25 mars 2009

Arbetarrörelsen måste vakna!

I lördags var jag och demonstrerade i Västervik. Det var en demonstration mot den ekonomiska krisen och massarbetslösheten och mot vad regeringens politik innebär i samband med detta. Vid demonstrationen höll Johannes Regell ett tal för Skogs & Träfackets räkning, ett tal som var så bra att jag bad att få återge det här.

Många frågar sig vad det hjälper att som vi ta till gatorna och demonstrera mot den ekonomiska krisen och dess skadeverkningar. Dem säger att det är lönlöst och att vi inget kan göra.

Nog är det sant alltid att vi inte kan demonstrera bort kapitalismens kris. Men vem har påstått att vi skulle kunna göra det? Det är inte därför vi är här.

Vi är här därför att det är nödvändigt för oss att vara här, det är nödvändigt att arbetarrörelsen vaknar ur sin dvala. Det är nödvändigt att vi arbetande och arbetslösa slutar vänta på att någon annan skall fixa allt åt oss, att någon annan skall väcka vår rörelse åt oss, att någon annan skall utkämpa våra strider åt oss. Det är vi kamrater, det är vi som måste ringa i klockan och väcka de sovande. Därför är vi här idag.

Jag har tänkt tala om nödvändigheter, om vad tiden vi lever i tvingar oss att göra här och nu idag. Runt omkring oss fortsätter varslen att falla och tusentals arbetare tvingas ut i massarbetslösheten. Vi som nu blir arbetslösa välkomnas av en a-kassa som mer liknar ett förstärkt socialbidrag än en inkomstförsäkring mot arbetslöshet.
Klassklyftorna växer allt snabbare i Sverige, de rika blir rikare i samma takt som vi förvandlas till fattiglappar.

Men ekonomiska kriser är inget nytt för det borgerliga samhället, tvärtom. Kriserna är en naturlig del av kapitalismen och vad som nu sker har skett många gånger tidigare. Men vad är det egentligen som händer, hur påverkas vi av krisen?

Förutom att många av oss nu blir arbetslösa ökar även trycket på dem av oss som har sina arbeten kvar. Företagen försöker rädda vad som räddas kan av vinster genom att pressa tillbaka arbetare så långt det går. De första kraven på lönesänkningar har redan lagts fram och gått igenom. Företagen hotar med mer uppsägningar om inte våra fackföreningar backar.

Det är fullt förståeligt varför IF Metall valt att gå med på lönesänkningar, med nästan 25 procent av förbundets medlemmar i arbetslösa. Det är inte svårt att förstå varför man gör som man gör när trycket ökar för var dag som går.
Men kamrater, det är viktigt att veta, att vad vi kan förstå och vad vi kan försvara är två helt olika saker. Faktum är att det innebär ett stort nederlag att IF Metall agerat så som dem gjort. Dörren står nu öppen på vid gavel och arbetsgivare i andra branscher skriker högt efter liknande uppgörelser. Men att arbetsgivarna vill sänka våra löner är inget märkvärdigt i sig, det har dem alltid velat. Problemet är att Metalls agerande inte gjort det svårare för dem att lyckas, tvärtom.

Det är nämligen såhär, att den fackliga styrkan står och faller med detta. Poängen med att vara organiserad i en fackförening är just den att vi arbetare inte skall konkurrera med varandra om jobben genom att sänka våra löner. För börjar vi vandra den vägen, så tvingas vi fortsätta i en spiral av lönesänkningar ända ner till bottnen. Och bottnen på det träsket är svältgränsen! Detta är en ödesfråga för oss.

Om vi är överens om att vi kan förstå varför IF Metall agerat på detta vis, då kan vi också förstå varför så många arbetare idag antingen väljer att lämna eller att aldrig ens ansluta sig till en fackförening. Varför skall man betala 1000-tals kronor varje år i fackföreningsavgift ifall fackföreningen sänker ens lön?
Då kan man ju lika gärna gå ur fackföreningen och själv fråga arbetsgivaren om man kan få sänka sin lön. Mycket ilska kan och bör vi rikta mot kapitalisterna i dessa tider av höjningar av bonusar och löner för höga chefer och direktörer, men en sak är säker gott folk, dem tar i varje fall inte betalt för att sänka våra löner, det gör dem gratis.

