ut i strejk själva utan behöver solidaritet från andra om de ska kunna slåss för sina villkor. Den möjligheten vill SD förvägra dem.

SD:s redan arbetarfientliga politik blir allt värre. Vill SD att det bara ska vara att stå och buga för arbetsgivaren som ska finnas kvar för arbetare?! Arbetarnas ställning behöver stärkas, inte försvagas. Vi behöver tryggare arbetsplatser, inte otryggare. Sverige behöver mer vänsterpolitik, inte mer högerpolitik utformad av Svenskt Näringsliv.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

22 oktober 2015

Inga undantag för barn- och tvångsäktenskap!

Vänsterpartiet anser att Sverige ska vara ett föregångsland för barns, ungas och kvinnors rättigheter. Vi måste vi stå upp för de mänskliga rättigheterna och stoppa barn- och tvångsäktenskap i alla dess former. Då ska det inte heller kunna vara möjligt att erkänna tvångsäktenskap, utländska barnäktenskap och fullmaktsäktenskap i Sverige.

I maj i fjol skärpte riksdagen lagstiftningen för att stärka skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Lagen innebar dock att det även fortsättningsvis kan vara möjligt att erkänna ingångna tvångsäktenskap, utländska barnäktenskap och fullmaktsäktenskap i Sverige. Vänsterpartiet var det enda partiet som röstade för att ta bort alla möjligheter till undantag.

Vänsterpartiet vill ta bort undantagsregeln, men inga andra partier ställde sig bakom vår motion om att täppa till kryphålen i lagen. Nu, mer än ett år senare, är resultatet av den nya lagen magert. Hittills har den inte resulterat i några fällande domar. Samtliga 19 förundersökningar har lagts ner och inga åtal har väckts. Är detta verkligen ett acceptabelt resultat av lagen?

Alla barn ska ha rätt till sin barndom och alla människor ska ha rätt att välja sin partner. Vänsterpartiet anser inte att vi kan ha en lagstiftning som innebär att vissa barn undantas det skydd som alla borde ha rätt till. Därför måste lagen ändras så att inga undantag för barn- och tvångsäktenskap accepteras.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

18 oktober 2015

Rapport från partistyrelsen 17-18 oktober 2015

Bilden snodd av Madeleine Nyvall
Kongressen närmar sig, snart är det bara ett halvår kvar ;), och snart kommer kallelsen att skickas ut. I helgen har nämligen partistyrelsen beslutat om de nödvändiga formalierna kring kongressen. Förutom kallelsen så har partistyrelsen beslutat om ombudsfördelning och valledningen för val av kongressombud och valberedning.

En rad andra frågor inför kongressen hanterades också. Eko-Eko-programmet exempelvis, där VU tagit fram ett utkast till punktprogram. Nu var det bara en vägledande diskussion och skarpa yrkanden kommer först till nästa PS. Det blev flera intressanta diskussioner kring klimatskatt på mat, arbetstidsförkortning, kärnkraft, transporter på landsbygden och en del annat. Jag misstänker att många av dessa diskussioner kommer att återkomma på kongressen.

Vid förra kongressen, 2014, bordlades ett förslag om att införa differentierade kongresser och fyraåriga mandatperioder för partistyrelsen. De två olika typerna av kongresser är tänkta att behandla olika typer av frågor. Valårskongresser behandlar huvudsakligen förslag direkt relaterade till det kommande valet och programkongresser behandlar partiprogram och andra eventuella programfrågor samt väljer partistyrelse mm. Förslaget bordlades för att det skulle utredas vad det innebär för interndemokratin.

Detta är nu klart och partistyrelsen beslutade att gå fram med förslaget att införa differentierade kongresser men att behålla tvååriga mandatperioder. Det innebär att partistyrelse och andra kongressvalda uppdrag kommer att väljas vid varje kongress. Jag tror att det är ett väl avvägt beslut som förhoppningsvis ska leda till att vi slipper se hela sjok av motioner lämnas obehandlade pga tidsbrist.

Bilden snodd av Emil Lindahl Persson
Vi tog också beslut om att försöka förbättra interndebatten där exempelvis ovan nämnda frågor och annat ska kunna diskuteras. Det ska i det korta perspektivet ske genom att den debattsida som redan finns på hemsidan utvecklas och görs mer känd. Det ska bland annat ske genom att en aktiv redaktör får i uppgift att ge en grund för en hyfsad debatt. I ett längre perspektiv finns ytterligare utvecklingsmöjligheter, men det handlar som vanligt om resurser.

Två aktuella frågor diskuterades under lördagen. Decemberöverenskommelsen var först ut och Jonas Sjöstedt konstaterade att det svajar inom borgerligheten och att de inte tycks veta vart de ska. I Ekots lördagsintervju liknar han dem vid Monthy Phytons sketch om 100 meter för personer utan lokalsinne. Den är väl värd att lyssna på. I övrigt konstaterade han att Vänsterpartiet, till skillnad från högerpartierna, är ett parti att lita på. Vi håller ingångna avtal.

Som andra fråga diskuterades Syrienkonflikten Det är världens mest komplexa konflikt som underblåses av olika intressen och det finns inte någon militär lösning. Konflikten måste hanteras inom FN och inkluderas samtidigt som omvärlden slutar elda på konflikten. Assad måste avgå och en ny regering måste företräda hela Syrien samtidigt som Daesh/IS såklart måste bekämpas. Det behövs bland annat sanktioner mot de som understöder och handlar med dem, så att tillförseln av vapen och pengar stryps. Men, som sagt, det är världens mest komplexa konflikt.

Trots att partistyrelsemötet var ovanligt kort så hann vi besluta om en ny distriktsindelning i Västra Götaland och en del andra mindre frågor och hantera en rad rapporter. Bland annat rapporterade kommunikationschefen Marie Antman om den kommande kampanjen där vi ska ta hem våra segrar i budgetförhandlingarna. Samtidigt behöver Sverige så mycket mer vänsterpolitik än vad denna budget innebär och vi ska förmedla att tillsammans kan vi göra så mycket mer.

Som sista, men definitivt inte obetydligast, punkt på dagordningen diskuterades Daniel Sestrajcic och polisanmälan mot honom. Partiet kan såklart inte ha någon synpunkt i skuldfrågan även om det såklart inte finns någon anledning att misstro Daniel. Den frågan får rättssystemet hantera (även om det kan finnas anledning att ha synpunkter på polisens hantering av frågan hittills). Med detta sagt så är han i vilket fall oskyldig tills motsatsen bevisats.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

15 oktober 2015

Flyktingprofitörer är giriga jävlar som ska stoppas!

