29 februari 2012

Överklassen drar ifrån - klyftorna ökar

Bilden av ett samhälle där klyftorna inte bara ökar utan där hela samhället slits isär blir allt tydligare. Det tar nu ett helt arbetsliv för en industriarbetare att tjäna ihop lika mycket pengar som en toppdirektör tjänar under ett år. För en kommunalare tar det ännu längre tid. Enligt LO:s årliga rapport om maktelitens inkomster så ökade skillnaderna mellan 2009 och 2010 med nästan tre och en halv industriarbetarlöner. Den som har så det räcker och blir över har uppenbarligen inga problem att roffa åt sig mer.

För man kan ju lugnt påstå att maktelitens inkomster har återhämtat sig efter krisen. Och utvecklingen mot ökade klyftor mellan makteliten och arbetaren visar inga tecken på att brytas. Men så är det ju också den utveckling som eftersträvas av deras kompisar i den sittande regeringen. Medan arbetarklassens löner pressas nedåt och medan arbetarklassen straffas för att man oftare blir sjuk och/eller arbetslös så kliar regeringen den svenska överklassen på ryggen  LO-Bloggen:

Sverige är ett av de OECD-länder där ojämlikheten vuxit allra mest under 2000-talet och det är dessutom till stor del en följd av en noga uttänkt politik. Efter att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tog över har inkomstklyftorna medvetet vidgats i mycket snabb takt. I dessa herrars idévärld ger ökade klyftor ökade motiv för de fattiga att jobba mer och öka sina inkomster. Men resultatet av deras politik har blivit det rakt motsatta.
När man studerar SCB-statistiken blir bilden mycket tydlig. Allt fler låses fast i vanmakt och fattigdom och får det allt svårare att ta sig ur denna situation. Sedan 2006, när Reinfeldt och Borg tog över, har exempelvis långtidsarbetslösheten ökat med 143 procent enligt Arbetsförmedlingens senaste siffror. Detta är fullständigt förödande ur ett långsiktigt tillväxtperspektiv.
[...]
Att inkomstklyftorna och ojämlikheten nu ökar så snabbt i vårt land är alltså inte bara omoraliskt det är också irrationellt och riskabelt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta anser idag en växande grupp seriösa ekonomer. Tyvärr lär det nog dröja innan denna insikt sprider sig in till finansdepartementet och Anders Borg…
Bloggat: ToveGöran, Peter, Martin, Svensson,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

Varför ska man ha ett oppositionsråd som inte sitter i opposition?

Det nyligen öppet deklarerade S/M-förhållandet i Nybro har förändrat det politiska landskapet på flera plan. Det finns exempelvis inte ens formellt en samlad opposition längre. Vad ska man då ha ett oppositionsråd till i nuvarande politiska situation i Nybro?

Samarbetet innebär att den nya majoriteten innehar såväl kommunalrådsposten som oppositionsrådsposten. I och med att de två största politiska partierna har enats till majoritet så finns det nu en ytterst splittrad opposition kvar. Frågan är vems oppositionspolitik som moderaterna då tänker samordna genom sitt ”oppositionsråd”? Då är bättre att slopa den posten och lägga pengarna på att bevara Transtorpsskolan istället.

För varför ska man ha ett oppositionsråd som inte sitter i opposition? Det blir ju bara ett demokratiskt skämt! Normal praxis i Sveriges kommuner är att den politiska oppositionen får möjlighet till insyn i den kommunala verksamheten och på ett demokratiskt sätt får möjlighet att delta i beslutsprocessen. Den möjligheten försvinner nu i Nybro när oppositionsrådet inte längre företräder någon opposition.

De båda råden har nu gått ut i ett gemensamt brev där man bland annat talar om att man tänker avskaffa posterna som andre vice ordförande i Barn & Utbildningsnämnden och Omsorgsnämnden. Poster som idag innehas av Vänsterpartiet. Det är förvisso helt i sin ordning och något som vi själva har lagt en motion om. Samarbetet är inte längre aktuellt. Då har också posten som andre vice ordförande spelat ut sin roll.

