24 september 2011

Inhyrda vill inte kalla sig slavar

Slav, daglönare, villkorslös...
På väg till Malmö för en facklig-politisk konferens så får jag återigen bekräftat att inhyrningsfrågan är en av de absolut viktigaste fackliga frågorna vi har framför oss. Via Löntagarbloggen kom jag till Bemanningsföretagens kampanjsida Vi Kallar Oss. Man har uppenbarligen insett att bemanningsbranschens anseende är genuint skamfilat och i sann PR-anda vill man ändra på detta genom en skojig kampanj.

Men givetvis så vill man inte ändra på själva det faktum att många människor används för att pressa löner och villkor på arbetsplatserna. Genom bemanningsföretagen ska arbetsplatserna bli tystare och man ser till så att de anställda inte blir för sturska och ställer för höga krav. Det är en rent ideologisk fråga alltså, vilket inte minst bekräftas av SvD:s ledarblogg.

För de inhyrda är oftast lätt utbytbara och det är ju själva poängen eftersom inhyrningsfrågan handlar om makten över arbetarnas villkor och arbetsförhållanden. Det är ju därför andelen inhyrd personal ökar i förhållande till tillsvidareanställd personal. De inhyrda fungerar då, genom en ständig påminnelse om att de anställda är lätt utbytbara, som forna tiders daglönare. Och makten förskjuts till arbetsköparnas favör.

Som en sund reaktion till Bemanningsföretagens skamlösa försök till vitmålning så har en alternativ Facebooksida skapats och en "nätstrid" har blossat upp. Just daglönare ligger för övrigt på en andra plats på den mer verklighetsanpassade sidan över vad inhyrda vill kalla sig. Etta ligger ”slav”!

För cirka tjugo år sedan släpptes bemanningsföretagen fria på marknaden utan att lagen anpassades därefter. Facken har till stor del resignerat och inriktar sig i princip enbart på skadereglering. Eller för att uttrycka det annorlunda: man försöker backa så långsamt som möjligt mot väggen man har bakom sig…

Enbart Vänsterpartiet har tydligt satt ner foten och gett tydliga besked om att det är en lagändring som krävs för att komma till rätta med de problem som detta medfört för den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsfrågan är ett otyg, oavsett vad man väljer att kalla det. Inhyrda vill inte kalla sig slavar - de vill ha en trygg anställning - därför måste otyget stoppas!

Bloggat: Läs alltid lika lysande Frances
 
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Under de tretton år som jag jobbade på bemanningsföretaget Sodexo AB kallade vi oss själva för drängar. Halvt på skoj, men halvt på allvar.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...