31 december 2011

Årskrönika 2011

Så, 2011 tickar de sista timmarna mot 2012 och jag kan konstatera att det har varit ett bra år. För min personliga del vill säga. För Sveriges del så har ju katastrofen Reinfelt fortsatt härja genom landet och likt en orkan lämnat spillror efter sig. Spillror i form av ett välfärdsbygge som trasats sönder och ersatts av riskkapitalbolagens profittänkande. Spillror i form av människor som straffas för att de blivit sjuka eller arbetslösa.

Men jag tänkte faktiskt vara lite personlig i den här årskrönikan, som jag lite ambitiöst vill kalla den. Även om jag mest kommer att göra ett par nedslag bland flera av de saker som jag känner har varit särskilt betydelsefulla under året som gått. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag är personlig på den här bloggen, men så här i årets sista skälvande timmar så kan man väl få göra ett undantag?

2011 har som sagt varit ett bra år där det hänt väldigt mycket positiva saker i mitt liv. Några små negativa saker också givetvis men det tänker jag bortse ifrån.

Det största som har hänt är tveklöst att jag tagit tjänstledigt från mitt jobb på Stålis för att istället jobba som politisk sekreterare åt vår landstingsgrupp. Det har varit fantastiskt utvecklande och roligt och landstingsgruppen är ett kul gäng att jobba med. Dessutom är det en förmån att få jobba så mycket ihop med en så intelligent, ambitiös och duktig person som vårt landstingsråd Linda Fleetwood faktiskt är även om hon döljer det bakom en lätt förvirrad fasad ibland (synd bara att hon inte kan påverka min lön ;-)).

Jag kan inte säga att jag saknar mitt jobb på Stålis så värst. Det var visserligen en skön ventil där man kunde koppla bort och bara gå på autopilot ibland. Det funkar inte att göra som politisk sekreterare... Men jag saknar definitivt inte att börja morgonskiftet vid 5! Dessutom så slås jag fortfarande av hur fantastisk det är att kunna gå hem från jobbet utan att axlarna värker! Det är en lyx!

Däremot så kan jag sakna mina jobbarkompisar. De var en värdefull del av den där ventilen, när man bara kunde snacka lite skit ibland. Många av dem har ju dessutom varit en del av större delen av mitt vuxna liv och jag har lite dåligt samvetet för att jag inte på nåt sätt följer min ambition att hälsa på regelbundet.

Dessutom saknar jag min identitet. Jag menar, jag är ju en industriarbetare, jag känner mig som en industriarbetare. Men när jag nu tittar på mina händer så är det akademiker-händer jag ser. Alltid rena, knappt några valkar. Och tunna har de blivit! Hur fan gick detta till? Ibland känner jag mig som Alice i underlandet, en industriarbetare på tillfälligt besök i en främmande värld. En värld där man enbart tvättar händerna efter att man varit på muggen.

Nåväl, denna nya värld har under året gett mig en mängd nya erfarenheter. Inte minst har det gett mig en ny syn på landstingsvärlden. Innan hade jag, som de flesta tror jag, en väldigt diffus bild av landstinget. Det handlade om sjukvård och var extremt trist, trodde jag. Och visst handlar det mycket om sjukvård, men det var definitivt en mer komplex och spännande värld än jag trodde. Det har varit tufft och utmanande att sätta sig in i allt och först nu känner jag att jag börjar få någon form av helhetsgrepp över situationen.

Men bortsett från allt annat så är det en oerhörd förmån att faktiskt få jobba med vad man tycker är allra roligast. Politik alltså, om nån nu undrade...

Tidigt i höstas fick jag så frågan om jag kunde tänka mig att bli nominerad till partistyrelsen. Efter några veckors betänketid så bestämde jag mig för att det var något jag verkligen ville. Så jag tackade ja. Det är ju ändå ett stort förtroende att bli tillfrågad och jag kände att jag nog skulle kunna bidra med något i partistyrelsen, även om jag knappast förväntade mig att det skulle komma längre än möjligen en nominering från distriktet.

Sen rullade det dock på. Till min överraskning så fick jag reda på att jag nominerats även av Kronobergsdistriktet. Dessutom kontaktades jag av några av de personer inom partiet som jag beundrar allra mest - som även de ville nominera mig. Snacka om att man tankades med positivitet! I det läget kändes det som om det inte spelade nån roll hur det gick på kongressen. Bara att ha fått detta förtroende var så häftigt i sig.

Men det är klart, det gjorde ju också att jag började tro att det faktiskt fanns en möjlighet att det skulle gå vägen. Jag väntade med spänning på att valberedningens förslag skulle offentliggöras och när det äntligen gjorde det så höll jag på att spricka av stolthet när det stod klart att man nominerade mig till en ordinarie plats i partistyrelsen. Att så många människor uppenbarligen tror att man kan göra något bra för partiet i framtiden kan man inte bli annat än stolt och glad över.

Nu hoppas jag så klart att även kongressobuden ska tro att jag har något bra att tillföra i partistyrelsen och jag hoppas att jag om så är fallet ska kunna leva upp till de förväntningar som andra och jag själv ställer på mig. Och skulle kongressen komma fram till att någon annan är mer lämpad så får jag väl försöka göra nytta någon annanstans. Trots allt så görs ju den mesta av nyttan i partiet på helt andra ställen än i partistyrelsen, eller hur?

Avslutningsvis: Bakom varje framgångsrik man står det en stark kvinna vill jag minnas att det finns ett ordstäv som lyder.

Det stämmer i vilket fall på mig. Inte för att jag är framgångsrik när det gäller pengar, status eller karriär förvisso. Men jag har definitivt en stark kvinna vid min sida som har varit det mest betydelsefulla för mig i 17 år nu. Min fru Jenny har alltid stöttat mig och har också, som väl är, sagt ifrån när jag har snöat in för mycket på jobb och politik och glömt bort att jag har en familj också (vilket jag har en tendens att göra).

Jag är oerhört tacksam att jag har henne och min son Alve och hur skull jag kunna känna mig annat än framgångsrik då? Så i den mån jag avger något nyårslöfte (vilket jag iofs inte gör) så blir det att fortsätta arbeta med mig själv och helt koppla bort arbeta och politik ibland till förmån för min familj. Särskilt nu när det förhoppningsvis blir ännu mer att göra för min del.

Gott Nytt År till er alla!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

26 december 2011

Lackar ur på könsstereotyperna

Ingen som handlat leksaker till julen har väl missat den strikta uppdelningen i pojk- och flickleksaker. Har man uppfattat det som har man nog också märkt att tjejer förväntas gilla dockor, spisar, gulliga hästar, smycken och prinsesskläder - allt i rosa. Killarna å andra sidan ska vara tuffa och coola och leka riddare, superhjältar eller andra "tuffa" saker.

