20 augusti 2014

Varför prioriterar regeringen bort välfärden för RUT?

På senare tid har det blossat upp en debatt om Vänsterpartiets förslag att avskaffa RUT-bidraget. Jimmy Loord (KD) är en av alla regeringsföreträdare som nu går till storms för ett avdrag för hushållstjänster samtidigt som välfärden krakelerar, tågen snart har slutat gå och resultaten i skolan har sjunkit till rekordlåga nivåer. Jag kan bara konstatera att politik handlar om att prioritera och RUT är ett tydligt exempel på det...
Alla de miljarder kronor som vi skattebetalare gemensamt betalat in till RUT hittills, dessa pengar lever nämligen inte sitt eget liv utan kommer från någon annanstans i ekonomin. Det är pengar som har tagits från vår gemensamma välfärd där tiotusentals undersköterskor, lärare och sjuksköterskor försvunnit från våra gamla, barn och sjuka. Pengarna skulle alltså ha kunnat läggas på att bygga ut välfärden istället för att subventionera städhjälp och bartenders för höginkomsttagare.

Fakta är att RUT-bidraget i störst utsträckning används av höginkomsttagare och kostar mycket för ett fåtal arbetstillfällen med problematiska arbetsvillkor. Så frågan man som RUT-förespråkare bör svara på är följande: Varför är det så mycket viktigare att lägga pengarna på att subventionera städhjälp åt friska personer i stället för att se till så att vi får fler undersköterskor i omsorgen, fler lärare i skolan och fler sjuksköterskor i vården?

Varför prioriterar regeringen bort välfärden för RUT? RUT-bidraget innebär att pengar omfördelas från den ensamma mamman i Nybro och fattigpensionären i Mönsterås till direktören i Lidingö och damen i päls och alldeles för stor våning på Östermalm. För mig är det självklart att samhällets stöd ska fördelas utifrån behov - inte möjligheten att betala för sig. Det är inte rimlig att samhällets gemensamma resurser används såhär ojämlikt.

I debatten försöker högern få det att framstå som att vi ser ner på anställda inom RUT-branschen. Inget kunde vara mer felaktigt. Det är Vänsterpartiet som står upp för de anställdas arbetsvillkor genom bland annat krav på rätt till heltid och en politik för att minska andelen osäkra anställningar. Denna debatt bör handla om vilka prioriteringar samhället ska göra. Vänsterpartiet vill inte förbjuda inköp av städtjänster, men varför ska statliga pengar gå till skattesubventioner för just detta?

Att RUT-avdraget numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den, stärker vår övertygelse ytterligare. Vi ser en alltmer segregerad skola där barns möjligheter att få utbildning ser olika ut beroende på de bor och vilka föräldrar de har. Riskkapitalbolag får driva skolor där ”olönsamma” elever väljs bort, sedan förs vinsten på våra skattepengar ut ur landet. Det får vara nog med detta nu. Välfärden är inte till salu. Barns utbildning är inte till salu.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...