30 augusti 2009

Recept för jämställd ekonomi

Vänsterpartiets Ulla Andersson och Josefin Brink har presenterat en utmärkt rapport med vänsterpartiets idéer för en mer feministisk ekonomi, Recept för jämställd ekonomi. Rapporten har fått en del genomslag i media och framför allt så är det "nyheten" om att vänsterpartiet som man har fastnat för. Såväl Aftonbladet som Expressen och SvD har valt samma föga fantasifulla TT(?)-rubrik V vill lagstifta om rätt till heltid.

Rapporten innehåller dock mycket mer än så
Vänsterpartiets ambition är att ingå i en regering som tar kampen för jämställdhet på allvar. En förutsättning för det är att den ekonomiska politiken tillförs ett konsekvent feministiskt perspektiv.
I den här rapporten presenterar vi huvudlinjerna för en feministisk inriktning på den ekonomiska politiken och ett antal strategiska reformer som vi vill genomföra; feministiskt perspektiv på statsbudgeten, uppgradering av jämställdhetspolitiken, reformer för jämställt arbetsliv, familjeliv och bättre kvalitet i den gemensamma välfärden.
Förutom att visa på vilken politik som vänsterpartiet vill driva i regeringen efter nästa års val, så visar rapporten hur den sittande allians-regeringens politik har slagit mot jämställheten och snarast drivit utvecklingen bakåt i tiden.
Finansminister Anders Borg har flera gånger sagt sig vara feminist, och vilja åstadkomma jämställdhet med sin ekonomiska politik. I jämställdhetsbilagan till budgetpropositionen 2009 konstaterar regeringen att den ojämlika fördelningen av resurser mellan kvinnor och män har sin grund i arbetsmarknaden, att kvinnor tar ansvar för den största delen obetalt hemarbete och att fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa.

Vidare redogör regeringen för att transfereringarna i socialförsäkringssystemet utjämnar inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män samt att män har högre förvärvsinkomst och större överskott av kapital än kvinnor.

Stick i stäv med denna klarsynta analys har den borgerliga regeringen under sina tre år vid makten genomfört en rad ekonomiska reformer som i praktiken ökat de befintliga klyftorna mellan kvinnor och män.
Läs rapporten i sin helhet här.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Från Konfliktportalen.se: L. O. Kristoffer Ejnermark skriver De tragikomiska Israelförsvararna, Jinge skriver Kattens ögon – Kattbloggning, Anders_S skriver Dåliga sociala förhållanden bakom ungdomars oro, eiz skriver Svininfluensan, kimmuller skriver Demonstration mot nedskärningar i den offentliga sektorn

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

28 augusti 2009

"Arbetslinjen" är en ideologiskt motiverad bidragslinje

Regeringen fortsätter sänka skatterna, för att skapa arbeten påstår man. 3000 arbeten påstår man att skattesänkningen, "det fjärde jobbskatteavdraget", på 10 miljarder ska ge. 10000 på lång sikt, vad det nu innebär. Även om man accepterar regeringens egna långsiktiga siffror så innebär det att varje arbetstillfälle återigen kostar 1 miljon i minskade skatteintäkter!

Och som av en händelse så motsvarar de 10 miljarder som regeringen vill sänka skatten med de 30000 arbetstillfällen som kommer att försvinna inom kommunsektorn, efter regeringens "satsningar" på kommunerna. Hade man varit intresserad av arbetstillfällena så vore alltså det rimliga beslutet att skjuta till dessa pengar till kommunerna i stället, vilket hade bevarat minst tre gånger så många arbetstillfällen som man själva påstår sig skapa. Men det är ju inte arbetstillfällena det handlar om, det är enbart en dimridå man använder för att motivera sin klasspolitik.

Samtidigt så leder nämligen den nedmontering av socialförsäkringarna som bekostar skattesänkningarna till att allt fler tvingas söka socialbidrag. Kommunernas kostnader för socialbidrag har ökat med över en miljard kronor mellan första halvåret förra året och första halvåret i år. och värre lär det bli, fram till 2012 beräknas kostnaderna för socialbidragen öka med 50 procent!

För att bevara välfärden så krävs en gemensam och solidarisk finansiering genom skattemedel. Men med regeringens linje ska i stället tiotusentals människor kastas ut i arbetslöshet och bidragsberoende och välfärden utarmas bara för att de som redan har ska få lite mer. Det blir alltmer uppenbart att regeringens "arbetslinje" inte är något annat än en ideologiskt motiverad bidragslinje som syftar till att skapa ett trasproletariat som genom sin blotta existens tvingar de med arbete att hålla sig på mattan och inte ställa för långtgående krav som kan hota företagens vinstintressen.

Gammal hederlig borgerlig politik för att öka klassklyftorna i samhället helt enkelt. Stackars Sverige om moderaterna och deras anhang får sitta en period till.

DN1, 2, 3, SvD1, 2, KA, ETC, AB

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Lästips en fredagskväll – Åsa Linderborg, andread0ria skriver Ockupantscenen rör sig norrut, Vidar skriver Västbodaskolan åt alla!, jesper skriver Ockupanter öppnar upp nedlagda Västbodaskolan i Farsta, eiz skriver Lästips: Åsa Linderborg intervjuas i ÖP idag, Anders_S skriver Björkegren – spekulanten som försvann

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , , ,

26 augusti 2009

Vilka är svenskar?

Svenskarna har blivit rikare rapporterar flera tidningar om. Men har då verkligen Svenskarna blivit rikare? Nej, givetvis inte
Bakom lyftet ligger den positiva utvecklingen på börsen, som ökat värdet på aktier, aktiefonder och försäkringar.
Svenskarna är i det här fallet alltså synonymt med den rikaste delen av Sveriges befolkning eftersom det är där som den absoluta majoriteten av aktieinnehavet ligger. Jag minns inte siffrorna exakt men det är något i stil med att de rikaste 10% äger 90% av börsvärdet.

Samma människor som cashar in mest av regeringens skattesänkningar, som alltså bekostas av bland annat de sjukskrivna och de arbetslösa, det är samma människor som nu cashar in när nu arbetarna räddar lönsamheten åt aktieägarna genom krisavtal och pressade löner.