Nej, lika lite som vi kan försvara IF Metalls agerande lika lite kan vi försvara att man lämnar sin fackförening. Men vad har vi då att göra? Vilken väg måste vi vandra? Vad är nödvändigt för oss idag, här och nu?

För det första måste vi möta arbetsgivarnas attacker med konsekvent motstånd på varje punkt. Som enskilda medlemmar i fackföreningar har vi alla en skyldighet att välja arbetslöshet framför försämringar av våra kamraters löner och kollektivavtal. Så är det bara, vi kan och får inte följa efter IF Metall på lönesänkningsvägen. Det är hårt, svårt och jävligt jobbigt, inget snack om den saken, men det kommer vi aldrig ifrån.
Livet i klassamhället har aldrig varit lätt för några andra än de mäktiga och rika på samhällspyramidens topp. Det är nödvändigt för oss att vi är på det klara med detta. För ingen har någonsin gett arbetarklassen någonting, allt från rösträtt, 8-timmars arbetsdag, rätten att organisera sig, välfärdsstat med barnbidrag, pensioner och skola för alla, allt har vi fått kämpa för och så kommer det vara i framtiden också.

Det andra vi måste göra är att på lika stort allvar ta upp den politiska kampen för en a-kassa värd namnet. Ersättningen skall vara på 90 procent av vår inkomst, karensdagarna måste bort och taket som gör att 7 av 10 inte får ut full ersättning måste bort det också. A-kassan skall vara på 90 procent punkt slut!

Detta är nödvändigt för oss ur två perspektiv. Dels för att vi som är arbetslösa skall slippa förnedras genom fattigdom.
Vi skall inte tvingas lämna hus och hem och sälja bilen för att klara oss. För det är inte vi som skapat krisen och därför skall vi inte heller betala den!

Men att ha en bra a-kassa är inte bara nödvändigt för att vi arbetslösa skall slippa fattigdom, utan en bra a-kassa är även ett nödvändigt stöd i ryggen för dem som har jobb.
Det blir lättare att försvara löner och kollektivavtal om vi vet att vi inte kommer förvandlas till fattiglappar över en natt ifall vi blir arbetslösa. Med en stor grupp arbetslösa arbetare som lever på svältgränsen ökar trycket på fackföreningarna enormt och då blir det i längden omöjligt att försvara tillkämpade villkor gällande arbetstider och löner.

Dessa två stridsfrågor, försvaret av våra löner och kollektivavtal och den politiska kampen för a-kassan är vad vi nu, med full energi måste rikta in oss på. Allt annat är idag sekundärt om inte arbetarklassen i det här landet skall falla totalt.

Därför är sådana demonstrationer som den vi samlats för här idag nödvändiga, oavsett vad de sovande och uppgivna än säger med sina trötta blickar. Vi är här för att ta upp kampen. Det handlar inte bara om nuet utan även om vår framtid.

Ställer vi oss upp nu har vi en chans att bjuda motstånd och försvara oss, lägger vi oss nu, så som IF Metall gjort, kommer vi inte komma undan med att bli slagna av våra motståndare, vi lär även bli knäckta för en lång tid framöver.

När krisen knackar på dörren kamrater, då möts vi på gatorna!
Tack för ordet!
---------------------------------------------------------------------

Bloggat om facket: Queen of light, Svensson, Ett hjärta RÖTT, Nilsson i Emmaboda, Jinge, Arbetarperspektiv,

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , ,

8 kommentarer:

Anders sa...

Varför detta eviga konfliktperspektiv mellan anställda och arbetsgivare?

