31 december 2011

Årskrönika 2011

Så, 2011 tickar de sista timmarna mot 2012 och jag kan konstatera att det har varit ett bra år. För min personliga del vill säga. För Sveriges del så har ju katastrofen Reinfelt fortsatt härja genom landet och likt en orkan lämnat spillror efter sig. Spillror i form av ett välfärdsbygge som trasats sönder och ersatts av riskkapitalbolagens profittänkande. Spillror i form av människor som straffas för att de blivit sjuka eller arbetslösa.

Men jag tänkte faktiskt vara lite personlig i den här årskrönikan, som jag lite ambitiöst vill kalla den. Även om jag mest kommer att göra ett par nedslag bland flera av de saker som jag känner har varit särskilt betydelsefulla under året som gått. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag är personlig på den här bloggen, men så här i årets sista skälvande timmar så kan man väl få göra ett undantag?

2011 har som sagt varit ett bra år där det hänt väldigt mycket positiva saker i mitt liv. Några små negativa saker också givetvis men det tänker jag bortse ifrån.

Det största som har hänt är tveklöst att jag tagit tjänstledigt från mitt jobb på Stålis för att istället jobba som politisk sekreterare åt vår landstingsgrupp. Det har varit fantastiskt utvecklande och roligt och landstingsgruppen är ett kul gäng att jobba med. Dessutom är det en förmån att få jobba så mycket ihop med en så intelligent, ambitiös och duktig person som vårt landstingsråd Linda Fleetwood faktiskt är även om hon döljer det bakom en lätt förvirrad fasad ibland (synd bara att hon inte kan påverka min lön ;-)).

Jag kan inte säga att jag saknar mitt jobb på Stålis så värst. Det var visserligen en skön ventil där man kunde koppla bort och bara gå på autopilot ibland. Det funkar inte att göra som politisk sekreterare... Men jag saknar definitivt inte att börja morgonskiftet vid 5! Dessutom så slås jag fortfarande av hur fantastisk det är att kunna gå hem från jobbet utan att axlarna värker! Det är en lyx!

Däremot så kan jag sakna mina jobbarkompisar. De var en värdefull del av den där ventilen, när man bara kunde snacka lite skit ibland. Många av dem har ju dessutom varit en del av större delen av mitt vuxna liv och jag har lite dåligt samvetet för att jag inte på nåt sätt följer min ambition att hälsa på regelbundet.

Dessutom saknar jag min identitet. Jag menar, jag är ju en industriarbetare, jag känner mig som en industriarbetare. Men när jag nu tittar på mina händer så är det akademiker-händer jag ser. Alltid rena, knappt några valkar. Och tunna har de blivit! Hur fan gick detta till? Ibland känner jag mig som Alice i underlandet, en industriarbetare på tillfälligt besök i en främmande värld. En värld där man enbart tvättar händerna efter att man varit på muggen.

Nåväl, denna nya värld har under året gett mig en mängd nya erfarenheter. Inte minst har det gett mig en ny syn på landstingsvärlden. Innan hade jag, som de flesta tror jag, en väldigt diffus bild av landstinget. Det handlade om sjukvård och var extremt trist, trodde jag. Och visst handlar det mycket om sjukvård, men det var definitivt en mer komplex och spännande värld än jag trodde. Det har varit tufft och utmanande att sätta sig in i allt och först nu känner jag att jag börjar få någon form av helhetsgrepp över situationen.

Men bortsett från allt annat så är det en oerhörd förmån att faktiskt få jobba med vad man tycker är allra roligast. Politik alltså, om nån nu undrade...

Tidigt i höstas fick jag så frågan om jag kunde tänka mig att bli nominerad till partistyrelsen. Efter några veckors betänketid så bestämde jag mig för att det var något jag verkligen ville. Så jag tackade ja. Det är ju ändå ett stort förtroende att bli tillfrågad och jag kände att jag nog skulle kunna bidra med något i partistyrelsen, även om jag knappast förväntade mig att det skulle komma längre än möjligen en nominering från distriktet.

Sen rullade det dock på. Till min överraskning så fick jag reda på att jag nominerats även av Kronobergsdistriktet. Dessutom kontaktades jag av några av de personer inom partiet som jag beundrar allra mest - som även de ville nominera mig. Snacka om att man tankades med positivitet! I det läget kändes det som om det inte spelade nån roll hur det gick på kongressen. Bara att ha fått detta förtroende var så häftigt i sig.

Men det är klart, det gjorde ju också att jag började tro att det faktiskt fanns en möjlighet att det skulle gå vägen. Jag väntade med spänning på att valberedningens förslag skulle offentliggöras och när det äntligen gjorde det så höll jag på att spricka av stolthet när det stod klart att man nominerade mig till en ordinarie plats i partistyrelsen. Att så många människor uppenbarligen tror att man kan göra något bra för partiet i framtiden kan man inte bli annat än stolt och glad över.

Nu hoppas jag så klart att även kongressobuden ska tro att jag har något bra att tillföra i partistyrelsen och jag hoppas att jag om så är fallet ska kunna leva upp till de förväntningar som andra och jag själv ställer på mig. Och skulle kongressen komma fram till att någon annan är mer lämpad så får jag väl försöka göra nytta någon annanstans. Trots allt så görs ju den mesta av nyttan i partiet på helt andra ställen än i partistyrelsen, eller hur?

Avslutningsvis: Bakom varje framgångsrik man står det en stark kvinna vill jag minnas att det finns ett ordstäv som lyder.

Det stämmer i vilket fall på mig. Inte för att jag är framgångsrik när det gäller pengar, status eller karriär förvisso. Men jag har definitivt en stark kvinna vid min sida som har varit det mest betydelsefulla för mig i 17 år nu. Min fru Jenny har alltid stöttat mig och har också, som väl är, sagt ifrån när jag har snöat in för mycket på jobb och politik och glömt bort att jag har en familj också (vilket jag har en tendens att göra).

Jag är oerhört tacksam att jag har henne och min son Alve och hur skull jag kunna känna mig annat än framgångsrik då? Så i den mån jag avger något nyårslöfte (vilket jag iofs inte gör) så blir det att fortsätta arbeta med mig själv och helt koppla bort arbeta och politik ibland till förmån för min familj. Särskilt nu när det förhoppningsvis blir ännu mer att göra för min del.

Gott Nytt År till er alla!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...