Men detsamma gäller nu posten som oppositionsråd. Det finns inte längre någon samlad opposition att företräda. Oppositionsrådsposten har spelat ut sin roll och bör i konsekvensens namn avskaffas. Det är istället ett gyllene tillfälle för kommunen att spara in närmare 700 000 (lön + soc avgifter) om året. Det är pengar som gör bättre nytta genom att läggas på att bevara Transtorpskolan istället.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

28 februari 2012

En relevant fråga för Kalmar län

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården vård på lika villkor för hela befolkningen. Hur ska regeringen garantera en god sjukvård även i glesbygden? Den mycket relevanta frågan ställde Jonas Sjöstedt till socialministern Göran Hägglund (KD) igår. Inte minst är frågan relevant för Kalmar län, vilket Linda Fleetwood påpekar.

Genom sina skattesänkningar, sin privatiseringsiver och de urholkade statsbidragen så underminerar regeringen förutsättningarna för landsting som Kalmar läns att leva upp till hälso- och sjukvårdslagen. Såhär skriver Jonas i sin fråga:

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården vård på lika villkor för hela befolkningen. I stora delar av Glesbygdssverige är detta i praktiken svårt att klara. I Västerbotten har landstinget gjort neddragningar i akutsjukvården med bland annat indragningar av ambulansverksamheten i Åsele samt på vårdplatser och akutmottagningar i Dorotea och Sorsele. Det finns stor oro i berörda kommuner för försämrad akutvård med långa avstånd och allt längre väntetider vid akuta situationer.

Landstinget i Västerbotten har en ansträngd ekonomi och hela landstingssektorn står inför stora utmaningar de närmaste åren. Demografi och medicinteknisk utveckling gör att sjukvården hela tiden kostar mer.

Detta kombineras just nu med urholkade statsbidrag som ger landstingen ett minskat ekonomiskt utrymme. Dessutom drabbas de av höga kostnader för privata hälsocentraler som med hjälp av den fria etableringsrätten väljer att placera sig där befolkningstätheten är hög och tillgången på sjukvård redan är god.

Min fråga till socialministern är:
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att garantera en god sjukvård även i glesbygd och i Norrlands inland?

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

27 februari 2012

Motion med timing

Timingen med vår motion om att införa en central fond för att bevara landsbygsskolorna som vi lämnade in i fredags om som var uppe i dagens fullmäktige kunde onekligen varit sämre. Idag på morgonen var nämligen Lärarförbundet i Nybro ute och krävde precis samma sak.

Det övergripande syftet med motionen är det som framkommer i motionstexten nedan. Nämligen att Barn & Utbildningsnämnden (BUN) inte ska behöva belastas med vad som i praktiken är ett glesbygdsstöd. Små skolor är dyrare om man ser till kostnaden per elev. Som det ser ut idag så styrs en del av BUNs medel till landsbygdsskolorna för att kompensera för deras högre kostnader, vilket missgynnar skolorna och eleverna i tätorten.

Detta vill vi i Vänsterpartiet ändra på genom att införa en centralt förvaltad glesbygdsfond som kan täcka upp för de förutsättningar som landsbygdsskolorna har att rätta sig efter, med bland annat glest elevunderlag och andra kostnader. Då kommer kommunens glesbygdspolitik inte att belasta BUNs budget. Glesbygdspolitik är ett ansvar för hela kommunen och bör behandlas därefter också.

Hur denna glesbygdsform ska utformas måste givetvis utredas och att anta motionen innebär inte automatiskt att den totala potten till skolorna ökar. Men det blir tydligt vad som är skolans kostnader och vad som handlar om just glesbygdspolitik. Det innebär också att politikerna inte kan gömma sig bakom att landsbygdsskolornas bevarande är en budgetfråga för BUN.

Om motionen går igenom så skulle det ju inte längre innebära en högre kostnad för nämnden att behålla landsbygdsskolorna än någon annan skola. Istället blir det en fråga om glesbygdspolitik som berör hela kommunen och som är avgörande för kommunens framtid. Sen visar ny forskning förvisso att små skolor kan vara samhällsekonomiskt lönsamma även om det kortsiktigt innebär högre kostnader, men det är en annan fråga.