I dessa tider är det många som upprörs över flyktingsmugglare. Själv upprörs jag mer över de giriga j-ar i Sverige som skamlöst utnyttjar den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget för att tjäna mer pengar. Där de flesta ser människor i behov av hjälp och stöd ser lycksökare och riskkapitalister enbart möjligheter att tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad.
Någon som är ironisk? Eller Jan Emanuel Johansson som är i farten?
Nu, i en tid när rekordmånga människor är på flykt, kan vi läsa om oseriösa aktörer som hyr ut direkt dåliga lokaler till Migrationsverket för ockerpriser. Vi kan läsa om hur riskkapitalbolag passar på att öka lönsamheten. Bara därför att man kan. För dem är det bara en marknad – och just nu finns utrymme för stora privata vinster, på skattebetalarnas bekostnad.

Som vänsterpartist tycker jag att det är självklart att ta emot flyktingar. Det är inte en fråga om våra val eller behov. Det är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter som är fastställda i internationella konventioner som Sverige har undertecknat. Men som vänsterpartist kan jag heller aldrig acceptera att bolag tillåts profitera på människor som flytt från krig och terror.

Vänsterpartiet har fått med regeringen på att utreda hur vinstintresset i välfärden ska kunna stoppas. Vi tycker att det är självklart att man inte ska göra pengar på barn, sjuka och gamla. Eller människor som flyr undan kring. Vi vill inte att flyktingar ska bo i mögliga rum på förläggningar medan ägarna tjänar miljoner. Det är profitörerna som ska stoppas – inte flyktingarna.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

05 oktober 2015

SD och riskkapitalisterna – tillsammans hand i hand

Att välfärden inte ska vara en marknad där privata vinstintressen styr, det är en stor majoritet av svenska folket överens om. Inför valet var därför SD noga med att påstå att man var emot vinstslöseriet i välfärden. Nu är valet över - och SD har gjort en helomvändning. Nu är det istället riskkapitalisternas vinstintressen man försvarar. Nyligen avslöjas varför.


Då avslöjades att SD glatt har satt sig i riskkapitalisternas knä. Samtidigt som de gjort denna omsvängning har de nämligen haft täta möten med just de som tjänar pengar på vinstjakten. Liksom övriga högerpartier säger de nu därför att de tänker stoppa överenskommelsen som Vänsterpartiet fått till med regeringen om att stoppa vinstintresset i välfärden.

SD har tydligt visat var de egentligen hör hemma. Sanningen har avslöjats. Plötsligt är det ok att vinstintresset får styra. De skiter fullständigt i om välfärden utarmas genom att riskkapitalbolag för ut miljard efter miljard till olika skatteparadis. Så fort de fick chansen svek SD skolbarnen, de äldre och undersköterskorna för att istället lydigt springa riskkapitalisternas ärenden.

Kaj Raving (V)

06 september 2015

Rapport från partistyrelsen 5-6 september 2015

Höstens första partistyrelsemöte är avklarat. Som vanligt har en rad spännande och intressanta frågor avhandlats. Många kloka beslut har fattats av världens bästa partistyrelse under trygg ledning av Nooshi Dadgostar och Ida Legnemark som mötesordförande. Möjligen hade något beslut blivit ännu lite klokare om jag hade fått min vilja igenom. Men så är spelets regler, så det är bara att tugga i sig.


Mötet inleddes med att Ali Esbati prsenterade programkommissionens förslag till revidering av partiprogrammet inför kongressen nästa år. Förslaget kommer snart att skickas ut till alla medlemmar "för diskussion och allmän glädje", för att citera Ali själv. Inför kongressen togs det också beslut om ombudsvgiften och att inte ändra något i valordningen för val av kongressombud.

Sommarens debatt om kvinnoförtryck/förorten/hederskultur hade en ganska given plats på dagordningen och stod näst i tur att diskuteras. Vad jag har sett av den debatten är det mest destruktiva jag sett under min tid i partiet. Mest har jag uppfattat det som en debatt om debatten. Som väl är så är samtalsklimatet i partistyrelsen bra och det blev en bra och konstruktiv debatt.

Det viktigaste att komma ihåg är att vi har en genomtänkt och nyanserad politik på området som klargörs på många ställen i många dokument: Nolltolerans mot rasism, Feministisk plattform, Internationell plattform, partiprogrammet mm. För den som är osäker på vad som gäller så klargör Jonas Sjöstedt vår politik i den här videon.


Under lördagen hann vi också ta beslut om att vi ska satsa på opinionsanalys för att lära oss lite mer om varför vårt parti inte är attraktivt för fler. På så sätt kan vi lära oss hur vi kan jobba för att få fler av de väljare som ändå finns i vår närhet. Dessutom diskuterades en skrivelse från SP om ett närmare samarbete och de flesta rapporterna kunde raskas av.

Självklart diskuterades också aktuella politiska frågor under helgen. Flyktingkatastrofen som pågår var en fråga som lades till efter den planerade diskussionen om budgetförhandlingarna. Diskussionen kring butgetförhandlingarna handlade till stora delar om såväl strategidiskussioner för utåtriktat arbete framöver som politikutveckling i olika perspektiv.

Utfallet i förhandlingarna diskuterades såklart också och det är väl bara att konstatera att det för Vänsterpartiets del är bra och att vi fått igenom många viktiga politiska sakfrågor och dessutom fått bra medialt genomslag på det. Samtidigt är det tydligt att vi och regeringen har helt olika ambitionsnivå för välfärden och gör helt olika analyser över vad samhället behöver. Utmaningen blir att tydliggöra båda dessa delar för väljarna.

En närliggande fråga diskuterades också. Vänsterpartiet är med och styr i 99 kommuner och 13 landsting. Det är fler än under förra mandatperioden. Samtidigt så har Socialdemokraterna brutit rödgröna samarbeten med Vänsterpartiet på flera stora orter. Med anledning av detta så diskuterades hur vi kan utveckla våra strategier kring lokala samarbeten, både vad gäller arbete i opposition och i koalitioner.

Och på tal om brutna samarbeten så skedde ett av de mer uppmärksammade brytningarna i Malmö. Förra året fick Hanna Thomé, då kommunalråd i Malmö, Jörn Svensson-priset. Priset delas ut årligen till enskilda personer eller organisationer som arbetat för HBT-personers rättigheter i Jörn Svenssons anda. Under helgen beslutade vi vart det hamnar i år. Under Vänsterdagarna i Malmö nästa helg kommer mottagarna av priset att presenteras. Men än så länge är det hemligt :)

 
Under helgen har vi också beslutat om ett mycket efterlängtat dokument. Nämligen ett strategi- och visionsprogram för tågtrafiken. Det kommer säkert att presenteras under vanliga former så jag ska inte avslöja något om innehållet här. Rapporten är mycket gedigen och väl genomarbetad och efter en del mindre synpunkter så godkände partistyrelsen slutresultatet under klang och jubel. Så håll utkick. Den är väl värd att läsa.

Partistyrelsen fick också en rapport från projektet med medlemsvärvning och medlemsvård. Projektet startades i halvårsskiftet och kommer preliminärt att pågå fram till årets slut. Syftet är helt enkelt att vässa arbetet med medlemsvärvning och medlemsvård. Vi har fått mängder med nya medlemmar de senaste åren och är idag uppe i över 19 000. Det gäller ju att se till att alla dess vill vara kvar och helst bli ännu fler.