Kanske är det för att det är provocerande utan tydliga könsroller som barnen tidigt, och på ett irriterande övertydlig sätt, måste fållas in i ett pojk- eller flickfack. Varför kan inte barnen få ses som individer istället för som könsstereotyper? Man kan lacka ur för mindre!

Uppdaterat: Läste precis att Lego gör sin "första hundraprocentiga satsning riktad mot tjejer". Rosa bitar att bygga skönhetssalonger av. Aaargh!!!

Så visst måste man bara älska den här underbara tjejen de som redan vid unga år genomskådar det falska i den här uppdelningen - och lackar ur rejält på det också =)




Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , ,

25 december 2011

Facklig kamp ger bättre villkor - även i USA

Jag sänder så här i juletid ett stort grattis till arbetarna på Swedwoods fabrik i Danville, Virginia, USA. Där har nämligen det amerikanska facket IAMAW lyckats teckna ett kollektivavtal som ger dem bättre villkor, som längre semester och högre ingångslöner. Det var tidigare i höstas som man, efter tre års strid, vann rätten att förhandla om fackliga kollektivavtal på det Ikea-ägda bolaget.

Att ett företag är svensk-ägt är alltså ingen garanti för schyssta villkor, utan vill man som arbetare få bättre villkor så är det enbart facklig och politisk kamp som ger resultat. Avtalet är kanske inte så imponerande med svenska mått mätt, eller vad sägs om 17 dagars semester efter 11 anställningsår. Men med tanke på utgångsläget så innebär det en klar förbättring. Facklig kamp lönar sig:
Ingångslönen höjs från 8 dollar i timmen (ca 55 kronor) till 9,20 dollar (ca 63 kronor). Ett nytt lönesystem har införts och baseras på vilka arbetsuppgifter de anställda utför. Lönesystemet garanterar de flesta anställda en löneökning varje år, något som inte alls är självklart i USA.

De anställda kan också se fram emot mer ledighet. Istället för de fyra dagar semester som de anställda förfogar över i dag ger avtalet 12 dagar efter ett års anställning, 15 dagar efter 6 års anställning och 17 dagar efter 11 års anställning. Till detta läggs de nio helgdagar som finns redan i dag.

En fackligt förtroendevald kommer att finnas på varje avdelning och skift. Avtalet ska också begränsa antalet visstidsanställda. Fack och arbetsgivare bildar dessutom tre kommittéer för arbetsmiljö, underhåll och kompetensutveckling.
Detta säger en hel del om vad vi i sverige faktiskt kan förlora om högern får som man vill. Det är nämligen ingen naturlag som säger att vi har rätt till fem veckors semester, löneökningar varje år osv, vilket många tycks tro. Det är enbart resultatet av en lång facklig och politisk kamp, en kamp som måste vinnas på nytt hela tiden för att utvecklingen inte ska gå åt fel håll.

Lästips: Ilse-Marie om välgörenhet istället för välfärd, Göran om moderat verklighetsbild, Peter om att fackens jämställdhetspotter gett resultat,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

19 december 2011

Stolt och glad över nomineringen till partistyrelsen

För en stund sen fick jag reda på att valberedningen har nominerat mig som ordinarie ledamot i partistyrelsen. Det är givetvis en stor ära och även om kongressen skulle besluta något annat så är jag stolt och glad över att ha åtminstone blivit nominerad.

Skulle jag nu också bli vald av kongressen så är det en utmaning som jag lovar att ta mig an efter bästa förmåga. Förhoppningsvis kommer jag kunna bidra till att fackliga och arbetsrättsliga frågor lyfts lite högre på dagordningen i Sveriges bästa arbetarparti.

Men framförallt så vill jag tillsammans med alla andra vänsterpartister bygga ett starkare, mer välorganiserat Vänsterparti, som med gott självförtroende tar sig an uppgiften att skapa ett bättre, rättvisare Sverige.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

18 december 2011

Vinstintresset hör inte hemma i välfärden!

Den svenska välfärden blir allt mer privatiserad. Det är en utveckling som pågått även när socialdemokraterna styrt, men utvecklingen har accelererat kraftigt sen högerregeringen tog makten 2006. I spåren av dessa privatiseringar har ett nytt fenomen etablerat sig på den svenska "välfärdsmarknaden" - riskkapitalbolag.
Aftonbladet har nu en artikel om männen bakom dessa bolag. Männen som äger och profiterar på vår gemensamma välfärd. För möjligheterna att göra vinst på den svenska välfärden är mycket goda. Avkastningen för de som driver ett välfärdsföretag är dubbelt så hög jämfört med andra privata företag. Och vinsten garanteras med skattepengar.
”Omsättning 500 miljarder. Betalningssäkra kommuner, landsting och myndigheter. Hur mycket vill du växa?”
Våra skattepengar borde hanteras bättre än så. Och även om det kallas för riskkapitalbolag så innebär det ingen risk - för bolagen vill säga. För medborgarna däremot... ja, ingen har väl missat de senaste veckornas rapporter kring vad det kan innebär för våra äldre när vinstintresset styr verksamheten. Riskkapitalbolag som Carema väger kissblöjor och låter gamla människor dö i sin avföring med vinstintresset för ögonen.

När vinstintresset får vara vägledande och riskkapitalbolagen får leka affär med våra skattepengar, då reduceras vi alla till mätbara produktionsenheter på vilken massproducerande marknad som helst i ett samhälle där vi alla bara är kunder, inte medborgare. Ett samhälle där kissblöjor blivit värda sin vikt i guld i valfrihetens namn.

För oss i Vänsterpartiet handlar valfrihet om brukarmakt och makt över den egna vardagen, inte om vinstdrivande företags rätt att driva verksamhet med offentliga medel. För oss i Vänsterpartiet är patienten en människa med känslor och behov, inte en vara bland andra. Då räcker det inte med fler regleringar eller löften om att betala skatt i Sverige. För oss i Vänsterpartiet är god vård, skola och omsorg för alla ska vara en rättighet, inte en vara på en marknad.

Därför säger jag: vinstintresset hör inte hemma i välfärden!

Lästips: Göran rekommenderar läsning, Annarkia undrar om botten är nådd för socialdemokraterna och Arijan skriver om kampanjjournalistik.

16 december 2011

Ett sjukare samhälle när högern får styra

Snart höjer regeringen taket i högkostnadsskyddet. Kostnaderna för mediciner och vård ska höjas och de som drabbas mest är fattiga, gamla, sjuka och funktionsnedsatta. Risken är stor att ytterligare fler, redan utsatta, tvingas välja bort både vård och läkemedel. Vi får helt enkelt ett sjukare samhälle när högern får styra.

Kaj Raving (V)
Inget för den som är fattig och sjuk...
Media: Dagbladet, Vimmerby tidning,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

15 december 2011

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall...



Så lyder regeringen ständiga mantra när de vidriga effekterna av deras politik lyfts fram i ljuset. Man vägrar helt enkelt att se de otäcka konsekvenserna av den politik man de facto bedriver. Detta oavsett om det, som i detta fall, gäller deras utvisningspolitik eller om det gäller deras utförsäkringspolitik.