Det är alltså de som är svenskarna,de som har ett aktiekapital, det är de som räknas. Och inte de som befinner sig på fel sida av den ökande klassklyftan, för då räknas man tydligen inte.

DN, DI, SvD,

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Inre organ är bara användbara om hjärtat slår, Jinge skriver Vacker blondin i ryggläge – i Aftonbladet, andread0ria skriver Det meningsfulla gatuvåldet, Lukas skriver Apotekarprogrammet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

24 augusti 2009

Bestraffa inte klimatsmart resande

Vi vet att utsläppen från motortrafik är en starkt bidragande faktor till en ökad växthuseffekt. Att åka tåg är däremot det klimatsmartaste sättet att resa på i Sverige och att öka tågtrafiken på bekostnad av andra färdmedel är därför ett bra och nödvändigt sätt att minska på koldioxidutsläppen. Klimatsmart resande och transporter behöver uppmuntras och gynnas för att bli ett attraktivt alternativ.

Man måste därför verkligen fråga sig hur regeringen då tänker när man nu vill göra det dyrare för tågbolagen att använda spåren genom att göra banavgiften upp till dubbelt så hög, något som givetvis sedan slår igenom i biljettpriset och gör miljövänligt resandet dyrare för den enskilde och miljövänliga transporter dyrare för företagen. Man bestraffar den som vill välja ett hållbart alternativ.

Ett ökat tågresande kräver förstås en kraftigt ökad tillgänglighet med stora infrastrukturinvesteringar samt, inte minst, att man håller priset lågt så att tågresandet blir ett verkligt attraktivt alternativ. I Vänsterpartiets infrastrukturförslag hittar man därför en rejäl höjning av underhållet jämfört med vad regeringen vill lägga, liksom rejäla satsningar på nya järnvägar. Detta ska självklart bekostas med gemensamma medel i stället för att läggas på biljettpriset, vilket kommer att ske om regeringen driver igenom förslaget.

Miljövänligt resande ska prioriteras – inte bestraffas.

Kaj Raving
Ordf. Vänsterpartiet Nybro

Barometern, Norran

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Låt inte sverigedemokrater rita om kartan för oss, Jinge skriver Klok åklagare räddar Odell, kamratwot skriver Back to school, Anders_S skriver Inte bara Göteborg har drabbats av ungdomsoroligheter de senaste dagarna, tusenpekpinnar skriver Inga politiker!

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , ,

23 augusti 2009

Att arbeta eller inte arbeta - en fråga om skattenivå?

Den arbetslösa metallarbetaren i Nybro och den sjukskrivna undersköterskan i Torsås får betala för mycket i skatt om de arbetar, det är därför de låter bli, det är kontentan av Reinfelds tal i Vaxholm. Och eftersom de enligt den borgerliga logiken inte vill arbeta utan väljer att gå på bidrag i stället så ska de också bestraffas för det, allt för att de ska välja att arbeta igen. För enligt den borgerliga logiken så handlar det alltid om ett individuellt val, aldrig om brist på arbetstillfällen.

Väljer man å andra sidan att arbeta och inte gå hemma och vara "tärande" som arbetslös, sjukskriven - eller pensionär, då ska man i stället belönas med skattesänkningar. Skattesänkningar som bekostas av de "tärande" genom sänkta ersättningar osv, vilket är ett led i att få dem att vilja arbeta. Ja, ni fattar...

Om Reinfeldt får säga det själv så har regeringens modell också varit framgångsrik och han lovar att fortsätta på samma linje. 70000 jobb påstår man att skattesänkningarna hittills har skapat - på sikt! Däremot så är det andra som inte håller med om effekten, exempelvis Konjunkturinstitutet.

Och givetvis har skatten en oerhört marginell betydelse för om man arbetar eller inte. Jag kan inte tänka mig någon i min bekantskapskrets, eller någon över huvud taget, där valet mellan att arbeta eller inte avgörs av ett par hundringar, eller ens ett par tusenlappar för den delen, utan de helt avgörande faktorerna är två till antalet och mycket enkla.
1. Finns det jobb?
2. Om det finns jobb, kan jag klara av det (värk etc.)?

Det som möjligen kan påverkas är viljan att exempelvis jobba övertid, dvs att de som redan har ett arbete jobbar mer, vilket också återspeglas i att KI räknar eventuell skattesänkningseffekt i arbetstimmar och inte tillfällen. Men att de med arbete arbetar fler timmar är snarast en direkt kontraproduktiv effekt av regeringens skattesänkningar eftersom detta i så fall stänger ute arbetslösa från arbetsmarknaden.

Även om man skulle godta de kreativa siffror som regeringen själv har räknat fram, så är det inte svårt att räkna ut att det ändå en riktigt usel affär för svenska folket när varje arbetstillfälle då kostar runt en miljon kronor, och detta i lånade pengar. Gunnar Axén anser dock tydligen att det är en god affär, men han har väl en moderat räkneapparat kantänka.

Alla dessa pengar som nu regeringen lägger på att skapa 70000? jobb är pengar som i stället kunde ha gått till att fylla det enorma behovet av arbetskraft inom den offentliga sektorn med två-tre gånger så många arbetstillfällen som regeringen själv påstår sig ha skapat. Förutom att det hade lett till att våra gamla hade fått en bättre omsorg, våra barn en bättre skola osv., så hade de anställda fått en mindre pressad arbetsmiljö, med färre sjukskrivningar som följd vilket vore samhällsekonomiskt positivt. Dessutom så hade de kanske 200.000 fler arbetstillfällena lett till en ökad konsumtion, vilket i sin tur hade mildrat effekterna av krisen.

Men det är klart, så resonerar man bara om man välfärd för de utsatta är viktigare än skattesänkningar för de rikaste.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bloggat: Fredrik Legnemark, Alliansfritt 1, 2, 3, Anders spontana utrop,

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , ,

Marklund förespråkar lönedumpning

Läser den här krönikan utav Liza Marklund och inser att hon har noll koll på fackets grund och syfte. I sin krönika så påstår hon att facken enbart bryr sig om de med fast arbete och skiter i alla andra.
Facken är intresseföreningar som bygger murar mot de fattiga och utsatta. De bryr sig enbart om sina fast anställda medlemmar, det vill säga de redan etablerade och privilegierade - vilket är helt okey, bara de slutar ljuga om sitt uppsåt.
Facken är intresseföreningar - visst. Liksom i många fall, inom ex. LO-kollektivet, även idéföreningar, som åtminstone på papperet står på socialistisk grund.

