28 september 2011

Stort sossesvek på gång i Nybro?

Har vi ett rejält sossesvek på gång i Nybro kommun i och med att Markus Lund återvinns på kommunalrådsposten efter Inger Rydbrink? Är det rättning höger och nyliberalt mys med centern som gäller för socialdemokraterna i Nybro kommun nu?

Tja, enligt Barometern-reportern som ringde mig tidigare idag och enligt P4 Kalmar så är det otvivelaktligen så att sossarna har spelat under täcket med oss, och inte minst sina väljare, ett tag nu. För till oss i Vänsterpartiet har man fortfarande inte krystat en stavelse om att man vill slopa det samarbetsavtal som jag och sosseordföranden Mikael Svanström, m.fl, har signerat.

Och ville man bryta samarbetet så vore det onekligen klädsamt om man yppat det för oss först, samarbetspartnern, innan det kom ut i media. Nu känns det mest som om de agerar som tonårskillen som är så rädd att tala om att han vill göra slut att han istället ändrar sin facebookstatus. Bara pateteiskt med andra ord...

Kanske är det så att sossarna letar efter ett samarbete som ligger närmre deras ideologiska riktning som den ser ut under Markus ledning. Det stora sveket blir då gentemot de S-väljare som med en röst på socialdemokraterna trodde att man skulle få ett något sånär rödfärgat styre av kommunen och istället får se "sitt" parti hamna i knät på det parti som håller den nylibarala fanan allra högst.

Men kanske är man i Nybro bara lite ivrig att följa den högersväng man driver på central nivå? Nåväl, om detta vet jag alltså ingenting ännu, men förhoppningsvis så vågar så småningom någon sosse ta bladet från munnen och ge oss och väljarna besked om ifall socialdemokratin i Nybro ska kliva på centerns nyliberala tåg eller inte...

Några sossebloggar som kan vara läsvärda i samanhanget är Görans Hwad vilja Socialdemokraterna med a-kassan?, samt Björns Waidelich kan hålla tRUTen om RUT!

Media: AB, DN1, 2Svt, DI1, 2, Ex1, 2,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , , ,

26 september 2011

Kvällens debatt i fullmäktige - utmanarrätt

Lite segt fullmäktige ikväll men den lilla debatt som fördes dominerades som vanligt av Vänsterpartiet. Själv var jag uppe i frågan om utmanarrätten, moderaternas senaste variant för att privatisera vår gemensamma välfärd, som ledde till att (V)i utmanade moderaterna. Jag beslöt mig inför mötet att framhålla att det är en ideologisk fråga det handlar om. Jag tror jag lyckades hyfsat, så här (ungefär) inledde jag i alla fall debatten:

Det finns de som hävdar att ideologin har en underordnad betydelse i kommunpolitiken. Frågan vi står med här, den så kallade utmanarrätten, visar med all önskvärd tydlighet att de har fel! Detta är nämligen en helt och hållet en fråga om ideologi, ingenting annat!

Och den ideologiska skiljelinjen går mellan oss som värnar ett gemensamt och demokratiskt ägande och de som anser att vinster i privata fickor är betydligt viktigare. Vänsterpartiet vill värna och utveckla vår gemensamma välfärd. Vi ser Nybro kommuns verksamheter som en samlad verksamhet där vi kan vinna mycket på samverkan och samarbete.

Detta slås sönder, eller försvåras, av privatiseringar. Högeralliansen vill sälja ut den kommunal verksamheten till lägsta bud. Genom deras så kallade ”utmanarrätt” kommer vinstdrivande företag eller organisationer att när som helst kunna kräva att få ta över ansvaret för driften av i princip all kommunal verksamhet.

Enligt en ny forskarrapport från SNS så finns inga belägg för att ändrade driftsformerna lett till vare sig högre effektivitet eller bättre kvalitet i välfärden och det enda resultat vi med säkerhet kan förutse med en utmanarrätt i Nybro är att det skulle kosta i form av ökad administration. Dessutom har den kortsiktighet, oro och ryckighet som riskerar att komma med utmanarrätten också ett pris, även om det knappast går att räkna på.