Om motionen går igenom, så tar politikerna också en tydlig ställning för att glesbygdsskolorna är viktiga att bevara, men man tar också ställning för att detta inte ska ske på bekostnad av barnen i de andra skolorna. Om motionen går igenom så tar man ansvar för alla kommunens elever, oavsett var de bor. Här följer motionen i sin helhet:

Motion om central fond för att bevara landsbygsskolorna

En landsbygdsskola är ofta av central betydelse för sin bygds utveckling och för möjligheten till en levande landsbygd. Nybro kommun har relativt många landsbygdsskolor, inte minst för att vi har sett att det är nödvändigt för att skapa möjlighet för barnfamiljer att leva och bo på landsbygden. Att behålla kommunens små skolor handlar om att bedriva en aktiv glesbygdspolitik och är ett medel för att uppnå visionen om 25 000 invånare 2030.

Små skolor är dyrare om man ser till kostnaden per elev. Som det ser ut idag så styrs en del av Barn & Utbildningsnämndens medel till landsbygdsskolorna för att kompensera för deras högre kostnader, vilket missgynnar skolorna och eleverna i tätorten. Vi tycker att skolresurserna ska fördelas lika i kommunen och att kommunens glesbygdspolitik inte ska belasta Barn & Utbildningsnämndens budget. Landsbygdsskolornas överlevnad inte skall ske på de större skolornas bekostnad.

Vi i Vänsterpartiet vill därför att det skapas ett resursfördelningssystem där landsbygdsskolorna kompenseras med centrala medel. Dessa medel skall kompensera för de förutsättningar som landsbygdsskolorna har att rätta sig efter, med bland annat glest elevunderlag och andra kostnader. Vi menar att frågan om landsbygdsskolornas bevarande inte är en budgetfråga för Barn & Utbildningsnämnden utan en fråga om glesbygdspolitik som berör hela kommunen och som är avgörande för kommunens framtid.

Kommunen bör därför också ta ett övergripande ansvar för detta.

Vi föreslår därför Kommunfullmäktige besluta:
- Att utreda hur en central landsbygsfond som kan kompensera för landsbygsskolornas högre kostnader skulle kunna utformas på bästa sätt
- Att därefter inrätta en sådan fond

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

21 februari 2012

Greklands ekonomi – en centerdröm?

Att kräva F-skattsedel av personer som i praktiken arbetar som vilken anställd som helst har blivit ytterligare ett sätt för arbetsköparna att runda LAS (lagen om anställningsskydd), slippa förhandla med facket och slippa försäkringar och sociala avgifter, som avtalspensionen till exempel. Dessutom slipper man jobbig facklig organisering, med påföljande krav på bättre löner och arbetsmiljö på arbetsplatsen. Passar det inte så köper man in en annan "egenföretagare".
Driftiga entreprenörer i Annie Lööfs anda!
I praktiken handlar det om tusentals anställda som blir företagare, inte för att de vill, utan för att de inte har annat val. Som i princip ställs utan någon av den skyddslagstiftning eller de avtal som finns på den svenska arbetsmarknaden, när de tvingas agera som inhyrda egenföretagare i stället för att vara anställda.

Det är alltså kort sagt ett utmärkt verktyg för att kringå arbetsrätten, dumpa löner och försvaga facket som högerregeringen skapade när man för några år sen gjorde det möjligt att bli företagare även om man bara arbetar för en enda uppdragsgivare.

Tro fan att centerns partiledare Anni Lööf är lycklig och säger
– Jag är glad över att nyföretagandet har ökat i Sverige.
Utvecklingen är ju som tagen ur centerpartiets nyliberala ABC-bok. Dessutom är det ju precis samma metod som Lööfs stora idol Margeret Thatcher använde för att slå sönder den brittiska fackföreningsrörelsen till oigenkännlighet.

Grekland har den överlägset största andelen "entreprenörer" i Europa, nästan en femtedel av arbetskraften är företagare. Inte för att de vill, utan ofta för att de måste. Är det måhända entreprenörstäta Grekland som står modell för centerpartiets småföretagarideal? För det har ju visat sig vara ett vinnande koncept för en stark ekonomi... eller?

