28 oktober 2011

Alienationen ökar i arbetslivet

Nya tekniska framsteg borde kunna göra vårt arbetsliv och vår fritid rikare. Med teknikens hjälp kan vi berika arbetsinnehållet, förbättra arbetsmiljö, korta arbetsdagen osv. Men det innebär inte att det automatiskt blir så när vi styrs av en kapitalistisk logik där människan kommer långt efter vinst, produktivitet och annat i prioriteringskedjan

Jag är långt ifrån en driven ideologi-teoretiker som kan Marx på mina fem fingrar. Men när jag läser artiklar som den här, om hur andelen arbetare med utarmade jobb har ökat kraftigt under de senaste 20 åren, så kommer det jag läst om Marx alienationsteori tillbaks och känns skrämmande aktuellt.
Karl Marx alienationsteori - kanske mer aktuell än någonsin...

 Har du ett jobb med låga krav på kompetens och kort introduktion, ett jobb där du ständigt upprepar samma arbetsmoment, har små möjligheter att utvecklas i yrket, och känner att du kan bytas ut mot vem som helst – ja, då har du ett utarmat jobb.
[...]
Taylorism går ut på att minimera det okontrollerbara i arbetsprocessen, stycka upp och förenkla arbetsuppgifterna för att minska beroendet av individen, det vill säga vem som är anställd.

Men IT-utvecklingen har gjort det möjligt att gå längre. Datorprogram tar över arbetsuppgifter som tidigare krävde en människas bedömning. En anställd kan i dag få alla sina instruktioner via datorn och själv registrera resultaten där, utan något samspel med arbetsledare och arbetskamrater. Arbetet blir därmed tråkigare och ensammare.
Alienationsteorin (har jag fattat nåt fel så rätta mig gärna) går i korthet ut på att i ett kapitalistiskt samhälle så separeras alltfler uppgifter från varandra och delas upp i sina minsta beståndsdelar för att kunna höja effektiviteten. Med profiten som drivkraft så drivs utvecklingen mot den mest kostnadseffektiva produktionsform som är tillgänglig. Det leder till en arbetsdelning, där arbetarna utför specialiserade, tråkiga och repetitiva arbetsmoment där arbetarens egen intelligens och kreativitet snarast ses som ett hinder.

Detta leder till att arbetaren blir alltmer alienerad – främlingsgjord – från sitt eget arbete. Arbetsprocessen styr arbetaren istället för tvärtom.
Arbetarna skyndar mellan hyllorna, alla går omkring i hörlurar och rabblar upp olika siffror och kommandon medan de plockar ner och placerar varorna i vagnar.

Men de rör sig lite märkligt, som vore de röststyrda. Och det är precis vad de är.
[...]
P2V är mer än bara total styrning av plockarnas arbete. Systemet spårar också varje individ, registrerar var hon är, vad hon gör, och inte gör, men framför allt hur många kilon per timme var och en plockar.
Teknikens utveckling i sig har aldrig gett några framsteg för arbetarna. I förhållandet mellan arbete och kapital är det bara offensiv facklig kamp som kan ge framsteg.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...