26 mars 2011

Glasögon till barn har blivit en klassfråga

Min sons insändare om att alla barn borde ha rätt till glasögon har genererat några kommentarer som jag känner bör kommenteras. Som Simon Tillmos:
I vilket fall, barns utveckling ska aldrig stoppas på grund av ett synfel - en grundtanke som de flesta delar. Att däremot dela ut gratis glasögon är en socialistisk tanke som hör hemma i det förgångna 80-talets Sovjet. För en viktig variabel glöms ofta bort i förslag från vänsterhåll - ingenting är gratis! Tack vare att utvecklingen har gått klart framåt, med hjälp av den fria marknaden finns idag många aktörer som både tillverkar och säljer glasögon till rimliga priser.
Kontentan är att istället för att belasta våra svenska skattebetalare med en "glasögonskatt" ska vi se till att alla har ett jobb att gå till, samt att alla kan leva på sin lön. Detta har ekonomiska analyser såväl i Sverige som internationellt visat sker genom ett lägre skattetryck.
Politik handlar om prioriteringar. Att ge alla barn möjlighet att se bra är definitivt ingen omöjlighet – om den politiska viljan finns. Skattesänkningar för rika har skapat fler fattiga barn och väljer man att som nuvarande regering sänka skatterna för de rikaste, ja då väljer man att fyra av tio föräldrar inte ska ha råd att köpa glasögon till sina barn. Samtidigt väljer man också bort att ge alla barn samma möjligheter att se vad läraren skrivit på tavlan. Därmed stoppas alltså också idag barns utveckling, med högerideologin som grund. Det är nämligen vad det valet innebär.

Vänsterpartiet anser att det ska inte vara upp till föräldrarnas ekonomi om barn ska få glasögon eller inte. Barn och skolungdomar bör ha rätt till glasögon precis som de har rätt till hjälpmedel vid hörselnedsättning. Barn med nedsatt syn ska självklart ha rätt till glasögon så de kan utvecklas, hänga med i skolan och leka som andra barn på fritiden. Ingenting är gratis, det handlar om prioriteringar och där står skillnaden mellan vänstern och högern klar. Jag prioriterar samma möjligheter till utveckling för alla barn, medan Simon prioriterar skattesänkningar.

Att sen dessutom som LillaLagom säga om barn som inte kan läsa vad läraren skriver på tavlan, att deras föräldrar gör fel prioriteringar och ”borde ta sitt ansvar” är fruktansvärt cyniskt!
Samtidigt har man ju som vuxen, inte minst som förälder, ett eget ansvar att ta också.
[...]
Det kan förstås vara svårt och knapert med pengar, men det är då också viktigt att man som förälder kan prioritera vad som är viktigast att lägga pengarna på.
Vanligen brukar föräldrar som har ont om pengar satsa allt på sina barn för att de inte ska behöva sticka ut som fattiga. Hellre svälter man själv. Några exempel på bidragsansökningar som kommer till Majblomman och som uppenbarligen handlar om dåliga proriteringar från föräldrarnas sida:
”Skolsköterska intygar: Flickan har efter min synundersökning varit hos optiker och är i behov av läsglasögon. Det är viktigt att hon får sina läsglasögon för sitt skolarbete. Glasögonen kostar 2 100 kr. Mamman är ensamstående och har mycket svag ekonomi varför hon är i stort behov av stöd från er. ”

”Min son har mycket dålig syn, nu när han börjat i högstadiet är det mycket mer han behöver läsa och kommer hem varje dag med kraftig huvudvärk. Jag tror att han är mer mogen nu att använda glasögon. Vi lever på existensminimum med liten A-kassa och jag har inte råd att köpa glasögon.”

”Skolsköterska intygar: Denna pojke lever i en familj med begränsad ekonomi och är i behov av glasögon för att klara sitt skolarbete, jag tillstyrker att det skulle innebära en stor lättnad för honom både för hans inlärningsförmåga och hälsa. ”
Men visst finns det då de som inte gör de rätta "prioriteringarna", utan kanske köper cig och sprit till sig själva i stället. Men är det nån som tror att det är lönt att snacka prioriteringar med dem? Knappast va? Varför ska då deras barn, som garanterat har det svårt nog ändå, dessutom straffas ytterligare för att deras föräldrar ”prioriterar” fel genom att inte få glasögon så att de kan se ordentligt?

Barn som inte ser bra får svårt att hänga med i skolan och lider ofta av besvär som huvudvärk, trötthet och koncentrationssvårigheter. De barn som redan har det svårt i samhället riskerar alltså att hamna efter ytterligare därför att man prioriterar skattesänkningar före lika förutsättningar för alla barn. Glasögon till barn har blivit en klassfråga. Det tycker jag inte det borde vara, därför tycker jag också att barns väl och ve borde vara en viktigare prioritering än skattesänkningar för de rikaste.