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall...

Regeringen Reinfeldt agerar som de tre aporna. Hör inte, ser inte, talar inte. Man vägrar att låtsas om att direktiven till myndigheterna ges av regeringen och att regeringen också har möjlighet att ändra dem. Om man vill. Men det vill man inte - utan fortsätter istället desperat upprepa sitt invanda mantra:

Enskilda fall, enskilda fall, enskilda fall !


Media: AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Ex1, 2,
Bloggat: Annarkia, Olsson betalar, Fotolasse, Socialist och bajare,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 december 2011

Jonas Sjöstedt blev valberedningens val

Grattis Jonas Sjöstedt, som blev valberedningens val när man idag presenterade sitt förslag till ny partiordförande. Det är ett bra val. Ja, ett utmärkt val faktiskt. Givetvis, kan man också tillägga - eftersom vem man än hade valt så skulle det varit ett utmärkt val. Ett så fördelaktigt läge har nog inget annat parti någonsin upplevt.
Oavsett den slutliga utgången så har denna process och inte minst våra fyra kamraters fantastiska insats betytt oerhört mycket för vårt parti. Men valberedningen ska ha tack för sitt arbete så här långt och har helt rätt när man motiverar valet. Elise Norberg Pilhem, valberedningens sammankallande:
- Jonas är populär. Han åtnjuter stort stöd i partiet, men vi tror att han även har ett högt förtroende bland människor i allmänhet. Vi är övertygade om att han kan öka stödet för Vänsterpartiet hos fler.
Vänsterpartiets motgångar eller framgångar framöver beror knappast på en persons insatser, lika lite som en persons insatser avgjort partiets motgångar och framgångar hittills. Men självklart har partiledaren en betydande roll att spela och om han även blir kongressens val så kommer Jonas kommer att göra det bra. Ensam eller tillsammans med Ulla Andersson eller Rossana Dinamarca.

Med det sagt så måste jag ändå säga att jag tycker att det är tråkigt att Hans Linde nu har avsagt sig sin kandidatur.

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Homo Politicus, Tony Rosendahl, Linda Snecker, Rosas Blogg, Jonas Wikström,

Media: Svt, DN1, SvD1, 2, 3, AB1, 2, Ex1, Flamman,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

09 december 2011

Att höra vad man förväntar sig...

Att höra vad man förväntar sig eller att höra vad som faktiskt sägs - det är inte nödvändigtvis samma sak. Kanske bevisades den tesen under Barn & Utbildningsnämndens sammanträde i onsdags när frågan om Transtorpskolans nedläggning avgjordes?

För vad sades egentligen i beslutet? Vad jag hörde, eller åtminstone tror mig ha hört, på mötet var att en utredning skulle göras för hur organiseringen av de centrala skolorna skulle se ut, för att lägga ner Transtorpskolan från läsåret 2013/14, samt för att göra Paradisskolan till en F-9-skola. Eller som Barometern skriver:
Transtorpskolan kommer att läggas ned. Utredningen som ska göras ska bara tala om för kommunen hur det ska gå till.
Det var också det beslutet jag reserverade mig mot.

Men å andra sidan var det också ungefär vad jag förväntade mig att höra. Jag förväntade mig inget annat än ett nedläggningsbeslut. Så kanske var det därför jag hörde det. De närvarande föräldrarna har nämligen inte alls hört samma beslut. Tydligen så uppfattade de bara att en utredning skulle göras över organiseringen av de centrala skolorna och ingenting om någon nedläggning av Transtorpskolan.

Det förklarar onekligen att de reaktioner jag ändå hade förväntat mig helt uteblev. Och efter att ha samtalat med både Barometern och en representant från föräldraföreningen Treff så är jag inte längre så säker på vad som faktiskt sades. Uttalades det när beslutet skulle tas att det handlade om en utredning för att lägga ner skolan? Uppenbarligen inte så tydligt i vilket fall och jag skulle inte våga svära på det idag.

Jag har efter mötet fått se hur beslutet formuleras i protokollet och det stämde rätt väl med vad jag hörde. En utredning ska ge förslag kring hur skolorna i centralorten ska organiseras med syftet att lägga ner, eller "avveckla" som det skrivs, Transtorpskolan. Men vad som faktiskt sades... ja, det skulle jag gärna haft en ljudupptagning på.

Kanske hörde föräldrarna vad de hoppades höra, kanske hörde jag vad jag förväntade mig höra... Oavsett vilket så är beslutet som togs tragiskt.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , ,

07 december 2011

Rapport från Barn & Utbildningsnämndens möte

Här kommer en rapport från dagens möte med Barn & Utbildningsnämnden. Ett möte som med anledning av den stora frågan på dagordningen - besparingsförslagen - var extremt välbesökt. Syret tog snabbt slut, vilket märktes mot slutet. Givetvis var det framförallt nedläggningshoten över Transtorpskolan och högstadiet i Alsterbro som stod i fokus för intresset för åhörare och media.

Men innan vi diskuterade besparingarna så lyfte jag några andra relaterade frågor. Först frågan om att vuxenutbildningen ska flyttas tillbaka till Barn & Utbildningsnämnden från det kommunala bolaget Brunnen. Inte en ny vänsterfråga, det ska erkännas. Vuxenutbildningen är en lönsam affär för bolaget och används idag för att täcka upp bolagets förluster på andra områden. Dessutom finns stora samordningsvinster att hämta mellan vuxenutbildningen och gymnasiet.

Sammantaget pratar vi miljonbelopp som skulle kunna komma våra barn till del, det är jag övertygad om. Och hur det ser ut kommer jag att få besked om. Jag fick nämligen inte bara nämnden att ställa sig positiv till att återta vuxenutbildningen, även om det slutliga beslutet ligger på kommunstyrelsen. Jag fick också nämnden att besluta om att räkna på vad det skulle innebära i besparingar för skolans del så att åtminstone det finns svart på vitt inför kommunstyrelsens beslut.

Andra frågan är inte heller den ny. Vänsterpartiet har lyft frågan om att kommunen måste sätta ner foten i fråga om landsbygdsskolorna flera gånger utan att få gehör. Vill man dem kvar så borde kommunstyrelsen ta ett övergripande ansvar för dem. Vi menar att vi ska behålla landsbygdsskolorna, men att Barn & Utbildningsnämnen inte ska belastas med de extra kostnader som detta faktiskt innebär.

Istället borde nämnden kompenseras för detta genom en centralt placerad pott, tydligt definierad i budgeten, som en form av glesbygdsstöd. På så sätt skulle kommunen kunna visa tydligt, och förhoppningsvis en gång för alla, att man vill att landsbygden och dess skolor ska leva. Ordföranden Börje Slättman (s) tyckte inte att det var en fråga för nämnden utan för fullmäktige, vilket jag kan köpa. Förslaget fick bra respons, inte minst från åhörarna, och kommer att dyka upp som en motion framöver istället.

