27 mars 2012

Sänkt arbetsgivaravgift för unga - dyr åtgärd som inte ger nya jobb

En av regeringens främsta åtgärder för att möta ungdomsarbetslösheten har varit att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar. Alltså att rea ut ungdomar till alla företag som har ungdomar anställda,  oavsett om de anställer någon ny eller inte. Redan för snart två år sen så visade Hotell- och Restaurangfacket och Handelsanställdas förbund att regeringens sänkning av arbetsgivaravgiften var ett katatstrofalt misslyckande. Om syftet var att skapa fler jobb vill säga, för Ronald McDonald skrattar ju hela vägen till banken.

 DN har nu också skärskådat reformen. Regeringen hävdade att den skulle ge 10 000 nya jobb till en kostnad av nästan 10 miljarder, eller nästan en miljon per jobb och år. Det är vansinnigt nog i sig, men i själva verket har reformen blivit ännu dyrare! Och som väntat så har åtgärden fortfarande inte lett till några nya jobb:
En kostsam och ineffektiv miljardreform som inte har skapat några mätbara jobb. Den slutsatsen kan man dra om den halverade arbets­givaravgiften för unga. Hotell- och restaurang­näringen har tjänat mest på reformen, visar exklusiva siffror som DN har tagit fram.
Svindyra jobb genom innefektiva åtgärder. Det är högerregeringens arbetsmarknadspolitik i ett nötskal det.

Uppdaterat: Ungdomsarbetslösheten ökar mest i högerstyrda kommuner.

Bloggat: Göran, Alliansfritt,

26 mars 2012

Kort rapport från kommunfullmäktige

Eftersom kvällens kommunfullmäktige var relativt kort så hinns det med en kort rapport från mötet redan ikväll. Det var över lag en ganska stillsam föreställning utan några egentliga ideologiska debatter - som vanligt. Dock med ett lysande undantag. Centern hade nämligen lämnat in en interpellation där man frågade om förutsättningarna för att utreda ett införande av privatisering av kommunens verksamhet genom LOV (lagen om valfrihet) nu hade ökat med den nya S/M-majoriteten.

Glädjande nog så var omsorgsnämndens ordförande Bertil Jonsson (S) mycket tydlig i att det det inte är aktuellt och uppfriskande nog så var han riktigt ideologisk i sin argumentation, vilket jag tycker hedrar honom. Det är dessvärre inte ofta idelogi lyfts fram från sossebänken. Christina Davidsson (C), som lämnat frågan, körde den vanliga borgerliga, "icke-ideologiska" stilen där hon argumenterade med "individens valfrihet", trots att hon var en av de som röstade emot just individens valfrihet för nästan exakt ett år sedan. Dessutom påpekade hon att regeringen troligen kommer att tvinga på kommunerna LOV om man inte går med på det frivilligt. Var nu "valfriheten" kommer in i det?

Lika tydlig kan man dessvärre inte säga att kommunalrådet Markus Lund (S) när det senare var dags för mig att, för tredje fullmäktige i rad, fråga honom om vi kan förvänta oss privatiseringar av något slag nu med nya S/M-majoriteten? För tredje gången i rad blev svaret i stil med "det förs inga såna diskussioner just nu". Just nu... Jag tolkar det som att det är läge att ställa den frågan vid varje kommunfullmäktige framöver.

Nåväl, innan den enkla frågan så var jag uppe om interpellationen om barnfattigdomen i Nybro som jag lämnade in i fredags. Den var också ställd till Markus Lund, men där gav han glädjande nog betydligt rakare besked och lovade att återkomma med svar till nästa fullmäktige och han lovade dessutom att frågan skulle tas med in i och ges stor tyngd i budgetarbetet. Dessa två frågor var de enda jag var uppe i under detta möte.
 
De stora frågorna på kvällens fullmäktige var annars att man skulle ta beslut om minskning/slopandet av flera nämnder. Det var beslut som vi i Vänsterpartiet reserverade oss emot eftersom det innebär en centralisering av makten, en begränsning i demokratin och minskade möjligheter till insyn och inflytande för de mindre partierna. Vi tycker att det är betydligt bättre att sänka arvodena i kommunen istället för att minska demokratin.
 
Anders Svensson var uppe och förde partiets talan i frågan liksom i frågan om att bolagisera VA-verksamheten. Alla utom vi var överens om bolagiseringen, trot att ingen kunnat visa på vad fördelarna egentligen ska vara. Dessutom ska kommunen tydligen investera 7,5 miljon innan bolagiseringen. Är det inför en fullständig privatisering kan man undra? Av svaren, eller icke-svaren, från Markus Lund att döma så är det inte uteslutet i alla fall.
 
