Men som Ankarloo skriver i artikeln, och i sin bok Välfärdsmyter, så har detta "nödvändiga" scenario ingenting med någon verklig nödvändighet att göra:
Men, som jag visar i min bok, det finns faktiskt inga som helst bevis för ett framtida finansieringsproblem i den offentliga välfärden. Det är en seglivad myt, byggd på spekulationer – och ibland rena lögner – som saknar reell grund. Det alla vet är inte sant.Myten om ett framtida finansieringsproblem för välfärden är alltså inget annat än just en myt. Istället handlar det, precis som Ankarloo skriver, om politiska vägval. Det finns krafter som har allt att vinna på att skapa detta krismedvetande om välfärden, helt enkelt för att man eftersträvar de lösningar som ofta presenteras som nödvändiga, samtidigt som man försöker framställa sig själv som ansvarsfull. Men som Ankarloo skriver i artikeln:
[...]
Hela idén om en ökad försörjningsbörda bygger på ett logiskt felslut. Man försörjer inte människor med människor i en marknadsekonomi. Man försörjer utgifter med inkomster från produktion. Och även om utgifterna har ökat – så har inkomsterna ökat ännu mer. Bördan har således minskat. Och så kommer det förbli även i framtiden.
Att i det läget berömma regeringen för kontroll på de offentliga finanserna är som att berömma en anorektiker för kontroll på kalorierna. Det är inte ansvarsfullt – snarare perverst.Jag har skrivit om Ankarloo och hans bok Välfärdsmyter tidigare i inläggen Visst kan välfärden finansieras utan privatisering och avgifter och Vi behöver inte "ransonera välfärden" á la centern.
På Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om politik, regeringen, Daniel Ankarloo, välfärdsmyter, välfärd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar