31 december 2011

Årskrönika 2011

Så, 2011 tickar de sista timmarna mot 2012 och jag kan konstatera att det har varit ett bra år. För min personliga del vill säga. För Sveriges del så har ju katastrofen Reinfelt fortsatt härja genom landet och likt en orkan lämnat spillror efter sig. Spillror i form av ett välfärdsbygge som trasats sönder och ersatts av riskkapitalbolagens profittänkande. Spillror i form av människor som straffas för att de blivit sjuka eller arbetslösa.

Men jag tänkte faktiskt vara lite personlig i den här årskrönikan, som jag lite ambitiöst vill kalla den. Även om jag mest kommer att göra ett par nedslag bland flera av de saker som jag känner har varit särskilt betydelsefulla under året som gått. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag är personlig på den här bloggen, men så här i årets sista skälvande timmar så kan man väl få göra ett undantag?

2011 har som sagt varit ett bra år där det hänt väldigt mycket positiva saker i mitt liv. Några små negativa saker också givetvis men det tänker jag bortse ifrån.

Det största som har hänt är tveklöst att jag tagit tjänstledigt från mitt jobb på Stålis för att istället jobba som politisk sekreterare åt vår landstingsgrupp. Det har varit fantastiskt utvecklande och roligt och landstingsgruppen är ett kul gäng att jobba med. Dessutom är det en förmån att få jobba så mycket ihop med en så intelligent, ambitiös och duktig person som vårt landstingsråd Linda Fleetwood faktiskt är även om hon döljer det bakom en lätt förvirrad fasad ibland (synd bara att hon inte kan påverka min lön ;-)).

Jag kan inte säga att jag saknar mitt jobb på Stålis så värst. Det var visserligen en skön ventil där man kunde koppla bort och bara gå på autopilot ibland. Det funkar inte att göra som politisk sekreterare... Men jag saknar definitivt inte att börja morgonskiftet vid 5! Dessutom så slås jag fortfarande av hur fantastisk det är att kunna gå hem från jobbet utan att axlarna värker! Det är en lyx!

Däremot så kan jag sakna mina jobbarkompisar. De var en värdefull del av den där ventilen, när man bara kunde snacka lite skit ibland. Många av dem har ju dessutom varit en del av större delen av mitt vuxna liv och jag har lite dåligt samvetet för att jag inte på nåt sätt följer min ambition att hälsa på regelbundet.

Dessutom saknar jag min identitet. Jag menar, jag är ju en industriarbetare, jag känner mig som en industriarbetare. Men när jag nu tittar på mina händer så är det akademiker-händer jag ser. Alltid rena, knappt några valkar. Och tunna har de blivit! Hur fan gick detta till? Ibland känner jag mig som Alice i underlandet, en industriarbetare på tillfälligt besök i en främmande värld. En värld där man enbart tvättar händerna efter att man varit på muggen.

Nåväl, denna nya värld har under året gett mig en mängd nya erfarenheter. Inte minst har det gett mig en ny syn på landstingsvärlden. Innan hade jag, som de flesta tror jag, en väldigt diffus bild av landstinget. Det handlade om sjukvård och var extremt trist, trodde jag. Och visst handlar det mycket om sjukvård, men det var definitivt en mer komplex och spännande värld än jag trodde. Det har varit tufft och utmanande att sätta sig in i allt och först nu känner jag att jag börjar få någon form av helhetsgrepp över situationen.

Men bortsett från allt annat så är det en oerhörd förmån att faktiskt få jobba med vad man tycker är allra roligast. Politik alltså, om nån nu undrade...

Tidigt i höstas fick jag så frågan om jag kunde tänka mig att bli nominerad till partistyrelsen. Efter några veckors betänketid så bestämde jag mig för att det var något jag verkligen ville. Så jag tackade ja. Det är ju ändå ett stort förtroende att bli tillfrågad och jag kände att jag nog skulle kunna bidra med något i partistyrelsen, även om jag knappast förväntade mig att det skulle komma längre än möjligen en nominering från distriktet.