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

Skriftlig fråga om barnfattigdomen i Nybro

"Vilka konkreta åtgärder är du beredd att vidta för att minska barnfattigomen i Nybro kommun?" Det är en av de frågor jag ställer i den skriftliga fråga (interpellation) som jag lämnat in till Kommunstyrelsens ordförande Markus Lund. Orsaken till att jag ställer frågan är givetvis att Rädda Barnens nya rapport visar att barnfattigdomen fortsätter att öka i Sverige.

Visserligen handlar barnfattigdomen i Sverige om att Reinfeldt prioriterar ökad barnfattigdom. Men så länge det finns barn som lever under fattiga förhållanden i Nybro (vilket det gör) så är det vår skyldighet som politiker i kommunen att göra vad vi kan för att mildra effekterna av regeringens politik. Därför har jag lämnat in följande interpellation som jag hoppas få ett snart svar på:

Enligt rädda Barnens senaste rapport så ökar barnfattigdomen åter i Sverige. Det är en skrämmande trend vi nu ser. Att växa upp under fattiga förhållanden begränsar barnens möjligheter till en god uppväxt och en ljus framtidssyn. Barnfattigdomen handlar inte om rätten till en ny Iphone eller dyra märkesjeans. Det handlar om barn som stängs ute från fotbollsträning för att skorna är för dyra, barn som inte kan följa med på skolresan eller ens äta sig mätta hemma. Barn som ständigt går med en klump av oro i magen för föräldrarnas ekonomi.

Barn som växer upp i fattigdom har betydligt sämre förutsättningar att lyckas i skolan och löper större risk att leva i ekonomisk och social utsatthet i vuxen ålder. De löper större risk för arbetslöshet och de får en sämre hälsa. För varje barn som tvingas växa upp under sådana förhållanden så innebär det ett misslyckande för samhället. Konkreta åtgärder för hur Nybro kommun ska kunna minska fattigdomen på både kort och lång sikt är en absolut nödvändighet!

Barnfattigdomens orsaker är flera. Det kan vara resultatet av föräldrar med låga inkomster eller att de lever på försörjningsstöd. Föräldrarna kan vara sjuka och utförsäkrade och så vidare. Det innebär att det inte alltid är enkelt för en kommun att minska barnfattigdomen även om det finns flera åtgärder man kan göra för att skapa bättre förutsättningar för att minska arbetslösheten och bättre möjligheter till egen försörjning.

Däremot kan kommunen arbeta för att minska fattigdomens konsekvenser för barnen och på så sätt mildra effekterna av regeringens politik. Det handlar om en likvärdig skola där de som har störst behov får mest resurser, ett tillgängligt fritidsliv, ett verkligt barnperspektiv i alla beslut och så vidare.

Med bakgrund av detta vill vi fråga ansvarigt kommunalråd:
- Har du någon uppfattning om hur många fattiga barn det finns i Nybro kommun idag?
- Vilka konkreta åtgärder är du beredd att vidta för att minska barnfattigomen i Nybro kommun?
- Vilka konkreta åtgärder är du beredd att vidta för att minska effekterna av barnfattigdomen i Nybro kommun?

För Vänsterpartiet i Nybro
Kaj Raving

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

25 mars 2012

Sjukförsäkringen går med överskott - sjuka betalar skattesänkningarna

Sjukförsäkringen går med överskott i år igen. Inbetalningar av sjukörsäkringsavgifter överstiger vida statens kostnader för sjukförsäkringen, som minskat med de hårdare reglerna för sjukersättningen. I år beräknas överskotten ge över 3 miljarder till statskassan - nästa år närapå tre gånger så mycket!

Det beror på regeringens utförsäkringsregler där man envetet håller fast vid en sjukförsäkring som kastar ut människor i otrygghet. Finansminister Borg skryter om statens goda finanser. Men han undviker att berätta vilka som bidrar till detta och att detta är en utav de prioriteringar som regeringen gör som ökar barnfattigdomen. Det är de sjuka som betalar regeringens skattesänkningar.

Media: DN1, AB1, Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

24 mars 2012

Reinfeldt prioriterar ökad barnfattigdom

Barnfattigdomen i Sverige ökar, det visar återigen Rädda Barnens rapport. 13 procent av alla barn i Sverige, en kvarts miljon, lever i fattigdom. Det är 28000 fler barn än i förra årets rapport.

