05 januari 2010

Betyg är helt odugligt för att mäta kunskap

Skolmajoren Jan Björklunds pekpinne tas i en insändare 22/12 upp av Nybro-folkpartisten Kjell Josefsson som i sann betongliberal anda hävdar betygets förträfflighet som styrinstrument i skolan. Sanningen är i själva verket att betyg är helt odugliga som instrument för att mäta kunskapsnivån hos elever. I stället för att fungera som styrinstrument så bidrar tidiga betyg till utökad utslagning av elever i tidiga år

Många undersökningar visar att betyg helt omotiverat kan skilja från skola till skola, inte minst när friskolor använt utdelningen av bra betyg som konkurrensmedel. Betygen kan till och med skilja mellan lärare på samma skola. Att betygen inte upplevs som likvärdiga och rättvisa kan många elever vittna om, och säkert lärare också – och det har de alltså rätt i.

Elevers resultat präglas redan idag av föräldrarnas utbildningsnivå och sociala status. Klasstillhörighet är alltså en viktig faktor för barnens skolgång och skolans uppgift bör vara att utjämna och kompensera för dessa skillnader, inte att förstärka dem genom tidig sortering, utslagning och segregering i skolan, där resultatet blir en skola där klasskillnaderna blir allt tydligare.

Vänsterpartiet vill i stället för en orättvis sorteringsskola se en skola som tillförs tillräckliga resurser för att kunna möta alla elevers olika behov. Vi vill inte pressa in alla elever i en standardiserad betygsmall. Vi vill att varje unik individ ska få synas så att varje enskild elev får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Resultaten i skolan har försämrats under de senaste 15-20 åren och under samma tid så har skolorna dränerats på pengar. Svaret är alltså inte en återgång till något slags sekelskiftesideal med tidigare betyg eller hårdare tag i skolan á la major björklund, utan svaret är att skolan återfår de resurser som den har dränerats på sedan tidigt 90-tal, så att man ges möjlighet att fullfölja sitt uppdrag.

Men det krävs också ett skifte i synsätt, bort från den individualiserade sorteringsskolan som präglat de senaste årtiondena, mot en syn som säger att en jämlik och likvärdig skola är en rättighet föra alla barn. Bara så får vi en skola som tar vara på alla elever och bara så kan vi möta kunskapssamhällets framtida behov i ett jämlikare och rättvisare samhälle.

Kaj Raving
Ordf. Vänsterpartiet Nybro



Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Expressen har slutat med blogglänkar, Anders_S skriver Vargar och vargjakt i västra Sverige, tusenpekpinnar skriver Lästips: Tillsammans, kimmuller skriver Class struggle and storytelling

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , ,

8 kommentarer:

Anders sa...

Håller med om att betygen är verkligen missvisande. Du nämner inget konkret om vad som är fel eller hur du vill mäta studieframgångarna faktiskt - om du inte vill mäta förändringar alls, så är du för naiv att diskutera vidare med.

I Kanadas skolor upp t.o.m. high school gäller ett förusägbart system där prestation på proven är det som räknas. Inget trams om vem som viftar mest på lektionerna och är "aktiv" - det är enbart nåt som utnyttjas av de som är för lata för att studera. Däremot hade dom när jag var där en poängsättning på elevens anteckningar(!) som kan verka väl detaljstyrt, men iaf är alla betygsunderlagen tydliga och inte så utsatta för godtycke som här i Sverige där inte sällan gapiga föräldrar och elever ställs mot svaga lärare och det ger pinsamma resultat. Numera har "alla" MVG.
Vi borde ha rikstäckande finals för alla ämnen i alla årskurser från och med 4:e klass.
Svaga elever skall ges extra stöd och ha även skyldighet att delta utanför ordinarie skoltid - inklusive föräldrar om så behövs. Inte sällan är det bristande förmåga eller engagmang från föräldrar som accelerar en svår situation. Jag vet ungar som knappt kunde läsa och skriva upp i högstadiet, vars föräldrar ändå satsade på ungens fotboll, hockey, simning, tennis - väl medvetna om att skolan inte gick bra alls.

Kaj Raving sa...

@Anders

Väldigt kortfattat så är det bara en sak som behöver "mätas" - följer barnet skolplanen eller inte.

Anonym sa...

Resultaten i skolan har försämrats under de senaste 15-20 åren och under samma tid så har skolorna dränerats på pengar.

Vilka har styrt Sverige sen -94?

Anders sa...