Sen rullade det dock på. Till min överraskning så fick jag reda på att jag nominerats även av Kronobergsdistriktet. Dessutom kontaktades jag av några av de personer inom partiet som jag beundrar allra mest - som även de ville nominera mig. Snacka om att man tankades med positivitet! I det läget kändes det som om det inte spelade nån roll hur det gick på kongressen. Bara att ha fått detta förtroende var så häftigt i sig.

Men det är klart, det gjorde ju också att jag började tro att det faktiskt fanns en möjlighet att det skulle gå vägen. Jag väntade med spänning på att valberedningens förslag skulle offentliggöras och när det äntligen gjorde det så höll jag på att spricka av stolthet när det stod klart att man nominerade mig till en ordinarie plats i partistyrelsen. Att så många människor uppenbarligen tror att man kan göra något bra för partiet i framtiden kan man inte bli annat än stolt och glad över.

Nu hoppas jag så klart att även kongressobuden ska tro att jag har något bra att tillföra i partistyrelsen och jag hoppas att jag om så är fallet ska kunna leva upp till de förväntningar som andra och jag själv ställer på mig. Och skulle kongressen komma fram till att någon annan är mer lämpad så får jag väl försöka göra nytta någon annanstans. Trots allt så görs ju den mesta av nyttan i partiet på helt andra ställen än i partistyrelsen, eller hur?

Avslutningsvis: Bakom varje framgångsrik man står det en stark kvinna vill jag minnas att det finns ett ordstäv som lyder.

Det stämmer i vilket fall på mig. Inte för att jag är framgångsrik när det gäller pengar, status eller karriär förvisso. Men jag har definitivt en stark kvinna vid min sida som har varit det mest betydelsefulla för mig i 17 år nu. Min fru Jenny har alltid stöttat mig och har också, som väl är, sagt ifrån när jag har snöat in för mycket på jobb och politik och glömt bort att jag har en familj också (vilket jag har en tendens att göra).

Jag är oerhört tacksam att jag har henne och min son Alve och hur skull jag kunna känna mig annat än framgångsrik då? Så i den mån jag avger något nyårslöfte (vilket jag iofs inte gör) så blir det att fortsätta arbeta med mig själv och helt koppla bort arbeta och politik ibland till förmån för min familj. Särskilt nu när det förhoppningsvis blir ännu mer att göra för min del.

Gott Nytt År till er alla!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

26 december 2011

Lackar ur på könsstereotyperna

Ingen som handlat leksaker till julen har väl missat den strikta uppdelningen i pojk- och flickleksaker. Har man uppfattat det som har man nog också märkt att tjejer förväntas gilla dockor, spisar, gulliga hästar, smycken och prinsesskläder - allt i rosa. Killarna å andra sidan ska vara tuffa och coola och leka riddare, superhjältar eller andra "tuffa" saker.

Kanske är det för att det är provocerande utan tydliga könsroller som barnen tidigt, och på ett irriterande övertydlig sätt, måste fållas in i ett pojk- eller flickfack. Varför kan inte barnen få ses som individer istället för som könsstereotyper? Man kan lacka ur för mindre!

Uppdaterat: Läste precis att Lego gör sin "första hundraprocentiga satsning riktad mot tjejer". Rosa bitar att bygga skönhetssalonger av. Aaargh!!!

Så visst måste man bara älska den här underbara tjejen de som redan vid unga år genomskådar det falska i den här uppdelningen - och lackar ur rejält på det också =)




Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

25 december 2011

Facklig kamp ger bättre villkor - även i USA

Jag sänder så här i juletid ett stort grattis till arbetarna på Swedwoods fabrik i Danville, Virginia, USA. Där har nämligen det amerikanska facket IAMAW lyckats teckna ett kollektivavtal som ger dem bättre villkor, som längre semester och högre ingångslöner. Det var tidigare i höstas som man, efter tre års strid, vann rätten att förhandla om fackliga kollektivavtal på det Ikea-ägda bolaget.