Bloggat: Göran, Jinge, Samuel,

Media: Ex1, AB1, 2, 3DN1, 2, 3SvD1, 2, 3Svt1, LO-tidn1,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

Ett steg närmare sprutbyte i Kalmar län

Igår togs ytterligare ett steg närmare det sprutbytesprogram som landstinget tidigare tagit beslut om att man vill införa. Ansökan måste dock göras i samarbete med någon kommun och där har man nu kommit ett steg på vägen när Socialnämnden i Kalmar nu har beslutat att tillsammans med landstinget ansöka om ett sprututbytesprogram för missbrukare.

Det var bara en person som reserverade sig mot beslutet, Moderaten Måns Linge. Han förordar kanske samma paroll sin kollega i riksdagen, Jan R Andersson, nämligen att: Knarka ansvarsfullt - rök heroin istället för att injicera? Det förtäljer inte artiklarna i Östran och Barometern.

Men moralismens svallvågor har givetvis gått höga i kommentarsfälten: man uppmuntrar människor att knarka, är det gängse argumentet. Som om bristen på rena sprutor fått någon att låta bli att knarka. Eller som om ungdomar plötsligt skulle börja injicera droger bara för att de kan byta sprutorna...

Nä, ingen knarkar för att det finns tillgång till rena sprutor och brist på rena sprutor hindrar heller ingen från att knarka. Därmed inte sagt att ett sprutbytesprogram får någon att sluta med drogerna, men så är det inte heller syftet. Sprutbytesfrågan handlar nämligen inte om narkotikapolitik utan är en fråga om hälsa. Det är därför Socialstyrelsen, smittskyddsinstitutet, folkhälsoinstitutet och läkare förespråkar ett nationellt sprutbytesprogram . Med ett sprutbytesprogram kan man i bästa fall förhindra att livslånga eller dödande smittor sprids bland narkomaner.

Det kan rädda liv och förbättra livssituationen för en mängd människor, inte minst för den som tar sig ur sitt missbruk, vilket moralisterna i sin upprördhet bortser ifrån. Men man kan inte nochalera människors lidande, även om det råkar handla om narkomaner. Därför är det ett bra steg som togs i Socialnämnden i Kalmar igår!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

17 februari 2012

Tågkaos - ja, vi har sett det förr

Jaha, så var det dags igen. Snö har, uppenbarligen helt oväntat, fallit i Sverige. Lika oväntade är inte de påföljande tågförseningarna, tvärtom. Precis som förra vintern, och förrförra, så bli varje resa mellan Nybro och Stockholm ett lotteri med dåliga odds. Åtminstone om man har förväntat sig att komma fram i tid. Oddsen för att man får stå och frysa är däremot mycket goda.

Men varför är det då så här? Och måste det vara så? Jo, ett: det är borgarna som sitter i regeringen. Och två: det måste givetvis inte vara så att det blir tågkaos så fort det kommer snö om vintern, det ska den svenska järnvägen självklart klara av. Men privatiseringar kombinerat med bristande underhåll och brist på spår gör att konsekvenserna av minsta störning blir stora. Vilket vi ju har sett i många fall.

Det är ett politiskt val det handlar om, där regeringen med berått mod låtit bli att underhålla och bygga ut järnvägsnätet efter de behov som finns. Dessutom driver regeringen på en långtgående privatisering av alla delar av järnvägen. Resultatet blir att tusentals resenärer drabbas, företag lägger transporter på lastbil när man inte kan lita på järnvägen och Sverige tappar i konkurrenskraft. Kostnaderna räknas i miljarder!
Den svenska järnvägen tillhör Europas mest avreglerade och utvecklingen fortsätter, trots att erfarenheter från exempelvis Storbritannien borde avskräcka den värsta privatiseringsextremist. För i och med privatiseringarna kan man inte heller samordna de resurser som finns, utan det blir duttande här och där istället. Händer det något så vill ingen ta på sig ansvaret och innan något görs så måste det göras klart vem som ska stå för fiolerna.