Efter detta var det dags för huvudnummret. Första besparingspunkten som skulle upp till beslut var Transtorpskolans vara eller icke vara. Då hade skolområdeschefen Daniel Hjertqvist just redovisat att även om det finns teoretiska möjligheter att flytta Transtorpeleverna till andra skolor. Men möjligheten är mest teoretisk och det skulle göra det svårt för nyinflyttade barn att få plats på skolorna. Knappast så lyckat för en kommun som har som vision att växa...

Nu hade sossar och moderater kommit överens om en "kompromisslösning", där man under ett år ville fortsätta utreda att eventuell göra Paradisskolan till en F-9 skola för att på så sätt möjliggöra en nedläggning av Transtorpskolan. Det är förvisso ett fall framåt, men jag anser fortfarande att man utreda hur man skulle kunna utveckla skolan och området istället för att lägga ner.

Som jag tidigare skrivit om så har visserligen fullmäktige, med undantag för Vänsterpartiet, beslutat att prioritera en renovering av ishallen före barnens och lärarnas arbetsmiljö. Men även fullmäktigebeslut kan ju ändras menade jag och reserverade mig mot det föreslagna utredningsuppdraget som ändå antogs med bred majoritet.

Därefter kom frågan om nedläggning av Alsterbro högstadium upp. Återigen var en S/M-uppgörelse redan klar med ett förslag om nedläggning. Jag yrkade avslag, liksom Martina Aronsson som ensam sosse, samt MP och centern, eftersom det är tveksamt om det överhuvud taget blir någon besparing. Risken är stor att så många barn flyttar till andra skolor att besparingen blir till en kostnad. Efter omröstning beslutades med siffrorna 8-5 dessvärre ändå att högstadiet ska läggas ner.

Jag reserverade mig emot beslutet tillsammans med övriga som yrkat avslag, men frågan ska ändå till kommunfullmäktige för slutligt avgörande. Centern yrkade nämligen att frågan skulle ses som en fråga av principiell art och de ska alltid avgöras där. Detta fick nämligen bättre gehör och den omröstningen vanns med de omvända siffrorna.

Därefter vill man ta övriga besparingar i en klump och låta förvaltningen avgöra hur besparingarna skulle göra. Jag vill dock undanta Introduktionsprogrammen, eftersom den besparingen drabbar de elever som redan har det svårt. Och även det är en besparing som snabbt kan visa sig bli en kostnad, vilket jag skrivit om tidigare. Jag blev dock återigen nedröstad av en stor majoritet och fick nöja mig med att reservera mig mot beslutet.

När så övriga besparingar skulle tas så presenterade centern vid sittande bord en egen lista som de ställde mot den som S/M enats om. Den röstades dock ner, denna gång med 8-4, eftersom jag lade ner min röst. Det fanns visserligen en del vettigt i centerförslaget men också en del som inte var vettigt och att ta ställning till det vid sittande bord är knappast rimligt. Dessutom så kvarstod ju Introduktionsprogrammet som besparing i båda listorna.

Allt detta kan ju verka något sånär enkelt, men jag, som fick det tvivelaktiga nöjet att justera protokollet, ska inte bara ha koll på alla yrkanden och omröstningar. Punkten kryddades nämligen också med en jävsfråga som jag fortfarande inte vet om den är riktigt utredd, trots alla ajourneringar. Det bli i alla fall till att läsa protokollet extra noggrant.

Nåja, när bara denna punkt var avklarad så blev resten av mötet mest en relativt snabb transportsträcka, även om jag hann med att lyfta upp frågan om nämndens arbetsmiljöansvar och att jag anser att nämndsledamötena bör utbildas i vad det innebär, förutom att frågan bör lyftas på varje nämndsmöte. Dessutom bör facken få komma och lyfta dessa frågor utifrån sin horisont. Får se om jag behöver ligga på i frågan.

Nu känns det i alla fall som om jag klarat av eldprovet i nämnden. Även om det finns mycket kvar att arbeta med så har jag svårt att se att det skulle kunna vara så mycket värre än att kastas rakt in i ett omfattande besparingsarbete. Men jag har lärt mycket i processen, inte minst genom att träffa såväl skolledning, lärare som fackförbund. Och det tänker jag fortsätta med.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

05 december 2011

Klyftorna ökar i högerns Sverige

Klyftorna ökar i snabb takt i Sverige, det rapporterar Riksdag & Departement. Den förda politiken av statsminister Reinfeldt (m) och hans regering ger mest till de som redan har mest samtidigt som de tar från de som redan har det sämst.

Under högerregeringen har den svenska överklassen belönats med slopad förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt med mera. Och följaktligen blivit allt rikare. Samtidigt har de fattigaste blivit allt fattigare i takt med att arbetarklassen straffas för att man oftare blir sjuk och/eller arbetslös.

Den moderatstyrda minoritetsregeringen skapar helt enkelt ett Sverige för de rika när klyftorna ökar i högerns Sverige.
Grafer som talar sitt tydliga språk: de rikaste blir rikare medan de fattigaste blir fattigare!
Bloggtips: Avtalsrörelsen kommenteras av Göran och LO-bloggen om LO:s avtalskrav. Linda skriver om den nya ätstödsenheten i Västervik och Jöran beskriver en verklighet som många politiker nog känner igen sig i.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

01 december 2011

Nästan alla tyckte ishallen var viktigare än barnen - men inte vänsterpartiet

Nästan alla partier var överens, säger kommunalrådet Markus Lund i inslaget nedan, om beslutet att prioritera kommunens ishall framför barnen. Ett beslut som togs av kommunfullmäktige i måndags. Nästan, men inte riktigt. Vänsterpartiet reserverade sig nämligen som enda parti mot den, i min mening, helt vansinniga prioriteringen.

Vi hade istället ett yrkande om att man skulle använda de pengarna till den sedan tidigare utlovade renoveringen av Transtorpskolan. En renovering som är nödvändig om man vill ha skolan kvar. Och det vill ju Vänsterpartiet, vilket jag skrivit om flera gånger tidigare:
Kommunfullmäktige prioriterade ishallen framför barnen
Studiebesöken stärkte min uppfattning
Transtorpskolan är viktigare än ishallen
Lägg inte ner Transtorpskolan!



Bloggtips: Göran om avtalsrörelsen, Annarkia om att regeringen vägrar följa riksdagens beslut och Linda om mindfullness.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

30 november 2011

Nyttigt att träffa Lärarnas Riksförbund

Det har varit mycket kommunalpolitik här på bloggen ett tag och det kommer väl kanske att fortsätta vara så ett tag eftersom jag blivit inblandad i den kommunala politiken på ett helt nytt sätt sen jag tog över platsen i Barn & Utbildningsnämnden. Efter nyår så tar jag dessutom över platsen som ersättare i kommunstyrelsen...

