28 maj 2009

Människors behov måste gå före marknaden

EU-valet 7 juni påverkar oss alla i allra högsta grad. EU styr många aspekter av våra liv, från vaggan till graven. På alltfler områden flyttas också mer makt till elitprojektet EU, och våra chanser att påverka vår egen vardag minskar i motsvarande grad.

Att makt flyttas till EU minskar också demokratin i en organisation som redan idag, milt sagt, har demokratiska brister. Vänsterpartiet vill i stället flytta makt från Bryssel till oss, vanligt folk, och röstar därför också emot varje förslag som ökar EU:s makt, både här i Sverige och i EU.

Vänsterpartiet kräver också att människors behov ska gå före marknadens intressen, och att social hänsyn måste gå före konkurrenslagarna. Vi gör därför allt för att stärka de fackliga rättigheterna inom EU. Vi kräver att bland annat garantier för strejkrätten och den svenska kollektivavtalsmodellen. Vi samarbetar med fackföreningar över hela Europa för att bekämpa social dumpning och för att stärka arbetarnas rättigheter.

På område efter område sätter EU marknaden före alla andra hänsyn. Därför krävs det kritiker i EU som inte lägger sig platt som de EU-positiva ja-sägarna oftast gör. Det krävs helt enkelt vänsterpartister i EU, och så länge Sverige är medlem i EU så kommer vi att göra allt vi kan för att påverka och för att förhindra att EU lägger under sig mer makt.

Vänsterpartiet vill vara din EU-kritiska röst i EU-parlamentet, så glöm inte att rösta 7 juni

Kaj Raving
Ordf. Vänsterpartiet Nybro

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Nya påbud om korrekt historieskrivning?, Anders_S skriver Gängen i nordöstra Göteborg, Kristoffer Ejnermark skriver Folkpartistisk vulgärism, Haninge skriver Nu ska alla få osäkra anställningar, acidtrunk skriver Jinge visar rövhålet, Jinge skriver Kvinnomordet i Linköping har paralleller till dubbelmord?

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , ,

13 kommentarer:

Anonym sa...

”Vänsterpartiet kräver också att människors behov ska gå före marknadens intressen...”

”Marknadens intressen”, det är vi. Du och jag. Det marknaden kanaliserar är människors verkliga behov. Människors faktiska efterfråga på olika varor och tjänster. Men det är få marknader som verkligen kan kallas fria, eftersom de flesta varu- och tjänstemarknader omgärdas av regleringar som hindrar utbud och efterfråga att mötas.

I stället för att motarbeta fria marknader bör ni i vänsterpartiet uppmuntra dem, för de är en förutsättning för att människors faktiska behov av olika tjänster, t ex inom vård och omsorg, ska bli tillgodosedda.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

Kaj Raving sa...

Marknadens intressen motsvarar inget annat än företagens och deras ägares intressen. Att det på något sätt skulle spegla "vanligt" folks intressen krävs det allt en bra naiv liberal för att tro på.

Anonym sa...

Hej Kaj,

Ett företags syfte är att generera vinst till sina ägare. Enda sättet att generera vinst är att producera varor och tjänster som människor faktiskt efterfrågar.

Ett företag som inte uppfyller människors behov, ett företag som inte producerar vad människor faktiskt efterfrågar, överlever således inte.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

Kaj Raving sa...

Ragnar: ditt resonemang äger möjligen sin teoretiska riktighet i en liten väl avgränsad by eller ett liknande sammanhang. I en värld där företag lägger summor motsvarande statsbudgetar på att skapa en efterfrågan som inte finns så är dock resonemanget inte ens teoretiskt hållbart.

Anonym sa...

Hej Kaj,

Hur mycket av sin budget som ett företag lägger på PR är ganska oväsentligt. Det enda som spelar någon roll för dig och mig som konsumenter är om den varan eller tjänsten som de producerar motsvarar våra förväntningar.

