14 juli 2014

Utförsäkringskedjan - det handlar om vilket samhälle vi vill ha

Det var länge sen jag skrev något om sjukförsäkringen. Inte för att något förändrats till det bättre. Svårt cancersjuka tvingas fortfarande jobba och utförsäkringskedjan skördar nya offer. Men när man har skrivit om en fråga många gånger så känns det som om man bara upprepar samma sak igen.

Men skit i det! Det får väl bli upprepning då, för utförsäkringslinjen är ju ändå en av valets viktigaste frågor, inte minst därför att det så grundläggande visar på skillnaderna i människosyn. Det handlar i botten om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett "sköt dig själv och skit i andra"-samhälle som präglas av girighet och egoism? Eller vill vi ha ett samhälle man kan lita på, som styrs utifrån solidaritet och omtanke?

Högerregeringens val är tydligt. Fredrik Reinfeldt skrev i sin bok Det sovande folket ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.” För att kunna sänka skatterna för de rikaste har han utifrån dessa "hälsosamma risker" med berått mod kastat ut tusentals sjuka i otrygghet och fattigdom.

Andelen långtidssjukskrivna med psykisk ohälsa ökar och och de passar allra sämst in i högerregeringens extrema system. Tusentals utförsäkrade står nu helt utanför systemet med regeringens utförsäkringslinje. Värst drabbade är kvinnor och lågutbildade arbetare. De tvingas istället leva på föräldrar, barn, partners eller socialbidrag. Detta samtidigt som sjukförsäkringen ger miljarder i överskott till statskassan.

Vänsterpartiets val är lika tydligt. Ingen blir friskare av att man blir fattig, ingen blir frisk av att man råkar passera en fastslagen tidsgräns. Sjukförsäkringen borde finnas till som ett skyddsnät för att alla ska kunna känna sig trygga med att tillvaron inte behöver krascha mer än vad som ändå sker vid sjukdom eller skada. Vi behöver en sjukförsäkring ger människor en chans att bidra till samhället, utifrån sin egen förmåga.

Ett av de bästa seminarierna jag var på i Almedalen arrangerades av NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa). Det handlade om hur särskilt människor med psykisk ohälsa drabbas av regeringens utförsäkringsregler. Inte minst om hur oron för ekonomin förvärrar situationen eller får människor att helt enkelt ge upp och försvinna ur statistiken trots att de är sjukare än nånsin. Det var tyvärr inget nytt, men likväl skrämmande och sorgligt att höra.

Det positiva var att det var tydligt att Vänsterpartiet har en politik som stämmer väl med vad som efterfrågades. För det ska självklart inte finnas någon gräns för hur länge man tillåts vara sjuk. Däremot behövs det tidsgränser för när den enskilde ska ha rätt till rehabilitering och stöd. Dessutom behöver både golvet och taket i sjukpenningen höjas. Ingen ska behöva gå från hus och hem för att man har oturen att bli sjuk. Ingen väljer att bli sjuk. Då kan man givetvis inte heller straffa någon till att bli frisk.

Det handlar om vilket samhälle vi vill ha och det behöver upprepas.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

Linda Åberg Luthman sa...

Och precis lika viktigt är det att det blir en bred politisk beslutsordning om att tandvården ska inlemmas i den övriga vården. Ingen människa ska idag i detta "rika, välmående Sverige med så stabila finanser" tvingas gå omkring i samhället med trasiga tänder, munnar som är fulla med smärta, bli bestulna på möjligheten att kunna le och skratta bara för att man inte vill att andra ska se de trasiga tänderna eller gluggarna efter dem!
Detta har politiker missat helt under så många år, dessutom har man försämrat det genom avregeleringen så att ALL tandvård numera är en klassfråga.

De som jag som är sjukpensionär vågar inte ens tänka på att laga några tänder, redan vid blotta tanken så har man "förlorat 200 kronor".

All vård och sjukförsäkringspolitik måste göras om från grunden, och då menar jag GRUNDEN.
Denna s.k. vård som finns idag hör hemma på 1800-talet. (Då bättre bemedlade kunde betala för sig.)
Politiker bör se upp, vill man ha ett ytterligare hårdnat samhällsklimat med öppna kravaller m.m. till slut så är det bara att fortsätta på den inslagna vägen.

Kaj Raving sa...

Visst borde tänderna tillhöra kroppen! Det kravet har Vänsterpartiet drivit under lång tid. Idag så är tandhälsan i högsta grad en klassfråga, precis som du beskriver.

Kostnaderna, som lätt uppgår till åtskilliga tusenlappar, gör att de som har sämre ekonomi ofta avstår ifrån nödvändig tandvård och behandling. Och är det något som är socialt handikappande för många så är det att ha dåliga tänder, därför är det helt orimligt att tandvård inte ska ingå i högkostnadsskyddet på samma sätt som den övriga sjukvården.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...