04 augusti 2009

Leva i en dröm eller utveckla sin frihet?

Vill vi ha ett samhälle som bygger på en dröm om att den fattige kan lyckas i livet och bli rik, trots att all statistik talar mot att det sker. Ett svenskt "The american dream" - drömmen som endast är en dröm - helt enkelt. Alltså det samhälle som regeringen håller på att skapa och som är det mest ojämlika sedan 50-talet.

Det är ett samhälle som slår ut ungdomar i arbetslöshet och tvingar in dem i bidragsberoende . Ett samhälle där skattesänkningar och uteblivna statsbidrag tvingar även kommuner och landsting att säga upp personal i stor skala. Detta trots att det finns ett skriande behov av arbetskraft inom den offentliga sektorn. Ett samhälle där regeringen, trots ett enormt behov av investeringar för miljö och infrastruktur som skulle kunna skapa tusentals arbetstillfällen , knappast lyfter ett finger för att göra något. Ett samhälle som skapar fattigdom och där den fattige inte har något annat än just en dröm att hålla sig till när han ser samhällets växande klyftor och hur den rike blir allt rikare medan han själv enbart sjunker allt djupare.

Eller vill i skapa ett samhälle där skillnaden mellan fattig och rik jämnas ut och där även den mer olyckligt lottade får bra förutsättningar för att klara sig i livet. Ett samhälle där var och en får möjlighet att utveckla och tillvarata sin individuella frihet i stället för att tvingas förlita sig på en dröm som sannolikt aldrig kommer att förverkligas. Ett samhälle som alla bidrar till efter förmåga, med en offentlig sektor som motsvarar de faktiska behoven inom skola, vård och omsorg. Ett samhälle som satsar för framtiden i stället för att längta till igår. Det samhälle som Vänsterpartiet förespråkar med andra ord.

Gustav Fridolin verkar i alla fall ha sin prioritering klar.
Serien om de fattiga barnen ställer oss inför frågan om vilket samhälle vi vill ha: Ett där drömmen om rikedom ska lyfta folk, eller ett där satsningar på utbildning, jobb och trygghet får folk att växa?
Hjälper klyftorna de fattiga barnen genom att de i alla fall får drömma om en bättre framtid, eller skulle de bli bättre hjälpta av verklig möjlighet att själva skaffa sig mat, kläder och bostad?
För de fattiga barnen är faktiskt politik. Sänkningen av a-kassan tvingar familjer till socialbidrag. Och att pengarna i stället använts för att finansiera skattesänkningar är ren omvänd Robin Hood-politik.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Fler människor – större gnagare – evolution?, Anders_S skriver Skånepolisen och Bandidos, Jinge skriver Hövding föll på eget grepp

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...