Dessutom har medlemstillströmningen till stora delar skett utan aktiv och medveten medlemsrekrytering. Tänk då vad vi kan göra med en större systematik i medlemsarbetet! Tanken är att projektet ska leda till ökad aktivitet och att vi växer både i medlemsantal och i andelen aktiva medlemmar. En manual för medlemsvärvning i långt format med en tillhörande lättläst lathund tas fram för att underlätta arbetet som ska startas i tre försöksdistrikt. Det kan nog bli riktigt bra.

Allra sist på dagordningen hamnade en diskussion om organisationen Revolution, tidigare Avanti, och om den är att betrakta som ett konkurrerande politiskt parti. Det blev en lång men bra diskussion även om partistyrelsen var väldigt oenig i frågan. Oenigheten kvarstod och efter en jämn omröstning stod det klart att organisationen är ett konkurrerande politiskt parti och att det därmed inte är förenligt med medlemskap i Vänsterpartiet att vara aktiv i Revolution.

Jag tycker personligen att beslutet är olyckligt. Som jag ser det har vi inget att vinna på det men desto mer att förlora. Däremot så det har framställts som om att anledningen till att frågan lyfts är att det skulle vara ett generalangrepp på demokratin och marxismen i partiet och en del i en anpassning högerut. Den bilden vill jag vara tydlig med att jag inte ställer upp på. Nu hoppas jag bara att alla tar ett djupt andetag och inte gör det här till något större än vad det är.

Avslutningsvis nåt roligare. Om mindre än en vecka är det dags för årets händelse, Vänsterdagarna. 1100 deltagare. Plus funktionärer. En massa spännande seminarier med en rad intressanta paneldeltagare. Hur häftigt är inte det?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

23 juli 2015

Alla barn har rätt till ett härligt sommarlov

Sommarlovet är igång. Många barn har längtat efter att komma iväg till sommarstugor, semesterresor, läger och olika aktiviteter. Men långt i från alla. Idag lever var sjätte barnfamilj under EU:s fattigdomsgräns. Det innebär att för allt för många barn blir sommaren istället en tid av extra stor oro, tristess och medvetenhet om sådant som andra barn tar för givet.

 
Vänsterpartiet vill därför införa ett statligt sommarlovsstöd på 250 miljoner kronor årligen. Det ska gå till sådant som kollo, badresor, fotbollsläger och andra sommaraktiviteter för barn mellan 6 och 15 år. Pengarna betalas ut till kommuner som erbjuder avgiftsfria aktiviteter under sommarlovet. Vi kommer att driva förslaget i de kommande budgetförhandlingarna med regeringen.

Barn har rätt till lek och fritid under årets alla månader. Vi vet att en aktiv fritid leder till bättre hälsa och större socialt nätverk, bättre skolresultat osv. Sommarlovsstödet som vi föreslår skulle göra stor skillnad för tiotusentals barn som annars inte kommer iväg på några bra aktiviteter. Vi tycker att alla barn har rätt till ett härligt sommarlov!

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

14 juli 2015

Nationalism och rasism som leder till att det ofattbara kan ske

Nyligen passerade årsdagen av folkmordet i Srebrenica. 20 år har nu gått sedan drygt 8000 bosnienmuslimska män och pojkar avrättades bara för att de var just bosnienmuslimer. Snart är det också årsdagen av Breiviks terrordåd på Utöya. Båda dessa fruktansvärda dåd var en konsekvens av rasistiska och nationalistiska strömningar.

Dessa strömningar uppkom inte ur ett politiskt vacuum. Folkmordet i Srebrenica hade aldrig kunnat genomföras om grunden inte lagts av en hatisk nationalistisk och antimuslimsk propaganda. Det som gjorde folkmordet möjligt var en propaganda om tillhörighet utifrån religiös och etnisk tillhörighet, av samma slag som sedan drev Anders Behring Breivik att utföra sina terrordåd.

Samma strömningar har under lång tid odlats och bejakats av rasistiska och främlingsfientliga krafter även i Sverige. Idag, i Sverige, sprids samma sorts nationalistiska och antimuslimska propaganda på bloggar, vid fikabord och inte minst via sociala medier och kommentarsfält - och från svenska parlament.

När SD:s partisekreterare Björn Söder pekar ut grupper som han menar inte tillhör den svenska nationen så är det ett steg i att försöka normalisera idén om att människor är så olika att de inte kan leva tillsammans om de tillhör olika religioner eller har olika etnisk bakgrund. Man försöker hela tiden flytta fram gränserna för vad som är ok att säga - och därmed i förlängningen göra.

När människor accepterar nationalistiska och rasistiska tankegångar om vikten av etnisk och kulturell renhet och bisarra tankar om ”den egna” kulturens överlägsenhet. Det är då som det ofattbara kan ske.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

02 juli 2015

Alla tjänar på att nyanländas kunskap tas tillvara

Vården, inte minst här i Kalmar län, ropar efter personal: läkare, tandläkare, sjuksköterskor osv. Det är brist på det mesta. Samtidigt har vi många asylsökande med gedigna vårdutbildningar som tvingas vänta i många år för att komma ut på arbetsmarknaden.

Igår kväll var jag i Oskarshamn för att hämta Sultan Al Shaladeh, operationssjuksköterska från Palestina och Osama Sekar, ortopedkirurg från Syrien. De är båda två levande exempel på det slöseri med mänskliga resurser som pågår när de inte ges snabb möjlighet att få arbeta i sitt riktiga yrke trots de stora behov som finns.

Nu har de varit i Almedalen därför att den rödgröna politiska majoriteten i Landstinget i Kalmar län har sett till att landstinget tagit saken i egna händer för att snabba på integrationsprocessen genom projektet Snabbspår för nyanlända. Bland annat Dagens Medicin uppmärksammade projektet med en kort intervju som man kan se här: Snabbspår för nyanlända med vårdutbildning

Igår släppte också Arena Idé en ny rapport som fått stort medialt genomslag: 900 miljarder skäl att uppskatta invandring. I den visar man att Sverige historiskt har tjänat massor på invandringen och att invandringen även idag ger Sverige 65 extra skattemiljarder – per år.

Nu tycker jag inte att man ska sortera människor, eller ta emot flyktingar, utifrån deras lönsamhet. Men rapporten (som jag ännu inte läst) är såklart intressant eftersom den innebär att Sverigedemokraternas idé om att finansiera i princip allt genom minskad invandring faller platt. Dessutom sätter rapportens författare Sandro Scocco fingret på något viktigt:
– Den helt avgörande integrationskraften är läget på arbetsmarknaden. Klarar vi att hålla någorlunda bra fart på den så blir invandringen en bra affär, annars inte.
Att vi ska ta emot människor på flykt är för mig en icke-fråga, det intressanta är hur vi tar emot dem. Gör vi det bra så gör vi inte bara en viktig humanitär insats, utan även en bra affär. Den frågan ligger i våra det svenska samhällets, händer. Sverige måste bli bättre på att ta till vara de kunskaper människor har med sig hit. Det tjänar vi alla på, både individer och samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

30 juni 2015

Det är helt enkelt skillnad på höger och vänster i politiken

Äntligen kan Sverige styras utan en borgerlig budget. Försenade men välkomna satsningar som Vänsterpartiet fått igenom i förhandlingarna med regeringen kan äntligen bli verklighet. Satsningar på fler anställda inom äldreomsorgen, höjt bostadstillägg för pensionärer, ökade resurser till förlossningsvården, höjt underhållsstöd, gratis medicin och glasögonbidrag till alla barn osv, osv.
I åtta långa år har vi haft högerstyre och västvärldens kanske mest extrema skattesänkarpolitik. De rikaste blev naturligtvis allt rikare medan många, framförallt sjuka och arbetslösa, bara fått det allt sämre. Vi var därför många som i höstas såg fram emot att den utvecklingen skulle brytas när S/MP-regeringen la fram den budget där Vänsterpartiet fått igenom en rad viktiga satsningar.

Dessa satsningar föll i samma sekund som SD valde att rösta för Alliansens budget. Tack vare detta tjänade de rikaste i Sverige flera miljarder kronor. Detta medan utförsäkringarna av sjuka kunde fortsätta och arbetslösa fortsatte tvingas till socialen på grund av att höjningen av a-kassan uteblev. Vinnare blev de med höga inkomster, förlorare blev alla vi som vill ha en välfärd man kan lita på.

Nu slipper vi dock äntligen högerns budget och jag är glad över att regeringen åter valt att lyssna på Vänsterpartiet. Det innebär att istället för skattesänkningar för medelålders välbeställda män, så blir det satsningar på stabilt stöd till kvinnojourerna, höjd sjuk- och aktivitetsersättning och avskaffande av stupstocken i sjukförsäkringen.

Det är helt enkelt skillnad på höger och vänster i politiken.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

17 juni 2015

Nybro har inte råd att INTE avskaffa delade turer

Här är mitt svar till Agneta Algotsson (M) och Anders Johansson (C) som båda argumenterar för att Nybro kommun ska fortsätta med delade turer.
Äldreomsorgen i Nybro kommun lider svårt av skenande sjukskrivningskostnader, som idag ligger på över 10%! Kommunen står dessutom inför stora problem med att rekrytera kompetent personal. Vi i Vänsterpartiet menar att vi inte bara stillatigande kan se på hur situationen blir allt värre. Vi måste göra något och vi måste göra det nu. Att sätta stopp för delade turer vore ett viktigt steg.

När jag talar med anställda inom äldreomsorgen så blir det ofta berättelser om de som flyr till annat jobb så fort de ser en möjlighet. Bara häromdagen fick jag höra om en anställd som sa upp sin fasta anställning i kommunen för ett vikariat i landstinget - för att hon inte orkade längre. Det säger något om de ohållbara arbetsvillkoren som de anställda inom äldreomsorgen utsätts för.

Vi vill att man utreder hur man kan avskaffa de delade turerna i Nybro. Omsorgsförvaltningen har konstaterat att det säkerligen skulle minska sjukskrivningskostnaderna. Att det skulle göra det lättare att rekrytera ny personal kan man vara rätt säker på. Bara utifrån detta kan man konstatera att vi knappast har råd att INTE avskaffa de delade turerna om vi vill klara äldreomsorgen i framtiden.

Agneta Algotsson påstår i sin insändare att det skulle kosta Nybro kommun 22,7miljoner kronor att avskaffa de delade turerna. Häromdagen kunde man läsa i Barometern att det skulle kosta 20-25 miljoner att avskaffa delade turer i Kalmar. Att avskaffa delade turer i Nybro skulle alltså kosta lika mycket som att göra det i Kalmar, som är mer än tre gånger så stort!

Låter det rimligt? Nej, knappast, eller hur? Sanningen är att ingen, inte heller Agneta Algotsson, vet hur mycket det skulle kosta att avskaffa de delade turerna i Nybro. Vare sig Agneta Algotsson eller Anders Johansson vill ta reda på det heller. Tillsammans med övriga femklövern och SD sa de nämligen nej till att ens utreda bland annat just den frågan.

Istället har de nu vid senaste fullmäktige beslutat att dra ner ännu mer på omsorgen. Över fem miljoner ska bort bara under nästa år! Vänsterpartiet säger nej till alla rambesparingar. Genom att bland annat sänka politikerarvoden och höja skatten kan vi istället satsa fyra miljoner extra på just omsorgen. På så sätt kan vi anställa fler och börja minska antalet delade turer.

Delade turer finns för att kommunen som arbetsgivare bestämt att det ska vara så. Vi vill att Nybro kommun, precis som andra kommuner gjort, ska tänka nytt och försöka hitta andra vägar och andra lösningar för att skapa en bättre arbetsmiljö för våra anställda. Jag tycker det är tragiskt att Agneta Algotsson och Anders Johansson hellre ser fortsatt försämrade arbetsvillkor i Nybro kommun.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

31 maj 2015

Rapport från partistyrelsen 30-31 maj 2015

För tre år sedan vid den här tiden var jag på ett av mina första partistyrelsemöten som också då ägde rum samtidigt med Stockholm maraton. Då utgjorde köldrekord och iskallt regn inramningen för löparna. Den här gången var det förvisso en tio grader varmare men ett rejält ösregn mötte löparna och jag var rätt nöjd med att sitta inomhus och ägna mig åt EkoEko-rapporten under större delen av lördagen.

Vad innebär då EkoEko-rapporten, kanske den som inte är totalt insnöad partist undrar? Jo, EkoEko-rapporten är slutprodukten av ett oerhört ambitiöst arbete för att knyta ihop Vänsterpartiets ekonomiska politik med vår ekologiska politik. Därav såklart namnet EkoEko. Såhär beskrivs det i inledningen till programmet:
Vänsterpartiets Kongress 2012 beslutade att partiet skulle inleda ett programarbete för att ta fram ett ekologiskt-ekonomiskt program som "visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser".

En programgrupp med kortnamnet Ekoeko tillsattes efter kongressen och denna grupp har sedan andra halvan av 2012 arbetat med att identifiera de centrala utmaningarna för att därefter dra upp de politiska linjerna till ett ekologiskt-ekonomiskt program.
Detta arbete har nu alltså presenterats för partistyrelsen och kommer framöver att presenteras i såväl parti- som andra sammanhang. Hela lördagen ägnades som sagt åt diskussioner kring denna rapports olika delar, men, och detta är viktigt att komma ihåg: partistyrelsen har inte tagit något beslut kring dokumentet, utan det är helt och hållet arbetsgruppens material. Givetvis så är det, fram till att vi tagit något nytt beslut, den politik som vi har beslutat kring sen innan som gäller - inget annat.

