25 september 2011

En recention av Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik

Så, äntligen har jag avslutat Motståndets väg - Civil olydnad som teori och praktik av Pelle Strindlund och Stellan Vinthagen som jag har fått förmånen att recencera. Att den har tagit tid att läsa har inte ett dugg med boken i sig att göra. Tvärtom så är den väldigt lättläst och är indelad i korta kapitel och avsnitt - precis som jag gärna ser att det är. Bristen ligger snarare i att orka läsa nånting annat än serier när jag känner att jag har tid att läsa.

Nåväl, jag får väl ändå börja med att klargöra att jag inte är opartisk på nåt sätt. I den mån jag har någon idol så måste Pelle Strindlund vara den som främst aspirerar på posten. Han har imponerat djupt på mig med sitt konsekventa arbete för djurrätt och rättvisa, även om jag aldrig har träffat honom. Hans bok Jordens herrar, om sambandet mellan den kanske värsta formen av förtryck mot människliga djur, slaveriet, och det förtryck av andra djurarter som pågår än idag, har jag ju redan utsett till årets bok.

Dessutom är jag redan rätt såld på tanken på civil olydnad som en bra, och rätt använt, effektiv metod att komplettera annat politiskt arbete med. Jag redan är övertygad om att det är nödvändigt att man ibland bryter mot vissa lagar och regler för att utveckla demokratin, vilket också är en tes som drivs i Motståndets väg.

Med det sagt så kan man konstatera att boken har två syften. Dels så är det är det en propagandaskrift över varför civil olydnad, givetvis icke-våldsligt, är så bra och bör användas oftare i politiskt syfte. Dels så är det en utförlig handbok för de som faktiskt vill använda sig av civil olydnad.

Både Pelle och Stellan har stor egen erfarenhet av att praktisera civil olydnad. I boken försöker de avdramatisera allt vad det medför i form av konsekvenser i det privata för den enskilde aktivisten, de eventuella fängelsevistelsernas negativa och positiva sidor och annat som aktionen kan medföra och som aktivister kan behöva förberedas mentalt inför. Man gör det på ett mycket personligt och intimt sätt genom att dela med sig av sina egna dagboksanteckningar och väver in det i bokens alla delar.

Man gör i bokens första del en grundlig genomgång av civil olydnad som begrepp, dess historia, dess praktiska utförande och konsekvenser på ett mer teoretiskt plan, tillsammans med många konkreta exempel där civil olydnad varit framgångsrikt. Sen, i bokens andra hälft så fokuserar man mest på hur-frågor: hur kan man organisera sig, vilka metoder kan man använda, hur ska man gå tillväga - ja, hur gör man om man vill gå från tanke till handling helt enkelt. Invävt i dessa delar finns alltså Pelles och Stellans personliga erfarenheter.

De har vinnlagt sig om att inte vara invecklade eller svåra i de diskussioner som förs. Trots att boken är en så tydlig uppmaning och konkret handbok så känns det resonerande tilltalet från Jordens herrar igen. Pelle och Stellan skriver ingen på näsan, utan ibland känns det i det närmaste som det förs ett samtal - ofta med glimten i ögat.

Därför vill jag påstå att boken är svår att inte ta till sig och alldeles oavsett vad man anser om civilt motstånd och icke-våld som politisk strategi så är Motståndets väg en mycket intressant och läsvärd bok.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...