30 augusti 2013

Dags att öppna för visslare i Nybro

Whistleblowers (visslare) är personer som väljer att säga ifrån för att uppmärksamma och på så sätt motverka oegentligheter inom den egna organisationen, inte sällan med risk att drabbas av olika former av repressalier. Först på senare tid har organisationer börjat utforma system för att skydda visslarna och Göteborgs Stad blev förra året första kommun i Sverige att inrätta en whistleblower-funktion. Jag tycker nog att det kan vara på sin plats att Nybro kommun gör detsamma.

Inte för att jag tror att det förekommer grova missförhållanden i Nybro på det sätt som rapporterats om kring Smedängens äldreboende i Kalmar. Där efterfrågar utredaren i sina slutsatser just en Whistleblower-funktion. Även i Nybro kommun finns naturligtvis en potentiell risk att anställda väljer att avstå från visslandet så länge anonymiteten inte kan säkerställas. Självklart bör vi göra vad vi kan för att minska den risken.

Vänsterpartiet i Nybro la innan sommaren en motion till kommunfullmäktige där vi vill "att kommunledningen återkommer till fullmäktige med en plan med syfte att säkerställa att samtliga kommunanställda känner till, och vågar använda sig av, meddelarfriheten". Det handlar om att öppenheten måste vattnas för att inte dö, som jag skrivit om tidigare. Att inrätta en Whistleblower-funktion vore ett bra sätt att ytterligare vattna öppenheten i Nybro kommun. Kanske kan man göra det i samarbete med Kalmar och andra kommuner?

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

26 augusti 2013

Ett klokt inlägg om jämställdhet - och så ett från KD

Idag var en alldeles strålande insändare inne i Barometern. Var finns ”Barn 92–140”? undrar skribenten och berättar om när hon skulle handla kläder till sina döttrar:
H&M butiken är uppdelad utifrån storlek, vilket gör det enkelt för kunden att lokalisera sig. Vad jag inte förstår är varför det sedan är uppdelat utifrån pojke och flicka.
Ja, varför är det så? Varför kan inte barnen få ses som individer istället för som könsstereotyper? Man kan lacka ur för mindre! Kanske är det som jag skrivit om tidigare att det är för att det är för provocerande utan tydliga könsroller som barnen tidigt, och på ett irriterande övertydlig sätt, måste fållas in i ett pojk- eller flickfack. Eller som skribenten uttrycker det:
Varför är det så? Varför ska vi hämma små flickors rörlighet genom att ta på dem supertajta kläder? Varför ska min dotter visa nedre delen av sina skinkor? Är det så H&M vill att vi ska uppfostra våra barn att kvinnor ska se ut?
Jag kollar runt omkring mig när jag står där i min arga bubbla i min lokala H&M-butik. Det står kvinnor och män runtomkring mig och plockar i kläderna, orden som tuff och cool kommer från pojkavdelningen. Från flickavdelningen kommer orden söt och gullig. Är det så vi lär våra barn att vara?
Efter en sån insändare måste man bara älska den här underbara tjejen i klippet nedan som redan vid unga år genomskådar det falska i den här uppdelningen - och lackar ur rejält på det också =) Så läs den kloka insändaren och se klippet med den kloka tjejen.


Och just det ja. KD:s jämställdhetspolitiska talesperson har ju skrivit en debattartikel om jämställdhet också. Den kan du lika gott låta bli att läsa...

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , ,

25 augusti 2013

En allegori om skolan och magister Löfvens utspel

Sverige hade en gång i tiden en skola som var världens mest jämlika och där resultaten som svenska elever visade upp tillhörde de allra bästa. Den skolan omnämns ofta föraktfullt för "flumskolan". Sedan dess har mycket förändrats. Den svenska skolan har utsatts för en systematisk misshandel sedan 90-talets början. Med tanke på Jan Guillous utmärkta krönika i dagens Aftonbladet: Dra huvudet ur sanden - privatiseringen av vår skola har gått åt helvete, så ligger det nära till hands att använda Jan Guillous Ondskan som grund för en allegori för övergreppen som sker med skolan.

För om Sverige är Ondskans Lundsberg så är den svenska skolan de elever som mobbas och misshandlas varje dag i skolan. En situation som en förkrossande majoritet av föräldrarna självklart vill sätta stopp för. Rektor på skolan är major Björklund. Han hejar på utvecklingen även om han utåt givetvis hävdar att det enbart handlar om sund fostran. Likadant med alla lärare. Nästan. Endast en lärare, magister Sjöstedt, står på föräldrarnas sida och kräver envist åtgärder för att stoppa övergreppen. Han har till och med tagit fram en åtgärdsplan för hur det ska gå till.