Men vad Marklund, som så många andra missar (alternativt inte låtsas om i debatten) är att vad som intresseförening har intresse av är trygga jobb och bra löneutveckling, något som i förstone kan tyckas vara i linje med att enbart bry sig om sina fast anställda medlemmar.

Men om man tänker ett varv till, vilket Marklund alltså inte gjort (alternativt att hon bortser från slutsatsen för att kunna belägga sin tes), så står det snart klart att det största hotet mot de fast anställda medlemmarna är just de "fattiga och utsatta" - om de får fortsätta vara fattiga och utsatta, eftersom risken då är stor att de kommer att tvingas dumpa löner och villkor på arbetsmarknaden.

Detta var också själva grunden till att fackföreningsrörelsen en gång i tiden startade a-kassan. Ingen skulle behöva slås ut och hamna i en sådan situation att man blev tvungen att dumpa löner och/eller villkor. För om några har det så illa att de tvingas till detta så kommer detta att gå ut över de som har arbete - och racet mot botten har börjat.
Tänk er ett köksbord. Runt bordet sitter fjorton smeder. Det är alla smeder i samma stad. De är upprörda över de låga lönerna. Det räcker inte till mat till barnen.
Runt bordet lovar de varandra att ingen ska arbeta längre för en lön lägre än 22 öre i timmen. Och att ingen av dem ska arbeta på söndagar.
Runt köksbordet bildade de, just då, sin första fackförening.
På bordet lägger alla 25 öre i den tomma kakburken. För de förstår
alla att de måste spara pengar för att stå starka om de ska kunna tvinga arbetsgivaren att acceptera deras krav.
Kakburken är deras första strejkkassa.
Men en av de fjorton är ändå osäker. Han har inget arbete och tycker att kravet på 22 öre är för högt. De andra måste nöja sig med mindre. Annars kommer han inte att få något arbete.
Då tar en av de övriga och ställer sin tomma kaffekopp mitt på bordet. I den lägger alla en krona. Det räcker till en veckas lön för den som inget arbete har.
Den urdruckna kaffekoppen är deras första arbetslöshetskassa.
De tar ett brevpapper och skriver ned sina krav och går alla nästa dag till sina arbetsgivare och kräver att de ska skriva under deras villkor.
Arbetsgivarna accepterar 20 öre i timmen och de skriver alla på.
De har genomfört sin första förhandling. Och brevpappret är deras första avtal.
Det är detta som är en fackförening, löftet till varandra om priset och villkoren för vårt arbete. Och insikten om att vi bara kan nå detta om alla är eniga. Och att vi tillsammans måste ha ekonomiska resurser
för att kunna skydda detta löfte till varandra.
Det är det, kongressdeltagare, som vi gör i facket.
Vi lovar varandra.
(Ur ett tal av "gamla Fackpampen" Hans Karlsson vid lo-kongressen 1996)
Det är just detta race som regeringen har inlett genom att köra a-kassan i botten. Genom att se till så hundratusentals står utanför, att endast var fjärde får ut 80% av lönen, införa en parentes som tvingar folk till socialen i stället, med allt vad det innebär samt i största allmänhet fått den svenska a-kassan att bli sämst i norden.

Marklund själv har tydligen mer personliga skäl till sin avoga inställning till facket. Först så kämpade man tydligen för annan anställds lagliga rätt till en anställning, vilket då tydligen skulle gå ut över Marklund. Sen ska tydligen fackklubben ha protesterat mot att hon fick högre lön, vilket i sig låter mycket märkligt. Jag har själv aldrig hört någon facklig företrädare klaga över att någon fått för hög lön. Tvärtom så vet jag många som "släpper iväg" vissa i lönerörelsen, för att nästa år använda dessa som "hävstång" för att öka lönen för kollektivet. Men det är kanske någon tjänstemannaförbundsgrej... vad det jag. Slutligen så ville tydligen förbundet tvinga sina medlemmar att ta "vanliga" arbeten mellan två vik i stället för att bara gå och stämpla. Ett krav som jag till en viss mån kan tycka är helt rimligt, men som regeringen nu drivit in absurdum.

Nåja, efter att ha beskrivit denna vendetta som hon utsatts av från facket så står det väl tämligen klart att hon själv ser facket som "en tämligen krass affärstransaktion: vad tjänar jag på det?" och kom fram till att hon inte vann något på det (vilket då tydligen betyder att hon är "snål och osolidarisk"). Uppenbart kränkt så kommer hon slutligen fram till samma slutsats som alla högertomtar alltid gör och följdaktligen så är det för att facken bekämpar lönedumpning som det är "skitsnack" att facken "verkar för rättvisa och lojalitet med de svaga" och att man bara låtsas att man "tar någon sorts samhällsansvar".

I deras ögon så har "samhällsansvar" och "rättvisa och lojalitet med de svaga" ingenting att göra med att kämpa för sysselsättning för alla och ekonomisk trygghet för de som ändå hamnar utanför att göra. Att sträva efter att alla ska få det bättre, som facken gör, blir därmed att"bygga murar mot de fattiga och utsatta".

I deras ögon så handlar fackets "samhällsansvar" och "rättvisa och lojalitet med de svaga" om att man ska öppna för dumpning av löner och villkor. I borgarnas "samhällsansvar" ingår att alla får det lite sämre, utom borgarna själva förstås. Tillbaks till en tid då arbetaren inte var så uppkäftig utan stod där snällt med mössan i hand och var glad över att få lön för att överleva ytterligare en dag. Fast det säger man förstås inte, utan nu heter det alltså att facken ska ta "samhällsansvar" och visa "rättvisa och lojalitet med de svaga".

Ny retorik, men samma gamla klasspolitik.

