27 juni 2010

Smutskastning och vilseledning som borgerlig valstrategi

Två ledare som belyser högerns valstrategi i kommande (och tidigare) val är värda att lyfta i sommarvärmen. Den första kommer från Arbetarbladet och belyser hur högern med bistånd av borgarpressen och en förändrad retorik i praktiken dupererar svenska folket att rösta på en politik som syftar till att riva ner det välfärdssamhälle som de allra flesta egentligen försvarar.

För det handlar inte om någon i grunden förändrad politik eftersom högern alltid väljer vägen mot ökad ojämlikhet. Skillnaden ligger i att man numer förespråkar att det görs i mindre steg för att det inte ska bli så uppenbart att man river ner vårt välfärdssamhälle.

Som exempel på hur lättlurade svenskarna är lyfter Jenny Wennberg fastighetsskatten, som ju högern lovade ta bort i senaste valet fast man i stället valde att införa en platt skatt för fastigheter. Precis som med all platt skatt så blir överklassen den stora vinnaren och villaägarna i Danderyd och Lidingö jublade när de fick sänkt skatt med kanske tiotusentals kronor om året. Detta medan en majoritet av alla husägare faktiskt fick en höjd fastighetsskatt, inte minst här i Kalmar län.
Kommer ni ihåg alliansens löften om slopad fastighetsskatt? Du kanske till och med är en av alla dem som tror att fastighetsskatten faktiskt slopats?
Så är det inte. Även om alliansen effektivt lyckats skapa bilden av ett Sverige befriat från fastighetsskatt, genom något så enkelt som ett namnbyte. Så här skrev regeringen i lagrådsremissen rörande fastighetsavgiften man införde: ”Den aktuella avgiften utgör i statsrättslig mening en skatt. Den bör benämnas som avgift.”
Alliansregeringen tycker inte det är sexigt med skatt. Därför döptes fastighetsskatten om till avgift, för att det lät lite bättre, och lite mer som man faktiskt infriade sitt vallöfte. Lagrådet gjorde tummen ner för namnbytet och konstaterade att: ”Det är angeläget att en pålaga som de facto utgör en skatt också benämns skatt”
När borgarna lovar ta bort fastighetsskatten så innebär det alltså att den stora majoritet blir förlorare medan de rikaste kan skratta hela vägen till banken åt alla de stackarna som röstade fram den regering som gjorde det möjligt.

De rödgröna har lovat att införa en ny fastighetsskatt, men till skillnad från högerns fastighetskatt så beskattar den ägarna till de allra exklusivaste villorna i stället för den vanliga villaägaren, med resultatet att 99% av alla husägare får sänkt eller oförändrad fastighetsskatt. Ändå tror de flesta att skatten kommer att höjas vid regeringsskiftet.

Den borgerliga retoriken och skrämseltaktiken fungerar tyvärr. Med medias hjälp så lurar man upp väljarna långt upp på läktarna. Frågan är hur vi i oppositionen ska lyckas bryta igenom detta. Tyvärr så ges det inget svar på det.
Alliansen vilseledde Sverige av det enkla skälet att inte en jävel orkar läsa remissvar och propositioner för att ta reda på vad skattepolitiken egentligen handlar om. Att svensken är precis så illa påläst som alliansregeringen förutsätter och ständigt hoppas på, visar Svenska Dagbladets Sifo-mätning om oppositionens förslag rörande fastighetsskatten.
Att svensken inte orkar ta reda på fakta är dock en sak. Att oppositionen inte får ut sitt budskap och uppenbarligen inte lyckats kommunicera det faktiska innehållet av den föreslagna förändringen av fastighetsskatten är däremot en helt annan. Oförmåga eller medierna emot sig spelar egentligen ingen roll. Illa är det alldeles oavsett orsak.
Illa är det definitivt men kanske är ett led i ett betydligt smutsigare "amerikanskt" valkampanjande som vi ser över lag, där den faktiska politiken spelar en allt mindre roll och där ytan är allt. Högerns "mosa Mona"-kampanj, ivrigt understödd av media tyder onekligen på det vilket Flammans Aron Etzler belyser. Aron lyfter fram fenomenet Karl Rove, som har som specialitet att förstöra motståndarens rykte och som presenterar moderaterna som det enda icke-amerikanska uppdraget i sitt CV.
Exakt vad Karl Rove har gett Moderaterna för tips och råd kommer vi aldrig veta. Men Sverige har fått sin andra valrörelse i rad som handlar om den socialdemokratiske kandidatens personliga brister. Alla inslag finns på plats: filmerna med anonyma avsändare om Mona Sahlins ”affärer”, manipulerade bilder med Mona Sahlin i muslimsk huvudduk och Toblerone under armen, de ”oberoende” internetsajterna fulla av hat. En statsminister som via sina ministrar attackerar samma affärer och som själv jobbar med fina antydningar (Sahlins bristande popularitet säger Reinfeldt i Expressen, ”kan ju inte bero på att svenska folket inte känner Mona”.)
Aron förespråkar motangrepp i vad som riskerar att bli den smutsigaste valrörelsen sedan kosackvalet -28. Kanske har han rätt i att det krävs för att inte ge högern fritt spelfält i valrörelsen. Men oavsett vilket så blir det väljarna och demokratin som står som de stora förlorarna i slutänden.



Politometern och intressant kan du läsa även andras åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...