Vänsterpartiet vill istället satsa på den gröna infrastrukturen. Detta gör vi genom att sätta stopp för dessa vansinniga privatiseringar och avregleringar. Vi vill råda bot på kaoset genom massiva satsningar på nya järnvägar och kraftigt höjda anslag till banunderhåll. Vi vill stödja den lokala spårtrafiken genom att bygga nya banor och rusta upp lågtrafikerade banor så att de kan användas i stället för att läggas ner. Vi vill också avskaffa statens avkastningskrav på SJ och sänka lönsamhetsmålet så att pengarna man får in kan gå till att förbättra tillgänglighet och service i stället.

Det är satsningar som vi inte har råd att låta bli om vi ska säkerställa Sveriges framtida konkurrenskraft. Dessutom skulle det ge 17 000 nya jobb! Så kan vi bygga framtidens järnväg i Sverige istället för att steg för steg närma oss en infrastrukturell u-landsnivå.

Kaj Raving (V)

Lästips: Ulla om att regeringen skickar en dyr nota till skattebetalarna, Göran om att höja pensionsåldern, Ett hjärta RÖTT om att även forskarna sågar alliansens politik,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

15 februari 2012

Facket i fokus i utrikespolitisk debatt

Fackliga rättigheter stod i fokus när Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde höll sitt anförande i dagens utrikespolitiska debatt i Riksdagen. Hans höjde rösten för fackliga rättigheter över hela världen.
2010 dödades 90 personer för att de engagerat sig fackligt. 2500 arresterades och långt fler förlorade sina jobb. I Burma, Saudi-Arabien och Förenade Arabemiraten är fackföreningar helt förbjudna. I Kina, Syrien och Vietnam tillåts endast statligt kontrollerade och lojala fackföreningar. I Eritrea, Vitryssland, och Malaysia är möjligheten att organisera sig fackligt starkt begränsat. I Zimbabwe, Guatemala och Filipinerna utsätts fackligt aktiva för omfattande förföljelser.
Trots hot, förföljelser, uppsägningar och svartlistning väljer tusentals människor att organisera sig fackligt. Man gör det, trots det pris man betalar, för att man vet att ingen ger löntagare deras rättigheter. Inga osynliga händer stoppar godtyckliga avskedanden, ingen naturlag förbättrar arbetsmiljön och ytterst få arbetsgivare höjer löntagarnas löner av ren välvilja. Det kräver gemensam organisering.
Jag har under min tid i partiet påtalat att Vänsterpartiet bör ha en betydligt tydligare profil och aktivare roll i fackliga frågor. Josefin Brink har gjort ett utmärkt jobb på området, men hon har varit relativt ensam. På kongressen togs dock en rad beslut i den riktning jag efterfrågat och de fackliga frågorna har verkligen uppvärderats i partiet. Och Hans anförande idag var ett lysande kvitto på det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Reinfeldt - en man av folket? Såhär ser partiledarnas löner ut


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

14 februari 2012

Hälsa är en klassfråga

Att hälsa och ohälsa är en fråga om klass är inget nytt. De flesta förstår det rent intuitivt eftersom det är så självklart att med fattigdom följer ohälsa. Det behövs liksom inga staplar eller diagram för att förstå det. Fast det hindrade ju inte Richard Wilkinson och Kate Pickett att med boken Jämlikhetsanden visa detta med just staplar och diagram. Alla mår bättre av jämlikhet, så enkelt är det.

Givetvis så gäller detsamma i Sverige, vilket Susanne Toivonen och Mikael Rostila, forskare vid Stockholms universitet, visar i en översikt av den forskning som finns på området i Sverige.
– När klyftorna i samhället ökar, så ökar också skillnaderna i hälsa och livslängd, säger Mikael Rostila, som är knuten till Chess, Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa.


Klyftorna mellan fattiga och rika ökar i Sverige och i sin bok så visar de båda forskarna att det har även hälsoklyftorna gjort. Sambandet mellan klass och hälsa är tydligt och en kommission som WHO tillsatte för att analysera sambandet mellan social ojämlikhet och ohälsa uppmanade världens länder att utrota orsakerna till den ojämlika hälsan. Regeringen har valt att göra - ingenting...