Nåväl, som jag skrivit tidigare så har jag fått kickstarta för att sätta mig in i verksamheten. I förra veckan var jag därför på studiebesök på Åkrahällsskolan och Transtorpskolan för att få en bild av vad de föreslagna besparingarna där skulle innebära. Det var väldigt nyttigt.

Nyttigt var det också att träffa Lärarnas Riksförbunds styrelse i Nybro, vilket jag gjorde igår. Nyttigt men knappast så upplyftande var det jag fick höra. Som att två av deras kollegor precis hamnat på sjukhus efter att ha gått in i väggen. Eller att en tredjedel av lärarna i Nybro funderar på att sluta som lärare eller byta kommun. Och detta innan besparingarna ens beslutats!

Inte utan att man får ont i magen när man hör vilka konsekvenser det får när regeringens väljer att prioritera sänkt krogmoms före välfärden. Fast det hjälper ju inte att jag stoppar huvudet i sanden. Nu har jag i alla fall sett några av dem som drabbas i ögonen och vet åtminstone vad besluten som antagligen kommer att tas leder till. Förhoppningsvis hinner jag träffa det andra lärarfacket, Lärarförbundet, också innan besparingsbesluten ska tas nästa onsdag.

Imorgon bitti är det presidiemöte med BUN (Barn & Utbildningsnämnden). Då ska vi diskutera konsekvensbeskrivningen av nedläggningen av Transtorpskolan. Varför det nu ska diskuteras eftersom fullmäktige har beslutat att inte renovera skolan, utan valde att prioritera ishallen istället. Ett beslut som bara Vänsterpartiet reserverade sig mot. Och en renovering är snarast en förutsättning om man ska kunna behålla skolan.

Imorgon  kväll är det sen dessutom öppet möte i Alsterbro angående den eventuella flytten av högstadiet därifrån. Det är en besparing som jag också ställer mig alltmer frågande frågande till, även om jag i dagsläget har svårt att se något alternativ. Kanske kan morgondagens möte räta ut frågetecknen.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

28 november 2011

Kommunfullmäktige prioriterade ishallen framför barnen

Kommunfullmäktige ikväll var en lite sorglig tillställning som ändå kommer att resultera i flera inlägg. Jag och Anders Svensson, som för kvällen ersatte Mariann Karlsson, var uppe i flera frågor. Det genomgående mönster var dock att alla övriga från höger till vänster (nåja, sossar då) mest var intresserade av att ta död på all eventuell debatt.

Den enda lilla ansatsen kom efter att jag varit uppe och för Vänsterpartiet yrkat att alla investeringar som inte är riktade mot barn och unge eller är nödvändiga ur arbetsmiljösynpunkt fick anstå tills vidare. I praktiken så innebär det att vi vill avslå investeringarna på ishallen, utom i den del som gäller nödvändiga arbetsmiljöförbättringar och vill istället att en seriös satsning görs på skola och förskola i Transtorpområdet.

Detta fick de båda centerpartisterna Karin Helmersson och Lars-Gunnar Hellström att gå upp och hävda att i princip alla de trettio miljoner som nu ska satsa på Victoriaområdet handlade om satsningar på arbetsmiljö och säkerhet och undrade vad jag hade emot satsningar på det. Faktum är att jag inte har nåt emot satsningar på Victoriaområdet. Tvärtom så är det säker angelägna satsningar det handlar om.

Men en nedläggning av Transtorpskolan drabbar inte ”bara” barnen där utan även barnen på Fagerslättskolan, där barnen troligen ska trängas ihop. Det handlar om hundratals elever, och lärare förstås, som får en ytterligare försämrad arbetsmiljö. De som drabbas hårdast av detta är de elever som redan har det svårast.

Och faktum är ju att en prioritering nu behövde göras och då väljer jag att prioritera barnens arbetsmiljö främst. Och när jag frågade varför de tyckte att det var så angeläget att försämra den arbetsmiljö som små barn dagligen vistas i så fick jag, föga förvånande, inte något svar på det.

Vänsterpartiet anser att barnens bästa ska gå i första hand! Så istället för att lägga ner skolan och investera i ishallen så borde Nybro kommun satsa på barnen och investera pengarna i Transtorpskolan. Eller som det stod på ett av barnens plakat när de demonstrerade i kommunhuset häromveckan: Transtorpskolan är viktigare än ishallen!

I övrigt så fick jag också svar på min interpellation idag, vi lämnade in vår motion om sänkta arvoden och så finns det anledning att ta upp frågan om hur man bemöter medborgarna i fullmäktige. Men mer om det en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

25 november 2011

Vänsterpartiet vill se sänkta arvoden

Idag har (V)i lämnat in en motion om besparingar på politiken. Vi föreslår att vi ska ta bort arvodet i kommunfullmäktige, sänka andra arvoden och ta bort och minska på arvoderade uppdrag. I riksdagen är Vänsterpartiet det enda partiet som vill att riksdagsmännens ersättning ska sänkas rejält. Vi menar att det behövs mer tilltro till partipolitiken, inte mer bränsle för politikerförakt.

För vänsterpartiet är det också centralt att ett politiskt uppdrag är ett hedersuppdrag från väljare och medlemmar och att arvodena ska finnas för att ge de praktiska förutsättningar som behövs för att utföra sitt uppdrag, inte för att berika sig på. Det vill vi visa i praktisk politik också. Kommunalrådet Markus Lund (S) kallar sånt för populism...

Läs mer här: Vänsterpartiet vill sänka arvodena

Lästips: Göran om den ökande löneklyftan, Jenny om ungdomsarbetslösheten och Annarkia om att Staten och Kapitalet i samma båt
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

23 november 2011

Studiebesöken stärkte min uppfattning

Som ny ledamot i Barn & Utbildningsnämnden har jag ju kastats direkt in i hetluften med allt vad det innebär av besparingsåtgärder och neddragningar i olika verksamheter. Att komma in under de premisserna och försöka få grepp om allt är inte lätt, men jag gör mitt bästa. Jag har iallafall under kort tid lärt mig väldigt mycket.

Och för att ytterligare sätta mig in i verksamheten så var jag idag på studiebesök på Åkrahällsskolan, där introduktionsprogrammen riskerar att halveras och Transtorpskolan som ju ligger under nedläggningshot med de besparingar som nu utreds. Vänsterpartiet har hela tiden varit motståndare till båda dessa besparingsåtgärder och dagens besök stärkte mig definitivt i min uppfattning att det är okloka och kortsiktiga besparingar som jag kommer att säga nej till. Dessutom drabbar det de som redan har det svårast hårdast.

Att spara på introduktionsprogrammet är det som på både kort och lång sikt är mest uppenbart ekonomiskt oförsvarbart. Där går många av de som av olika anledningar har allra svårast att klara av skolan. För många av dem som går där är det ett sätt att trots ofullständiga betyg kunna läsa en utbildning på gymnasiet. För vissa av dem är det det enda sättet att överhuvudtaget hålla kontakt med skolsystemet. Om någon av dessa istället skulle hamna utanför skolsystemet så kostar det, enligt Skolverket, 14 miljoner kronor. Det säger sig självt att det knappast blir en besparing för kommunen. Och då är givetvis alla mänskliga kostnader oräknade.