Media: AB1,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

9 kommentarer:

ztad sa...

Det borde vara fullständigt självklart att barn ska ha glasögon gratis. För övrigt bör det kanske finnas ett högkostnadssykdd för ungdomar och vuxna också.
Jag var tvungen att skaffa nya för två månader sedan: 8000 spänn. Vilket var samma sak som min nettolön under tre månader (timjobb. gulligt, va?), och samma sak som att det inte blir ett påbörjat körkort i år. Inte så skoj när man är nästan 22 att behöva fråga mamma.

Kaj Raving sa...

Lagom kul... inte! Dessutom blir det ju alltfler som sitter i samma sits som du. Att inte kunna se ordentligt är ett handikapp. Att få hjälp med det borde vara en självklarhet.

Preben sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Kaj Raving sa...

Reklamkommentarer är inte ok utan kommer att tas bort.

Simon Tillmo sa...

Det är intressant att alla vänsterpolitiker har en sådant fruktansvärt behov av att gruppera människor. Att stämpla människor som "fattiga" eller "rika", har blivit viktigare än någonting annat. Detta skapar bara gigantiska problem vid gränsdragning. Vem är egentligen fattig och vem är rik, och är detta verkligen politikernas uppgift att bedöma?

Istället för att politiker ska sitta med pekpinne och deklarera vem du är, borde du istället lämnas utrymme att uppnå dina egna livsdrömmar. En livsmodell som omfattar alla människor är en utopi och kommer aldrig att fungera, varje människa måste ha rätten och ges utrymme att forma sitt eget liv, ta sina egna beslut och således också få ta ett större ansvar.

För att applicera min livssyn på ditt glasögoninlägg. Istället för att köpa glasögon till dem som idag inte har råd, borde vi se till att förbättra deras ekonomiska situation istället. Om alla har ett jobb att gå till och om vi Sverige har ett rimligt skattetryck som gör att alla får större marginaler och leva på, så kommer var och en kunna köpa glasögon när det behövs.

I och med detta skapar vi inte bara ett ekonomiskt system som är hållbart i längden, vi minskar också den statliga inblandningen i Sverige, så att varje människa kan få lite mer spelrum för det som är viktigt för dem.

Sedan vill jag också påpeka att det finns glasögon till klart rimliga priser. Jag är student och har således inte jättestora marginaler att göra stora inköp varje månad. Jag köpte glasögon för 700 kronor, som fungerar alldeles utmärkt. Vidare räknar jag med att behålla dem i åtminstone 2 år, vilket motsvarar en kostnad om cirka 20 kronor per månad (ungefär en glass)

Kaj Raving sa...

Menar du på fullaste allvar att du anser att det inte existerar några klassklyftor med fattiga och rika i Sverige idag? Ditt inlägg andas en skrämmande blåögdhet och ett förakt mot de som har det svårt, särskilt alla de barn som utan att själva kunna påverka sin situation lämnas på efterkälken av samhället redan från start. Jag hoppas att det inte är tänkt så.

Individens frihet bygger på allas frihet i ett jämlikt samhälle, därför är jag också socialist.

Intressant i alla fall att du avslutar inlägget med en pekpinne(!) där du med självklarhet utgår ifrån dig själv som något slags mönster. Jag hoppas du själv inser hur orimligt det är. För det första så kan 700 kr vara en närapå oöverstiglig engångssumma för den som har det riktigt svårt. Sen tror jag att även du inser att bara för att dina glasögon kostade 700 så gör inte alla det utan att det beror på vilket synfel man har. Om du tänker efter lite så inser du säkert också att bara för att du räknar med att ha dina glasögon i två år så innebär det inte att en nio-åring kan ha sina glasögon lika länge, eller hur?

Simon Tillmo sa...

Jag tycker hela argumentationen med klasser hit och dit hör hemma någonstans i 30-talets Sverige. Den är bara ytterligare ett verktyg för er vänsterpolitiker att skapa grupperingar på människor för att kunna dra generella slutsatser. Slutsatser som inte alls är förankrade till verkligheten utan, som jag sa tidigare, bygger på en utopi om att alla människor är lika. Släpp tanken om klasser - se människor för vad de är - individer!

Att använda frihet och socialism i samma mening känns en aning ironiskt eftersom människor i ett socialistiskt samhälle inte har några friheter överhuvudtaget.

Att använda mig själv som ett exempel är bara ett sätt att konkretisera mina ståndpunkter om att det tack vare en fri marknad finns väldigt fina och väl fungerande glasögon till rimliga priser. Att du sedan påpekar att människor har olika synfel gläder mig - människor är ju trots allt olika.