Att ett företag är svensk-ägt är alltså ingen garanti för schyssta villkor, utan vill man som arbetare få bättre villkor så är det enbart facklig och politisk kamp som ger resultat. Avtalet är kanske inte så imponerande med svenska mått mätt, eller vad sägs om 17 dagars semester efter 11 anställningsår. Men med tanke på utgångsläget så innebär det en klar förbättring. Facklig kamp lönar sig:
Ingångslönen höjs från 8 dollar i timmen (ca 55 kronor) till 9,20 dollar (ca 63 kronor). Ett nytt lönesystem har införts och baseras på vilka arbetsuppgifter de anställda utför. Lönesystemet garanterar de flesta anställda en löneökning varje år, något som inte alls är självklart i USA.

De anställda kan också se fram emot mer ledighet. Istället för de fyra dagar semester som de anställda förfogar över i dag ger avtalet 12 dagar efter ett års anställning, 15 dagar efter 6 års anställning och 17 dagar efter 11 års anställning. Till detta läggs de nio helgdagar som finns redan i dag.

En fackligt förtroendevald kommer att finnas på varje avdelning och skift. Avtalet ska också begränsa antalet visstidsanställda. Fack och arbetsgivare bildar dessutom tre kommittéer för arbetsmiljö, underhåll och kompetensutveckling.
Detta säger en hel del om vad vi i sverige faktiskt kan förlora om högern får som man vill. Det är nämligen ingen naturlag som säger att vi har rätt till fem veckors semester, löneökningar varje år osv, vilket många tycks tro. Det är enbart resultatet av en lång facklig och politisk kamp, en kamp som måste vinnas på nytt hela tiden för att utvecklingen inte ska gå åt fel håll.

Lästips: Ilse-Marie om välgörenhet istället för välfärd, Göran om moderat verklighetsbild, Peter om att fackens jämställdhetspotter gett resultat,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

19 december 2011

Stolt och glad över nomineringen till partistyrelsen

För en stund sen fick jag reda på att valberedningen har nominerat mig som ordinarie ledamot i partistyrelsen. Det är givetvis en stor ära och även om kongressen skulle besluta något annat så är jag stolt och glad över att ha åtminstone blivit nominerad.

Skulle jag nu också bli vald av kongressen så är det en utmaning som jag lovar att ta mig an efter bästa förmåga. Förhoppningsvis kommer jag kunna bidra till att fackliga och arbetsrättsliga frågor lyfts lite högre på dagordningen i Sveriges bästa arbetarparti.

Men framförallt så vill jag tillsammans med alla andra vänsterpartister bygga ett starkare, mer välorganiserat Vänsterparti, som med gott självförtroende tar sig an uppgiften att skapa ett bättre, rättvisare Sverige.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

18 december 2011

Vinstintresset hör inte hemma i välfärden!

Den svenska välfärden blir allt mer privatiserad. Det är en utveckling som pågått även när socialdemokraterna styrt, men utvecklingen har accelererat kraftigt sen högerregeringen tog makten 2006. I spåren av dessa privatiseringar har ett nytt fenomen etablerat sig på den svenska "välfärdsmarknaden" - riskkapitalbolag.
Aftonbladet har nu en artikel om männen bakom dessa bolag. Männen som äger och profiterar på vår gemensamma välfärd. För möjligheterna att göra vinst på den svenska välfärden är mycket goda. Avkastningen för de som driver ett välfärdsföretag är dubbelt så hög jämfört med andra privata företag. Och vinsten garanteras med skattepengar.
”Omsättning 500 miljarder. Betalningssäkra kommuner, landsting och myndigheter. Hur mycket vill du växa?”
Våra skattepengar borde hanteras bättre än så. Och även om det kallas för riskkapitalbolag så innebär det ingen risk - för bolagen vill säga. För medborgarna däremot... ja, ingen har väl missat de senaste veckornas rapporter kring vad det kan innebär för våra äldre när vinstintresset styr verksamheten. Riskkapitalbolag som Carema väger kissblöjor och låter gamla människor dö i sin avföring med vinstintresset för ögonen.