Även en nedläggning av Transtorpskolan skulle drabba de elever som har det svårast hårdast när klasserna blir större. Och det är givetvis inte "bara" barnen från Transtorpskolan som drabbas utan även barnen på Fagerslättsskolan, där barnen troligen ska trängas ihop. Istället för att lägga ner skolan och investera i ishallen så borde Nybro kommun satsa på barnen och investera pengarna i Transtorpskolan istället. Varför inte satsa på att skapa ett pedagogiskt center genom att renovera alla längor och använda till förskolelokaler?

Utveckla istället för att avveckla låter som en betydligt klokare strategi om man menar allvar med kommunens vision om att nå 25 000 invånare 2030.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , ,

21 november 2011

Transtorpskolan är viktigare än ishallen

Precis vad (v)i tycker! Prioritera skolan före ishallen!
Idag kom föräldraföreningen vid Transtorpsskolan, Treff, till Balder för att tillsammans med barn från skolan protestera mot en nedläggning av skolan. Samtidigt lämnade man en namninsamling med c:a 400 namn samt en protestskrivelse som innehöll ungefär samma argument som jag själv fört fram:
Skolan har stabilt och relativt jämnt elevunderlag. Dessutom menar man att det är ett generationesskifte på gång. Om det vet jag däremot inget. Oavsett det så behövs, som man också påpekade, alla centrala skolor i Nybro. Särskilt om man har i tanke att kommunen har en ambition att växa till 25 000 invånare.

Precis som barnen med banderollen ovan så tycker även jag att man borde prioritera barnen före ishallen. Lägg inte ner Transtorpskolan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

19 november 2011

Behandla sjukdomen, inte bara symptomen

Upprördheten är stor på många håll efter att det under senare tid blivit väldigt tydligt vad det kan leda till när man släpper in det virus som vinstintresset utgör i välfärden och låter riskkapitalister som Carema ta hand om våra äldre.

Men upprördheten till trots så är det fortfarande bara Vänsterpartiet som vill att man ska ta itu med sjukdomen och kräver att man sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa. Såväl socialdemokrater som moderater fokuserar helt på symptomen och blundar för den sjukdom som man aktivt har spridit. Som en läkare som smittar en patient med hjärninflammation och sen som enda åtgärd rekommenderar magnecyl mot huvudvärken. Att socialdemokraterna möjligen vill ge alvedon istället förändrar knappast något för patienten.

Man måste behandla sjukdomen, inte bara symptomen! Då måste man inse att bolag som drivs för att maximera vinsten har helt enkelt inte i äldreomsorgen (eller vården) att göra. Om man tillåter vinstdrift i välfärden bygger man in drivkraften till vanvård i själva systemet. Därför vill Vänsterpartiet förbjuda vinstdrivande bolag i äldreomsorgen. Det är nämligen det enda botemedlet mot det dödliga viruset!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

SD låtsas bekymra sig om mormor på äldreboendet

SD låtsas gärna vara bekymrad över välfärden. Och för att värna välfärden så vill man... ja, stoppa invandringen förstås, eftersom det är rasisternas svar på alla frågor.

Men sanningen är givetvis att SD skiter fullständigt i om äldreomsorgen utarmas genom skattesänkningar eller om riskkapitalbolag som Carema tjänar miljarder på att mormor ligger med bajs upp till armhålan. Sånt är inget problem för SD eftersom det enda intresse man egentligen har är att stoppa invandringen. Med det målet för ögonen så spelar det ingen roll hur mormor har det på äldreboendet.

För välfärden utarmas knappast av invandringen utan på grund av bland annat de enorma skattesänkningar på 100 miljarder om året som högerregeringen genomfört och som främst har gynnat överklassen. För att inte tala om att välfärden utarmas av riskkapitalbolag som Carema. Dubbelt så mycket som SD påstår att invandringen kostar varje år går direkt ner i fickorna hos privata bolag inom välfärden. Och allt detta applåderas ivrigt av SD.

Mormor på äldreboendet - henne skiter SD fullkomligt i!
 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

12 november 2011

Förbjud vinstintresset att styra i välfärden!

De senaste veckorna har det kommit en rad avslöjanden om missförhållanden på privata äldreboenden. Det är symptomen på en sjukdom som drabbat den svenska välfärden. Borgerliga politiker tvår sina händer – eller skyller på personalen. Trots att det i själva verket är de själva som bäddat för den sjukdomsutveckling vi fått se prov på genom sin privatiseringsiver.

Min bestämda uppfattning är att vinstintresset inte har i välfärden att göra! Men med vissa saker i samhället så är det särskilt viktigt att dessa ägs gemensamt och styrs enbart utifrån behov, inte vinstmarginal. Vård och omsorg är helt uppenbart ett par sådana saker. För så fort vinstintresset kommer in som kommer också andra frågor än behovet att styra verksamheten, nämligen lönsamheten.

Och vinsterna i välfärdsföretag kan bara göras genom att krympa kostnaderna och skära ner på sånt som personal som blöjor. Vad resultatet blir av den utvecklingen har vi alltså fått se den senaste tiden - i form av olika vanvårdsskandaler där mormödrar har förvandlats till kostnadsposter hos multinationella riskkapitalbolag...
Ändå driver regeringen på privatiseringen av äldreomsorgen och hotar med tvångslagstiftning om inte kommunerna öppnar upp för privatiseringar som regeringen tycker. Men vi behöver inte mer privat vanvård och vi behöver inte fler hungriga kapitalister som urholkar vård och skattepengar från våra kommuninvånare.

Vänsterpartiet är idag ensamt i riksdagen om att säga nej till vinstintressen i äldreomsorgen! Förhoppningsvis ändras snart detta och fler partier inser att de skandaler vi läst om är symptomen av ett sjukt system. Då hjälper inga översyner eller annat puts på ytan. Man måste behandla sjukdomen, inte bara symptomen. Det enda som hjälper är ett förbud mot att vinstintresset tillåts styra i välfärden!

Bloggat: Alliansfritt, Jonas Sjöstedt, Lukas Löfling, Lasse Strömberg, Erik Berg, Kulturbloggen, Mats Olsson, Göran Johansson,

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

10 november 2011

Lägg inte ner Transtorpskolan!

Igår var jag på mitt första möte på Barn & Utbildningsnämnden. Den största frågan på dagordningen var givetvis de besparingar som nämnden står inför framöver. Inga nya beslut om besparingar tog, däremot gavs ett antal utredningsuppdrag där förvaltningen fick i uppgift att utreda konsekvenserna.

