16 oktober 2011

Sverige 2017 - en recension

Sverige år 2017. Sossarna har vunnit valet 2014 och Håkan Juholt är statsminister (hur otroligt det än kan tyckas just nu). Samtidigt frodas en ny vänsterrrörelse runt om i europa - och Sverige. Rörelsen kallas för just Rörelsen och har under den övergripande parollen Alla människors lika värde lyckats samla hela det politiska spektrat till vänster om socialdemokraterna. Mer än så får man knappt veta om Rörelsen, för det är en väldigt skissartad bild som målas upp av både den och det politiska landskapet och man får gissa sig till det mesta.

Men - Vänsterpartister, anarkister, kommunister, avhoppade socialdemokrater. Alla har de samlats under samma tak för att kämpa mot samma mål - ett socialistiskt Sverige - utan att för den skull vara överens om detaljerna för exakt hur det ska ske. Dessutom förstår man att facken har börjat vakna till Mot detta står en allt skrajare borgerlighet, med media i sin hand. Och den regerande socialdemokratin förstås, som blöder medlemmar och sympatisörer till den växande Rörelsen.

Det är också socialdemokratin som står i centrum och sågas jäms med fotknölarna, även om även den övriga vänstern pikas. Exempelvis får Vänsterpartiet en släng av sleven för att vid kongresserna sagt nej till partiskatt. Vilket jag hoppas att kommande kongress kommer visa att han har fel i. Bilden som målas upp av socialdemokratin är alltså dyster, men dessvärre inte så svår att känna igen. Högersvängen som vi sett under många år har fortsatt även om man retoriskt försöker måla upp en annan bild.

Men under retoriken finns ett parti som inte har några ambitioner att förändra nånting alls egentligen. Det viktiga är bara att till varje pris hålla sig kvar vid makten. De som bär upp detta parti är till stor del karriärister som har eller vill ha en position att leva på inom partiet. Eller också är de idealister som ständigt blundar, hoppas och försöker intala sig själva att den stadiga resan högerut snart kommer att vända.

Mitt i allt detta står huvudpersonen, socialdemokraten Anders Bergman, en blandning av karriäristen och en blundande idealist, som en åsna mellan två hötappar. Inom partiet har han nu nått den absoluta toppen och vägen ligger öppen för en ministerpost. Rörelsen å andra sidan lockar dels med sitt budskap men också med sin glädje och framtidsanda. Samt inte minst hans ungdomskärlek, kommunisten Mia Lundström, som han svek under deras tid i SSU.

Så ser huvudlinjen ut i Sverige 2017, som är skriven av John Lapidus och utgiven av Lapidus Förlag. Boken är uppdelad i korta stycken, vilket jag gillar och är över lag lättläst. Och det är ju svårt att inte vara positivt inställd till bokens budskap om en framväxande vänsterrörelse och de förändringens vindar som den för med sig i Sverige och stora delar av Europa. Men...

För det finns tyvärr några "men". Som jag skrev inledningsvis så är mycket väldigt skissartat och mycket kunde ha vunnits på att utveckla vissa diskussioner och relationer. Tendenser fanns flera gånger, exempelvis i förhållandet med dottern och hennes engagemang (vilket iofs var ett märkligt sidospår med aktioner mot fettsugning) eller i samtalen med Gustav, vän och reporter på GP, eller Åke, en socialdemokratisk partigängare av den gamla stammen. Men det lyfter aldrig riktigt och historien förblir tyvärr lite platt. Jag tror att man kunde lagt till kanska många sidor utan att boken blivit för tung.

Det finns några till "men" som jag inte vill ta upp för att inte förstöra läsningen. För jag vill ändå rekommendera att man läser boken, trots de "men" som finns. Inte minst för att den ger en glimt, en försmak, av en ljusare framtid. Det är något som för en socialist annars kan kännas väldigt långt borta emellanåt. Men också för att man emellanåt själv behöver fundera över hur man vill att framtiden ska se ut. Dessutom så fick boken åtminstone mig att fundera på vad som är grunden för mitt politiska engagemang. Något som jag tror att många skulle må gott av att fundera på ibland.

Bloggat: Björnbrum har också läst boken

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...