När vinstintresset får vara vägledande och riskkapitalbolagen får leka affär med våra skattepengar, då reduceras vi alla till mätbara produktionsenheter på vilken massproducerande marknad som helst i ett samhälle där vi alla bara är kunder, inte medborgare. Ett samhälle där kissblöjor blivit värda sin vikt i guld i valfrihetens namn.

För oss i Vänsterpartiet handlar valfrihet om brukarmakt och makt över den egna vardagen, inte om vinstdrivande företags rätt att driva verksamhet med offentliga medel. För oss i Vänsterpartiet är patienten en människa med känslor och behov, inte en vara bland andra. Då räcker det inte med fler regleringar eller löften om att betala skatt i Sverige. För oss i Vänsterpartiet är god vård, skola och omsorg för alla ska vara en rättighet, inte en vara på en marknad.

Därför säger jag: vinstintresset hör inte hemma i välfärden!

Lästips: Göran rekommenderar läsning, Annarkia undrar om botten är nådd för socialdemokraterna och Arijan skriver om kampanjjournalistik.

16 december 2011

Ett sjukare samhälle när högern får styra

Snart höjer regeringen taket i högkostnadsskyddet. Kostnaderna för mediciner och vård ska höjas och de som drabbas mest är fattiga, gamla, sjuka och funktionsnedsatta. Risken är stor att ytterligare fler, redan utsatta, tvingas välja bort både vård och läkemedel. Vi får helt enkelt ett sjukare samhälle när högern får styra.

Kaj Raving (V)
Inget för den som är fattig och sjuk...
Media: Dagbladet, Vimmerby tidning,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

15 december 2011

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall...



Så lyder regeringen ständiga mantra när de vidriga effekterna av deras politik lyfts fram i ljuset. Man vägrar helt enkelt att se de otäcka konsekvenserna av den politik man de facto bedriver. Detta oavsett om det, som i detta fall, gäller deras utvisningspolitik eller om det gäller deras utförsäkringspolitik.

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall...

Regeringen Reinfeldt agerar som de tre aporna. Hör inte, ser inte, talar inte. Man vägrar att låtsas om att direktiven till myndigheterna ges av regeringen och att regeringen också har möjlighet att ändra dem. Om man vill. Men det vill man inte - utan fortsätter istället desperat upprepa sitt invanda mantra:

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall !


Media: AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Ex1, 2,
Bloggat: Annarkia, Olsson betalar, Fotolasse, Socialist och bajare,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 december 2011

Jonas Sjöstedt blev valberedningens val

Grattis Jonas Sjöstedt, som blev valberedningens val när man idag presenterade sitt förslag till ny partiordförande. Det är ett bra val. Ja, ett utmärkt val faktiskt. Givetvis, kan man också tillägga - eftersom vem man än hade valt så skulle det varit ett utmärkt val. Ett så fördelaktigt läge har nog inget annat parti någonsin upplevt.
Oavsett den slutliga utgången så har denna process och inte minst våra fyra kamraters fantastiska insats betytt oerhört mycket för vårt parti. Men valberedningen ska ha tack för sitt arbete så här långt och har helt rätt när man motiverar valet. Elise Norberg Pilhem, valberedningens sammankallande:
- Jonas är populär. Han åtnjuter stort stöd i partiet, men vi tror att han även har ett högt förtroende bland människor i allmänhet. Vi är övertygade om att han kan öka stödet för Vänsterpartiet hos fler.
Vänsterpartiets motgångar eller framgångar framöver beror knappast på en persons insatser, lika lite som en persons insatser avgjort partiets motgångar och framgångar hittills. Men självklart har partiledaren en betydande roll att spela och om han även blir kongressens val så kommer Jonas kommer att göra det bra. Ensam eller tillsammans med Ulla Andersson eller Rossana Dinamarca.