Tidigare i ämnet: Upp till kamp..., Facklig framgång i Kungsbacka, Om vikten av en stark fackföreningsrörelse.,

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , , , ,

19 augusti 2009

Borgarna och jämställdheten - en omöjlig kombination

Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män har ökat med 12800 kr per år under borgarnas regeringstid. Den borgerliga regimen har även lett till att cirka 161 000 fler kvinnor är fattiga nu än för tre år sedan, det rapporterar Kommunalarbetaren.
Vi kan redan nu se konsekvenserna av regeringens högerpolitik. Siffrorna talar sitt tydliga språk, regeringen har tagit ett stort steg bakåt när det gäller både jämställdhet och jämlikhet.
Borgare och jämställdhet är helt enkelt en omöjlig kombination!



Tidigare: Allians för ökade klyftor

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Andra åklagare inte alls överens med Rolf Hillegren, Kristoffer Ejnermark skriver Dicken rövslickar, Jinge skriver Israels handel och vandel, andread0ria skriver Svensk diplomat smörar för högerextremister

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

18 augusti 2009

Kronan räddar oss från Euroraset

Dyrare utlandsresor, platt-tv, mp3-spelare. De dyrare importerade matvarorna, minskad lönsamhet i att köpa utländsk sprit mm är sånt som Euro-förespråkare gärna lyfter upp nu när kronan är så billig. Och visst har sådana varor blivit dyrare, men jag tror att en dyrare utlandsresa uppvägs ganska många gånger om man får behålla jobbet i stället, eftersom dyrare utlandsresor och dyrare import å andra sidan gynnar svenska varor och svensk produktion.

I själva verket så ska vi vara glada att vi har kvar den svenska kronan. Det är nämligen den vi har att tacka för att vi inte förlorar ytterligare tusentals arbetstillfällen i krisen. Den svaga kronkursen har också gynnat den inhemska turismen och fått svenskarna att semestra och konsumera i Sverige i stället för att åka utomlands med sina pengar.

Att vi står utanför Euro-samarbetet bidrar dessutom till att nedgången i exporten bromsas upp, det skriver LO-tidningen. Den svaga svenska kronan ger konkurrensfördelar internationellt sett som vi inte hade haft om vi varit uppbundna av Euron. Inte minst syns dessa fördelar gentemot Euro-länder som Finland. Under första kvartalet 2009 gick varuexporten ned med 19 procent i Sverige medan den rasade med hela 35% i Finland. Petter Stålenheim på Kommerskollegium:
– Jämförelsen med Finland är intressant. Framför allt har trävaruindustrin valt att lägga ned verksamheter i Finland för att i stället flytta dem till Sverige. Det finns flera orsaker men det beror delvis på kronfallet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Saabaffären = Bondfångeri, Anders_S skriver Koenigseggs köp av Saab klart, eiz skriver Vägen mot Revolutionen, kimmuller skriver Urban Golf

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , ,

12 augusti 2009

Regeringen vill göra det dyrare att åka tåg

Att åka tåg är det klimatsmartaste sättet att resa på och att öka tågtrafiken på bekostnad av andra färdmedel är ett bra och nödvändigt sätt att minska på koldioxidutsläppen. Utsläppen från motortrafik bidrar starkt till en ökad växthuseffekt. Därför måste kollektivt resande uppmuntras och då särskilt med tåg. Detta kräver en kraftigt ökad tillgänglighet med stora infrastrukturinvesteringar samt, inte minst, att man håller priset lågt så att tågresandet blir ett verkligt attraktivt alternativ. Så jag håller tveklöst med Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, om att "alla kollektiva investeringar ska tas via skattemedel".

Nu vill dock regeringen höja avgiften som tågbolagen betalar för att använda spåren, banavgiften, och göra den upp till dubbelt så dyr, något som givetvis sedan slår igenom i biljettpriset och gör det dyrare för både den enskilde och företagen att välja tåget framför andra färdmedel det säger Gunnar Wulff, chef för tågdivisionen på Veolia.
– Vi tycker inte om att man ska höja banavgifterna. Skulle man mer än fördubbla dem så skulle det naturligtvis slå igenom på framförallt höga biljettpriser, för man måste ta ut pengarna någonstans. Så det kommer att drabba kunden i slutändan.
I stället för att satsa på klimatsmart resande och transporter så vill man alltså genomföra en åtgärd som är direkt kontraproduktiv och som snarast riskerar att minska tågåkandet. Samtidigt sätter regeringen klimatmål som man åtminstone själva tycker är ambitiösa och talar om att sänka koldioxidutsläppen med upp till 40%.

Frågan är: Hur tänker man här? Tänker man alls?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Wilhelmsen – biltransporter och Burmaaffärer, kimmuller skriver Motarbetaren startar nyhetsbrev, Johan Frick skriver Låt de sämst presterande få platserna – och sluta tävla!, Jinge skriver Arctic Sea – Mystiken tätnar, Tuss skriver Problemet med i-landsproblemen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

11 augusti 2009

Heja Israel!

Heja Israel... det är inte ofta som man får anledning att ta de orden i sin mun... kan inte påminna mig om att det någonsin hänt förut.

Nu kan dock Israel, som första land i världen, vara på väg att totalförbjuda pälsindustrin i landet och det tycker jag förtjänar ett stort Heja!
Knesset-ledamoten Nitzan Horowitz har föreslagit ett totalförbud mot pälsindustrin – det innebär förbud mot import, produktion och försäljning. Går det igenom blir Israel det första landet i världen med en sådan lag.
Kanske tar nu Israel en oväntad plats som föregångsland inom djurrättsområdet, tillsammans med Bolivia. Den svenska regeringen har mycket att leva upp till med den nya djurskyddslagen om vi ska kunna leva upp till vårt rykte som ett land med progressiv djurskyddslagstiftning och inte bli totalt omsprungna.

Nu väntar vi bara på att pälsförbudet följs upp av ett beslut om förbud mot etnisk rensning och massmord på palestinier. Ett beslut om att även palestinier ska behandlas humant och omfattas av de mänskliga rättigheterna...

Och kanske, kanske... så småningom... kan man hoppas på... så får jag anledning att säga Heja Israel! igen, när det kommit ett knesset-beslut om att israeler och palestinier ska vara likvärdiga medborgare i en gemensam stat.