Det var ett uppdrag om att utreda konsekvenserna av en besparing på introduktionsprogrammen på gymnasiet, en besparing som skulle slå stenhårt mot de elever som är absolut mest utsatta redan. Det är jag rätt säker på att utredningen kommer att visa också. Sen ska man se över vad en neddragning på skolbibliotikarierna kan innebära. Jag fick också igenom att man även skulle utreda konsekvenserna av vad en neddragning på städningen leder till. Jag har rätt svårt att se att utredningarna skulle kunna komma fram till något som skulle kunna få mig att ställa mig bakom dessa besparingar.

Sen gavs också ett uppdrag att utreda och göra upp en tidsplan för en nedläggning av Transtorpskolan i Paradiset. Ett helt galet beslut som jag självklart reserverade mig emot, vilket man kan läsa om här.
Skolan ligger i ett område med ett stabilt och relativt jämnt elevunderlag och har även placerings-, utrymmes och lokalmässigt många fördelar, även om lokalerna givetvis behöver renoveras. Med tanke på att i princip inga investeringar gjorts i byggnaderna sen de byggdes så kunde det ju vara dags för det nu. Men skolgården är relativt stor och planlösningen bra för barn och undervisning utan korridorer och trappor. Dessutom är det nära både till natur och till stan med biblioteket och annat.

Dessutom finns det ett stort behov av förskolelokaler som åtminstone till viss del kan lösas genom att man renoverar och nyttjar de lokaler som finns lediga istället för att bygga nytt eller använda sig av tillfälliga lösningar. Att utreda en sådan långsiktig lösning vore betydligt klokare än att utreda en nedläggning av skolan.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om, , , , ,

08 november 2011

En trygg sjukförsäkring för alla - oavsett klass och kön

Ny statistik från försäkringskassan visar att regeringens utförsäkringspolitik inte bara är hård och omänsklig i största allmänhet. För även om de allra flesta tjänar på en bättre sjukförsäkring framför skattesänkningar, även de som inte hör till de med högst sjukskrivningstal, så slår politiken väldigt olika mellan olika grupper.

Och skillnaderna handlar om klass och kön. Försämringarna i sjukförsäkringen slår allra hårdast mot kvinnor och mot lågutbildade arbetare. Vänsterpartiet vill ersätta utsorteringskedjan med en sjukförsäkring där hänsyn tas till varje enskild individ i varje enskilt ärende.

Vi vill att alla ska kunna känna sig trygga med sjukförsäkringen – oavsett klass och kön.

Kaj Raving (V)
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

07 november 2011

Pälsfarmning - en branch utan existensberättigande

Idag kan man läsa om att en minkfarm har utsatts för en aktion där minkarna har besprutats med färg för att förstöra det ekonomiska värdet i deras päls. Man kan tycka vad man vill om aktionen i sig. Själv anser jag att civilt ickevåldsmotstånd kan vara en framkomlig väg, rätt använt. Om detta är rätt sätt vet jag inte, men oavsett vilket så tycker jag inte synd om ägaren. Så här såg det ut när djurrättsalliansen besökte farmen på Öland.




Det grundläggande problemet är nämligen inte att han drabbas av en aktion som denna. Det grundläggande problemet består i att han överhuvud taget tillåts driva en verksamhet som Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap redan 1990 konstaterades inte lever upp till djurskyddslagens krav eftersom minkarna inte gavs möjlighet att bete sig naturligt. Såhär säger §4 i djurskyddslagen:
Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
I det vilda lever minkar ensamma i egna revir som kan vara mellan en och sex kilometer långt och det sträcker sig alltid längs vatten. I fångenskap hålls minkarna i nätburar under tak. Burarna är 30 × 90 cm stora och 45 cm höga. I buren finns det en lya med halm. Det ger knappast några möjligheter att bete sig naturligt. Ändå får den vidriga verksamheten fortsätta år efter år.

Jag ser det därför som ett större problem att minkuppfödning i sig är ett djurplågeriet som bryter mot djurskyddslagen. Minkarna föds upp och lever sina korta liv i små burar för att sedan gasas ihjäl eller dödas med elstötar enbart för att människor vill klä sig i deras pälsar. Branchen har helt enkelt inget existensberättigande utan borde snarast avskaffas. En åsikt som för övrigt stöds av större delen av svenska folket

Och det är den borgerliga majoriteten i riksdagen som är ansvarig för att så inte skett. Hade vi haft rödgrön majoritet i riksdagen så hade vi genomfört ett förbud mot den här typen av pälsfarmer.

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

04 november 2011

"Populism" sa kommunalrådet om arvodessänkning

"Populism" - det är det helt förväntade svaret från kommunalrådet Markus Lund (S) på Vänsterpartiets förslag om att sänka bland annat hans arvode på nästan 600.000:-/år med 10%, vilket jag skrivit om tidigare. Inte heller oppositionsrådet Peter Lilja är särskilt intresserad av att få sitt arvode på över en halv miljon om året minskat. För hans del så föreslår vi ju dessutom att hans uppdrag ska vara på halvtid istället för på heltid som idag.

Att vårt förslag inte skulle falla i god jord hos dessa herrar var alltså inte särskilt oväntat. Och, som nämnts, så var det helt förväntat att man skulle ropa populism som svar. Det brukar ju låta så när man ifrågasätter maktens privilegier. Men om det är populistiskt att anse att ett politiskt uppdrag är ett hedersuppdrag och inget man ska ha för arvodets skull. Och om man dessutom anser att det dessutom är rimligt att politikerna tar en del av av konsekvenserna för hur kommunens ekonomi ser ut - ja då är jag gärna populist!

Sen framhåller Markus att politiken redan ska spara pengar, fast nämner givetvis inte att det är i form av neddragningar i antalet politiker som de besparingarna det handlar om. Att koncentrera makten och minska demokratin går alltså bra, men att peta på några arvoden... Nej, där går alltså gränsen...

Eller ja, han går ju förstås med på att Vänsterpartiet ensamt står för besparingarna på arvodena genom att så snällt acceptera vårt förslag om att ta bort 2:e vice ordförande-posterna. Fast hur han lyckas få det till en besparing på 1, 5 miljoner vore intressant att veta. Menar han alltså att jag som 2:e vice ordförande kan kassera in 62.500:- i månaden? Tills vi har avskaffat uppdraget vill säga. Eller är det möjligen så att han höftar till utan någon som helst verklighetsförankring? Lite populistiskt sådär kanske...?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

03 november 2011

Ett Sverige för de rika

Att de rikaste blir allt rikare och de fattiga allt fattigare kan knappast ha undgått någon. Sveriges rika är rikare än man trodde och den rikaste procenten äger 40% av Sveriges totala förmögenhet. Det överstiger till och med hur det ser ut i USA. Högerns kamp för att skapa ett Sverige för de rika har varit framgångsrik.
Den rikaste tiondelen av befolkningen har fått se sina inkomster höjas med nästan 50 procent sedan 1999. Det kan jämföras med den fattigaste tiondelens inkomstökning under samma period. Fem procent.