Utmanarrätten handlar inte om ett sätt att spara pengar eller öka kvalitén. Utmanarrätten handlar enbart om ytterligare ett försök från den nyliberala högern att överföra den offentliga makten till vinstdrivande företag. Företag vars främsta skyldighet ligger hos sina aktieägare, snarare än hos sina uppdragsgivare, det vill säga folket.

Det handlar alltså om en ideologisk fråga där utmanarrätten är ytterligare ett steg i den systemskiftespolitik som alliansen driver på alla plan. Så även i Nybro kommun! Men här möter nyliberalismen som väl är på motstånd och jag yrkar givetvis bifall till kommunstyrelsens förslag att avslå motionen.

Lästips: Peter om jämställd forskning, Göran om regeringens julklapp till krogägarna och Ilse-Marie om regeringens storsatsning - på ökade klyftor...

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

25 september 2011

En recention av Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik

Så, äntligen har jag avslutat Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik av Pelle Strindlund och Stellan Vinthagen som jag har fått förmånen att recencera. Att den har tagit tid att läsa har inte ett dugg med boken i sig att göra. Tvärtom så är den väldigt lättläst och är indelad i korta kapitel och avsnitt - precis som jag gärna ser att det är. Bristen ligger snarare i att orka läsa nånting annat än serier när jag känner att jag har tid att läsa.

Nåväl, jag får väl ändå börja med att klargöra att jag inte är opartisk på nåt sätt. I den mån jag har någon idol så måste Pelle Strindlund vara den som främst aspirerar på posten. Han har imponerat djupt på mig med sitt konsekventa arbete för djurrätt och rättvisa, även om jag aldrig har träffat honom. Hans bok Jordens herrar, om sambandet mellan den kanske värsta formen av förtryck mot människliga djur, slaveriet, och det förtryck av andra djurarter som pågår än idag, har jag ju redan utsett till årets bok.

Dessutom är jag redan rätt såld på tanken på civil olydnad som en bra, och rätt använt, effektiv metod att komplettera annat politiskt arbete med. Jag redan är övertygad om att det är nödvändigt att man ibland bryter mot vissa lagar och regler för att utveckla demokratin, vilket också är en tes som drivs i Motståndets väg.

Med det sagt så kan man konstatera att boken har två syften. Dels så är det är det en propagandaskrift över varför civil olydnad, givetvis icke-våldsligt, är så bra och bör användas oftare i politiskt syfte. Dels så är det en utförlig handbok för de som faktiskt vill använda sig av civil olydnad.

Både Pelle och Stellan har stor egen erfarenhet av att praktisera civil olydnad. I boken försöker de avdramatisera allt vad det medför i form av konsekvenser i det privata för den enskilde aktivisten, de eventuella fängelsevistelsernas negativa och positiva sidor och annat som aktionen kan medföra och som aktivister kan behöva förberedas mentalt inför. Man gör det på ett mycket personligt och intimt sätt genom att dela med sig av sina egna dagboksanteckningar och väver in det i bokens alla delar.

Man gör i bokens första del en grundlig genomgång av civil olydnad som begrepp, dess historia, dess praktiska utförande och konsekvenser på ett mer teoretiskt plan, tillsammans med många konkreta exempel där civil olydnad varit framgångsrikt. Sen, i bokens andra hälft så fokuserar man mest på hur-frågor: hur kan man organisera sig, vilka metoder kan man använda, hur ska man gå tillväga - ja, hur gör man om man vill gå från tanke till handling helt enkelt. Invävt i dessa delar finns alltså Pelles och Stellans personliga erfarenheter.

De har vinnlagt sig om att inte vara invecklade eller svåra i de diskussioner som förs. Trots att boken är en så tydlig uppmaning och konkret handbok så känns det resonerande tilltalet från Jordens herrar igen. Pelle och Stellan skriver ingen på näsan, utan ibland känns det i det närmaste som det förs ett samtal - ofta med glimten i ögat.

Därför vill jag påstå att boken är svår att inte ta till sig och alldeles oavsett vad man anser om civilt motstånd och icke-våld som politisk strategi så är Motståndets väg en mycket intressant och läsvärd bok.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

24 september 2011

Inhyrda vill inte kalla sig slavar

Slav, daglönare, villkorslös...
På väg till Malmö för en facklig-politisk konferens så får jag återigen bekräftat att inhyrningsfrågan är en av de absolut viktigaste fackliga frågorna vi har framför oss. Via Löntagarbloggen kom jag till Bemanningsföretagens kampanjsida Vi Kallar Oss. Man har uppenbarligen insett att bemanningsbranschens anseende är genuint skamfilat och i sann PR-anda vill man ändra på detta genom en skojig kampanj.