Fast det dröjer nog...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

09 augusti 2009

Oskyldigt dömd frikänd - och vid liv

Ernest Sonnier har suttit hela sitt vuxna liv i fängelse, oskyldigt dömd visar det sig nu tack vare DNA-test - och advokat Alba Morales på ”Projekt oskuld”. ”Projekt oskuld” har lyckats fria 241 oskyldigt dömda sedan -89, varav 17 var dödsdömda. Inte särskilt förvånande är att det är i delstaten Texas som störst andel fängelsedömda frikänts efter DNA-tester. Inte mindre än 38 personer har konstaterats vara oskyldiga där under samma tid.

Ändå har Ernest haft tur... han lever ju ändå. Texas är ju inte bara den delstat i USA där flest personer konstaterats oskyldiga, utan även den delstat som utdömer överlägset flest dödsstraff och avrättar också störst andel av de dömda. Så om han hade varit dömd till döden så hade han kanske redan varit avrättad, utan att någon velat/hunnit/kunnat ta sig an hans fall.

Hur många som blivit oskyldigt dömda och sedan avrättade genom åren kommer vi aldrig att få veta, men de 17 som frigivits hittills är knappast de enda som också är oskyldiga. Och så länge oskyldiga döms, det kommer vi aldrig att kunna undvika att det sker, och dödsstraffet tillämpas så kan man vara säker på att staten emellanåt kommer att mörda oskyldiga medborgare i lagens och rättvisans namn.

Man behöver egentligen inga andra argument än detta för att inse hur sjukt det är att tillämpa dödsstraff. Amnesty presenterar dock några fler:

Argument mot dödsstraffet

DÖDSSTRAFFET KRÄNKER RÄTTEN TILL LIV

Rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som föreskrivs i artikel 5 i den allmänna förklaringen, utgör grunden för arbetet mot dödsstraffet. Detta har varit framgångsrikt under de mer än 50 år som gått sedan FN:s generalförsamling antog den allmänna förklaringen. Än återstår dock mycket att göra.

DÖDSSTRAFFET FÖRHINDRAR INTE BROTT
Många länder som har kvar dödsstraffet brukar som argument framhålla att dödsstraffet är avskräckande, det vill säga att den som tänker begå ett brott som kan medföra dödsstraff, avstår från att begå brottet på grund av att han riskerar att avrättas. Många undersökningar har gjorts framför allt i USA. Ingen undersökning har visat att dödsstraffet som sådant har någon avskräckande effekt.

DÖDSSTRAFFETS GRYMHET
Dödsstraffet är ett grymt och omänskligt straff. Dödsstraffet innebär psykiskt lidande, att vara levande död, från det att domen avkunnas fram till avrättningen. Att sitta fängslad i väntan på att bli avrättad och att intensivt hoppas på att få straffet omvandlat, medför en enorm psykisk anspänning.

GODTYCKLIGT OCH DISKRIMINERANDE
Dödsstraffet tillämpas godtyckligt i alla länder där det finns kvar. Ofta är det de som har svårast att försvara sig som löper störst risk att dömas till döden och kanske sedan avrättas.

OSKYLDIGA AVRÄTTAS
En avrättning är slutgiltig och går inte att upphäva. Många människor döms till döden och avrättas runt om i världen efter rättegångar som inte uppfyller internationella regler för en rättvis rättegång. I några länder förekommer det att avrättningar verkställs inom några timmar efter domen

DN, Expressen, Aftonbladet

Läsning "inifrån": DeadmanTalking

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver … man måste hitta nya ord, Jinge skriver Dawit Isaak och Palestina, Anders_S skriver Nej, badkar är inte lika farliga som havet, Kaj Raving skriver Hur skapar rädsla fler jobb, Niklas Wykman?, kamratwot skriver Jag har inte heller råd, men jag löser det ändå

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , ,

08 augusti 2009

Hur skapar rädsla fler jobb, Niklas Wykman?

Hur skapas fler arbetstillfällen bara för att människor blir ännu mer rädda för att förlora sina arbeten? Svaret är givetvis att det blir inga fler arbetstillfällen bara för att man skrotar anställningstryggheten, vilket muf:s Niklas Wykman (bilden) gör i en insändare i Barometern. Det handlar givetvis om LAS och om att man bara skrotar all anställningstrygghet så får alla ungdomar arbete som genom ett trollslag... osv. Vi har hört det förut...

Bristen på arbetstillfällen handlar främst om regeringens politik i kristider. Eller snarast, regeringens brist på politik och dess ovilja att skjuta till de pengar som kommunerna så förtvivlat behöver för att inte tvingas skicka ut ännu fler i arbetslöshet och därmed fördjupa krisen ytterligare. Det är fler arbetstillfällen som regeringen behöver arbeta för, inte ökad otrygghet för alla, vilket Wykman efterfrågar. Både äldre och ungdomar eftersträvar nämligen en trygg anställning.

Men visst, i ett längre perspektiv så kan det faktiskt bli tal om fler arbetstillfällen, även om det kanske inte sker på ett sätt som Wykman vill tala högt om.

Otryggare, osäkrare arbetare, vilket man såklart får om man kan bli sparkad när som helst, ställer givetvis inte lika hårda krav som trygga och säkra arbetare. Det gäller självklarts även när det gäller lönerna, vilket innebär att dessa kommer att stiga mycket långsammare eller rent av sjunka, framför allt inom de mest okvalificerade yrkena.

Det innebär i sin tur att företagen inte behöver sträva mot effektivisering och ökad produktivitet på samma sätt som idag, vinsten får man ju ändå ut genom lönepress. I stället för att köpa in en dyr maskin som ger ökad effektivitet och i allmänhet bättre arbetsmiljö så kan man ju bara anställa extra personal att slita ut. För när de inte producerar 110% längre så är det ju bara att kicka ut dem och ta in någon som är ung och oförstörd i stället.