Detta beror inte på någon slump och det är inte resultatet av någon global finanskris. Det är resultatet av den medvetet förda politik som högerregeringen inledde efter valet 2006. Det är en politik där välfärden raseras för att gynna de rikaste. Det är en politik där de fattigaste får betala priset. Det är en politik som ökar klyftorna i samhället.
Det finns också en grupp som alla säger sig värna men som kanske mer än andra kommer i kläm genom högerns klasspolitik. För när pappan blir sjuk eller mamman blir arbetslös och inte längre vet hur hyran ska kunna betalas nästa månad så är det inte bara de som drabbas, utan i högsta grad även barnen.

Barnen vars föräldrar måste förklara att nya glasögon är en omöjlighet, för att inte tala om semester. Barnen som ”inte vill” gå på klasskamratens kalas, därför att man inte har råd att ta med sig någon present. Barnen som ständigt går omkring med en klump i magen av oro för föräldrarnas ekonomi.

Som MUF-ordförande skrev Reinfeldt boken Det sovande folket. I denna skriver han bland annat följande: "Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning"

Men politik handlar om prioritering. Och högerregeringen, med Reinfeldt i spetsen, prioriterar konsekvent en politik som ökar barnfattigdomen!

Kaj Raving (V)

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

22 mars 2012

Låtsasliberalerna svek i riksdagen - röstade igenom datalagringsdirektivet

Igår stod riksdagen inför ett val. Ska man fortsätta bygga ett övervakningssamhälle på order av EU? Ett samhälle där alla medborgare står under ständig misstanke och därför måste övervakas, eller ska man välja att inte göra det? Man valde dessvärre det förra! Därför röstades datalagringsdirektivet igenom i riksdagen och de enda partier som röstade mot var Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Direktivet kommer nu att träda i kraft i Sverige den 1 maj i år, trots att det inte fyller något annat syfte än att massövervaka och kränka vanliga medborgarnas mänskliga rättigheter.
- Telekombranschen vill inte ha det, regeringen säger att det inte behövs, ansvarig EU-kommissionär medger att datalagringsdirektivet inte är bra. Då återstår frågan: Vad ska vi då ha masslagring av data till, säger Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet vill ha ett samhälle som präglas av trygghet och individens frihet, inte av ständig övervakning och brott mot mänskliga rättigheter. Sveket från riksdagens låtsasliberaler är stort!

Som väl är så ordnar Ung Vänster kurs i digitalt självförsvar.

Bloggat: Ledarbloggen, Nemokrati, Skriet från Alvmarken, Jens Holm, Jonas Sjöstedt, Ung Vänster,

Media: SvD1, 2, AB1, 2, 3DN1, 2, Ex1, 2, 3, Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

17 mars 2012

Överens med (C)hristina Davidsson

Det är inte ofta som jag och centerpartiets starke kvinna i Nybro, Christina Davidsson, är överens. Jag vågar till och med påstå att det är extremt sällsynt. Men när det gäller det nya S/M-förhållandet i Nybro-politiken så finns det faktiskt undantag som vi kan enas om. Insändaren som Davidsson hade inne i Barometern idag kunde jag definitivt ha skrivit under på.

För det råder knappast något tvivel om att när Markus Lundh (S) och Peter Lilja (M) vill ha "breda lösningar" och "samverkan" utan käbbel i politiken så är det i själva verket locket på för det politiska samtalet och demokratin som gäller. Eller som Davidsson skriver "Samverkan i Nybro framöver är när vi alla ställer upp på (S) och (M) politik".

Likriktning är definitivt ingenting som gynnar demokratin. Inte i Nybro och ingen annanstans heller. Markus Lundh (S) och Peter Lilja (M) må vilja lägga locket på, men jag lovar att fortsätta göra mitt bästa för att de inte ska kunna luta sig tillbaka i en bekväm resa mot maktfullkomligheten!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

15 mars 2012

Om det där med hedersvåld

Strax ska jag titta på Svt Debatt. Vanligtvis brukar jag undvika sån program, men ikväll ska jag göra ett undantag när Christina Höj Larsen, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, ska debattera Sverigedemokraternas senaste antimuslimska kampanj. Det handlar om en film som påstås handla om problematiken med hedersvåld men som i praktiken bara går ut på att utmåla muslimer som onda – som alltid alltså…

Att kvinnor, flickor och pojkar, i Sverige och andra länder utsätts för ett hedersrelaterat förtryck och våld är ett problem. Men problemet är kopplat till det strukturella, patriarkala könsförtrycket - inte kopplat till viss religion eller etnicitet. Syftet med förtrycket är alltid detsamma oavsett om det är en man född i Irak eller en man född i Sverige som slår - att flickor och kvinnor till varje pris ska underordnas männen och deras sexualitet kontrolleras.