Vårt skolsystem har inte mätt kunskaper - nånsin - i stort sett. Lärarna har varit kunniga och bra på att förmedla kunskap till medel-eleven, men varken underpresterande eller högpresterande fick den stimulans som behövdes.
Förr hade ungar en konkret press hemifrån på att prestera, f.f.a. från redan utbildade föräldrar - bland annat därav bättre resultat: fokus hemifrån även om skolan inte metodiskt följde upp sina försök att lära ungarna nåt.
Mogna individer kan lära sej pga de är hungriga på att lära sej men barn och tonåringar har inte alltid den disciplinen att traggla igenom när det är tråkigt. Det behövs en tydlig morot - varje prov ska omsättas i ett numerärt beyg och motsvara en andel av kommande betyget. Det är det kända fungerande sättet att få ungar att prestera. "Fri" inlärning, som PBI, är inte ens effektiv med vuxna studenter. De duktiga kommer accentueras och de dåliga glöms bort. Numerära linjära betyg, kopplade till KONKRETA nationellt förutbestämda resultat är det enda vettiga, oavsett om det gäller sållning till högskola eller "processkontroll" för läraren - förvarning för hjälpinsatser, t.ex.

Kaj Raving sa...

@Anders

Betyg har aldrig mätt kunskap, det har du alldeles rätt i. I stället har det använts, och används fortfarande, som ett medel att sortera eleverna. Ju tidigare betyg desto tidigare sortering, utslagning - och inte minst segregering.

Barn har oftast en enorm hunger efter att lära sig nytt, något som kan uppmuntras men som lika lätt kan dödas helt genom exempelvis ett enskilt dåligt betyg i ett ämne man har svårt för.

I stället för ett system som sållar, sorterar och slår ut, så räcker det att man har godkänt eller inte, dvs en bekräftelse på att man följer skolplanen tillsammans med kontinuerliga utvecklingssamtal och konkreta utvecklingsplaner anpassade för varje enskild individ.

Faktum är ju också att resultaten var betydligt bättre i "flumskolan" och att det är efteråt, med de nedskärningar som den borgerliga regeringen påbörjade och som den socialdemokratiska regeringen fortsatte, liksom den nuvarande borgerliga regeringen, som resultaten har försämrats och som vi har sett en ökad utslagning och en skola där klasskillnaderna blir allt tydligare.

Anders sa...

Vet inte var du drar gränsen för flumskolan. Jag gick i grundsskolan 77-86 i Ekerö kommun. Samtliga lärare var allmänbildade, ämneskunniga, kreativa och skulle tveklöst varit bland de 20% bästa i sitt gebit på privata arbetsmarknaden. Nackdelen var bl.a. betygsystemet. Kvävande, eftersom det var som sagt godtyckligt och många av lärarna missförstod relativa betygsättningen - trodde den måste normalfördelas inom en klass på 25 elever... .
Nackdelen var även att klasserna tenderade bli större ju högre upp i klasserna man kom.

Håller med om det absoluta kravet på en individuell plan - det behövs för att säkerställa att alla hänger med. Man måste komma ihåg att de som har det svårare måste få mer resurser - men man måste även jobba mer när man inte har samma begåvning...
Från socialt behandlingsarbete vet jag hur svårt det är att förverkliga verkligt individuella utvecklingsplaner - det är direkt avhängigt lärartätheten.

Godkänt/icke godkänt är inte så tokigt. Det hade vi på läkarlinjen - men nivån för "godkänt" låg på en sådan nivå att man kunde förutsäga att kunskapsnivån var betryggande även för det "sämsta godkända". "Tuffaste" tentan hade 78% (medelstark fyra i gamla betygssystemet) som godkänt nivå. "lättaste" hade 64% (motsvarar "stark trea" i gamla betygssystemet).
Biologerna som jag kände på en lokal högskola hade inte sällan 45% godkänt, vilket även kunde vara fallet för teknologer. Det är enligt mitt sätt att se allt för slappa krav. Knappt värt namnet.

Kaj Raving sa...

@Anders

Flumskolan brukar väl just perioden som du gick i skolan kallas, dvs 70-80talet, då man gick över till en friare pedagogik. Begreppet är inget som är uppfunnet av mig eller som jag står bakom, därav citationstecknen.

Kvalitén på skolan är helt avhängig resurstilldelningen, främst i form av en god lärartäthet, för att tidigt ha resurser att fånga upp elever med olika former av problem, men även för att det ska finnas resurser nog att se till att även högpresterande elever uppmuntras och utmanas.

Nivån på "godkänt" måste givetvis ligga på en nivå som innebär att man verkligen uppnått vad man ska. Den exakta nivån överlåter jag dock åt experterna att besluta om när den dagen kommer.

Anonym sa...

Betyg kan vara ett bra alternativ för att mäta kunskaper, men det krävs också att proverna bevisar hur man kan hantera det man har lärt sig. För att göra maximal möjlig rättvisa, så borde man ha möjlighet att anpassa utbildningan till eleven på ett bättre sätt. Alla vi människor är olika duktiga på att förstå och memorera. Därför så borde utbildning vara bred, så att alla människor ska kunna tillgodogöra sig utbildning, oberoende om man är rik eller fattig, snabb eller långsam. I korthet: "Utbildning till alla!"

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...