03 april 2012

Folkpartiets politik leder till ökad barnfattigdom

Följande är ett svar till Björn Brändewall (FP), som reagerat på denna insändare.

Björn Brändewall (FP) upprörs över att jag påpekat att regeringens politik leder till ökad barnfattigdom. Jag tycker ändå att det hade varit mer klädsamt om Björn Brändewall istället hade upprörts av det faktum att hans eget parti är med och driver en politik som tvingar allt fler barn att växa upp i fattigdom. Vi skulle kunna diskutera om vi tycker att detta är ett problem eller inte. Jag ser det som ett stort problem, men Björn Brändewall väljer att börja ifrågasätta siffror.

Det finns flera sätt att mäta barnfattigdom, bland annat enligt siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, vilka jag syftade på. SCB har tidigare dessutom konstaterat att de ekonomiska klyftorna är de största sedan mätningarna började 1975. Så att dra slutsatsen att barnfattigdomen idag förmodligen är den högsta i modern tid är inte så vågat. Björn Brändewall hänvisar till Rädda Barnens siffror. Kurvorna ser olika ut, men gemensamt har de att de visar att barnfattigdomen ökar – är det inte det problemet vi borde diskutera?

Även Majblomman, Stadsmissionen, Svenska kyrkan och många andra välgörenhetsorganisationer har de senaste åren slagit larm och vittnar om hur framförallt barnen far illa av den ökande fattigdomen i Sverige. Det är säkert jobbigt för Björn Brändewall att höra att hans eget parti driver på den utvecklingen, det kan jag förstå. Men vi borde ändå diskutera vad vi gör åt detta, inte hur den exakta statistiska kurvan över barnfattigdomen ser ut.

Barnfattigdomen ökar nämligen inte av någon slump och det är inte resultatet av någon global finanskris. Det är resultatet av den politik som högerregeringen inledde efter valet 2006 och som slår extra hårt mot ensamstående föräldrar, sjuka och arbetslösa. Barnfattigdomen i Sverige handlar om politiska val, inget annat.
Vi i Vänsterpartiet vill se en handlingsplan för minskad barnfattigdom. Rätt till heltid, stärkta socialförsäkringar, höjt underhållsstöd och bostadsbidrag, läxläsning i skolan, förbud mot avgifter i skolan, gratis glasögon till alla barn och förbättringar för ensamstående föräldrar är några av de åtgärder vi vill se.

Högerregeringen, inklusive folkpartiet, har valt en politik för ökande barnfattigdom. En politik som innebär att en kvarts miljon barn idag tvingas växa upp i ekonomisk och social utsatthet, med betydligt sämre förutsättningar att lyckas i skolan, med större risk för arbetslöshet i vuxen ålder och med risk för en sämre hälsa än andra barn. Det är verkligheten idag och jag ser det som ett stort problem!

Det borde vara barnfattigdomen som upprör Björn Brändewall - inte att jag påpekar hur verkligheten ser ut!

Kaj Raving (V)

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

martin sa...

Dessa sifferifrågasättare bör väl börja med att ange hur många barn som växer upp i fattigdom som är ok. Skall vi snacka siffror, så snacka siffror då?! Hur många? Hur fattiga är acceptabelt för dig?

Jag vet vad det är för mig. 0 och så fort barnet upplever fattigdom är det oacceptabelt. För valde jag ett barn att vara fattigt, vem skulle jag välja? Kan jag använda en annan definition av fattig än barnets i sammanhanget?

Kaj Raving sa...

Klockrent Martin, de frågorna borde jag ha ställt. Det ska jag komma ihåg till en annan gång.

Och självklart är svaret 0! Eller, det är självklart för oss, och det borde vara självklart för alla. Men i praktiken visar regeringen upp något helt annat. Men varje barn som tvingas växa upp i fattigdom är ett misslyckande för samhället. På annat sätt kan jag aldrig se det.

martin sa...

Barn föds till vår värld med en självklar rättighet att tas om hand av den värld som mottar dem. De styr inte sina föräldrars välstånd, hur man från högerhåll än försöker skuldbelägga föräldrarna för deras situation, så finns ändå ingen ursäkt att låta barnet bli lidande.

"It takes a village!"

argfarfar sa...

Vad skall jag säga till mitt barnbarn som växer upp i barnfattigdom
likt en 1/3 av Malmös barn, om jag inte försöker bidra till en
förändring? Hur länge skall vi stillatigande följa denna utveckling?
Vi kan läsa om konsekvenserna av de ökande klyftorna varje dag i
tidningen. I princip alla stora samhällsproblem, som den ökade
gängkriminaliteten i eller olika former av utanförskap, segregation,
rasism, brist på jämställdhet, ökad fysisk och psykisk ohälsa,
skolelevernas försämrade resultat, åtminstone till en betydande del kan
förklaras just av de ökade klyftorna i samhället.
Vi måste våga säga ifrån och försöka skapa en opinion för ett
totalstopp av det som bidrar till ökade klyftor: nedskärningar i skola,
vård och omsorg, sänkningar av ingångslöner och ersättningsnivåer för
utsatta grupper! Samtidigt som vi på olika sätt måste skapa ett starkare
opinionstryck mot ytterliga höjningar av orimligt höga inkomster och
förmåner på de svagas bekostnad!
Men nu får det räcka! 3/4 av Sverige befolkning är emot denna utveckling. Dags att agera!
Gå med i Facebook gruppen:
http://www.facebook.com/groups/237795589652627/

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...