I rapporten finns nämligen en del saker som sticker ut i förhållande till den politik vi har beslut om sedan tidigare. liksom sådant som är helt nytt. Det fanns definitivt också en del saker som jag personligen inte var helt bekväm med. Detta tycker jag är bra. Ska vi utveckla vår politik så måste det skava lite ibland och ideer och tankar som inte är helt bekväma måste få luftas och prövas. Inte minst när det gäller en så viktig fråga som klimatet.
Rikard Warlenius från EkoEko-gruppen inledde med att visa varför
en radikal miljöomställning inte är ett fritt valt arbete, utan en növändighet.
Vi har ju alla ett intresse av att rädda klimatet. Om man nu inte råkar tillhöra den lilla klick som har intresse av att fortsätta tjäna pengar på klimatförstöring. Det handlar som vanligt om klass och en radikal miljöpolitik kräver socialistiska lösningar, så enkelt är det. Vänsterpartiet behövs som en systemkritik röst som inte gör halt vid kapitalismens gränser. Därför är det viktigt att vi vågar vara både visionära och pragmatiskt konkreta.

Till kongressen i Örebro om ett år kommer nu partistyrelsen att ta fram ett ekologiskt-ekonomiskt program enligt kongressbeslutet. I det arbetet kommer EkoEko-rapporten såklart att vara ett viktigt underlag och jag hoppas att både den och det program som sen tas fram kommer att vara grund för många spännande diskussioner såväl inom som utom partiet framöver. För den stora frågan är: hur bygger vi en rödgrön rörelse för miljöomställning?

Den frågan löste vi inte i helgen, men vi hann diskutera en hel del andra frågor. Som föräldraförsäkringen, där vi har nått en överenskommelse med regeringen. Den innebär att vi är överens om en målsättning att uppnå ett jämställt uttag av försäkringen, att ett första steg för det tas genom att en tredje månad i föräldraförsäkringen öronmärks och att ytterligare en proposition ska läggas under mandatperioden.

Det är ett bra första steg, även om vi såklart vill mer än så. Glädjande nog kunde vi också konstatera att S-kongressen beslutade att Socialdemokraterna ska gå i Vänsterpartiets fotspår med målet om en helt individualiserad försäkring. Visserligen saknas tidsplan, men utan Vänsterpartiets idoga påtryckningar hade de progressiva krafterna på S-kongressen knappast nått ens så långt.

Annars är ju frågan vad S egentligen vill? De är förvisso hårt pressade på många områden men hittills har man ägnat sig betydligt mer åt utspel än faktiskt innehåll i politiken. För vår egen del ska vi efter de framgångar vi nått i förhandlingarna med regeringen nu se till att återta initiativet om vinsterna i välfärden, samtidigt som vi behöver ta ett bredare grepp på välfärdsfrågorna generellt. Att vi ser att vi som oppositionsparti har vi en viktig roll att fylla i svensk politik var tydligt under mötet.
Vid varje partistyrelsemöte deltar några från valberedningen. Den här gången
var det Åsa Gyberg-Karlsson och Jeanette Velander som höll koll på oss.
Avslutningsvis fick vi en rapport om Vänsterpartiet i siffror. Och det var mycket siffror att glädja sig åt. Medlemsutvecklingen har exempelvis varit helt makalös de senaste åren och som en följd av det har storleken på partiföreningarna ökat. Antalet riktigt små partiföreningar har minskat som en följd av detta. Utmaningen framöver ligger i att se till så att alla nya medlemmar hittar en roll och organisationsenheten tittar på hur man ska kunna stödja distrikt och föreningar i detta.

Dessutom tyder siffrorna på att vårt internfeministiska arbete har burit frukt och andelen kvinnor ökade på nästan alla nivåer och bland våra landstings- och kommunfullmäktigeledamöter är en majoritet kvinnor. Liksom i riksdagen. Vi har fler kvinnliga distriktsordförande, fler kvinnliga gruppledare, osv osv. Här har vi alla ett ansvar för att vi inte nöjer oss med detta faktum utan att vi hänger i och fortsätter med vårt internfeministiska arbete.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

22 maj 2015

Inte fasen är det direktörerna som väntar på SMS-jobb

Avskaffa anställningsformen allmän visstidsanställning och stoppa staplandet av visstidsanställningar! Detta är en förhållandevis enkel ändring som kan träda i kraft redan nästa år. Det finns ingen orsak till att vänta, utan ta besluten för att skapa en tryggare arbetsmarknad – och gör det nu!
Som så ofta är det en fråga om klass och kön. För inte fasen är det direktörerna som väntar på SMS-jobb. Nä, det är främst arbetare, ungdomar och kvinnor som tvingas stå ut med dessa otrygga anställningar. Unga kvinnor är de som oftast har otrygga anställningar. Att sätta stopp för SMS-jobben och göra om otrygga anställningar till fasta jobb är feministisk politik.

Regeringen Reinfeldt införde anställningsformen allmän visstid. Högern vill få oss att tro att otrygga jobb och en urholkad arbetsrätt skulle skapa fler arbeten, men det enda det skapar är en otrygg arbetsmarknad där ungdomar tvingas ta skitjobben. Politiska beslut har steg för steg förskjutit normen från fast anställning och idag är otrygga anställningar mer regel än undantag.

Visst behövs ibland tidsbegränsade anställningar, men otryggheten på våra arbetsplatser är ett samhällsproblem. Den påverkar vår vardag – och den påverkar styrkeförhållandena på hela arbetsmarknaden. Högern är såklart nöjd över en otrygg arbetsmarknad med mer lätthanterliga arbetare. De ser på arbetarna som utbytbara, som flexibla varor på en marknad.

Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera. Vi menar att alla borde ha rätt till ett fast jobb med schyssta villkor. Det är en förutsättning för varje person att skapa sig ett tryggt liv där man kan försörja sig och planera för framtiden. Därför borde regeringen se till att snarast avskaffa det otyg som kallas allmän visstid. Vänsterpartiet vill att det sker redan nästa år.

Men socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen verkar inte ta otryggheten på allvar. Nu har man presenterat ett förslag till nya visstidsregler som i bästa fall kan ses som krångligt och menlöst. Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund, som företräder många av de som drabbas hårdast, är lite mer rakt på sak. Det är ett tandlöst skitförslag, säger hon.

Men vi kan sätta stopp för SMS-jobben. Med rätt beslut kan vi minska otryggheten och stärka löntagarna redan nästa år. Varför är regeringen så rädd för att ta de besluten?

Kaj Raving (V)

16 maj 2015

Jag frågar vidare om jämställdheten i Nybro kommun

När jämställdhetspriset som skulle delats ut i december aldrig blev utdelat eftersom det inte fanns några nominerade, så bestämde jag mig för att det var dags att göra något åt jämställdhetsarbetet i kommunen. Ett av de verktyg jag har som kommunfullmäktigeledamot är möjligheten att ställa interpellationer, skriftliga frågor, till ansvariga politiker i kommunen.

Detta verktyg använder jag mig nu av genom att portionera ut interpellationer till nämndsordförandena och fråga hur de vill förbättra jämställdhetsarbetet i sin nämnd. Syftet med detta är flera. Dels så blir det ett sätt att se till att jämställdhet alltid finns på dagordningen på fullmäktiges möten. Jämställdheten ska inte kunna glömmas bort. Dels handlar det om att få nämndsordförandena att faktiskt tänka till kring frågan och vad de kan göra i respektive nämnd.