Men främst är det givetvis inom den redan lågproduktiva tjänstesektorn, som regeringen ju redan har visat att man vill satsa på, som den stora lönepressen kommer att ske. Det är ju givetvis också en del av poängen! Fler pigor till överklassen helt enkelt. Och framför allt pigor som inte ställer krav utan som niger och tiger. Som hemlighåller sin ledvärk utav rädsla att bli av med jobbet.

Det är så som Wykman vill skapa fler arbeten och mer rotation!

Liksom Magnus Andersson, ordförande för cuf, så tar han också upp den så kallade inlåsningseffekten, dvs att människor blir kvar på arbeten de vantrivs med av rädsla att byta arbete för att de då kommer att bli "sist in" på den nya arbetsplatsen och därmed först uppsagda enligt LAS om det bli neddragningar.

Inlåsningseffekten finns, inget tvivel om det. Massor av människor går varje dag till arbeten där de inte trivs. Men hur rädsla för att förlora jobbet skulle få människor att vilja byta arbete i högre grad det säger varken Wykman eller Andersson något om - självklart nog, eftersom effekten skulle bli en motsatta genom att den som lyckats få en något så när etablerad plats skulle hålla fast vid den med näbbar och klor.

Men som jag tidigare varit inne på så är det ju inte den enskilde individens önskan att byta arbete som är intressant för herrar Wykman och Andersson, utan i själva verket så handlar det enbart om att arbetsköparna ska slippa ta ansvar för de anställda. Företagen ska inte behöva besväras med rehabiliteringar och annat tjafs när de anställda är utslitna i deras värld. I stället för att lägga en massa pengar på att förbättra arbetsmiljön vid det där löpande bandet som sliter ut människor "på löpande band" så kan man ju bara byta ut dem. Konsekvensen är en ökad inlåsningseffekt men samtidigt en ökad rotation - fast ofrivillig sådan.

Nej, inlåsninseffekten försvinner inte genom ökad rädsla, utan genom ökad trygghet.

Det är självklart att den som har ett hyfsat säkert jobb idag också håller fast vid det och låter bli att pröva något annat av rädsla att bli "sist in". Att bli uppsagd i dagens allians-sverige, särskilt om man kommit upp lite i ålder och "stadgat" sig med familj, hus osv innebär ofta en ekonomisk katastrof. En ekonomisk katastrof där man kanske tvingas sälja bilen och huset med förlust om man förlorat arbetet, för att slutligen hänvisas till socialen.

Lösningen är i stället att öka tryggheten genom att skapa en arbetslöshetsförsäkring värd namnet, som täcker det mesta av inkomstbortfallet ifall att man skulle råka bli ställd utan arbete. Om en eventuell arbetslöshet inte riskerar att leda till ekonomisk katastrof så vågar också den som inte trivs på sitt arbete att ta klivet ut i osäkerheten och söka sig till något annat. Det är trygga människor som vågar utvecklas!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Sommarfågel och svensk sol. Danska språkövningar, Jinge skriver Våga Vägra Madonna!, kamratwot skriver Jag har inte heller råd, men jag löser det ändå, kimmuller skriver Enighet utåt, debatt inåt, Anders_S skriver Tobissons – en göteborgsk variant på fastighetsklippare, jesper skriver Feminism som en hjältinna

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , , , , , ,

05 augusti 2009

Konsekvenserna av regeringens politik ger sprickor i allians-fasaden

Sju ledande kommunala företrädare och tillika kristdemokrater skriver idag på DN debatt ett nödrop om det som oppositionen hävdat under lång tid: att kommunerna måste tillföras mer pengar om inte dagens välfärdsnivå ska punkteras fullständigt. Det handlar alltså inte om att gnälliga och slösaktiga sossar och vänsterpartister rutinmässigt klagar på regeringen utan om en en usel politik från regeringens sida som även borgarkommuner känner av.

Förutom kostnaderna för de sk kärnverksamheterna så har kommunerna påförts åtskilliga andra skyldigheter och därmed kostnader av staten, kostnader som man ofta inte får full kompensation för. Samtidigt så finns inget utrymme för att skära mer i välfärden. Snarare tvärt om, behoven ökar, framför allt i form av ökade socialbidragskostnader när fattigdomen ökar.

Den globala finanskrisen och lågkonjunkturen slår nu obarmhärtigt och hårt mot den offentliga sektorn. Skatteintäkterna har under det senaste året försämrats kraftigt och kommuner och landsting står inför stora nedskärningar, vilka kommer att slå hårt mot välfärden. Åtminstone om man vill hålla sig till balanskravet.
Det paradoxala är att kommunerna inte upplever någon lågkonjunktur i sina verksamheter.
Det föds fler barn, vilket ställer krav på utbyggnad av barnomsorgen. Eleverna ska även i sämre tider ha en bra skola att gå till. Äldre och personer med funktionsnedsättning har inte mindre behov av omsorg under en lågkonjunktur och försörjningsstödet till dem som drabbats av uppsägningar fortsätter att öka. Räddningstjänsten kan inte låta bli att rycka ut på grund av dålig ekonomi.
Kort sagt: kommunerna förväntas leverera samma välfärd trots kraftigt försämrade skatteintäkter. Till detta kommer nya krav och förväntningar, exempelvis att kommunerna ska medfinansiera statliga infrastruktursatsningar.
Det finns en tydlig koppling mellan ekonomi och verksamhet. Ekonomin utgör en restriktion för verksamhetens omfattning. Det handlar om hur stora barngrupperna ska vara i förskolan, hur länge man måste vänta på en plats i särskilt boende och att eleverna i skolan ska kunna få de kunskaper som krävs.

Att de inte nämner att det är regeringens skattesänkningar och frusna statsbidrag som är en stor bov i dramat som nu drabbar kommunerna får väl anses som ganska naturlig, de är ju ändå företrädare för ett av de partier som med berått mod genomfört den politik vars konsekvenser de sju nu skriver om. Och att kompensera dessa statliga skattesänkningar med kommunala skattehöjningar är, som de skriver, synnerligen värdelöst ur fördelningssynpunkt. Trots detta kommer detta nu att bli den tvingande konsekvensen för många kommuner.

Att de sju nu över huvud taget skriver detta debattinlägg är nog att ses som att sprickorna i alliansens annars så fasta fasad börjar bli allt tydligare i takt med att konsekvenserna av den förda politiken också börjar synas.