Eller, jo förresten. De har ju sett till så att klyftorna är de största i modern tid med en barnfattigdom som är den högsta sedan mätningarna påbörjades. Det har regeringen gjort! Bland annat...


Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

12 februari 2012

Sen rapport från partistyrelsemötet

Här kommer sent omsider en kort rapport från mitt första riktiga partistyrelsemöte som hölls på vackra Syninge kursgård. Min ambition är att jag ska göra det efter varje styrelsemöte. Helst lite närmare inpå givetvis men veckan har varit fylld med bland annat äldreomsorgskampanjande och ytterligare några dagar på Syninge. Nu ska jag försöka hinna med en kort rapport innan det bär av mot Skåne.

Fredag: Mötet började inte formellt förrän på lördag morgon men vi startade på fredagen för att hinna med lite utbildning. Vi är ju ett gäng nya i styrelsen som behöver komma in i styrelsearbetet. Fredagen inleddes dock med att alla fick presentera sig. Eller rättare sagt; intervjua någon annan utifrån några givna frågor, som musik man lyssnar på för att bli på gott humör, känd person man vill äta middag med osv, som man sedan presenterade svaren på.

Eftersom jag åkte tåg och det hade snöat så blev jag dock försenad och fick presentera mig själv. Men det funkade det också och jag tycker inte det var några problem att bli "en i gänget". På det hela taget så tycker jag att alla nya har tagit för sig och under mötets gång så var det aldrig tydligt vilka som var nya och vilka som var gamla i PS.

Resten av fredagen ägnades främst åt information kring partistyrelsens roll och den nya kansliorganisationen, som är en sammanslagning av riksdagskansliet och partikansliet. Nu är allt samlat i en organisation under partistyrelsens, med en samlad ekonomi och en gemensm ledning och styrning, där det är tänkt att partistyrelsens prioriteringar och beslut ska genomsyra arbetet i hela organisationen. Blir nog riktigt bra!

Lördag: Under lördagen inleddes som sagt det formella mötet. Förmiddagen ägnades främst åt diskussioner och genomförande av valen av partisekreterare och till VU. Det var över lag bra diskussioner även om det fanns rejäla åsiktsskillnader i styrelsen, framför allt kring partisekreterarrollen. Men skillnaderna ventilerades och nu har vi valt världens bästa VU med Aron Etzler som partisekreterare. Det kan bara bli bra med ett sånt supergäng!

Eftermiddagen fylldes av en kort uppföljning av kongressen och en diskussion kring aktuella politiska frågor. Det sistnämnda handlade mycket om Euro-pakten och den ekonomiska krisen. Det är en tragedi i många akter som är långtifrån över än. Men Jonas var oerhört duktig på att reda ut vad som händer. Det märks att det är hans hemmaplan.

Och på tal om hemmaplan så höll Ulla i lördagens utbildningspass som handlade om budgetmotionen och hur arbetet med den går till, samt vilka frågor vi kommer att lyfta. Det handlar främst om investeringar som ger fler jobb och bättre välfärd med investeringar i grön infrastruktur och ett generationsväxlingsprogram med satningar på 25 000 nya jobb inom välfärden istället för sänkt krogmoms. Full sysselsättning är det överordnade målet i den ekonomiska politiken.

Jag hann inte riktigt skriva klart innan jag åkte utan får försöka avsluta nu när jag har en liten stund på tåget. Men söndagen avslutningsvis vill jag minnas ägnades mest åt lite formellare ärenden utan något spännande att rapportera om. Över lag så tycker jag att även om det var en del skarpa åsiktsskillnader så var det bra diskussioner och jag tror och utgår ifrån att alla accepterar och arbetar utifrån de beslut som tagits i styrelsen.