Visst är det så att företag kan skapa ett intresse kring en vara eller tjänst genom olika PR-knep, men det är ändå så att företagets existens är beroende av att människor faktiskt efterfrågar det som de producerar. Oavsett om företag producerar mer eller mindre viktiga varor eller tjänster för att tillgodose människors välbefinnande, så är det ändå så att företag på en fri marknad är tvingade av sin egen självbevarelsedrift att producera varor och/eller tjänster av den kvalitet och det pris som människor frivilligt är beredda att betala för. Ett företag som inte producerar det som människor vill ha/behöver kommer inte att överleva.

Just för att välfärdstjänster är så viktiga för människor bör de produceras på fria, avreglerade marknader.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

Kaj Raving sa...

Att företag (och nationer och inte minst organisationer som EU) lägger enorma summor på PR är en högst väsentlig faktor om man seriöst vill diskutera efterfrågan på en marknad eftersom dess uppgift i många fall är att skapa en efterfrågan och ett behov som inte finns, en fiktiv marknad helt enkelt.

Just för att välfärdstjänster är så viktiga för människor bör de produceras genom en demokratisk och gemensamt finansierad offentlig sektor.

Anonym sa...

Hej Kaj,

Det du tycks referera till som ”behov” är bara absolut livsuppehållande produkter och tjänster. Men människor har faktiskt andra behov också, även om de inte är direkt livsavgörande. Om människor väljer att köpa en produkt finns det ett behov av den produkten, även om det är ”skapat”, eller hur? Annars hade de ju inte köpt produkten? Och vad människor väljer att spendera frukten av sitt arbete på, utöver det direkt livsuppehållande, ska väl ändå vara deras egen ensak, så länge de inte skadar någon annan? Eller?

Just för att de flesta välfärdstjänster produceras av den gemensamt finansierade offentliga sektorn, lider de av köbildning, resursbrist, höga kostnader, låga löner, personalbrist, kompetensbrist, ineffektivitet mm. Just för att komma bort från dessa brister bör marknaderna för välfärdstjänster i synnerhet avregleras.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

Kaj Raving sa...

Vad människor väljer att lägga sina pengar på är inte frukten av ett fritt val utan vanligtvis effekten av företagens pr. Den "fria" marknaden är alltså allt annat än fri.

Jojo, känner igen det där, bara allt privatiseras så försvinner alla köer lönerna ökar, allt blir effektivare osv osv. Och problemen har givetvis ingenting att göra med att den offentliga sektorns andel av BNP sjunker i Sverige till skillnad från hur det ser ut i princip hela den övriga världen.

Självklart så är det bara struntprat, det enda som en privatisering verkligen innebär är att det degraderar dem som idag är ägare av en öppen verksamhet med möjlighet till demokratiskt inflytande till att bli kunder till en enskild sluten verksamhet utan möjlighet till inflytande över verksamheten.

Anonym sa...

Hej Kaj,

Konkurrensen på en fri marknad innebär att företag hela tiden naturligt tvingas förbättra sina produkter för att få potentiella kunder att välja just deras vara eller tjänst. Denna press att hela tiden anstränga sig för att minska kostnader och förbättra kvalitet ger med tiden konsumenten allt mer värde. Reklamen spelar en viktig roll. Utan den förlorar företagen förmågan att locka potentiella kunder till sig och utvecklingen mot bättre och billigare produkter och tjänster hämmas eller stannar av.

På vilket sätt skulle det gynna konsumenten att förbjuda eller reglera reklamen?

Utgifterna för den svenska offentliga sektorns andel av BNP är minst topp tre i världen. Jag tror att det bara är Danmark som lägger en större andel av BNP på den offentliga sektorn än Sverige. Om det fanns ett positivt samband mellan hur stor andel av BNP man lägger på den offentliga sektorn och hur väl den offentliga sektorn förmår att ge sina kunder rätt vård, i rätt tid och med lägsta möjliga resursinsats, osv, så skulle Sverige ha minimala köer, vara ett föredöme gällande effektivitet och resursanvändning, ha en nöjd personal gällande arbetsvillkor, osv. Men detta förhållande råder inte. Varför inte?

