28 januari 2011

Har jämställdheten inte kommit längre?

Det var när Martina Thun, från p3:s Morgonpasset, var inlåst i sex dagar för att samla pengar till välgörenhet via Musikhjälpen som framför allt andra mammor blev arga för att hon lämnade sin 10 månaders dotter vind för våg. Eller, nåja, hon lämnade dottern i ensam vårdnad hos sin sambo visserligen, men han är ju faktiskt man så det är ju ungefär samma sak. Eller?

Såvitt jag vet så är även pappan förälder till sitt barn. Har vi då inte kommit längre 2011 än att man ska behöva läsa om hur människor upprörs över att en man tar hand om sitt eget barn själv under en veckas tid? Uppenbarligen inte... Skrämmande!

Jag är säker på att om istället Martina Thuns man suttit i glasburen en vecka så hade ingen lyft på ett ögonbryn ens. Så är det inte dags att vi kommer bort från förlegade könsroller och könsorättvisor som säger att mannen sköter samhället och kvinnan sköter familjen. Bort från förlegade könsroller och könsorättvisor där papporna, som vill vara hemma med sina barn ofta möts fördomar och oförstående, och där mammorna löne- och karriärdiskrimineras eftersom de brukar stanna hemma längst med barnen?

Läs gärna Marianne Ericssons inlägg på Framtidskommissionens blogg: Det finns ingen feministisk quickfix

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

6 kommentarer:

Kenneth Ohlsson sa...

http://www.dn.se/nyheter/politik/kvinnor-hindrar-pappaledighet

Du borde se lite bredare på frågan varför män och kvinnor tar ut olika mycket föräldraledighet.

Kaj Raving sa...

Förstår inte vad du menar Kenneth. Artikeln bekräftar ju inlägget:
"Det faktum att kvinnor tar ut längst föräldraledighet beror på inrotade könsroller, inte familjeekonomiska kalkyler, enligt Thorwaldsson."

Kenneth Ohlsson sa...

Men du vill ju som alla feminister lägga skulden på mannen. Det kan ju vara så att många kvinnor VILL vara hemma. VILL!

Kaj Raving sa...

"Men du vill ju som alla feminister lägga skulden på mannen."
Var har jag skrivit det?

Det kan ju vara så att kvinnor, liksom män, påverkas av inrotade könsroller, vilket sägs i artikeln du hänvisade till.

Ida sa...

åh, detta är så galet viktigt! Jag är så trött på mammor (det är oftast dom som väljer att vara hemma länge och inte papporna som väljer att avstå, de tar bara inte striden) som säger att de är hemma större delen av tiden för att de inte har råd med att pappan är hemma.

Jag kan ta att någon enstaka sitter i en sits där pengarna inte räcker. Men de flesta av mina vänner som är hemma har INTE så tajta marginaler att de inte skulle ha råd att dela lika. Det är bara så lätt att skylla på pengarna när det egentligen handlar om något helt annat.. och sen får jag hör att "vänta du bara, tills du får barn! Du kommer också vilja vara hemma!" Och det är mycket möjligt.. Men jag har en sambo med lite stake som faktiskt kommer kräva sin rätt att umgås med sina barn.. och det kommer jag att uppmuntra!

Sorry för långt svar här, men det är en viktig fråga!

Kaj Raving sa...

Håller med dig Ida. Det är nog sällan som pengar verkligen är den avgörande faktorn. Sen kan man visserligen nog hävda att pappor som inte tar striden i praktiken väljer att avstå. Men man ska inte underskatta kraften i samhällets och framförallt den närmaste omgivningens normer. Att som man kräva att få vara hemma med barnen kan ju vara väldigt stigmatiserande (fortfarande 2011!), fast jag tror nog att det är ännu värre att som kvinna välja bort att vara hemma med barnen.

Men det är om sagt en viktig fråga, för allas skull, så jag hoppas att du (ni) verkligen kommer bryta mönstret.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...