Jag fortsätter nu alltså min serie interpellationer om jämställdhetsarbetet i Nybro kommun. Den här gången är det omsorgsnämndens ordförande Bodil Johansson (C) som får svara på hur hon vill jobba med jämställdheten i sin nämnd. Omsorgsnämnden är väl antagligen den nämnd som påverkar kvinnors liv i störst omfattning såväl direkt som indirekt, så jag ser fram emot ett förhoppningsvis väl genomtänkt svar.

Interpellationen i sin helhet hittar man här: Interpellation: Hur vill du förbättra jämställdhetsarbetet i omsorgsnämnden?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

12 maj 2015

Ska medborgarnas eller storföretagens intressen gå först?

Sedan sommaren 2013 pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett gemensamt handelsavtal: Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar (TTIP). Syftet med avtalet är, enligt förespråkarna, att främja handeln mellan EU och USA genom att sänka tullar och ta bort så kallade handelshinder. I verkligheten är inte TTIP något vanligt handelsavtal – det är ett omfattande avregleringsavtal som ger storföretagen mer makt. Om avtalet blir verklighet skulle det bli det största handelsavtalet i världen och få stora konsekvenser för Sverige.

Såväl EU som USA vill att det i TTIP ska finnas en tvistlösningsmekanism, förkortad ISDS. Med nuvarande förslag till ISDS-mekanism kan företag stämma stater om de anser att nationella lagstiftningar hindrar dem och deras möjlighet att göra vinst. Rättsprocessen sker i en så kallad skiljedomstol, med privata jurister, utanför det nationella rättssystemet. ISDS utgör därmed ett hot mot demokratiska beslut och innebär att makt över vår framtid flyttar från folkvalda som tar beslut i öppna församlingar till advokater som tar beslut i slutna förhandlingar. Detta kan Vänsterpartiet inte acceptera.


Mot bakgrund av de risker som TTIP-avtalet kan innebära för demokrati, människor, mat och miljö måste nu regeringen ta ställning. Vi kan se att tobaksbolag har använt sådana klausuler för att stämma länder som vill ha märkning på cigarettpaket. Och också oljebolag som har stämt delstater i Kanada för att de inte vill använda miljöskadliga metoder för att ta fram olja. Det här får inte ske. Det här får inte skrivas in i avtalet. Det är dags att Sveriges regering säger ifrån. Ska medborgarnas eller storföretagens intressen gå först? Socialdemokraternas ståndpunkt är därför helt avgörande.

Frågan kommer att avgöras på Socialdemokraternas kongress i Västerås i slutet av maj. Socialdemokraterna i Malmö har motionerat till S-kongressen om TTIP och ISDS. De vill att kongressen tar ställning mot TTIP och säger nej till ISDS. Den socialdemokratiska partistyrelsens motionssvar är väldigt otydligt och ger näringsminister Mikael Damberg i det närmaste fritt spelrum framöver.

Istället för detta vaga ställningstagande borde Socialdemokraterna ta till sig av den omfattande kritiken mot TTIP och ISDS. LO är tydliga och säger nej till ISDS i TTIP-avtalet. Vänsterpartiet uppmanar därför Socialdemokraterna att ta tydlig ställning och välja sida. Ska medborgarna, demokratin, klimatet och arbetsrätten gå först – eller storföretagen? Vi hoppas att kongressombuden väljer rätt väg och att Socialdemokraterna tar tydlig ställning mot TTIP och ISDS.

Kaj Raving (V), partistyrelseledamot

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

03 april 2015

SD är orsak till att välfärden krackelerar

Jag vill ha ett samhälle som styrs utifrån solidaritet, rättvisa och omtanke. Ett tryggt samhälle där vi tar hand om varandra. En välfungerande välfärd är avgörande för tilliten och tryggheten i samhället. I spåren av åtta års högerstyre och extrema skattesänkningar ser vi nu på många håll hur välfärden krackelerar alltmer. SD har aktivt och konsekvent stött denna högerpolitik.

I detta Sverige drömmer sig Mikael Svärdshammar (SD) tillbaka till 70-talet. ”Hur kunde det bli såhär i vårt folkhem?” undrar han. Oförmågan, eller oviljan, att se konsekvenserna av den egna politiken är närmast skrämmande. Att SD röstade med Alliansens budget innebär att de rikaste i Sverige tjänar närmare 4,5 miljarder, bara i år.

På 70-talet var Sverige ett land med en växande välfärd och minskande klassklyftor. Idag är Sverige ett av de länder där klassklyftorna har ökat mest samtidigt som alltfler upplever hur välfärden inte räcker till. ”Vi ska absolut inte höja skatterna” skriver Mikael Svärdshammar och bekräftar därmed bilden av SD som ett stabilt stödhjul åt övriga högern.
Knappt något annat västland har sänkt skatten så mycket sedan 2006 och SD har hejat på hela vägen. SD har sänkt skatten för bankerna som nu kan glädjas åt 100 miljarder i beräknade vinster för 2014. SD har också aktivt bidragit till en ökad skatteklyfta mellan pensionärer och löntagare genom att fälla ett rödgrönt förslag som krävde att pension inte skulle beskattas hårdare än lön.

Samtidigt försvann enbart under 2011 vinster motsvarande 24 000 undersköterskor från välfärden till olika riskkapitalbolag. Den summan har sannolikt ökat rejält sen dess. Kanske tycker Mikael Svärdshammar att dessa undersköterskor inte skulle göra skillnad i vård och omsorg? SD har i alla fall inget intresse av att stoppa vinstintressets framfart i välfärden.

SD slickar uppåt och sparkar nedåt. Man står konsekvent på direktörernas och riskkapitalisternas sida, ökar klassklyftorna och saboterar välfärden. Sverige har inte råd med mer högerpolitik. Sverige har inte råd med SD!

Kaj Raving, partistyrelseledamot (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

18 mars 2015

Vänsterpartiet behövs för att återuppbygga en välfärd att lita på

Regeringen måste förhandla med Vänsterpartiet för att få sin vårändringsbudget genom riksdagen. För oss är det viktigaste i förhandlingarna med regeringen att försöka se till att inkomstskillnaden mellan kvinnor och män minskar och att det blir mer resurser till välfärden. En hjärtefråga är höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar, där vi i höstas fick igenom en höjning med 300 kronor.

I höstens förhandlingar med regeringen fick vi, förutom höjt underhållsstöd, igenom flera andra av våra prioriterade frågor. Gratis medicin för barn, höjd a-kassa, slopad bortre tidsgräns i sjukförsäkringen och höjd sjuk-och aktivitetsersättning, höjd socialbidragsnorm för barn, permanent stöd till kvinnojourerna, lägre taxa i kulturskolan, satsning på förlossningsvården osv, osv.
Dessa satsningar kunde vi göra därför att vi fick igenom skattehöjningar för de som tjänar mest. När SD valde att rösta på de övriga högerpartiernas budget så gick alla dessa satsningar om intet och de rikaste slapp en skattehöjning. När de rikaste blev vinnare så blev alla vi som vill ha en välfärd att lita förlorare. Hårdast slog det mot arbetslösa, sjuka och pensionärer som blev utan viktiga förbättringar.