Med det sagt så måste jag ändå säga att jag tycker att det är tråkigt att Hans Linde nu har avsagt sig sin kandidatur.

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Homo Politicus, Tony Rosendahl, Linda Snecker, Rosas Blogg, Jonas Wikström,

Media: Svt, DN1, SvD1, 2, 3, AB1, 2, Ex1, Flamman,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

09 december 2011

Att höra vad man förväntar sig...

Att höra vad man förväntar sig eller att höra vad som faktiskt sägs - det är inte nödvändigtvis samma sak. Kanske bevisades den tesen under Barn & Utbildningsnämndens sammanträde i onsdags när frågan om Transtorpskolans nedläggning avgjordes?

För vad sades egentligen i beslutet? Vad jag hörde, eller åtminstone tror mig ha hört, på mötet var att en utredning skulle göras för hur organiseringen av de centrala skolorna skulle se ut, för att lägga ner Transtorpskolan från läsåret 2013/14, samt för att göra Paradisskolan till en F-9-skola. Eller som Barometern skriver:
Transtorpskolan kommer att läggas ned. Utredningen som ska göras ska bara tala om för kommunen hur det ska gå till.
Det var också det beslutet jag reserverade mig mot.

Men å andra sidan var det också ungefär vad jag förväntade mig att höra. Jag förväntade mig inget annat än ett nedläggningsbeslut. Så kanske var det därför jag hörde det. De närvarande föräldrarna har nämligen inte alls hört samma beslut. Tydligen så uppfattade de bara att en utredning skulle göras över organiseringen av de centrala skolorna och ingenting om någon nedläggning av Transtorpskolan.

Det förklarar onekligen att de reaktioner jag ändå hade förväntat mig helt uteblev. Och efter att ha samtalat med både Barometern och en representant från föräldraföreningen Treff så är jag inte längre så säker på vad som faktiskt sades. Uttalades det när beslutet skulle tas att det handlade om en utredning för att lägga ner skolan? Uppenbarligen inte så tydligt i vilket fall och jag skulle inte våga svära på det idag.

Jag har efter mötet fått se hur beslutet formuleras i protokollet och det stämde rätt väl med vad jag hörde. En utredning ska ge förslag kring hur skolorna i centralorten ska organiseras med syftet att lägga ner, eller "avveckla" som det skrivs, Transtorpskolan. Men vad som faktiskt sades... ja, det skulle jag gärna haft en ljudupptagning på.

Kanske hörde föräldrarna vad de hoppades höra, kanske hörde jag vad jag förväntade mig höra... Oavsett vilket så är beslutet som togs tragiskt.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , ,

07 december 2011

Rapport från Barn & Utbildningsnämndens möte

Här kommer en rapport från dagens möte med Barn & Utbildningsnämnden. Ett möte som med anledning av den stora frågan på dagordningen - besparingsförslagen - var extremt välbesökt. Syret tog snabbt slut, vilket märktes mot slutet. Givetvis var det framförallt nedläggningshoten över Transtorpskolan och högstadiet i Alsterbro som stod i fokus för intresset för åhörare och media.

Men innan vi diskuterade besparingarna så lyfte jag några andra relaterade frågor. Först frågan om att vuxenutbildningen ska flyttas tillbaka till Barn & Utbildningsnämnden från det kommunala bolaget Brunnen. Inte en ny vänsterfråga, det ska erkännas. Vuxenutbildningen är en lönsam affär för bolaget och används idag för att täcka upp bolagets förluster på andra områden. Dessutom finns stora samordningsvinster att hämta mellan vuxenutbildningen och gymnasiet.