Men magister Sjöstedts kollegor vill inte lyssna på det örats. Visserligen är några av lärarna, som magistrarna Löfven och Fridolin, lite obekväma med att allt fler övergrepp kommit upp i ljuset. De "sunda fostran" har resulterat i åtskilliga sjukhusvistelser och gett svarta rubriker i pressen. Men att att gå så långt som att sätta stopp för övergreppen? Nääee... Den "sunda fostran" som de äldre eleverna står för är ju ett så viktigt inslag för att locka täta överklassföräldrar och dom måste man ju hålla sig väl med förstås.

Så när man här om veckan hade en planeringskonferens inför kommande termin så kom de båda ändå överens med rektorn och kollegorna i det blå lärarlaget om en hel rad saker, men åtgärder som kunde stoppa övergreppen? Tja, det valde man att inte ens diskutera. Bättre då att inte låtsas som ingenting och inte oroa överklassen. Därför såg man såklart också till att magister Sjöstedt inte fick vara med på konferensen. Han hade bara spridit så dålig stämning...

Men efter att övergreppen nu slutligen lett till att en elev avlidit och flera andra elever ligger på intensiven så känner magister Löfven att han trots allt måste agera. Kravet från föräldrarna i klassen är enorm. På dagens föräldramöte presenterade han då sitt förslag till åtgärd för att lugna föräldrarna: eleverna ska få tacka nej till övergrepp. Protesterna låter inte vänta på sig utan det blå lärarlaget och magister Fridolin menar att den "sunda fostran" är hotad.

Men som alla vettiga människor förstår så betyder magister Löfvens förslag föga. Problemet handlar inte om elevernas möjlighet att säga ja eller nej till övergreppen. Problemet handlar om att övergreppen alls tillåts fortsätta - och magister Sjöstedt är fortfarande den enda läraren på skolan som faktiskt vill sätta stopp för dem.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

18 augusti 2013

Utförsäkringslinjen - hur Reinfeldts ”hälsosamma risker” ersatte skyddsnätet med en slak lina

Fredrik Reinfeldt skrev i "sin bok" Det sovande folket ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.” Resultatet av dessa ”hälsosamma risker” är den utförsäkringslinje som nu applåderas av borgerliga ledarskribenter. "1-0 Reinfeldt i sifferkampen" utropar exempelvis Expressen och Barometern hävdar att "Utanförskapet har halverats".
Sjukförsäkringen borde finnas till som ett skyddsnät för att alla ska kunna känna sig trygga med att tillvaron inte behöver krascha mer än nödvändigt vid sjukdom eller skada. Idag har skyddsnätet ersatts av en slak lina. På den tvingas den som är fräck nog att bli sjuk att balansera. För den som inte klarar balansakten väntar bara det hårda golvet. Eller med Reinfeldts egna ord, den ”hälsosamma risken”. Avvikare från högerns arbetslinje tolereras nämligen inte!

Regeringen har under sin tid vid makten gång på gång visat att de driver en människofientlig politik. Med Reinfeldts ”hälsosamma risker” som grund har tusentals "enskilda fall" trillat av den slaka linan. Det "halverade utanförskapet" har uppnåts genom att tusentals svårt sjuka har kastats ut från sjukförsäkringen till en tillvaro av ovisshet, otrygghet och fattigdom. Där tvingas de, som alltfler sjuka, förutsatt att de sålt allt de äger och inte har nån anhörig som kan försörja dem, att leva på socialbidrag.

För de allra flesta är utförsäkrade sjuka inget att glädja sig åt. Men det är klart, såna människor räknas ju ändå inte in i Reinfeldts Sverige. Det är ju ändå arbetslinjen och "hälsosamma risker" som gäller nu...

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

16 augusti 2013

Vänsterpartiet vill att bankerna ska vara skyldiga att hantera kontanter

Att bankerna slutar med kontanter är lite som att apoteken skulle sluta med medicin. Många bankkunder är i dag upprörda över att de hindras ta ut eller sätta in sina pengar i kontanter på bankkontoren. Allt fler bankkontor inför restriktioner för hur bankerna får ta ut sina egna pengar i kontanter. En del har infört att kunderna måste anmäla några dagar i förväg när de vill ha kontanter andra har upphört helt med kontanthantering, som Swedbank i Nybro.

