27 februari 2014

Arbetslösa och sjuka tvingas ut i fattigdom

För många svenskar är arbetslöshet eller sjukdom idag synonymt med fattigdom. Den ekonomiska och sociala tryggheten för dessa som enligt högerlogik väljer att stå utanför arbetsmarknaden har rasat dramatiskt sedan 2006. Det är ingen slump utan en medveten politisk strategi utförd av den moderatledda högerregeringen. Det ska ju löna sig att arbeta, som Reinfeldt säger.
Detta är nära på en direkt effekt av den politik som förts i Sverige under hela 2000-talet, då vi har premierat de som har jobb och misskrediterat de som saknar arbete, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola
Att var tredje arbetslös, sjukskriven eller förtidspensionär nu är fattig är sannerligen en katastrof för den som drabbas men det påverkar oss alla, likväl som samhället i stort. Man kan inte bekämpa arbetslösheten och sjukdom genom att bekämpa de arbetslösa och sjuka och tvinga ut människor i fattigdom. Därför måste vi också ha socialförsäkringar som är värda namnet.

Trygghet - inte rädsla - för samhället framåt.

24 februari 2014

Försök att diskutera klass och kön på kvällens fullmäktige

Kvällens kommunfullmäktigesammanträde var tämligen odramatiskt utan särskilt tunga frågor på dagordningen. Jag hann dock med ett par vändor i talarstolen och försökte mig på att tala om såväl jämlikhet som jämställdhet. Sossarna som svarade hade dock ingen koll på att det inte är samma sak, så svaren blev mest bara förvirrande. Vad ville de säga egentligen? Jag är inte säker på att de vet det själva.
Här flankeras jag av vår gruppledare Pia Eriksson och fullmäktigeledamoten
Anders Svensson. Vi vet vad vi vill och har dessutom koll på skillnaden
mellan jämlikhet och jämställdhet.
Jag inledde med en enkel fråga till nya kommunalrådet Mikael Svanström med anledning av att vi nyligen kunnat läsa om lönerna bland de högst avlönade tjänstemännen i kommunen och även fått jämförelser med annan personal, som undersköterskor. Jämställdhetsaspekten på detta har jag delvis fått möjlighet att kommentera i tidningen. Men för att travestera en känd reklam: jag är inte bara feminist, jag är socialist också och detta är en fråga som berör såväl kön som klass och jag valde nu att fokusera på det senare.

Därför hade jag två, som sig bör, enkla frågor till kommunalrådet:
Som hög tjänsteman i den här kommunen tjänar man kanske tre gånger så mycket som en undersköterska. Tycker du att såna enorma löneskillnader är bra?
Löneökningen bland höga tjänstemän har också ökat mycket mer än för undersköterskor. Tycker du att det är bra att löneklyftorna växer?

Trots upprepade försök så fick jag inget klart svar. Jag tycker ändå att frågorna borde vara enkla att svara på, de kunde till och med besvaras med ett rakt ja eller nej. Mycket sas från talarstolen och flera gånger hänvisade kommunalrådet till den jämställdhetspolicy som låg för beslut. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, med tanke på att mina frågor inte handlade om jämställdhet... Men det slutade med något som möjligen närmast kan tolkas som att det nog är rätt ok att det ser ut som det gör. Närmare svar än så fick jag aldrig fram.

Även svaret på frågan vad vi som politiker faktiskt vill med jämställdhetsarbetet i Nybro kommun kommer att utebli. Visserligen antogs en ny jämställdhetspolicy, vilket onekligen var på tiden eftersom den gamla var minst åtta år gammal. Men vad är en policy värd om det saknas en politisk tanke kring vad och vart vi faktiskt vill med jämställdheten i Nybro kommun? Knappast något menar jag. Och den politiska tanken från kommunens sida saknas helt idag.

Därför yrkade jag också på att policyn skulle återremitteras och en bred parlamentarisk grupp tillsättas med uppdrag att innan sommaren ta fram en vision för jämställdhetsarbetet i Nybro kommun. Den exakta utformningen av denna grupp kunde diskuteras. Kanske kunde det varit en tillfällig konstellation, kanske en fast jämställdhetskommitte. Jag kan definitivt se ett behov av det sistnämnda. Ska det bli något vettigt av jämställdhetsarbetet i kommunen så måste det finnas en uttalad politisk vilja och bred politisk samsyn, eller åtminstone diskussion, kring det.

