01 maj 2011

Mitt 1:a maj-tal i Nybro

Här följer mitt första maj-tal. Att det skulle handla om sjukförsäkringen var jag inne på ganska tidigt. Och efter att ha hört bland annat Christines berättelse på Larmtorget under Påskuppropet så var det liksom inget snack längre. Så ett särskilt tack vill jag rikta till just Christine Holmberg. Som vanligt så blir det talade ordet inte detsamma som det skrivna, men detta är ungefär vad jag sa:

Kamrater, mötesdeltagare. Att högerregeringen har hittat på mycket dumheter under sina dryga 4½ år vid makten har ingen missat, men frågan är om inte nedmonteringen av sjukförsäkringen är den skamligaste av alla dumheter? 10 000-tals människor har utförsäkrats ur sjukförsäkringen och istället kastats ut i otrygghet. En stor del hänvisas till socialbidrag. Enbart i Kalmar län är över 1 000 personer på väg att mista sin sjukersättning under 2011.

En av dem är Christine Holmberg som jag har haft äran att lära känna i samband med arrangemanget av Påskuppropet i Kalmar. Hon är en oerhört stark människa som orkade dela med sig av sin berättelse på Larmtorget och jag har fått tillåtelse av att använda mig av hennes berättelse.

Den berättelsen började för ca fyra år sedan, då det började märkas allt mer tydligt att hon inte mådde bra, hon fungerade helt enkelt inte. Vare sig i hemmet eller på jobbet. När en kollega konfronterade henne om hur hon egentligen mådde – så bröt hon ihop fullständigt…

Så här beskriver Christin själv vad som följde:
”Jag föll ner i ett nattsvart djupt hål…
Där började vad jag då trodde skulle vara vägen tillbaka till bättre mående – nu vet jag att den vägen inte alltid har gått åt rätt håll. Allt för ofta har vägen lett åt motsatt håll. Jag har backat bakåt av flera olika anledningar, de flesta har jag dock själv inte kunnat rå över.
Jag har kämpat, allt vad jag orkat, ibland mer, ibland mindre men jag har under hela tiden känt mig väldigt ensam och utsatt i min kamp.”

Många sjukskrivna måste liksom Christin kämpa för sin vardag och för sitt liv. Mot försäkringskassan, arbetsförmedlingeb, läkare och omgivningens fördomar. Det är en kamp som kräver otroliga mängder energi som hon självklart skulle ha behövt för att återhämta sig och tillfriskna. Ovanpå det har vi den ständiga oron för ekonomin. Resultatet har ju inte blivit att Christine blir bättre, tvärtom… Christine kan nu dessutom lägga den helt nya diagnosen ” försäkringskasseutlöst depression” till sitt sjukdoms-CV

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson gör allt han kan för att dämpa kritiken mot de orimliga reglerna i sjukförsäkringen som regeringen har infört. Tyvärr lider han av bristande sjukdomsinsikt. Problemet är inte några enstaka undantag. Problemet är att hela systemet bygger på felaktiga antaganden om hur man på bästa sätt får människor tillbaka i arbete.

Det första och största problemet i sjukförsäkringen är de fasta tidsgränserna. I stället för att göra en individuell prövning som bygger på medicinsk bedömning så utförsäkras människor enligt regeringens tidtabeller. Detta tänker inte Kristersson göra något åt. I stället för att ompröva de fasta tidsgränserna säger han att en skälighetsbedömning ska införas.

Utöver de undantag som redan existerar ska man, enligt de nya förslagen, få stanna i sjukförsäkringen om det ”vore oskäligt på grund av sjukdom” att bli utförsäkrad. Dessa förändringar skulle inte hjälpt Christine, eller särskilt många andra heller. De berör nämligen högst ett par procent av dem som drabbats.

Vi behöver en sjukförsäkring som grundas på en arbetslinje istället för en utförsäkringslinje. En arbetslinje som ger människor chans att faktiskt komma tillbaka till arbete genom omfattande satsningar på rehabilitering. Det behövs också en aktiv arbetsmarknadspolitik så att människor inte fastnar i långtidsarbetslöshet och en arbetsmarknad som är beredd att ge människor chansen att visa vad de kan bidra med. Långt ifrån regeringens fas 3-slaveri med andra ord!

Christine har inte valt att bli sjuk - det gör ingen annan heller. Då kan man givetvis inte heller straffa henne eller någon annan till att bli frisk. Alla ska ha rätt till ett arbete, men man måste också ha rätt att vara sjuk.

För det är självklart att alla som kan ska bidra till samhället, utifrån sin egen förmåga. Samtidigt ska man veta, att om man blir sjuk och inte kan arbeta, ska man få tillgång till en försäkring som både ger rätt till snabb rehabilitering tillbaka till arbete, liksom man ska ha rätt till ekonomisk trygghet så länge som det behövs. Ingen ska behöva gå från hus och hem för att man har oturen att bli sjuk.

Kamrater, mötesdeltagare! Alla ska ha rätt att vara sjuka. Därför, i tider när den borgerliga regeringen systematiskt monterar ner välfärden för att berika överklassen, så är det viktigare än någonsin att visa att också finns ett motstånd och ett alternativ till nedskärnings- och utförsäkringspolitiken. Och det motståndet vill jag att Vänsterpartiet ska leda!

Bloggat: Lasse från Växjö, Micke från Emmaboda, Alf från Hudiksvall, Martina från Malmö, Helena från Stockholm, Catarina från Norrtälje, Jonas från Degerfors och Örebro, Samuel från Södertälje,

Media: AB1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, SvD1, 2, 3, Ex1, 2, 3,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...