Att kommunen ska använda sitt inflytande som stor aktör på marknaden för att på olika sätt gynna lokalsamhället är en fråga som Vänsterpartiet drivit i många sammanhang. Nu har jag inte läst motionen, där fullmäktigeledamoten i Nybro, Jimmy Hernefeldt, menar att kommunen ska skapa en policy med servicekrav för de banker den ska samarbeta med. Jag har heller ingen aning om vilka banker kommunen har idag och vilka förhållanden man har med dem.

Men att kommunen skulle använda sitt inflytande för förbättra bankservicen ligger så klart i linje med vad Vänsterpartiet drivit tidigare. Däremot så tror jag knappast att det gör någon skillnad i praktiken, hur vällovligt det än kan vara. Gentemot de stora bankjättarna har Nybro kommun knappast något att komma med. Att en eventuell "bankpolicy" faktiskt skulle förändra något är knappast troligt utan det handlar snarast om en markering i så fall.

En markering kan i och för sig ha sitt värde, så inte för det. Men faktum är att ska man på allvar påverka bankerna och deras kontanthantering, ja, då är det på riksnivå det måste ske. Därför har Vänsterpartiet stött på för att regeringen ska göra något åt problemet. Eftersom ingenting händer trots påstötningar så kommer Vänsterpartiet att i höst lämna in en motion i riksdagen om att bankerna ska vara skyldiga att hantera kontanter åt sina kunder. På så sätt kan vi förhoppningsvis få till mer än vällovliga markeringar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

14 augusti 2013

Sista sucken för glasbruket i Orrefors

Även om beskedet kanske inte kommer som en större överraskning så är det ändå ett tungt besked när nu ännu en spik har slagits in i glasrikets kista. Som jag skrivit tidigare så är det ju inte "bara" ett glasbruk som går i graven, utan en del i glasriket med allt vad det innebär av turism och annat.

Nu släcks nämligen vannan och nedläggningen av glasbruket i Orrefors är ett faktum rapporterar Östran. Vannan skulle släckts innan sommaren var tanken med den bittra julklapp som arbetarna fick i slutet av förra året, men har hållits igång för en eventuell köpare. Nåt köp blir nu inte av och de tre sista arbetarna går hem på måndag.

11 augusti 2013

Vi måste göra upp med marknadstänket i välfärden

För mig, som slår vakt om den generella välfärden och den offentliga sektorn är det självklart att ställa stora krav på att öppenheten, insynen och det demokratiska inflytandet inte bara bli vackra ord utan att det också fungerar så i praktiken. Tyvärr så är det idag ofta samma marknadstänk som råder inom den offentliga sektorn som inom den privata, något som uppmuntrats sedan slutet på -80talet då New Public Management (NPM) blev religion för såväl borgare som sossar.

Men marknadstänk inom välfärden leder ovillkorligen fel! Fast syftet har förvisso aldrig varit att det ska leda rätt. Dvs rätt ur mitt perspektiv. För tanken var ju att öppna upp en marknad för profihungriga kapitalister genom att välfärden dels anpassades för att tas över av marknaden dels rent faktiskt försämrades för att öppna upp för privata aktörer. Lite (men bara lite) hårddraget kan man säga att med vinstmaximering, kostnadseffektivisering osv i fokus ska ”välfärdsprodukter” levereras som vilken annan vara som helst. Helst på en konkurrensutsatt marknad såklart.

Idag, när vinstintresset inom välfärden diskuteras så är det inte helt ovanligt att vinstförespråkare använder argument i stil med "men det offentliga är ju inte bättre än det privata". Och tyvärr så är det inte helt taget ur luften utan alltför ofta är inte det offentliga så mycket bättre än privata alternativ. Visserligen är det fortfarande skillnad på syftet med verksamheten och visst beror det till stor del på att välfärden stått på svältkur sedan början av -90talet. Men, åter igen, marknadstänk inom välfärden leder ovillkorligen fel!

En inte oväsentlig orsak är därför att offentlig verksamhet i allt högre grad drivs som varuproducerande företag där elever, sjuka och gamla ses som kostnadsposter istället för individer. Och den här utvecklingen drivs på av den ökande privatiseringen. Med tanke på den marknadsutveckling som uppmuntras inom offentlig sektor så är det tyvärr inte så överraskande att Erikas chefer agerade som om de vore chefer inom ett privat företag. I en rejält blå kommun, som Österåker, så är det inte svårt att tänka sig att marknadstänk också uppmuntras i extra hög grad.