Därför är det också genom att att arbeta för jämställdhet för alla som vi kan motverka mäns våld mot kvinnor - oavsett vilken grund våldet sägs ha. Inte genom att plocka billiga politiska poäng på utsatta kvinnor som lever med en man som inte kan skilja på rätt och fel för att få en orsak att utvisa muslimer. Könsförtryck måste motarbetas, likaså rasismen!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

13 mars 2012

Hälsa och ohälsa är en fråga om klass

Att hälsa och ohälsa är en fråga om klass är inget nytt. För de flesta är det självklart att med fattigdom följer ohälsa. Det behövs liksom inga staplar eller diagram för att förstå det. Fast det hindrade ju inte Richard Wilkinson och Kate Pickett att i boken Jämlikhetsanden visa detta med just staplar och diagram. Alla mår bättre av jämlikhet, så enkelt är det.

Givetvis så visar forskning att detsamma gäller även i Sverige. Sambandet mellan klass och hälsa är tydligt. När klyftorna i samhället ökar, så ökar också skillnaderna i hälsa och livslängd. Och klyftorna mellan fattiga och rika ökar i Sverige, det har högerregeringen säkerställt genom försämringar i A-kassan och försäkringskassan, tvångsarbete i fas 3 med mera.

Så självklart ökar även hälsoklyftorna. En kommission som Världshälsoorganisationen WHO tillsatte för att analysera sambandet mellan social ojämlikhet och ohälsa uppmanade världens länder att utrota orsakerna till den ojämlika hälsan. Sveriges regering har valt att, till skillnad från andra länder, göra - ingenting...
Eller, jo förresten. De har ju sett till så att de fattigaste blivit fattigare och de rikaste rikare och att klyftorna är de största i modern tid. Detta kryddat med en barnfattigdom som är den högsta sedan mätningarna påbörjades. De har helt enkelt sett till så att de fattigaste får betala för de rikas skattesänkningar – även med sin hälsa. DET har högerregeringen gjort!

Kaj Raving (V)

Lästips: Göran om ungdomsarbetslösheten och Ilse-Marie om sjukförsäkringen,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

08 mars 2012

Jämställdhet och psykiatri på internationella kvinnodagen

Idag hade Linda och jag en debattartikel inne i Västervikstidningen med anledning av internationella kvinnodagen där vi skriver bland annat:
Sedan borgarna kom till makten har inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökat. Samtidigt så är det kvinnorna som drabbats hårdast av de stora försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. Och i spåren av det har fattigdomen bland kvinnor ökat. Högerpolitiken har satt sina spår och jämställdheten drivits bakåt.
Artikeln hittar man också på distriktets hemsida. Även den rödgröna landstingsmajoriteten hade en debattartikel inne i Barometern idag, självklart på temat jämställd vård. En jämställd vård är en viktig patientsäkerhetsfråga där både män och kvinnor har allt att vinna på ökad jämställdhet. Självklart gäller det även inom den psykiatriska slutenvården, där jag och landstingsrådet Linda Fleetwood fick möjlighet att praktisera idag, fast på olika avdelningar.

För en industriarbetare som aldrig arbetat med något mjukare än en uppvärmd stålplåt så var det med lite blandade känslor som jag började dagen på avdelning 2 PIVA (psykiatriintensiven) i Kalmar klockan sju i morse. En trilskande stålplåt hanterar man med en slägga och hivar i värsta fall i skrotbaljan. Jag kan avslöja att på PIVA arbetar man på ett helt annat sätt - i det närmaste tvärtom kan man säga...

För vad som slog mig var det ödmjuka förhållningssättet där användandet av tvångsåtgärder ses lite som ett misslyckande som man försöker undvika in i det längsta. Istället är det fysisk och psykisk närvaro man jobbar hårt med, att finnas till hands och lyssna. Att det är ett vinnande koncept visas ju av utmärkelsen de fick just för att ha lyckats minska antalet tvångsåtgärder och, inte minst, av det goda omdöme som personalen fick av den patient jag träffade under eftermiddagen på en annan avdelning.

Det var en lugn dag så jag hann med att få en grundlig genomgång av avdelningens arbete även om det inte blev någon vidare möjlighet att delta i praktiken. Som väl var kanske. Men jag hann ändå få inblick i vissa bitar och fick svar på många av de frågor jag haft. Och så fick jag med mig en del nyttiga synpunkter på vägen dessutom. En nyttig förmiddag på alla sätt med andra ord.

