23 april 2013

Vem vågar tala med media?

Meddelarfrihet och meddelarskydd är två ytterst väsentliga grundlagsskyddade rättigheter. De är aktuella när anställda påtalar missförhållanden. Som anställd inom kommunen eller annan offentlig verksamhet, till skillnad från i privat verksamhet, är du med stöd av dessa rättigheter fri att tala med pressen och arbetsgivaren får inte efterforska vem som läckt ut uppgifter. Frågan är hur många som faktiskt vet vad dessa rättigheter innebär?

Syfte med dessa rättigheter är att offentligt anställda undvika ska kunna reagera när något är fel utan att oroa sig för att straffas. Men trots den här starka lagstiftningen har jag den senaste tiden träffat på flera anställda i Nybro kommun som inte skulle våga tala med medier, trots löfte om anonymitet. Faktum är att flera tycks vara rädda för att över huvud taget framföra något som skulle kunna liknas vid kritik mot arbetsgivare och chefer.

Många verkar rädda för att uppfattas som illojala eller besvärliga och obekväma, vilket naturligtvis är ett stort problem. Öppen kritik och information om missförhållanden är tecken på att anställda verkligen bryr sig om verksamheten. Det är viktigt att alla anställda vågar och vill delta i den debatt som förs om verksamheten och hur den fungerar. En fri och öppen diskussion främjar vår kommuns utveckling. Motsatsen, en "tystnadens kultur", hämmar all utveckling och är i längden förödande för verksamheten.

Öppenheten inom det offentliga är viktig att slå vakt om. Från politikens sida är det viktigt att inte bara nöja sig med att vi har lagstadgad meddelarfrihet. Existerar den inte i praktiken så är den ju ändå inget värd. Öppenheten måste ständigt vattnas för att inte dö ut. Med anledning av detta har jag skrivit en interpellation (skriftlig fråga) till kommunstyrelsens ordförande för att få svar på om man gör något för höja kunskapen meddelarfrihetens och meddelarskyddets existens och betydelse och i så fall vad.

Här följer interpellationen i sin helhet:
Att meddelarfrihet och meddelarskydd är viktiga demokratiska grundstenar i den offentliga verksamheten är det nog få som ifrågasätter. 2009 lämnade Vänsterpartiet in en motion om att man skulle utbilda såväl chefer som andra anställda i kommunen om vad meddelarfrihet och meddelarskydd innebär samt regelbundet informera kring detta.

Motionen ansågs besvarad, bland annat med hänvisning till att “alla verkar vara överens om att utbildning i meddelarfrihet och meddelarskydd måste vara obligatoriska för alla chefer och anställda i kommunen”, samt att en utbildning genomförts under april 2010.

Det är nu tre år sedan utbildningen genomfördes och tyvärr upplever jag att problem kvarstår på flera håll med en rädsla att rent generellt säga sin mening och kritisera sin arbetsgivare liksom även mer specifikt att tala med media i aldrig så okontroversiella frågor.

Detta finner jag oroande och om en “tystnadens kultur” tillåts sprida sig inom kommunen så är det förödande för utvecklingen. Istället ska vi självklart ha en känsla av att det är “högt i tak” och att man som anställd aldrig ska tveka att att reagera mot sådant man tycker är fel och kritisera den egna arbetsgivaren, även i media om man anser att det är nödvändigt.

Med bakgrund av detta undrar jag:

– Informeras medarbetare och chefer (och förtroendevalada) regelbundet om meddelarfrihetens och meddelarskyddets existens och betydelse? Om så är fallet, på vilket sätt?

– Har någon utbildning kring meddelarfrihet och meddelarskydd hållits efter 2010? Om så är fallet, vilka omfattades av utbildningen? Om inte, när planeras nästa?

– Utbildas kommunens chefer på olika nivåer i hur man skapar ett öppet och tillåtande klimat med ”högt i tak”?

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...