Det finns ett starkt stöd för offentlig finansierad icke-privat välfärd bland svenskarna. Men välfärden måste också vara så bra så den är värd att försvara. Då måste vi inte bara sätta stopp för vinstintresset i välfärden utan även en gång för alla göra upp med marknadstänket i välfärden. Barn, sjuka och gamla är inte en vara som vilken som helst utan den verkliga vinsten i välfärden får vi först när alla våra barn får bästa möjliga barnomsorg och skola och när våra sjuka och äldre verkligen får bästa möjliga vård och omsorg.

Läs gärna inlägget jag skrev igår om meddelarfrihet och öppenheten inom välfärden.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

10 augusti 2013

Öppenheten måste vattnas för att inte dö

Sverige är unikt när det gäller öppenhet och meddelarfrihet inom välfärden. Anställda inom den offentliga sektorn har en långtgående rätt att avslöja missförhållanden på sin arbetsplats för media. Denna rätt är skyddad i lag och innebär att arbetsköparen inte ens får försöka ta reda på vem det är som har "läckt". Denna lag gäller dock bara offentligt anställda och inte anställda inom exempelvis ett privat vårdföretag.

Förvisso så hamnar alltmer av vår skattefinansierade verksamheten istället i mörker på grund av den växande privatiseringen av offentliga sektorn. Inom ett privat företag står i stället lojaliteten till arbetsköparen i första rummet, vilket innebär att om man går till pressen med uppgifter om till exempel vanvård av äldre på ett boende så har man agerat "illojalt" och kan förlora sitt jobb.

Förlorarna på att anställda inom välfärden tystnar blir både de anställda och de som är beroende av verksamheten, liksom medborgarna och demokratin i stort. Att den skyddade meddelarfrihet som en offentliganställd har försvinner är ett problem som uppkommer vid privatiseringar som många inte tänker på. Detta är ett nog så viktigt argument för att behålla välfärden i gemensam, demokratisk ägo.

Men, och här finns ett stort och viktigt men. Det gäller såklart att dessa rättigheter fungerar även i praktiken. En offentligt anställd som avslöjar missförhållanden hos sin arbetsgivare får inte lova att sägas upp. Meddelarfriheten skyddar personen i fråga. Personen får faktiskt inte ens efterforskas. Tyvärr ser det inte alltid ut så i verkligheten, vilket Erika, som arbetade inom hemtjänsten i Österåker fått erfara.

Detta kan jag som försvarar en demokratiskt styrd offentlig sektor aldrig kan acceptera! Öppenheten inom det offentliga är viktig att slå vakt om. Öppen kritik och information om missförhållanden är tecken på att anställda verkligen bryr sig om verksamheten. Risken är stor att det leder till att en "tystnadens kultur" breder ut sig om man inte aktivt verkar för att uppmuntrar anställda att reagera mot sådant man tycker är fel och kritisera den egna arbetsgivaren, även i media om man anser att det är nödvändigt.

Från politikens sida är det viktigt att inte bara nöja sig med att vi har lagstadgad meddelarfrihet, existerar den inte i praktiken så är den ju ändå inget värd. Det är viktigt att alla anställda vågar och vill delta i den debatt som förs om verksamheten och hur den fungerar. Därför lämnade jag in en interpellation (skriftlig fråga) till kommunfullmäktige i april där jag efterfrågade vad man gör för att säkerställa detta i Nybro kommun.

Då det visade sig att man inte gjorde särskilt mycket alls så följde vi i maj upp med att Vänsterpartiet i Nybro la en motion till kommunfullmäktige där vi vill "att kommunledningen återkommer till fullmäktige med en plan med syfte att säkerställa att samtliga kommunanställda känner till, och vågar använda sig av, meddelarfriheten". Öppenheten måste ständigt vattnas för att inte dö ut och Vänsterpartiet hoppas nu att kommunen ska plocka fram vattenspridaren.

Politometern och , , , , , ,

07 augusti 2013

Vinster i välfärden blir en valfråga 2014

Friskolor plundras på miljonbelopp och vårdkapitalister är inblandade i ännu en skandal konstaterar Aftonbladets ledarskribenter. "Är det bara jag som tycker att friskolorna borde bli en valfråga" frågar sig Karin Pettersson. Frågan är enbart retorisk eftersom hon självklart är medveten om att Vänsterpartiet har lovat att just vinstintresset i välfärden kommer att bli en av våra viktigaste valfrågor.