Det saknas helt idag och med tanke på att ingen av de två sossar som var uppe för att bemöta mig tycktes kunna skilja på jämställdhet och jämlikhet utan blandade begreppen friskt i sina inlägg, så är det inte så konstigt att det ser så illa ut som det gör. En utav dem argumenterade dessutom för att avslå mina yrkanden med att "hela samhället är ojämställt"?! När jag sen frågade om vi som politiker inte ville göra något för att förbättra situationen i Nybro, så möttes jag av den vanliga totala tystnaden från hela församlingen. Sen röstade man ner mina yrkanden.

Intresset för att komma tillrätta med bristande jämställdheten är uppenbarligen väldigt svagt i Nybros fullmäktige. I såna här lägen, när man lite tappar hoppet om denna reaktionära samling fullmäktigeledamöter, så känns det extra bra att mötas av uppskattande ord från åhörarna i pausen. Ett "bra jobbat" och "vad bra att du står på dig" gör att man orkar ett tag till. Nu är det bara på'at igen som gäller.

P.s Positivt är att Folkhälsoutskottet arbetar med att hitta åtgärder för att minska barnfattigdomen, allt utifrån den motion vi lade för nåt år sedan. Trots motgångar som kvällens så kan vi göra skillnad på viktiga områden, även i opposition. Det är viktigt att minnas.

12 februari 2014

Dags att krossa glastaket i Nybro kommun

Idag kommenterar jag vad Barometern skrev igår om att åtta av de tio bäst betalda tjänstemännen i Nybro kommun är tjänstemän. Toppar gör kommundirektören Jan Lagerqvist med 73 000:-. Jag kan börja med att konstatera att det åt helsike för mycket pengar, vilket jag skrev om för tre år sedan då Jan Lagerqvist också toppade listan.

Men jag kommenterade det faktum att listan visar även på ett annat problem. För det är förvisso bedrövligt i sig att inte könsfördelningen är jämnare. Än mer bedrövligt är att det såg likadant ut 2008. På sex år har alltså ingenting hänt med jämställdheten bland de bäst betalda tjänstemännen! Kvinnor tycks fortfarande slå i det så kallade glastaket och det kan vi självklart inte acceptera.

Det är kommunstyrelsen som är arbetsgivare för chefer och vi som politiker som bär ansvaret för jämställdhetsarbetet i kommunen. Trots att namn på listan bytts ut så kvarstår mönstret efter sex år. Det tyder på att jämställdhetsabetet på åtminstone denna nivå inte fungerar särskilt bra och vi vill komma tillrätta med detta. Det är dags att kommunstyrelsen gör upp en plan för att få en bättre könsbalans bland de bäst betalda tjänstemännen i kommunen. I den planen bör finnas ett tydligt, tidsatt mål.

Det går inte att låta sker bero och hoppas att det löser sig av sig självt om man ska komma någon vart med jämställdhetsarbetet. Det gäller att man arbetar aktivt med det. Könsperspektivet bör alltid finns med i samband med rekryteringar inom kommunen. Vad som händer annars är precis det vi ser här - ingenting!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , ,

11 februari 2014

Vänsterpartiet flyttar fram positionerna på landsbygden

Det går bra för Vänsterpartiet nu. Opinionsundersökningarna landar numera stadigt på 8% och flera på över 9%. I första mätningen inför EU-valet får vi nästan 11%. Jonas Sjöstedt vinner också allmer förtroende bland människor.

Att vi idag styr konfliktlinjen i politiken med vårt motstånd mot vinstintresset i välfärden är givetvis en starkt bidragande orsak till framgångarna. Likaså vår tydlighet i regeringsfrågan, att vi vill se en rödgrön regering men att vi aldrig sätter oss en regering med Annie Lööf eller Jan Björklund som ministrar eller fortsätter dagens privatiseringspolitik. Men jag tror att det finns en framgångsfaktor till att peka på - landsbygden.
Vänsterpartiet flyttar också fram sina positioner i landsbygdsfrågorna och det tror jag är en starkt bidragande faktor. Vänsterpartiets partistyrelse antog förra året en landsbygdspolitisk plattform. Den innehåller konkreta förslag som skulle ge landsbygden bättre förutsättningar att utvecklas. Några utav dem presenterar jag här; Landsbygden nödvändig för grön omställning, tillsammans med partiets ekonomisk talesperson Ulla Andersson samt kommunstyrelseledamoten i Vimmerby Lars Johansson.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , ,

09 februari 2014

Rapport från partistyrelsemötet 7-9 februari 2014

Så var det första mötet som återvald partistyrelseledamot över efter en lång och intensiv helg på Syninge kursgård. Den nyvalda partistyrelsen är ju till stora delar just nyvald så det var flera nya ansikten på plats för att hantera den digra dagordningen. Med hjälp av presentationsrunda, musikquiz och det naturliga samkväm vid frukost osv som internatboende ger så har vi lärt känna varandra något i alla fall.

