23 augusti 2009

Att arbeta eller inte arbeta - en fråga om skattenivå?

Den arbetslösa metallarbetaren i Nybro och den sjukskrivna undersköterskan i Torsås får betala för mycket i skatt om de arbetar, det är därför de låter bli, det är kontentan av Reinfelds tal i Vaxholm. Och eftersom de enligt den borgerliga logiken inte vill arbeta utan väljer att gå på bidrag i stället så ska de också bestraffas för det, allt för att de ska välja att arbeta igen. För enligt den borgerliga logiken så handlar det alltid om ett individuellt val, aldrig om brist på arbetstillfällen.

Väljer man å andra sidan att arbeta och inte gå hemma och vara "tärande" som arbetslös, sjukskriven - eller pensionär, då ska man i stället belönas med skattesänkningar. Skattesänkningar som bekostas av de "tärande" genom sänkta ersättningar osv, vilket är ett led i att få dem att vilja arbeta. Ja, ni fattar...

Om Reinfeldt får säga det själv så har regeringens modell också varit framgångsrik och han lovar att fortsätta på samma linje. 70000 jobb påstår man att skattesänkningarna hittills har skapat - på sikt! Däremot så är det andra som inte håller med om effekten, exempelvis Konjunkturinstitutet.

Och givetvis har skatten en oerhört marginell betydelse för om man arbetar eller inte. Jag kan inte tänka mig någon i min bekantskapskrets, eller någon över huvud taget, där valet mellan att arbeta eller inte avgörs av ett par hundringar, eller ens ett par tusenlappar för den delen, utan de helt avgörande faktorerna är två till antalet och mycket enkla.
1. Finns det jobb?
2. Om det finns jobb, kan jag klara av det (värk etc.)?

Det som möjligen kan påverkas är viljan att exempelvis jobba övertid, dvs att de som redan har ett arbete jobbar mer, vilket också återspeglas i att KI räknar eventuell skattesänkningseffekt i arbetstimmar och inte tillfällen. Men att de med arbete arbetar fler timmar är snarast en direkt kontraproduktiv effekt av regeringens skattesänkningar eftersom detta i så fall stänger ute arbetslösa från arbetsmarknaden.

Även om man skulle godta de kreativa siffror som regeringen själv har räknat fram, så är det inte svårt att räkna ut att det ändå en riktigt usel affär för svenska folket när varje arbetstillfälle då kostar runt en miljon kronor, och detta i lånade pengar. Gunnar Axén anser dock tydligen att det är en god affär, men han har väl en moderat räkneapparat kantänka.

Alla dessa pengar som nu regeringen lägger på att skapa 70000? jobb är pengar som i stället kunde ha gått till att fylla det enorma behovet av arbetskraft inom den offentliga sektorn med två-tre gånger så många arbetstillfällen som regeringen själv påstår sig ha skapat. Förutom att det hade lett till att våra gamla hade fått en bättre omsorg, våra barn en bättre skola osv., så hade de anställda fått en mindre pressad arbetsmiljö, med färre sjukskrivningar som följd vilket vore samhällsekonomiskt positivt. Dessutom så hade de kanske 200.000 fler arbetstillfällena lett till en ökad konsumtion, vilket i sin tur hade mildrat effekterna av krisen.

Men det är klart, så resonerar man bara om man välfärd för de utsatta är viktigare än skattesänkningar för de rikaste.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bloggat: Fredrik Legnemark, Alliansfritt 1, 2, 3, Anders spontana utrop,

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , ,

1 kommentar:

Lasse Strömberg sa...

Fast visst är det konstigt att när vi hade högre skatt, på 80-talet, så hade vi i princip noll i arbetslöshet. Vi hade ca 2,5 - 3 procents arbetslöshet och lägre går inte att komma av naturliga orsaker.
Sedan blev det borgerlig regering och då sa den centerpartistiske arbetsmarknadsministern att "jag tänker inte sitta och administrera en arbetslöshet på 6 procent. När han avgick var den 12 procent.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...