Men givetvis så vill man inte ändra på själva det faktum att många människor används för att pressa löner och villkor på arbetsplatserna. Genom bemanningsföretagen ska arbetsplatserna bli tystare och man ser till så att de anställda inte blir för sturska och ställer för höga krav. Det är en rent ideologisk fråga alltså, vilket inte minst bekräftas av SvD:s ledarblogg.

För de inhyrda är oftast lätt utbytbara och det är ju själva poängen eftersom inhyrningsfrågan handlar om makten över arbetarnas villkor och arbetsförhållanden. Det är ju därför andelen inhyrd personal ökar i förhållande till tillsvidareanställd personal. De inhyrda fungerar då, genom en ständig påminnelse om att de anställda är lätt utbytbara, som forna tiders daglönare. Och makten förskjuts till arbetsköparnas favör.

Som en sund reaktion till Bemanningsföretagens skamlösa försök till vitmålning så har en alternativ Facebooksida skapats och en "nätstrid" har blossat upp. Just daglönare ligger för övrigt på en andra plats på den mer verklighetsanpassade sidan över vad inhyrda vill kalla sig. Etta ligger ”slav”!

För cirka tjugo år sedan släpptes bemanningsföretagen fria på marknaden utan att lagen anpassades därefter. Facken har till stor del resignerat och inriktar sig i princip enbart på skadereglering. Eller för att uttrycka det annorlunda: man försöker backa så långsamt som möjligt mot väggen man har bakom sig…

Enbart Vänsterpartiet har tydligt satt ner foten och gett tydliga besked om att det är en lagändring som krävs för att komma till rätta med de problem som detta medfört för den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsfrågan är ett otyg, oavsett vad man väljer att kalla det. Inhyrda vill inte kalla sig slavar - de vill ha en trygg anställning - därför måste otyget stoppas!

Bloggat: Läs alltid lika lysande Frances
 
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

23 september 2011

Exit Maud och Ölands djurpark som drömarbetsplats

Jaha, så var det då exit Maud då. Jag kan inte säga att jag kommer att sakna henne, även om hon måste ha varit oppositionens effektivaste valarbetare med sin mångfald av uttalanden...

Men man måste erkänna att hon förändrat bilden av centern. Partiet har under hennes ledning gått från att vara ett mitten-folkrörelseparti till att bilda en högerregerings yttersta höger med stureplan-brats som kärntrupp. Och den utvecklingen lär säkerligen fortsätta nu när Annie Lööf, vars idol är diktator-kramaren och fackföreningskrossaren Margeret Thatcher, tar över.
"CUF tror att du vet hur mycket du vill jobba, vilken lön du bör ha och hur mycket semester du vill ta ut. Det är bara du, tillsammans med din arbetsgivare, som ska bestämma över din anställning." För CUF finns inga skitjobb!
Får Annie Lööf bara tillräckligt med inflytande så får vi garanterat se fler drömarbetsplatser á la CUF. Arbetsplatser av Ölands djurparks kaliber (dit jag för övrigt vägrat åka under många år, det är inte första gången jag hör liknande uppgifter), med härliga flexibilitet hos personalen där de får möjlighet att göra upp om sina arbetsförhållanden utan att facket lägger sig i och ställer till med reglerad arbetstid, avtalsenliga löner och annat elände.

Bloggat: Homo Politicus, Joakim Hörsing, Lasses blogg, Martin Moberg, Annarkia,

Media: AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8Ex1, 2, 3Bar1, 2, 3, 4, 5, 6,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

12 september 2011

90 år med medborgerliga rättigheter

Idag är det precis 90 år sedan det första demokratiska valet hölls i Sverige. Den 12 september 1921 infördes äntligen allmän och lika rösträtt, mer än trettio år efter det att den första motionen om lika politiska rättigheter för kvinnor och män lagts i riksdagen år 1884. Med det så intar Sverige en föga hedrande sistaplats i Norden med att få den kvinnliga rösträtten genomförd. 15 år efter Finland, nio år efter Norge och sju år efter Danmark/Island.