Många stora frågor har hanterats under helgen och många kloka beslut har tagits, även om vissa av besluten möjligen kunde ha blivit ännu lite klokare om man valt att lyssna lite mer på mig ;-) Extremt klokt, och enigt, var i alla fall valet av partistyrelsens verkställande utskott. Ida Legnemark tog plats och kommer att bli ett bra komplement i det Vu som kommer att spela en central roll i våra kommande valframgångar. Vilka som ingår i nya Vu hittar man på partiets hemsida.

En stor del av mötestiden gick till uppföljning av kongressen, både organisatoriskt och politiskt. Vi kunde konstatera att kongressombuden över lag var mycket nöjda, trots lite tekniska bekymmer, tidsbrist och dyrt kaffe. Jag tror att alla i PS var helt överens om att kongressen blev mycket lyckad. Inte minst medialt, men även att människor som normalt inte är intresserade av politik har kommenterat kongressen och dess beslut i positiva ord.

En massa beslut skulle nu så att säga in i organisationen, men två tunga dokument skulle också hanteras. Dels var det EU-plattformen som olyckligtvis inte hanns med på kongressen utan lämnades till PS att hantera med motioner och yrkanden. Diskussionen blev lång och engagerad men i slutänden blev det mycket små förändringar jämfört med det dokument som tidigare PS lade fram till kongressen. Plattformen hittar man på partiets hemsida.

Partistyrelsen fick ju även i uppdrag av kongressen att ta fram en valplattform till april. När beslutet togs så trodde jag ärligt talat knappt att det skulle vara möjligt. Men en fenomenal partiorganisation lyckades leverera ett dokument för partistyrelsen att hantera till detta PS, även om det innebar att enkätrundan till partiföreningarna blev i kortaste laget. Även här blev det en lång och engagerad diskussion som i sin tur ledde fram till inte mindre än 85 olika yrkanden. Vi spräckte tidsplanen för mötet rejält...

Nu finns i alla fall ett förslag till valplattform från partistyrelsen som kommer att skickas ut till distrikten på remiss. Garanterat kommer det att komma till en hel del synpunkter från distrikten inför mötet i april då den ska klubbas. Och säkerligen blir det en ny lång och engagerad diskussion innan dokumentet klubbas :-)

Vid mötet i april återkommer också den diskussion som inleddes med grupparbeten kring partistyrelsens roll och organisering och inte minst kring rollen som partistyrelseledamot. Vem företräder man, vilka är de viktigaste uppgifterna, hur ska vi tillsammans nå så bra beslut som möjligt var frågeställningar som var uppe. Det är frågor som kan tyckas självklara, men jag tror att det är bra att reflektera över det emellanåt. Från vår grupp beslöt vi att rekommendera att vi gör en uppföljning om ett år för att se hur man upplever arbetet i styrelsen.

En diskussion inför arbetet med budgetmotionen drog även den ut på tiden. Jag kan såklart inte skriva något om den, men kontrasten mot den trötta regering, som försöker hitta på saker utan att lyckas, är enorm. Och det politiska läget inför valet ser onekligen ljust ut, även om vi inte ska räkna hem någon seger ännu. Vi stiger stadigt i opinionen och, framför allt, så styr vi idag konfliktlinje ni politiken med vårt motstånd mot vinstintresset i välfärden. 

Dessutom är vi tydliga med att vi är för en rödgrön regering. Vi kommer aldrig att sätta oss i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik och vi kommer aldrig att ingå i en regering tillsammans med Annie Lööf eller Jan Björklund. Vinstmotståndet och tydligheten i regeringsfrågan har gjort oss relevanta på den politiska dagordningen och har gett oss utrymme att komma fram även i andra frågor. Det går helt enkelt bra nu.

Arbetstisrapporten presenterades på PS i december, för övrigt det enda mötet jag missade under förra mandatperioden. Nu i helgen var det så dags besluta hur den ska behandlas. Förslagen i arbetstidsrapporten behandlas av partistyrelsen efter valet men vi beslöt att ta med arbetstidsförkortning i valplattformen. Detta med innebörden att vänsterpartiet under nästa mandatperiod vill utreda och lämna konkreta förslag för att stegvis genomföra en arbetstidsförkortning. Så frågan är i högsta grad levande, vilket är j-igt bra! 