Förklaringen är att sektorn är offentligt finansierad och att den inte är konkurrensutsatt. Frånvaron av konkurrens medför att det inte finns naturliga incitament att hushålla med givna resurser, för att effektivisera verksamheterna, för att öka produktiviteten och för att generellt minska kostnaderna. Frånvaron av konkurrens innebär att det itne finns incitament att detaljanpassa utbudet av varor och tjänster efter kundernas verkliga behov. I stället anpassas utbudet av varor och tjänster efter det som politiker och administratörer tror att människor behöver. Inte vad de faktiskt behöver. Avståndet mellan den faktiska verkligheten (människors verkliga behov) och den politiskt upplevda ”verkligheten” skapar problemen med ineffektiv resursallokering och brister i kvalitet.

Den kroniska resursbrist som hela tiden präglar offentliga verksamheter, och som har sitt ursprung i den ”planekonomiska” driften av verksamheterna, medför att politikerna tvingas prioritera mellan lunchmat till skolbarn och höftledsoperationer. Det finns inget utrymme för individuellt anpassad behovsuppfyllelse.

Medel allokeras till verkamheterna inte utifrån hänsyn för de som ska bruka varorna eller tjänsterna (det verkliga behovet), utan utifrån gällande politiska uppfattningar om vad man ska prioritera.

Det ”demokratiska inflytande” du talar om är möjligen ett mer direkt inflytande över dessa prioriteringar mellan höftledsoperationer eller skolbarnens lunch, men det är ingen lösning på grundproblemet med den ineffektiva, ”planekonomiska” driften av verksamheterna, pga avsaknad av konkurrens.

Av vilken anledning har du/ni ett sådant stort behov av att ha ”inflytande” över verksamheterna? Vems intressen går du/ni egentligen? Ditt och mitt intresse som behövande av en höftledsoperation när just det specifika behovet uppstår, eller det politiskt-ideologiska intresset av att ha makten att prioritera mellan barnens skollunch och din eller min specifika höftledsoperation? Det primära intresset bör väl vara den enskilda individens behov av exempelvis vård eller omsorg? Av just det skälet bör verksamheterna avregleras och fullt ut konkurrensutsättas – för att säkerställa att man när behovet uppstår kan erhålla erforderlig vård eller omsorg.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

Kaj Raving sa...

Reklamen speglar onekligen en viktig roll. När människors behov inte motsvarar marknadens (företagens) behov så kompenseras detta med PR, som blir alltmer aggressiv.

Den "fria" marknaden handlar således inte om en marknad som motsvarar människors behov av specifika varor utan om företagens behov av att hitta en marknad för att ständigt kunna öka sina vinster.

Sverige har fortfarande en utav världens bästa och mest utvecklade offentliga sektor, framför allt när det handlar om hur många som omfattas utav den.
Detta trots att den borgerliga regeringen gör sitt bästa för att rasera kvalitén, vilket bland annat speglar sig att just Sverige som tämligen unik nation i världen har en offentlig sektor vars andel utav BNP sjunker kraftigt.
Anledningen till detta är givetvis att man, just som du gör, ska kunna använda kvalitetsbristen som ett argument för att privatisera, trots att man är (borde vara) fullt medveten om att det handlar om resurser och inte om ifall resurserna ska användas i offentligt regi eller om de ska hamna i privata fickor.

Privatisering leder till, vilket vi sett med bl.a Vårdval Stockholm, att incitamentet, vilket för privata företag är att skapa vinst, leder till att utbudet anpassas efter lönsamhet, och inte efter behov.

Att privatisera handlar alltså inte om att tillfredsställa medborgarnas behov, utan om att tillfredsställa marknadens (företagens) vinstintresse. Därför vill man också, vilket du alltså förespråkar, flytta makten från medborgarna till företagen genom att avdemokratisera den offentliga sektorn för att på så sätt också ta bort medborgarnas möjlighet att påverka verksamheten och därmed degradera dem från att ha varit ägare till att bli enbart kunder på en marknad som regleras utifrån företagens intressen.

Varför du förespråkar en privatisering är alltså tämligen klart. Den slutliga frågan handlar endast om varför du vill flytta makten över den gemensamma välfärden från medborgarna till enskilda (aktie)ägare.

Anonym sa...