Lösningen är att skapa större marginaler för alla, men främst för dem som tjänar allra minst. Sverige är ett av de länder i världen där invånarna har minst buffertar. Detta är en direkt följd av det orimligt höga skattetryck vi har i Sverige. Ser vi till att svenskarna har möjlighet att skapa en egen buffert, för att en vacker dag kunna använda den till att förverkliga just sina drömmar, ser vi också till att de har råd att köpa glasögon!

Kaj Raving sa...

Jag förstår att du tycker att klass-argumentationen hör hemma på 30-talet Simon. Den politiska högern brukar tycka att det är besvärande att tala om klass, fattigdom och de ökande klyftorna mellan olika grupper i samhället. Det passar ju liksom inte in i den världsbild som ni försöker måla upp. Men förespråkar man en politik som på många områden leder tillbaks till ett klassamhälle från det förra seklets början så får man väl tåla begreppen därifrån också.

Med den inställniningen, att du inte är intresserad av att se verkligheten som den är, så är det också förståeligt att du är så förtjust att klistra dina egna hemmakladdade etiketter på andra (eller om du fått dem från MUF?). Men visst, visa gärna var jag har sagt att alla är lika om du kan.

Som socialist har jag nämligen aldrig påstått att människor är lika. Tvärtom så för vi socialister ofta fram att alla människor är olika och har olika förutsättningar i livet. Men till skillnad från den höger som du representerar så tycker vi att alla människor är lika mycket värda och att man därför bör kompensera för de olika förutsättningar man får i livet. Eftersom alla människor är olika så kan man inte behandla alla människor på samma sätt, utan utifrån deras individuella förutsättningar.

Exempelvis så har många människor någon form av funktionsnedsättning. Men istället för att som du uppenbarligen gör, dvs mena att dessa människor får skylla sig själva, så menar jag, som socialist, att vi gemensamt i samhället ska bidra till att de trots denna funktionsnedsättning kan delta i samhället på så likartade förutsättningar som alla andra har som möjligt. Det kan handla om att en rullstol för den som inte kan gå eller hörapparat för den som hör dåligt.

Eller som i detta fall, glasögon för den som ser dåligt. För som sagt, alla är olika, då kan man inte, som du uppenbarligen menar att man ska göra, behandla dem som om alla vore exakt lika. Då räcker det inte heller att du sitter på dina höga hästar och anser att priserna på glasögon är "rimliga". Vad du anser om priset hjälper nämligen inte den ensamstående arbetslösa mamman det allrs minsta. Och än mindre hjälper det hennes barn att se ordentligt.

Det som hjälper är att vi har ett samhälle där alla får möjlighet att delta och bidra men också att få stöd och det utifrån sina individuella förutsättningar. Då har också alla bäst förutsättningar att utveckla sin personliga frihet, oavsett hur tjock plånbok man har.

Här ser vi också skillnaden mellan den socialism jag företräder och den höger som du företräder, för medan jag tycker att alla ska få så lika förutsättningar som möjligt utifrån sina olikheter, så väljer ni att låtsas som om det inte existerar några olika förutsättningar, utan vill behandla alla likadant. Med det självklara resultatet att ni cementerar och utökar de klyftor som finns i samhället (men som du tydligen förnekar med en dåres envishet).

Kaj Raving sa...

Men jag förstår att du jämför med drömlandet USA där det ju är allom känt att även de fattigaste har enorma buffertar. Eller? Tror du att de lägst avlönade i USA, med sina ännu djupare klassklyftor och ännu större andel fattiga, har råd att göpa glasögon till sina barn i högre grad än i Sverige? Inser du inte själv hur korkat ett sånt resonemang är?

Skillnaden med de flesta andra länder är givetvis att i Sverige behöver man ingen stor buffert eftersom vi har (hade) en väl utvecklad välfärd som alla kan ta del av, oavsett hur tjock plånbok man har eller vilka förutsättningar man har i övrigt.

I ditt drömland USA tvingas de som har möjlighet att ha en stor buffert för att deras barn ska kunna gå i en hyfsad skola, hyfsad sjukvård om man blir sjuk eller klara sin vardag om man blir arbetslös. Allt detta medan de som inte inte har råd att samla på sig en buffert inte får tillgång till vare sig bra skola för sina barn eller bra sjukvård och riskerar att hamna på gatan i samma minut som han blir av med jobbet. På så sätt cementeras klasskillnaderna.

Det finns en anledning till att klassresor är betydligt vanligare i Sverige än i USA och det är tack vare vårt välfärdssamhälle. Ett välfärdssamhälle som du och dina gelikar gör vad ni kan för att riva ner. Det gör definitivt inte att fler barn får tillgång till glaögon!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...