Därför är det kanske också symtomatiskt att det är just kristdemokrater som skriver, de har ju ändå en tradition av att faktiskt försvara ett väl utbyggt välfärdssamhälle på solidarisk grund, om än utifrån ett "barmhärtig samarit" - perspektiv. Åtminstone fram till dess att man på allvar gav sig i lag med de andra borgarna i alliansen.

Att regeringens politik, eller snarare brist på sådan, kommer att fördjupa krisen ytterligare har både oppositionen och andra påpekat länge utan att regeringen under finansminister Borg har lyssnat. Frågan är om den vädjan som de sju nu formulerat och de förhoppningarna som de sju har på att Borg och regeringen ska ta sitt ansvar slår in.

Det är dags att finansministern vidgar perspektivet och tar ett politiskt ansvar utöver det rent kamerala. Alla realpolitiker inser att man inte kan frikoppla ekonomin från verksamheterna. Det måste även Anders Borg och regeringen förstå.

Kommer man att lyssna på den interna kritiken när man så länge slagit dövörat till för opposition och expertis? Jag tror tyvärr inte det, för vad de sju har missat, eller kanske snarare väljer att blunda för, är att de konsekvenser som vi nu får se ute i kommunernas och landstingens verksamheter, med långtgående neddragningar i välfärden, det är inte något olycksfall i arbetet.

Tvärtom så är det precis detta som alliansens politik slutligen syftar mot, en nedmontering av välfärden så att den blir så dålig att de med tillräckligt mycket pengar söker andra (läs privata) alternativ när den generella välfärden inte längre räcker till. Krisen har däremot säkerligen gjort att processen gått betydligt fortare än avsett och att konsekvenserna därmed blir tydligare, eftersom de kommer mer chockartat än de annars hade gjort. Det neo-libarala grundtrygghetssamhället blir därmed svårare att smyga på folket.

Resultatet blir dock detsamma om vi inte får se en återställning 2010...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bloggat: Alliansfritt Sverige, Edvin Alam,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Gangsterkriget på Hisingen fortsätter, Jinge skriver Svenska soldater skyddar pakistanska atombomber, autonomak skriver Krishanteringens ABC, Björn Nilsson skriver Likhet inför lagen? Tveksamt!, Johan Frick skriver Sverige vägrar internationell solidaritet

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , ,

Ökad insyn ska vara regel - bland

Alliansen gick på val med att öka insynen i utnämningspolitiken och menade att alla statliga ledande statliga befattningar skulle rekryteras offentligt och att alla som uppfyllde kraven skulle kunna söka.

Detta har man då gjort - ibland och när det passar, om man inte redan har valt ut rätt person eller helt enkelt skiter i sitt vallöfte.

När nu då Mariann Samuelsson tvingas avgå efter sina uttalanden så är det det sistnämnda som gäller, eller annorlunda uttryckt:
Ökad insyn i utnämningspolitiken var ett av ledorden när alliansen gick till val. Men regeringen väljer själv när den ska tillämpas.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , ,

04 augusti 2009

Leva i en dröm eller utveckla sin frihet?

Vill vi ha ett samhälle som bygger på en dröm om att den fattige kan lyckas i livet och bli rik, trots att all statistik talar mot att det sker. Ett svenskt "The american dream" - drömmen som endast är en dröm - helt enkelt. Alltså det samhälle som regeringen håller på att skapa och som är det mest ojämlika sedan 50-talet.

Det är ett samhälle som slår ut ungdomar i arbetslöshet och tvingar in dem i bidragsberoende . Ett samhälle där skattesänkningar och uteblivna statsbidrag tvingar även kommuner och landsting att säga upp personal i stor skala. Detta trots att det finns ett skriande behov av arbetskraft inom den offentliga sektorn. Ett samhälle där regeringen, trots ett enormt behov av investeringar för miljö och infrastruktur som skulle kunna skapa tusentals arbetstillfällen , knappast lyfter ett finger för att göra något. Ett samhälle som skapar fattigdom och där den fattige inte har något annat än just en dröm att hålla sig till när han ser samhällets växande klyftor och hur den rike blir allt rikare medan han själv enbart sjunker allt djupare.

Eller vill i skapa ett samhälle där skillnaden mellan fattig och rik jämnas ut och där även den mer olyckligt lottade får bra förutsättningar för att klara sig i livet. Ett samhälle där var och en får möjlighet att utveckla och tillvarata sin individuella frihet i stället för att tvingas förlita sig på en dröm som sannolikt aldrig kommer att förverkligas. Ett samhälle som alla bidrar till efter förmåga, med en offentlig sektor som motsvarar de faktiska behoven inom skola, vård och omsorg. Ett samhälle som satsar för framtiden i stället för att längta till igår. Det samhälle som Vänsterpartiet förespråkar med andra ord.

Gustav Fridolin verkar i alla fall ha sin prioritering klar.
Serien om de fattiga barnen ställer oss inför frågan om vilket samhälle vi vill ha: Ett där drömmen om rikedom ska lyfta folk, eller ett där satsningar på utbildning, jobb och trygghet får folk att växa?
Hjälper klyftorna de fattiga barnen genom att de i alla fall får drömma om en bättre framtid, eller skulle de bli bättre hjälpta av verklig möjlighet att själva skaffa sig mat, kläder och bostad?
För de fattiga barnen är faktiskt politik. Sänkningen av a-kassan tvingar familjer till socialbidrag. Och att pengarna i stället använts för att finansiera skattesänkningar är ren omvänd Robin Hood-politik.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Fler människor – större gnagare – evolution?, Anders_S skriver Skånepolisen och Bandidos, Jinge skriver Hövding föll på eget grepp

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , , ,

Alltid fel att döda!

Att djur över lag har en högre intelligensnivå och ett betydligt mer utvecklat medvetande och känsloliv än vad de flesta låtsas om är knappast någon nyhet för den som inte gör sitt bästa för att blunda för det. Men har det någon betydelse för om man bör se dem som mat eller inte? Nej, självklart spelar intelligensnivån ingen roll för om det är rätt att döda djur eller inte.