Sammantaget pratar vi miljonbelopp som skulle kunna komma våra barn till del, det är jag övertygad om. Och hur det ser ut kommer jag att få besked om. Jag fick nämligen inte bara nämnden att ställa sig positiv till att återta vuxenutbildningen, även om det slutliga beslutet ligger på kommunstyrelsen. Jag fick också nämnden att besluta om att räkna på vad det skulle innebära i besparingar för skolans del så att åtminstone det finns svart på vitt inför kommunstyrelsens beslut.

Andra frågan är inte heller den ny. Vänsterpartiet har lyft frågan om att kommunen måste sätta ner foten i fråga om landsbygdsskolorna flera gånger utan att få gehör. Vill man dem kvar så borde kommunstyrelsen ta ett övergripande ansvar för dem. Vi menar att vi ska behålla landsbygdsskolorna, men att Barn & Utbildningsnämnen inte ska belastas med de extra kostnader som detta faktiskt innebär.

Istället borde nämnden kompenseras för detta genom en centralt placerad pott, tydligt definierad i budgeten, som en form av glesbygdsstöd. På så sätt skulle kommunen kunna visa tydligt, och förhoppningsvis en gång för alla, att man vill att landsbygden och dess skolor ska leva. Ordföranden Börje Slättman (s) tyckte inte att det var en fråga för nämnden utan för fullmäktige, vilket jag kan köpa. Förslaget fick bra respons, inte minst från åhörarna, och kommer att dyka upp som en motion framöver istället.

Efter detta var det dags för huvudnummret. Första besparingspunkten som skulle upp till beslut var Transtorpskolans vara eller icke vara. Då hade skolområdeschefen Daniel Hjertqvist just redovisat att även om det finns teoretiska möjligheter att flytta Transtorpeleverna till andra skolor. Men möjligheten är mest teoretisk och det skulle göra det svårt för nyinflyttade barn att få plats på skolorna. Knappast så lyckat för en kommun som har som vision att växa...

Nu hade sossar och moderater kommit överens om en "kompromisslösning", där man under ett år ville fortsätta utreda att eventuell göra Paradisskolan till en F-9 skola för att på så sätt möjliggöra en nedläggning av Transtorpskolan. Det är förvisso ett fall framåt, men jag anser fortfarande att man utreda hur man skulle kunna utveckla skolan och området istället för att lägga ner.

Som jag tidigare skrivit om så har visserligen fullmäktige, med undantag för Vänsterpartiet, beslutat att prioritera en renovering av ishallen före barnens och lärarnas arbetsmiljö. Men även fullmäktigebeslut kan ju ändras menade jag och reserverade mig mot det föreslagna utredningsuppdraget som ändå antogs med bred majoritet.

Därefter kom frågan om nedläggning av Alsterbro högstadium upp. Återigen var en S/M-uppgörelse redan klar med ett förslag om nedläggning. Jag yrkade avslag, liksom Martina Aronsson som ensam sosse, samt MP och centern, eftersom det är tveksamt om det överhuvud taget blir någon besparing. Risken är stor att så många barn flyttar till andra skolor att besparingen blir till en kostnad. Efter omröstning beslutades med siffrorna 8-5 dessvärre ändå att högstadiet ska läggas ner.

Jag reserverade mig emot beslutet tillsammans med övriga som yrkat avslag, men frågan ska ändå till kommunfullmäktige för slutligt avgörande. Centern yrkade nämligen att frågan skulle ses som en fråga av principiell art och de ska alltid avgöras där. Detta fick nämligen bättre gehör och den omröstningen vanns med de omvända siffrorna.

Därefter vill man ta övriga besparingar i en klump och låta förvaltningen avgöra hur besparingarna skulle göra. Jag vill dock undanta Introduktionsprogrammen, eftersom den besparingen drabbar de elever som redan har det svårt. Och även det är en besparing som snabbt kan visa sig bli en kostnad, vilket jag skrivit om tidigare. Jag blev dock återigen nedröstad av en stor majoritet och fick nöja mig med att reservera mig mot beslutet.