Utöver alla dessa stora punkter så fick vi en presentation av partikansliet och dess arbete och en genomgång och första kik på valaffischerna inför EU-valet. Dessutom fick vi en duvning inför den kommande perioden, då vi kommer att vara ute på distriktens årskonferenser, innan vi raskade av alla rapporter och skrivelser och fick åka hem. Säkert har jag också missat något med tanke på att jag är ännu lite tröttare och mörare än vad jag brukar vara efter ett partistyrelsemöte. Nu ska det bli riktigt skönt att komma hem.


07 februari 2014

(V)i tar gärna striden om tiden

Moderaterna Jörgen Andersson och Jonas Jacobsson Gjörtler angrep i en debattartikel vänsterpartiet för beslutet på kongressen att driva kravet om sex timmars arbetsdag. Och vi tar gärna striden om tiden. Här kommer därför ett svar från mig och Ana Rubin, som var sammankallande i arbetstidsförkortningsgruppen.
Arbetstidsförkortning med bibehållen lön har varit en viktig fråga för Vänster­partiet under lång tid. Arbetarrörelsen har drivit frågan om arbetstidsförkortning sedan 1800-talet. Trots att Moderaterna varje gång sagt att det är omöjligt så har arbetstiden kortats många gånger i olika steg sedan dess.

Arbetstidsförkortning ger ökad makt och fritid till människor sam­tidigt som det är en stor feministisk reform. Människor behöver tid att leva. Människor behöver rätt till ett arbete. Många stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära. Samtidigt står rekordmånga människor utan arbete eller arbetar ofrivilligt deltid.

De stressrelaterade sjukskrivningarna ökar framförallt bland kvinnor. Mellan dagislämning, instämpling och slitsamma arbetspass räcker tiden sällan till. Vi behöver ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har möjligheter att leva rika liv. Vi behöver orka jobba till pensionsålder och vi behöver ökade förutsättningar för par att leva jämställt.

Kostnaden för 30 timmars arbetsvecka är cirka 11 miljarder/år under tio år. Jämför detta med moderaternas senaste jobbskatteavdrag med höjd brytpunkt. Det kostar minst 15 miljarder per år! För de pengarna hade vi kunnat ha 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön OCH haft resurser över för att anställa fler inom skolan, sjukhusen och äldreomsorgen.

Arbetstidsförkortning är en rättvisereform som alla vinner på, men som också har ett tydligt makt- och klassperspektiv. Att Moderaterna återigen är motståndare är därför inte så konstigt.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat
Ana Rubin (V), sammankallande i arbetstidsförkortningsgruppen

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

06 februari 2014

LO:s medlemmar vill ha V-politik men LO:s ledning väljer S-politik

LO-distriktet Stockholm Län gjorde inför förra valet en stor undersökning av vilka frågor som deras medlemmar tyckte var viktigast. 12000 medlemmar deltog i det som kallar för Stockholmsmodellen och resultatet omarbetades sedan till frågor som de sju riksdagspartierna fick ta ställning till. Dessa frågor formulerades så att partierna måste svara ja eller nej, allt efter Trondheimsmodellen i Norge.

Vänsterpartiet var det enda parti som svarade JA på alla 16 frågor och hade alltså den politik som sammanföll mest med medlemmarnas åsikter. Utifrån det resultatet skulle man ju kunnat dra slutsatsen att man borde bryta det ensidiga samarbetet med Socialdemokraterna och åtminstone stötta även Vänsterpartiet, vilket var vad man gjorde i Norge. Men nä. "Den fackliga samverkan med Socialdemokraterna gäller" sas det.

Nu har LO på central nivå gjort en liknande undersökning. En stor enkätundersökning bland medlemmarna ligger till grund fören egen valplattform och på samma sätt låtit partierna svara. Resultatet är nästan identiskt. Vänsterpartiet står i princip fullt ut bakom LO:s krav medan socialdemokraterna inte ens står bakom två tredjedelar av dem. Trots det uppmanar LO medlemmarna att rösta på S...

I Norge var budskapet tydligt – facket bistod partier om de drev deras frågor. Resonemanget från LO:s ledning är lika tydligt: att lyssna på medlemmarna är nog bra, men att sedan bry sig om vad de säger - det är inte lika viktigt.
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...