Men det är såklart inte Vänsterpartiet hon riktar sin fråga till. Och, nej. Karin Pettersson är definitivt inte ensam om att tycka att friskolorna borde bli en valfråga. Undersökning efter undersökning visar på att en överväldigande majoritet av svenska folket är emot vinster i välfärden och många tycker att det är en viktig fråga.
Men efter att det blev nja till vinst i välfärden på s-kongressen och efter att vinstfesten i skolan kan fortsätta - nu med stöd av S och MP, så är det inte svårt att lista ut att det finns starka krafter, förutom Peter Wallenberg Jr, som gör allt för att frågan om vinster i välfärden INTE ska bli en valfråga.

Men jag lovar att det inte kommer att bli lätt för dem. Vänsterpartiet kommer driva på hårt fram till valet 2014 för att göra vinster i välfärden till en valfråga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

05 augusti 2013

Tvångsprivatiseringen av apoteken en fara för patientsäkerheten

När världens bästa apotek­system, som många kallade det svenska monopolet, omreglerades av den borgerliga alliansregeringen fanns tydliga mål. Genom de privata aktörernas inträde på den nya marknaden skulle något som var mycket bra bli bättre.

Verkligheten blev en annan.
Apotekens vinstkrav är en fara för patientsäkerheten konstaterar Farmaciförbundet i en debattartikel. Det är bara att konstatera att Göran Hägglunds och regeringens tvångsprivatisering av apoteksmarknaden har lett till exakt det fiasko som man förutsåg från många håll.

Farmaciförbundet lägger i sin debattartikel fram en rad förslag på nya regler och krav för att komma tillrätta med vissa av de konsekvenser som privatiseringarna fört med sig. Förslagen är säkert bra utifrån dagens situation och skulle säkert kunna komplettera Vänsterpartiets förslag till helt ny modell för apoteken.

Vänsterpartiet förslag innebär i korthet:
• Höj kvalitetskraven i all apoteksverksamhet, kräv snabb leverans av läkemedel för alla apotek och inför ett nationellt söksystem så att alla apotek kan informera om på vilket apotek rätt läkemedel finns.
• Låt staten återta ansvaret för all läkemedelsdistribution till öppenvårdsapotek så att tillgängligheten till läkemedel kan säkras.
• Inför ett bättre glesbygdsstöd och permanenta systemet med apoteksombud.
• Låt staten pressa läkemedelspriserna.
• Låt Apoteket AB växa och ge det tydligare samhällsuppdrag.
• Inför statlig och skärpt kontroll samt minimikrav på grundutbud, vad gäller försäljning av icke receptbelagda läkemedel i vanliga butiker.

Dessa förslag innebär att service, kvalitet och tillgänglighet över hela landet sätts i fokus. På sikt leder den dessutom till lägre läkemedelskostnader. Genom nya krav på apoteken löser vi problemen att läkemedel ofta saknas och att det är svårt att veta var de går att få tag i. Fast i längden så är givetvis det enda rimliga att man återreglerar hela apoteksmarknaden och bedriver denna viktiga samhällsfunktion i offentlig, demokratisk regi.

P.s. Redan för två år sedan konstaterades att privatiseringen av apoteken lett till såväl sämre arbetsmiljö som sämre patientsäkerhet.

Bloggat: Alliansfritt, Svensson, Röda Malmö, Röda Berget

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

03 augusti 2013

Glasögon till barn ingen omöjlighet - det handlar om politisk vilja

Politik handlar om prioriteringar. Att ge alla barn möjlighet att se bra är definitivt ingen omöjlighet – om den politiska viljan finns. Vänsterpartiet har den viljan och har sedan länge drivit frågan om att alla barn som behöver glasögon ska kunna få det utan kostnad. I vänsterpartiets budget har vi också avsatt pengar till gratis glasögon till alla barn upp till 16 år.

Hos Kristdemokraterna har viljan att subventionera glasögon för barn inte funnits. Tillsammans med den övriga högern har man konsekvent sagt nej till Vänsterpartiets förslag. Istället har man prioriterat att sänka skatterna för de rikaste och valt bort att ge alla barn samma möjligheter att se vad läraren skrivit på tavlan. Därmed stoppas barns utveckling, med högerideologin som grund. Det är nämligen vad det valet innebär.

Men sent ska syndaren vakna heter det ju. Därför är det glädjande att KD i Kalmar län nu tycks ha fått sitt parti att byta fot i frågan och faktiskt ta ställning för barnen. Med denna kovändning så ser vi fram emot att nästa gång som Vänsterpartiet åter igen motionerar om att glasögon för barn ska vara en rättighet som staten garanterar.

Då utgår vi ifrån att den kommer att gå igenom med stöd av KD. För visst är barnens väl och ve en betydligt viktigare prioritering än skattesänkningar för de rikaste?

Kaj Raving (VI)
Lennart Beijer (V)

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...