Men trots långvarigt och hårt motstånd från högerpartiet - nuvarande Moderaterna - så genomdrevs alltså slutligen lika medborgerliga rättigheter för män och kvinnor. Inte bara rösträtten genomfördes, utan gifta kvinnor blev nu myndiga och kvinnor blev valbara till riksdagen. Kvinnor blev medborgare med samma politiska rättigheter som män.

Idag är det 90 år sedan. Måhända dags för de som ville stoppa det att be om ursäkt, skämmas och ta avstånd från hela sin historia? Eller, Moderaterna?

Bloggat: Nicke,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Så genomdrivs högerpolitiken - i Nybro och på andra håll

I Bokslut Reinfeldt beskriver Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen hur högerregeringen snabbt och effektivt undergräver vår gemensamma välfärd samtidigt som man hela tiden säger sig värna om. Trots att det är ett systemskifte som genomförts, och genomförs, där man varit inriktad på att steg för steg rasera den svenska välfärdsmodellen, så har retoriken varit den rakt motsatta.

Men Fredrik Reinfeldt som i Det sovande folket menade att välfärdsstaten är en sjukdom som gör svenska folket ”mentalt handikappade” har trots den förändrade retoriken inte förändrat något, förutom taktiken. Nu är det inte längre direktangrepp på den välfärd som en förkrossande majoritet av svenska folket står bakom som gäller.

Nej, nu ska istället de välfärdstjänster som utförs av kommuner och landsting långsamt försämras. Och även de lokalpolitiker som försvarar välfärden "tvingas" delta i nedmonteringen av den. Detta genom att stadigt tvingas sänka ambitionerna om en väl utbyggd välfärd för alla i takt med att högerregeringen både direkt och indirekt stryper kommunernas ekonomi.

Sänkta skatter och en massarbetslöshet som bitit sig fast har lett till att skatteintäkterna under det senaste åren försämrats kraftigt. Dessutom har högerregeringen konsekvent vägrat räkna upp statsbidragen (med undantag för ett tillfälligt tillskott under valåret förstås) till kommunerna vilket i praktiken betyder att de sänkts, eftersom priserna i omvärlden knappast sänkts. Men kommuner som Nybro har knappst någon lågkonjunktur i sin verksamheter även om mångmiljonbelopp försvunnit.

Det föds exempelvis fler barn. Vilket givetvis är roligt, men som också ställer krav på utbyggnad av barnomsorgen. Liksom i nästan hela länet så har vi också en allt äldre befolkning som knappast har mindre behov av omsorg bara för att staten skjuter till mindre pengar. Räddningstjänsten kan inte låta bli att rycka ut på grund av dålig ekonomi. Dessutom ska givetvis eleverna ha en bra skola att gå till även om de bor på landsbygden och kostnaden för att driva småskolorna i kommunen är hög.

Den moderata statsminister som menar att välfärden gör svenska folket ”mentalt handikappade", har alltså sett till så att Nybro kommun, liksom så många andra kommuner och landsting, står inför stora besparingar som kommer att slå hårt mot välfärden. Åtminstone om man vill hålla sig till balanskravet och undvika skattehöjningar (kommunalskattehöjningar är för övrigt ett, till skillnad progressiv statliga skatt, fördelningspolitiskt dåligt alternativ, men tyvärr så kan det ibland vara det minst dåliga).

Därpå kommer det moderata oppositionsrådet i Nybro, Peter Lilja, och menar att man måste prioritera i välfärden. "Det handlar om att prioritera den lagstadgade verksamheten", menar han, en variant av borgarnas standardtes "prioritera kärnverksamheterna". Och givetvis kan det låta sympatiskt. Prioritera måste man ju alltid göra och det är väl klart att den lagstadgade verksamheten, kärnverksamheterna, måste gå först. Fast vad betyder det egentligen?

Tja, redan idag går uppåt 90 procent av kommunernas kostnader till vård, skola och omsorg. Mycket av dessa verksamheter regleras i lag som säger att kommunerna ska upprätthålla en viss servicenivå. När regeringen drar ner på resurserna till kommunerna så tvingar man dem dels att bli lagbrytare, eftersom man inte klarar av att upprätthålla de alltfler lagreglerade uppgifter som staten ålägger kommunerna.
 