Så det var en sporadisk rapport och jag har säkert missat någon punkt som kanske hade varit värd att redovisa. Min ambition är som sagt att jag efter nästa partistyrelsemöte ska kunna rapportera snabbare och förhoppningsvis lite utförligare.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

09 februari 2012

Snö i Sverige = tågförseningar

Jaha, så var det dags igen. Att resa från Nybro till Stockholm, och komma fram något sånär i tid, visar sig återigen vara en omöjlighet. För mindre än en vecka sedan så blev jag flera timmar sen till mitt första partistyrelsemöte. Nu sitter jag här på ett överfullt tåg och är ändå rätt nöjd med att jag hittills bara är en timme efter i schemat. Jag missar ju förvisso anslutningsbussen till Syning, så vad det blir i slutänden återstår ju fortfarande att se.

Tågkaos är alltså ordet för dagen, precis som det var runt årsskiftet förra året...
Men varför är det då så här? Och måste det vara så? Båda svaren är enkla: Varför? Jo, det är borgarna som sitter i regeringen och inte Vänsterpartiet. Och det det måste givetvis inte vara så att det blir tågkaos så fort det kommer snö om vintern. Det är ett politiskt val det handlar om där regeringen sett till så att järnvägsnätet inte har underhållits eller byggts ut som det borde och blir därför lätt överbelastat.

Dessutom driver regeringen på den långtgående privatiseringen av alla delar av järnvägen. Den svenska järnvägen tillhör europas mest avreglerade och utvecklingen fortsätter, trots att erfarenheter från exempelvis Storbitannien borde avskräcka den värsta privatiseringsextremist. För i och med privatiseringarna kan man inte heller samordna de resurser som finns, utan det blir duttande här och där istället. Händer det något så vill ingen ta på sig ansvaret och innan något görs så måste det göras klart vem som ska stå för fiolerna.

Privatiseringar kombinerat med bristande underhåll och brist på spår gör att konsekvenserna av minsta störning blir stora. Vilket vi ju har sett i många fall. Vänsterpartiet vill istället satsa på den gröna infrastrukturen. Det är satsningar som förutom att de är nödvändiga för att säkerställa Sveriges framtida konkurrenskraft dessutom skulle ge 17 000 nya jobb. 

Detta gör vi genom att sätta stopp för dessa vansinniga privatiseringar och avregleringar. Vi vill råda bot på kaoset genom massiva satsningar på nya järnvägar och kraftigt höjda anslag till banunderhåll. Vi vill stödja den lokala spårtrafiken genom att bygga nya banor och rusta upp lågtrafikerade banor så att de kan användas i stället för att läggas ner. Vi vill också avskaffa statens avkastningskrav på SJ och sänka lönsamhetsmålet så att pengarna man får in kan gå till att förbättra tillgänglighet och service i stället.

Så kan vi bygga ett konkurrenskraftigt Sverige istället för att steg för steg närma oss en infrastrukturell u-landsnivå.

Läs gärna Mikael Nybergs Det stora tågrånet för att få en bra bild av järnvägssverige av idag.
 
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

04 februari 2012

Världens bästa VU

Dag två på partistyrelsemötet är till ända och jag sitter på mitt rum på Syninge kursgård utanför Norrtälje. Efter att igår kommit flera timmar sent till mötet på grund av tågkaoset (det kom ju snö i vintersverige gubevars), så var det ändå idag allvaret började. Så dag ett är det kanske, eftersom mötet öppnades formellt idag. Skitsamma.

Den stora frågan idag var ju utan tvekan valen. Ett nytt VU skulle ju väljas, och inte minst en ny partisekreterare. Och precis som när det handlade om vem som skulle bli partiledare så var vi ju även denna gång i den förmånliga sits att vi egentligen inte kunde välja fel eftersom alla är så jäkla bra!

Följdaktligen så blev resultatet också alldeles strålande (vilket jag tillsammans med Ana Rubin kunde konstatera först av alla eftersom vi valdes till rösträknare). Ulla Andersson och Josefin valdes till förste respektive andre ordförande och med Aron Etzler som partisekreterare. Dessutom fick de sällskap av Rossana Dinamarca, Hans Linde och Mia Sydow Mölleby i VU. Förutom Jonas givetvis då. Ett riktigt supergäng!

Nu kör vi så det ryker!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...