Lika lite som en låg intelligenskvot hos människor berättigar till övergrepp, så har intelligensnivån hos djuren någon betydelse för rätten att utsätta dem för övergrepp.

Att utsätta en annan kännande varelse för lidande och att döda medvetna medvarelser - enbart för att tillfredsställa sina egna egoistiska önskemål - det är helt enkelt alltid fel! Oavsett om det handlar om en ointelligent människa eller ett intelligent djur.

I det moderna västerlandet finns inga som helst behov av att skapa sådant lidande och död för vår egen överlevnads skull, därför är det också alltid fel när vi gör det!

Ab1, Ab2, Svd, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, Ex,

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Cvalda skriver Redogörelse framlagd för en akademi, kamratwot skriver Kanske dags att ta lite ansvar..?, Björn Nilsson skriver Kan förvarningssystem för ekonomiska kriser fungera?, salkavalka skriver SANDMANNEN, Anders_S skriver Typiskt nazistvåld ger fängelsestraff, Jinge skriver Falkvinge riskerar riksdagsplatsen?

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , ,

03 augusti 2009

Försöker alliansen mörka arbetslösheten?

Arbetslösheten torde vara alliansens allra främsta bekymmer just nu. Den är redan nu uppe i nästan 10% och spås av konjunkturinstitutet nå 12% under 2011!

Ändå framstår just arbetslösheten som en stor icke-fråga för alliansens företrädare. Eller handlar det om medveten mörkning? Att man från alliansens sida inte vill veta av frågan är åtminstone vad resultatet i den undersökning som Alliansfritt Sverige nu publicerar pekar på.
"Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb" sa Fredrik Reinfeldt i valrörelsen 2006, där den sittande socialdemokratiska regeringen utmålades som ansvarig för den dåvarande arbetslösheten och Moderaterna lanserade sig själva som ”det nya arbetarpartiet”.
Så inleder Alliansfritt Sverige en massiv genomgång utav alliansen egna kanaler, regeringspartiernas bloggar, en genomgång där resultatet är beklämmande. Utav över 7000 genomgångna inlägg, de 20 senaste på nästan 400 bloggar, så är det endast i 1% av dessa inlägg som arbetslösheten alls omnämns!

Visst, man kan inte dra för stora växlar utifrån vad en enskild skribent skrivit om, eller som i detta fall - inte skrivit om, det kan handla om specialisering, intressen och många andra saker. Men när det handlar om nästan 400 politiska bloggar som lyckas undvika arbetslöshetsfrågan så markant så är det svårt att inte ana ett mönster.

Slutsatsen är enkel. Regeringens arbetsmarknadspolitik, eller kanske snarare regeringens brist på arbetsmarknadspolitik är ett präktigt fiasko som som närmar sig katastrofomfång. Det är detta praktfiasko som man nu hoppas slippa konfronteras med genom att tiga ihjäl frågan.
Det får vi inte låta dem lyckas med!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Djur ogillar folkpartister, Johan Frick skriver Ett avskyvärt mellanting, Anders_S skriver Adam Backström – fastighetsklipparen, Björn Nilsson skriver Tillspetsat läge i Nepal

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , ,

02 augusti 2009

Allians för ökade klyftor

Allians för Sverige kallar sig den sittande borgerliga regeringen trots att man för en politik som främst gynnar det mest välbeställda Sverige. I själva verket så utgör man en allians för ett Sverige där klyftorna växer alltmer mellan fattiga och rika, liksom klyftorna mellan kvinnornas och männens inkomster. Ett Sverige där rika kan ta del av subventionerad städhjälp samtidigt som andelen fattiga kvinnor har ökat med 130.000.

Det är en allians med en politik som framför allt har gjort de rikaste 10% av befolkningen rikare medan den andel av befolkningen som är fattig nu är uppe i 11%!

Självklart drabbar detta också barnen hårt och barnfattigdomen ökar följaktligen den också, något som nu Expressen uppmärksammar i en artikelserie. Det är gripande historier om hur pizza är lyxmat och semester snarast en utopi.

Givetvis så fattar man inte på DN att fattigdom inte bara handlar om att man inte har råd att köpa mat för dagen. Det gör däremot Johannes Forsberg.
Deras situation går givetvis inte att jämföra med hur Gunnar Sträng hade det som barn och ännu mindre med den fruktansvärda tillvaron för svältande barn i Syd. Men icke desto mindre: här och nu är de fattiga och det kommer att märka somliga av dem för livet.
Det är barn som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet. Barn som betraktar det glada och välmående samhället från en slags exil och inte ens vågar hoppas på att en dag få bli en del av det.
De svälter inte. Cyniker påpekar gärna att vissa av dem rentav har en platt-tv i hemmet. Men fattigdom är inte bara ett materiellt bekymmer.
Det är förvisso plågsamt att växa upp med den kroniska stress som präglar ett hem där man måste räkna sina femtioöringar. Ny neuropsykologisk forskning tyder dessutom på att den sortens stress hämmar barns kognitiva utveckling och därmed deras möjligheter att skapa sig ett bättre liv. Men man skulle knappast utrota fattigdomen i Sverige genom att generellt höja socialbidragen med femtusen kronor. Fattigdom märks inte bara i plånboken. Den känns i kroppen - fattiga är avsevärt mycket sjukare. Den fattige löper störst risk att utsättas för brott. Och så vidare. På livets alla områden.
Och det är det som Expressens artiklar visar på. Och visst är det tragiskt att läsa om och Göran Hägglund "känner" givetvis för familjerna. Men alla dessa tragiska fall är inget annat än symptom, förutsägbara symptom, på en politik som Hägglund själv har varit med om att driva igenom, med sänkta skatter för höginkomsttagare och utslagning för andra. Han och hans allianskamrater är själva direkt ansvariga för den politik som nu slår ut människor och ökar klyftorna i ett Sverige som blir allt hårdare och kallare.

Expressen1, 2, 3, 4,

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Osorterad bildbilaga II, Jinge skriver Bilderblogg uppdaterad, Anders_S skriver Pakistanska socialister räddar kristna, totalavloning skriver total avlöning 2/8/09 tramsar vidare.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...