När så övriga besparingar skulle tas så presenterade centern vid sittande bord en egen lista som de ställde mot den som S/M enats om. Den röstades dock ner, denna gång med 8-4, eftersom jag lade ner min röst. Det fanns visserligen en del vettigt i centerförslaget men också en del som inte var vettigt och att ta ställning till det vid sittande bord är knappast rimligt. Dessutom så kvarstod ju Introduktionsprogrammet som besparing i båda listorna.

Allt detta kan ju verka något sånär enkelt, men jag, som fick det tvivelaktiga nöjet att justera protokollet, ska inte bara ha koll på alla yrkanden och omröstningar. Punkten kryddades nämligen också med en jävsfråga som jag fortfarande inte vet om den är riktigt utredd, trots alla ajourneringar. Det bli i alla fall till att läsa protokollet extra noggrant.

Nåja, när bara denna punkt var avklarad så blev resten av mötet mest en relativt snabb transportsträcka, även om jag hann med att lyfta upp frågan om nämndens arbetsmiljöansvar och att jag anser att nämndsledamötena bör utbildas i vad det innebär, förutom att frågan bör lyftas på varje nämndsmöte. Dessutom bör facken få komma och lyfta dessa frågor utifrån sin horisont. Får se om jag behöver ligga på i frågan.

Nu känns det i alla fall som om jag klarat av eldprovet i nämnden. Även om det finns mycket kvar att arbeta med så har jag svårt att se att det skulle kunna vara så mycket värre än att kastas rakt in i ett omfattande besparingsarbete. Men jag har lärt mycket i processen, inte minst genom att träffa såväl skolledning, lärare som fackförbund. Och det tänker jag fortsätta med.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

05 december 2011

Klyftorna ökar i högerns Sverige

Klyftorna ökar i snabb takt i Sverige, det rapporterar Riksdag & Departement. Den förda politiken av statsminister Reinfeldt (m) och hans regering ger mest till de som redan har mest samtidigt som de tar från de som redan har det sämst.

Under högerregeringen har den svenska överklassen belönats med slopad förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt med mera. Och följaktligen blivit allt rikare. Samtidigt har de fattigaste blivit allt fattigare i takt med att arbetarklassen straffas för att man oftare blir sjuk och/eller arbetslös.

Den moderatstyrda minoritetsregeringen skapar helt enkelt ett Sverige för de rika när klyftorna ökar i högerns Sverige.
Grafer som talar sitt tydliga språk: de rikaste blir rikare medan de fattigaste blir fattigare!
Bloggtips: Avtalsrörelsen kommenteras av Göran och LO-bloggen om LO:s avtalskrav. Linda skriver om den nya ätstödsenheten i Västervik och Jöran beskriver en verklighet som många politiker nog känner igen sig i.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

01 december 2011

Nästan alla tyckte ishallen var viktigare än barnen - men inte vänsterpartiet

Nästan alla partier var överens, säger kommunalrådet Markus Lund i inslaget nedan, om beslutet att prioritera kommunens ishall framför barnen. Ett beslut som togs av kommunfullmäktige i måndags. Nästan, men inte riktigt. Vänsterpartiet reserverade sig nämligen som enda parti mot den, i min mening, helt vansinniga prioriteringen.

Vi hade istället ett yrkande om att man skulle använda de pengarna till den sedan tidigare utlovade renoveringen av Transtorpskolan. En renovering som är nödvändig om man vill ha skolan kvar. Och det vill ju Vänsterpartiet, vilket jag skrivit om flera gånger tidigare:
Kommunfullmäktige prioriterade ishallen framför barnen
Studiebesöken stärkte min uppfattning
Transtorpskolan är viktigare än ishallen
Lägg inte ner Transtorpskolan!



Bloggtips: Göran om avtalsrörelsen, Annarkia om att regeringen vägrar följa riksdagens beslut och Linda om mindfullness.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...