I de kommande budgetförhandlingarna har vi inte längre möjligheten att höja skatten för de rikaste och då minskar möjligheten till satsningar. Vi får prioritera hårdare vad vi vill ha igenom och kommer att få gå med på kompromisser. Men en sak är säker: Vänsterpartiet behövs för att återuppbygga en välfärd att lita på och ett samhälle där vi tar hand om varandra.

Kaj Raving, partistyrelseledamot (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

26 februari 2015

Rädda kvar Tuff tuff-tåget i Nybro!

Det har kommit till min kännedom att Tuff tuff-tåget i Nybro är hotat och kanske har gått sin sista sommar. Det får inte ske! Tuff tuff-tåget har sommartrafikerat Nybros gator sedan många år och har blivit ett värdefullt och uppskattat inslag i sommarnybro. Det är inte bara turister som åker utan även kommuninnevånare i alla åldrar.

Att det dessutom är gratis att åka med är värdefullt inte minst för de barn som inte har möjlighet att åka iväg från stan på lovet. Tåget har använts i en rad sommaraktiviteter där Gula Grillen stått som arrangör, med badturer från Kungshall som ett av många strålande exempel. Vad händer med detta om tåget skulle försvinna? Många barn skulle definitivt få ett sämre sommarlov, det är säkert.

Nu måste vi agera! Jag kommer att lämna in en interpellation (skriftlig fråga) till kommunalrådet Christina Davidsson (C) med krav på att hon agerar för att rädda Tuff tuff-tåget. Men nästa kommunfullmäktige ligger en månad bort och jag hoppas hon gör något långt innan dess. Vi kan inte luta oss tillbaka och riskera att vi plötsligt står där inför fullbordat faktum och blir utan tåget i sommar.

Tydligen är det så att tåget står inför stora investeringsbehov och att NFG (Nybro företagargrupp), som drivit det hittills, därför vill göra sig av med det. Jag kan ha en viss förståelse för det om det är så. Även om centrumhandeln såklart drar nytta av Tuff tuff-tåget, så är inte bara en fråga för handeln där. Det en fråga för hela kommunen och då kunde gott kommunen ta ett större ansvar.

Om det skulle behövas, varför inte köpa in det till kommunen för en billig peng? Sen kan man driva renoveringen och den fortsatta driften som ett arbetsmarknadsprojekt. Kanske riktat mot ungdomar? Det vore väl en utmärkt idé och en win-win-situation för alla parter? Ett tips jag fått till mig är att Frysdisken skulle kunna använda det i sin verksamhet för att göra utflykter osv.

Det tycker jag låter som en utmärkt idé och det finns säkert en rad andra idéer också som kan bidra till att utveckla Nybro på olika sätt. Men viktigaste just nu är att vi räddar kvar Tuff tuff-tåget i Nybro!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Självklart ska banker vara skyldiga att hantera kontanter

Många bankkunder är i dag upprörda över att de hindras ta ut eller sätta in sina pengar i kontanter på bankkontoren. Visst, digitaliseringen skapar nya möjligheter för näringslivet och för oss som konsumenter, men dagens situation påverkar samtidigt väldigt negativt.

Störst är problemet på landsbygden då det är långt emellan de bankkontor som finns. Är då det närmaste bankkontoret ett kontantlöst så ställer det till det. Bankerna som mer eller mindre vägrar att ta emot kontanter innebär att företag och föreningar inte kan bli av med dagskassor eller insamlingar på ett enkelt och säkert sätt.

Att bankerna slutar med kontanter är lite som att apoteken skulle sluta med medicin. Vänsterpartiet vill att bankerna ska bli skyldiga att hantera kontanter på ett enkelt, säkert och smidigt sätt, så länge kontanterna finns kvar.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

18 februari 2015

Det är dags att ta skolan tillbaka från marknaden

Från den 26 januari är Sverige helt unikt. Detta efter att Chiles kongress insett att det inte är hållbart att fortsätta tillåta vinstjakt i skolan. Därför har man nu satt stopp för det skolsystem som var (nästan) lika extremt som det svenska. Sverige är numera ensamt i världen om att tillåta vinster i skattefinansierade skolor.

Det var Pinochet-diktaturen som tvingade på Chilenarna extrema privatiseringar. Dessa saknade motsvarighet i världen – fram till att Sverige blev en experimentverkstad i privatisering. Sverige är nu ett av de länder som har privatiserats allra snabbast och är idag extremt i att tillåta vinstintresse i skolan. Svenska elever har blivit handelsvaror.
Privatiseringsivern har lett till att girigheten tagit över alltmer av skolan där nu privata aktörer, med stöd av högerpolitiker, leker affär. Skolan är en miljardindustri där skolbolag ser en lönsam marknad för den som lyckas. Riskkapitalägda Academedia har på bara ett år en rörelsevinst på nästan en halv miljard – som tas ut på svenska skattebetalares bekostnad.

Precis som i Chile har experimentet med att tillåta vinstjakt i skolan lett till att skillnaderna mellan elever som klarar sig bra och de som har det svårt i skolan blivit större och större. Det ska inte läggas på enskilda elever och föräldrar att välja ”rätt” skola. Alla skolor ska vara bra och alla elever ska ha rätt till bra utbildning.

Vad som behöver göras är alldeles uppenbart. Den svenska skolan behöver en ny politik där skolans mål är att ge alla elever den bästa kunskapen – inte att generera vinst till privata företag. Skolan tillhör oss alla, elever, föräldrar, lärare. Det är dags att ta skolan tillbaka från marknaden.

Kaj Raving, partistyrelseledamot (V)

Politometern och intressant , , , , , ,

08 februari 2015

Rapport från partistyrelsen 7-8 februari 2015

Så var partistyrelsemötet över för denna gång och jag sitter som vanligt och författar den här rapporten på tåget hem. Mötet hölls på vintervackra Syninge kursgård. Är det nån form av tradition att alltid ha årets första möte där? Det glömde jag att fråga om. För visst är det väl fjärde året i rad som jag är där vid samma tid? Nog för att det är vackert i vinterskrud, men jag skulle gärna se att vi hade ett vår/försommarmöte där som omväxling.
Hanna Gedin på väg upp mot huvudbyggnaden på Syninge kursgård.
Hursomhelst. När lunch och formalia var avklarat så inleddes mötet med diskussioner kring kommande verksamhetsplan. Eftersom det inställda extravalet har ställt till det i planeringen så blev det idag inriktningsdiskussioner i smågrupper kring några givna frågeställningar om bland annat målgrupper och hur vi tar hand om alla nya medlemmar. Mycket av det som ska in i verksamhetsplanen pågår ju dock redan, både i form av partibygge och mer konkreta programarbeten.

