05 augusti 2009

Konsekvenserna av regeringens politik ger sprickor i allians-fasaden

Sju ledande kommunala företrädare och tillika kristdemokrater skriver idag på DN debatt ett nödrop om det som oppositionen hävdat under lång tid: att kommunerna måste tillföras mer pengar om inte dagens välfärdsnivå ska punkteras fullständigt. Det handlar alltså inte om att gnälliga och slösaktiga sossar och vänsterpartister rutinmässigt klagar på regeringen utan om en en usel politik från regeringens sida som även borgarkommuner känner av.

Förutom kostnaderna för de sk kärnverksamheterna så har kommunerna påförts åtskilliga andra skyldigheter och därmed kostnader av staten, kostnader som man ofta inte får full kompensation för. Samtidigt så finns inget utrymme för att skära mer i välfärden. Snarare tvärt om, behoven ökar, framför allt i form av ökade socialbidragskostnader när fattigdomen ökar.

Den globala finanskrisen och lågkonjunkturen slår nu obarmhärtigt och hårt mot den offentliga sektorn. Skatteintäkterna har under det senaste året försämrats kraftigt och kommuner och landsting står inför stora nedskärningar, vilka kommer att slå hårt mot välfärden. Åtminstone om man vill hålla sig till balanskravet.
Det paradoxala är att kommunerna inte upplever någon lågkonjunktur i sina verksamheter.
Det föds fler barn, vilket ställer krav på utbyggnad av barnomsorgen. Eleverna ska även i sämre tider ha en bra skola att gå till. Äldre och personer med funktionsnedsättning har inte mindre behov av omsorg under en lågkonjunktur och försörjningsstödet till dem som drabbats av uppsägningar fortsätter att öka. Räddningstjänsten kan inte låta bli att rycka ut på grund av dålig ekonomi.
Kort sagt: kommunerna förväntas leverera samma välfärd trots kraftigt försämrade skatteintäkter. Till detta kommer nya krav och förväntningar, exempelvis att kommunerna ska medfinansiera statliga infrastruktursatsningar.
Det finns en tydlig koppling mellan ekonomi och verksamhet. Ekonomin utgör en restriktion för verksamhetens omfattning. Det handlar om hur stora barngrupperna ska vara i förskolan, hur länge man måste vänta på en plats i särskilt boende och att eleverna i skolan ska kunna få de kunskaper som krävs.

Att de inte nämner att det är regeringens skattesänkningar och frusna statsbidrag som är en stor bov i dramat som nu drabbar kommunerna får väl anses som ganska naturlig, de är ju ändå företrädare för ett av de partier som med berått mod genomfört den politik vars konsekvenser de sju nu skriver om. Och att kompensera dessa statliga skattesänkningar med kommunala skattehöjningar är, som de skriver, synnerligen värdelöst ur fördelningssynpunkt. Trots detta kommer detta nu att bli den tvingande konsekvensen för många kommuner.

Att de sju nu över huvud taget skriver detta debattinlägg är nog att ses som att sprickorna i alliansens annars så fasta fasad börjar bli allt tydligare i takt med att konsekvenserna av den förda politiken också börjar synas.

Därför är det kanske också symtomatiskt att det är just kristdemokrater som skriver, de har ju ändå en tradition av att faktiskt försvara ett väl utbyggt välfärdssamhälle på solidarisk grund, om än utifrån ett "barmhärtig samarit" - perspektiv. Åtminstone fram till dess att man på allvar gav sig i lag med de andra borgarna i alliansen.

Att regeringens politik, eller snarare brist på sådan, kommer att fördjupa krisen ytterligare har både oppositionen och andra påpekat länge utan att regeringen under finansminister Borg har lyssnat. Frågan är om den vädjan som de sju nu formulerat och de förhoppningarna som de sju har på att Borg och regeringen ska ta sitt ansvar slår in.

Det är dags att finansministern vidgar perspektivet och tar ett politiskt ansvar utöver det rent kamerala. Alla realpolitiker inser att man inte kan frikoppla ekonomin från verksamheterna. Det måste även Anders Borg och regeringen förstå.

Kommer man att lyssna på den interna kritiken när man så länge slagit dövörat till för opposition och expertis? Jag tror tyvärr inte det, för vad de sju har missat, eller kanske snarare väljer att blunda för, är att de konsekvenser som vi nu får se ute i kommunernas och landstingens verksamheter, med långtgående neddragningar i välfärden, det är inte något olycksfall i arbetet.

Tvärtom så är det precis detta som alliansens politik slutligen syftar mot, en nedmontering av välfärden så att den blir så dålig att de med tillräckligt mycket pengar söker andra (läs privata) alternativ när den generella välfärden inte längre räcker till. Krisen har däremot säkerligen gjort att processen gått betydligt fortare än avsett och att konsekvenserna därmed blir tydligare, eftersom de kommer mer chockartat än de annars hade gjort. Det neo-libarala grundtrygghetssamhället blir därmed svårare att smyga på folket.

Resultatet blir dock detsamma om vi inte får se en återställning 2010...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bloggat: Alliansfritt Sverige, Edvin Alam,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Gangsterkriget på Hisingen fortsätter, Jinge skriver Svenska soldater skyddar pakistanska atombomber, autonomak skriver Krishanteringens ABC, Björn Nilsson skriver Likhet inför lagen? Tveksamt!, Johan Frick skriver Sverige vägrar internationell solidaritet

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...