Dessutom har andelen personer med låg ekonomisk standard nästan dubblerats. I dag är en av sex svenskar fattiga. Och det är framförallt ensamstående kvinnor med barn och unga med eget hushåll som är utsatta.
Klyftorna ökar och de fattiga blir fler enligt samma mönster som högern alltid verkat utifrån... så säg mig, vad är egentligen nytt med de "nya" moderaterna?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

02 november 2011

Man måste våga bli gammal i Sverige!

Min bestämda uppfattning är att vinstintresset inte har i välfärden att göra! Men med vissa saker i samhället så är det särskilt viktigt att dessa ägs gemensamt och styrs enbart utifrån behov, inte vinstmarginal. Vård och omsorg är defitivt ett par sådana saker. För så fort vinstintresset kommer in som kommer också andra frågor än behovet att styra verksamheten, nämligen lönsamheten. Mormödrar reduceras resultatposter hos multinationella riskkapitalbolag...

Idag ser vi också mycket riktigt hur högerns privatiseringsiver skapar en utveckling som går åt helt fel håll. Välfärden slås sönder, kommersialiseras och utarmas. Allt mer av svensk välfärd hamnar i klorna på riskkapitalbolag där vinsten och lönsamheten blir det som vägleder verksamheten istället för individens och samhällets behov av en god vård och omsorg som fördelas efter behov. 
Vad resultatet blir av den utvecklingen har vi fått täta rapporter om den senaste tiden i form av olika vanvårdsskandaler. Borgerliga politiker mörkar och tvår sina händer trots att det i själva verket är de som bäddat för den utveckling vi fått se prov på genom sin privatiseringsiver. Inte konstigt att Sverige intar bottenplaceringen bland de Nordiska länderna i förtroende för välfärden.

Välfärden är en lönsam branch, företag inom välfärden har dubbelt så hög avkastning som andra privata företag. Och det är våra skattepengar som bekostar vinsten! Vi i Vänsterpartiet vill istället att våra skattepengar ska gå till att finansiera ett rättvist och tryggt samhälle med en bra välfärd för alla. Man måste våga bli gammal i Sverige!

Media: SR1, DN1, 2, 3, 4E24, AB1,
Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , ,

01 november 2011

Internationella vegandagen

Idag, 1 november, är det den internationella vegandagen, vilket jag givetvis tycker att alla ska uppmärksamma. Ett bra sätt att göra det är genom att prova på att äta vegansk mat under dagen. Det är enkelt att vara vego i dag, det kräver inte att man helt lägger om livet. Det kräver bara att man hittar maten på lite andra ställen än man är van vid.

Den som är intresserad kan exempelvis börja på sidan med Djurens Rätts bästa vegorecept där det finns recept, information och länkar. På Vegania.net kan man också få bra information och recept. Eller också bläddrar man igenom veganbloggarna på Veggietoppen.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

30 oktober 2011

Det finns ingen ensam frälsare för Vänsterpartiet

Är en ny partiledare räddningen för Vänsterpartiet, frågar sig Stefan Kangas i ett inlägg på Avanti. Svaret han kommer fram till i det mycket välskrivna inlägget är ett rätt entytigt nej. Anledningen är inte minst att partiledarna i själva verket har ganska liten betydelse för hur folk röstar. Men grunden menar han är att partiets är politiska och därför knappast kan åtgärdas genom ett partiledarbyte.

Det är en analys som jag delar fullständigt och som jag framfört under lång tid. Inte för att jag tror att det är betydelselöst vem som är partiledare. Men jag tror att betydelsen är störst internt. Därför kan det också vara nödvändigt att byta partiledare när partiet gå in i en ny tid. Nu är det dock inte det det handlar om för partiets del, vi har inte påbörjat någon förändringsprocess som krävde ett partiledarbyte. Däremot så finns det i partiet en önskan om att gå in i en ny tid och påbörja en förändring. Det är inte samma sak.

Med en önskan om förändring så kommer också en stor risk att man tar till enkla lösningar istället för att ta itu med de verkliga problemen. Särskilt om det riskerar att visa sig att de verkliga problemen kan hamna i ens eget knä med allt vad det innebär. Och jag hävdar att problemet i någon mån hamnar i knät på oss alla som deltog - eller lät bli att delta i valrörelsen (och partiets utveckling innan dess också givetvis. Hursom helst, så är den enklaste stora genomgripande "lösning" man kan ta till i ett parti att byta partiledare. Men ett partiledarbyte kommer aldrig någonsin att vara lösningen! Alldeles oavsett att vi har fyra strålande kompetenta kandidater.

I värsta fall kan det bli precis tvärtom. Bytet bli direkt kontraproduktivt, om man därigenom etablerar en känsla av att den nya partiledaren, oavsett vem/vilka det nu blir, ska komma som en frälsare och lösa alla problem. För, återigen, det kommer inte att hända! I det läget så spelar det ingen som helst roll vem som till slut blir partiledare. Detta var också min främsta kritik när Ohlys avgång började diskuteras strax efter valet. Därmed givetvis inte sagt att det var sökandet efter en lätt lösning som varit motivet för dem som förespråkat ett partiledarbyte.

För ett partiledarbyte kan mycket väl leda till något positivt också vilket jag givetvis hoppas att det gör. Nu står vi ju inför faktumet att vi ska byta partiledare (om man bortser ifrån den intressanta diskussionen om kollektivt ledarskap). Det positiva med detta är att det känns som om en vitaliserande process har påbörjats i partiet nu. En process som mycket väl kan leda till något bra - om vi har självförtroende och ork nog att fortsätta processen även efter kongressen. För det är då, efter kongressen, det verkliga arbetet  måste börja, vilket också är min huvudpoäng här.

Vänsterpartiet måste våga vara en verkligt samhällsförändrande kraft som inte bara vill pusta fasaden på det kapitalistiska rucklet. Vi måste våga visa på att vi faktiskt vill något helt annat samtidigt som vi inte får förlora oss i visionen om ett socialistiskt samhälle. Är vi inte också relevanta i människors vardag här och nu så är vi körda hur eller hur. Det finns en rad politiska frågor som vi måste hantera på både kort och lång sikt. Dessutom har vi en rad rad frågor om organisation och arbetssätt som vi bör arbeta med. Jonas Wikström har vettiga saker att säga när det gäller det.

Inget av detta är väl särskilt nytt eller omvälvande. Det är inte heller enkla frågor. Men jag är övertygad om att vi som parti har alla förutsättningar att klara av dem. Jag tror också att vi har förutsättningarna att bli en betydligt mer relevant faktor på den politiska arenan inom en relativt snar framtid. Men det innebär att vi som vill se ett starkt Vänsterparti behöver ta tag i dessa frågor tillsammands, på alla nivåer och i alla sammanhang. En ny ledare kan, och bör, givetvis spela en viktig roll i det arbetet, men - det finns ingen ensam frälsare för Vänsterpartiet!

Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...