Ett sådant programarbete är Eko-eko, ett ekologiskt-ekonomiskt program, som kongressen 2012 beslutade om. Där ska man visa ”hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser”. Dvs man arbetar med att koppla ihop klimat- och miljöfrågorna med vår övriga politik, framförallt vår ekonomiska politik. Detta är såklart ett stort arbete och tidsplanen har flera gånger reviderats. Nu beslutade vi att arbetet inte ”bara” resulterar i ett program som presenteras av partistyrelsen.

Istället ska man lägga fram en slutrapport i maj och därefter ska debatt och studier kring frågorna bedrivas under 2015 innan resultatet lyfts till kongressen 2016. Exakt hur det ska lyftas får OSG (organisations- och stadgegruppen) komma med förslag på. Dessutom ska arbetet samordnas med programkommissionens arbete. Jag tror att det är ett bra sätt att både inkludera fler i arbetet, men det blir även ett tillfälle att utbilda oss själva i dessa viktiga frågor.

Det inställda extravalet har ju ställt till det i schemat på flera områden. Vinster i välfärden-utredningen har exempelvis försenats. Uppgörelsen med regeringen gäller dock och arbetet går vidare. Att den budget vi hade förhandlat fram med regeringen föll, har tillsammans med Decemberöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen lett till helt nya förutsättningar och en helt nya roll för Vänsterpartiet som vi såklart ska utnyttja maximalt.

Som vanligt hade vi en aktuell politisk fråga på dagordningen. Fokus denna gång landade på det utrikespolitiska läget. Det blev spännande diskussioner kring Miljöpartiets svek kring vapenexporten till Saudiarabien, situationen i Ukraina och Syrien och inte minst Tysklands och Europeiska centralbankens försök att krossa Syritza. Dessutom lyftes Decemberöverenskommelsen, som lett till att SD tappat stora delar av sitt inflytande. Å andra sidan får ju SD hjälp av vissa små borgerliga partier (läs KD och FP) som ständigt bekräftar SD:s världsbild i alltmer desperata utspel.

Mötet avslutades i vanlig ordning med en radda rapporter. De flesta togs visserligen redan på lördagskvällen eftersom vi på grund av tidsbrist blev tvungna att stuva om lite i dagordningen, men några intressanta hade vi sparat. Bland annat fick vi en rapport om 8 mars-planeringen, vilket jag såklart inte tänker avslöja något om i förväg. Däremot tänker jag avslöja en del om medlemsstatistiken som vi fick rapporterad. Men det tar jag sist i inlägget.

Vi förrättade ju val nämligen också. Till SKL (Sveriges kommuner och Landsting) närmare bestämt, där vi fått en rödgrön majoritet och där Vänsterpartiet har fått en hel del poster, drygt 20 stycken. Över 100 personer hade nominerats till dessa platser. Verkligen ett lyxläge att ha så mycket bra folk att välja på. Extra kul är därför att Landstinget i Kalmar läns landstingsråd Linda Fleetwood fick en ersättarplats i sjukvårdsberedningen.

Medlemsstatistiken då? Strax. Först vill jag berätta att vi fick ett preliminärt bokslut presenterat. Vi har en stabil ekonomi och tack vare en försiktig budget och fler mandat efter valet så ser det underskott vi hade budgeterat med under valåret att istället bli till ett överskott. Förutom denna glädjande nyhet så vill jag berätta att vi hade en riktigt intressant feministisk utbildning också. Det är viktigt att upprätthålla de feministiska kunskaperna. För oss är ju feminismen en grundläggande del av vår politik – inte ett PR-trick.
Bo Leinerdal presenterar ett positivt preliminärt bokslut
Så, hur ser det då avslutningsvis ut med medlemsstatistiken? Jo, det ser alldeles strålande ut faktiskt! Antalet medlemmar är det största vi haft så länge vi haft hyfsat tillförlitliga register. Det i sin tur beror på att vi haft den största medlemstillströmning vi känner till att vi haft någonsin. Bara under förra året kom över 6000 nya medlemmar till. Bara i Kalmar län var medlemsökningen på nästan 34 procent. Nu har takten på medlemstillströmningen visserligen avtagit men bara under januari kom drygt 300 nya medlemmar till. Vi har dessutom anställt en person som ska jobba uteslutande med bland annat medlemsrekrytering.

Nu ska vi ”bara” se till att ta hand om alla nya medlemmar på ett bra sätt också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

05 februari 2015

Besök på asylskolan i Nybro

Som politiker i Lärande & Kulturnämnden (LoK) har jag som ambition att inte bara utgå ifrån vad jag läser i handlingar. Jag tycker att det är viktigt att jag kan bilda mig en egen uppfattning om verksamheten och hur den fungerar utifrån vad jag ser och hör genom att på plats tala med chefer och personal. Det ger mig en oerhörd trygghet när vi sen kommer till själva beslutsfattandet. Särskilt gäller detta med tanke på de omfattande besparingar som den centerledda borgerliga majoriteten i Nybro har beslutat om och som drabbar LoK värst.

Därför hade jag idag avsatt förmiddagen till att dels ett möte på Åkrahällsskolan för att träffa gymnasiechefen och en av rektorerna, som har hand även om vuxenutbildningen, och dels besöka asylskolan i Nybro. Mötet på Åkrahäll var nog så nyttigt och givande. Vi blev sittande i nästan två timmar och resonerade kring olika frågor kring gymnasiet och vuxenutbildningen. Men besöket på asylskolan var ändå dagens höjdpunkt och jag blev kvar där i över två timmar.

Asylskolan startades upp i september, i det närmaste i panik, när man insåg att platserna i de vanliga skolorna inte skulle räcka till för att ta emot alla asylsökande barn på ett bra sätt. Beslutet, att undervisa asylelever för sig istället för att direkt sätta dem i vanlig skola, var definitivt inte heller okontroversiellt. Jag var själv minst sagt tveksam till det hela när verksamheten drog igång.

Lärarna menade dock att det trots allt var ett lyckat grepp, och enligt dem var eleverna inne på samma linje. Efter dagens besök är jag nog böjd att hålla med. Med Asylskolan få eleverna en ”mjukare” övergång till det svenska skolsystemet, som i de flesta fall skiljer sig oerhört från det de är vana vid, genom att de får lära sig svenska normer och regler i en miljö där de inte genast ”döms” eller ”stämplas” när de gör fel.

Därmed inte sagt att det inte finns saker som kan förbättras och de sakerna tar jag med mig. Framförallt tar jag dock med mig bilden av den vetgirighet och den glädje barnen visade. För visst var det väldigt intressant att höra om verksamheten, men roligast var när jag satt med på en lektion och fick ta del av deras kunskapstörst. Barnen å andra sidan tyckte tveklöst att det var roligast när de fick försöka lära mig några arabiska ord. Det gick sådär, men jag har med mig en fusklapp hem så jag kan öva lite… =)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...