En väl utbyggd välfärd minskar klassklyftorna. Men i ett borgerligt Sverige ska ju skatten sänkas för de rikaste och välfärden försämras för de som har det sämst. Så dessutom innebär det alltså att kommunerna tvingas "prioritera kärnverksamheterna", ivrigt påhejade av lokala borgerliga politiker som med användandet av språkligt nyskapande glatt vill verkställa regeringens ambition att dra ner på en väl utbyggd välfärd för alla.

Att välfärd och minskade klassklyftor inte är något som uppskattas av moderaterna är väl knappast så oväntat, däremot så uppskattas det av en majoritet av svenska folket. Men genom att regeringen dränerar välfärden på pengar, så kan Peter Lilja och de andra borgarna på lokal nivå se på och klappa händerna när rikspolitiken får genomslag och välfärden monteras ner oavsett vad kommunens invånare tycker om det.


Även Göran har bloggat Om att dölja sanningen. Har världen blivit säkrare efter 11 september 2001? undrar Micke.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

07 september 2011

Privatisering bra - fast enbart för aktieägarna

Hur påverkar privatiseringarna i Sverige välfärden förutom att en stor del av våra gemensamma skattepengar nu går till privata vinster? En ny forskarrapport från kring följderna av de senaste 20 årens privatiseringspolitik visar att privatisering och konkurrensutsättning inom välfärden inte ger några fördelar alls.

Om man nu inte råkar vara en av de som gör stora pengar på vår gemensamma välfärd förstås. Det är därför som vinster definitivt inte hör hemma i välfärden.

Media: AB1, HD, SVT, SvD1, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

04 september 2011

Behåll kravet på utträde ur EU!

I helgen har Vänsterpartiet genomfört en konferens om EU. I praktiken var det väl en konferens kring om vi skulle ha kvar kravet på utträde och i så fall vilken vikt kravet om ett utträde ur EU ska ha. Nu var jag inte med, så jag vet inte hur diskussionerna gick och vad slutresultatet faktiskt blev, men man antog i alla fall ett bra uttalande om Eurons kris.

För min personliga del så är det glasklart att kravet på utträde ska finnas kvar. Ingenting i EU:s utveckling har övertygat mig om att något skulle ha förändrats till det bättre - tvärtom! Alla farhågor som Nej-sidan målade upp har i princip besannat; den nyliberala politiken överordnas, om inte allt, så det allra mesta och arbetsrätt, välfärd och sociala villkor har konsekvent pressats tillbaks.

Dessvärre så föreslog programkommisionen som jobbat med förslaget till en ny text i partiprogrammet, att utträdeskravet luckras upp och tonas ner. Dock med den reservationen att utträdeskravet kan bli aktuellt igen om "EU:s destruktiva utveckling förvärras". För mig känns det ungefär som att vi skulle säga att "kravet på en ny regering kan bli aktuellt igen om Sveriges detruktiva utveckling förvärras".

Att tro att EU skulle kunna förändras i socialistisk riktning är enbart naivt. Nyliberalismen och marknadsfundamentalismen är liksom bristerna i demokratin är inskriven i grundlagen och utgör själva fundamentet på hela unionen. Därför har också Vänsterpartiet hela tiden stått för ett starkt EU-motstånd och har som krav att Sverige ska lämna unionen. Att vi även fortsättningsvis står kvar vid det kravet är principiellt viktigt! (Det är ju dessutom numer möjligt eftersom en av de få positiva förändringarna med Lissabonfördraget var dess utträdesklausul.)

Givetvis måste vi så länge vi nu ingår i EU kämpa för att demokratisera och vrida organisationen vänsterut, om inte annat för att minska skadeverkningarna. Och det har också gjorts med bravur av inte minst Eva-Britt Svensson. Men detta är dock ett faktum som kan förtydligas, liksom det faktum att vi inte bara är mot EU, utan för andra, mellanstatliga och mer demokratiska, former av samarbete. Det är bra i programkommisionens förslag. Men det bör kompletteras med ett tydligt utträdeskrav - inget annat.

Bloggat: Micke, Jonas, Jöran, Alla smutsiga detaljer,

Media: AB1, 2, SvD1, 2, 3,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...