Hej Kaj,

Jag ser fortfarande inte problemet med reklamen. Reklamens funktion är för företaget att tala om för konsumenten vad hon får för sina pengar när hon köper dess vara eller tjänst. Om konsumentens förväntningar inte uppfylls går hon med största sannolikhet till en annan producent nästa gång.

Utgifterna för reklamen är företagets huvudbry, inte konsumentens. Men konsumenten tjänar på att företaget tävlar med andra företag om kundernas förtroende: det driver fram kostnadseffektivitet och främjar den tekniska utvecklingen, vilket betyder bättre och billigare produkter med tiden. En reglerad marknad saknar denna naturliga drivkraft att hushålla med resurser och att ständigt söka finna nya och bättre sätt att producera sin vara eller tjänst.

Vad är problemet med att finna nya sätt för människor att öka sitt välbefinnande? Om människor inte vill ha företagens produkter så avstår de från att köpa dem. Varför vill du hindra människor att själva välja vad de vill använda sin lön, frukten av sitt arbete, till?

Återigen, storleken på den offentliga sektorns andel av BNP säger knappast något om kvaliteten på de välfärdstjänster som den offentliga sektorn producerar.

Jag är inte insatt i hur Vårdval Stockholm fungerar eller inte fungerar. Alla sektorer för välfärdstjänster skulle behöva ses över för att säkerställa att människor fritt kan komma överens om att byta värde mot värde. På en avreglerad marknad anpassas utbudet efter efterfrågan. Finns det efterfråga på en viss typ av tjänst så kommer det alltid att finnas företag som är beredda att konkurrera om att få erbjuda den specifika tjänsten.

Du skriver: ”att privatisera handlar alltså inte om att tillfredsställa medborgarnas behov, utan om att tillfredsställa marknadens (företagens) vinstintresse”. Men att tillfredsställa företagens vinstintresse (vilket är, och ska vara, deras primära intresse) är att också tillfredsställa medborgarnas behov, ty om företagen inte tillfredsställer medborgarnas behov får de inga kunder och ingen vinst.

Hela poängen är att det ligger i företagens intresse att tillhandahålla tjänster som människor faktiskt efterfrågar.

Vad som är väsentligt är att makten över tillogodogörandet av välfärdstjänster ligger hos den enskilda individen. Det gör den på en fri och avreglerad marknad. Det gör den inte när sektorn i stor grad är skattefinansierad och politikerstyrd. Centralplanering är just en garant för att enskilda människor kommer i kläm i politiska brottningsmatcher. Att lägga makten över välfärdstjänsterna i politikers händer är i sanning raka motsatsen till att ”demokratisera” kontrollen över dem. Det gör att den enskilda individens specifika behov hamnar längre ifrån möjlighet till uppfyllelse.

Jag förespråkar å det starkaste att makten över den enskilda individens välbefinnande och välfärd ska ligga i den enskilda individens händer, inte i en grupp byråkraters eller politikers händer. Därför förespråkar jag fullt ut avreglerade varu- och tjänstemarknader.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

Kaj Raving sa...

"Den "fria" marknaden handlar således inte om en marknad som motsvarar människors behov av specifika varor utan om företagens behov av att hitta en marknad för att ständigt kunna öka sina vinster."

Din "fria" marknad är allt annat än fri Ragnar, det är en grundpoäng.

Det du förespråkar är att makten över vårt välbefinnande och vår välfärd ska hamna hos aktieägarna och företagen i stället för hos medborgarna.

Anonym sa...

Nej, Kaj, det är precis tvärtom. Jag vill att makten över människors liv ska ligga i individernas egna händer och inte i någon annans händer. Ingen ska diktera för henne vad hon ska göra, när hon ska göra det och med vem hon ska göra det. Det ska vara hennes egna fria val.

Därför förespråkar jag att samhället bör organiseras utifrån principen om alla individers lika rätt till sitt eget liv, sin egen frihet och frukten av sitt eget arbete. Kort sagt, en rättsstat med ett starkt skydd för de individuella rättigheterna.

Mvh,
Ragnar Danneskjöld

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...