Eftermiddagen, som jag tillbringade på avdelning 1, fortsatte i samma anda. Det handlar givetvis bara om ytliga glimtar av verksamheten som jag fick se, av en betydligt mer komplicerad verklighet. Men det var ju första praktiktillfället som är tänkt att följas av fler, så jag ser det som en nyttig början som ändå bidrog med en hel del aha-upplevelser.

Avslutningsvis så vill jag lyfta det samtal som jag nämnde tidigare och som avslutade dagen där personalen på såväl PIVA som avdelning 1 hyllades. Likaså sjukhusmaten... Visst finns det säkert mycket man behöver arbeta med inom psykiatrin, som på så många andra håll. Men med tanke på all skit som personalen inom psykiatrin fått ta i pressen så tycker att de förtjänar att höra när det finns något positivt att förmedla också.

Så ett stort tack för att jag fick komma idag och ett stort tack för allt det oerhört viktiga arbete ni genomför - varje dag!

Media: DN1, 2, 3AB1, 2, 3, 4, SvD1, 2,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

04 mars 2012

Regeringen i vårdbolagens ledband?

Att vårdbolag som Carema och Attendo har ett stort inflytande över regeringens politik är det väl knappast någon som har betvivlat. Och det är givetvis illa i sig. Men att ha VD:n för ett av de största riskkapitalbolagen inom vårdsektorn, Henrik Borelius (för övrigt bror till ex-ministern Maria Borelius (M)), som regeringens rådgivare i välfärdsfrågor - är inte det lite väl magstarkt ändå?

Det undrar vänsterpartiets Josefin Brink också och har därför ställt en skriftlig fråga till socialminister Göran Hägglund (KD) angående detta. Visserligen är det en mer eller mindre uttalad uppgift för Välfärdsutvecklingsrådet, som till största delen består av ledamöter från något vårdföretag eller liknande, att klia vårdbolag på ryggen och underlätta privatiseringen av vår gemensamma välfärd.

Att driva upp värdet på bolag som Attendo inför dess försäljning är kanske inte ett officiellt uppdrag, men när regeringens rådgivare i välfärdsfrågor förespråkar att kommunerna tvingas betala ut högre bidrag till privata vård- och omsorgsföretag så har regeringen en del del att bevisa om det inte ska bli allt för uppenbart att regeringen går i vårdföretagens ledband.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

01 mars 2012

Regeringen backar om sjukförsäkringen - men vad betyder det i praktiken?

Efter att under lång tid envetet hållit fast vid en sjukförsäkring som kastar ut människor i otrygghet och ignorerat de beslut som riksdagen fattat och som regeringen har att följa så backar nu regeringen för den rödgröna oppositionens press. Men frågan är vad det kommer att betyda i praktiken? Hela grunden i regeringens utförsäkringspolitik ligger ju fortfarande fast.

Sjukförsäkringen borde finnas till som ett skyddsnät för att alla ska kunna känna sig trygga med att tillvaron inte behöver krascha mer än vad som ändå sker vid sjukdom eller skada. Men istället för ett skyddsnät så har vi fått en ättestupa i form av en utförsäkringskedja med rigida kollektiva tidsgränser för hur länge du får vara sjuk.  
Detta luckras nu, till regeringens stora förtret, upp något efter att Vänsterpartiet tillsammans med S och MP krävt att man ska avskaffa prövningen av arbetsförmåga mot den reguljära arbetsmarknaden. Den prövningen har i praktiken inneburit att man prövas mot jobb som inte finns, på en låtsasarbetsmarknad med hittepå-jobb.

Regeringen tvingas alltså till slut (åter)inför begreppet ”normalt förekommande arbete” vid prövning av arbetsförmåga efter 180 dagars sjukskrivning. Vilket riksdagen alltså beslutat, inte bara vid ett, utan vid två tillfällen. Nu tror jag definitivt inte att man ska dra för stora växlar på detta.

Kalla mig gärna cynisk, men även om systemet blir betydligt mer rättssäkert än det nuvarande, så har jag inte särskilt stor förhoppning om regeringens goda intentioner kring att skapa ett system som är rättssäkert och inte sparkar på de som redan ligger. Men man får väl vara nöjd med att regeringen till slut åtminstone väljer att följa de regler de är satta att lyda antar jag...

Bloggat: Ilse-MarieJerkerPeter, Högberg, Martin, Leine, Johannes,

Media: AB1, 2, DN1, 2, 3, 4, 5, Ex1, SvD1, 2, 3, LO-tidn1, 2, SR1, 2, GP1,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...