Arbetsgivare är inte av naturen onda utsugare som endast vinstmaximerar, ofta drivs företagare primärt av andra mål som att växa, innovera och bygga en väl fungerande verksamhet. Visst ska det finnas vinst, men att den ska maximeras på de "anställdas bekostnad" stämmer inte.

Facket borde kanske fundera mer på hur det kan bidra till att bygga upp och expandera livskraftiga företag. Då kommer vi alla att bli rikare på längre sikt.

Kaj Raving sa...

Anders: "Varför detta eviga konfliktperspektiv mellan anställda och arbetsgivare?"

- Därför att där finns en grundläggande konflikt.

"Arbetsgivare är inte av naturen onda utsugare som endast vinstmaximerar"

- Nej, inte "av naturen", men allt som oftast "av samhällsordningen"

"Visst ska det finnas vinst, men att den ska maximeras på de "anställdas bekostnad" stämmer inte."

- Med få undantag så är vinstmaximering det primära intresset för åtminstone lite större företag. I vägen för denna vinstmaximering står exempelvis de anställdas intressen, men även andra, som miljö, djurskydd mm. Vinstmaximeringen sker alltså på dessas bekostnad.

"Facket borde kanske fundera mer på hur det kan bidra till att bygga upp och expandera livskraftiga företag. Då kommer vi alla att bli rikare på längre sikt."

- Samarbetslinjen har facket kört med i hundra år och inkomstklyftorna har aldrig under modern tid varit högre än de är nu!

Anders sa...

Kaj - du har aldrig funderat över att en företagare ser de anställda som en grundförutsättning för ett växande och lönsamt företag? De står inte i vägen för vinst utan är en förutsättning - humankapital kallas det.

Det flesta som driver företag idag förstår det, liksom vikten av att inte begå rovdrift på djup och miljö. Varför? Dels bryter det ju mot lagen, men också för att det finns faktiskt en moral även hos de som äger företag. Dessutom - vem skulle vilja handla av ett företag som konsekvent missbrukade sin omgivning och sina anställda?

Du borde skaffa dig en bättre förståelse för hur företag fungerar och vad det är för hederliga människor som 7 dagar i veckan sliter för att kunna bygga sin verksamhet och skapa jobb.

Det är inte längre 1843 då den gråa massan av arbetare marscherade in i gruvan under förmännens uppsyn. Det är 2009.

Kaj Raving sa...

Men Anders, nu får du allt ta och öppna upp ögonen. För att använda dina egna ord, så är det inte 1843 då manufakturägaren var en faderlig patriark (i bästa fall). Det är en romantiserad bild som inte är sann.

De allra flesta ägarna har över huvud ingen som helst relation till de företag de äger. I många fall sitter dessutom huvudägarna på andra sidan jorden och har över huvud taget aldrig sett den fabrik, eller vad det nu är, som de äger.

De flesta som driver ett företag är medvetna om att man inte bör skapa alltför odrägliga förhållanden, så att man blir av med de anställda. I vilken mån beror dock på på hur alternativen för de anställda ser ut.

Därför är också sänkningen av a-kassan ett viktigt ideologiskt verktyg för högern, eftersom när de anställda riskerar att få sin tillvaro sönderslagen vid arbetslöshet och därför är rädd att förlora jobbet kommer inte att ställa krav i samma omfattning som en som är trygg. Färre krav = mer pengar till ägarna.

Och just att skapa mer pengar till ägarna är företagsledningarnas främsta uppgift. Företagen i sig skiter ägarna ofta högaktningsfullt i eftersom de sällan har ett långsiktigt intresse i ägandet. Se exempelvis här. I de fall de har ett intresse i företagen så är det i allmänhet så länge vinsten ökar (obs! att vinst i sig räcker oftast inte, utan det ska vara ökande vinst).

Så här finns flera motstridiga intressen, där den omedelbara kärnfrågan handlar om vart vinsten ska gå.

"Varför? Dels bryter det ju mot lagen, men också för att det finns faktiskt en moral även hos de som äger företag. Dessutom - vem skulle vilja handla av ett företag som konsekvent missbrukade sin omgivning och sina anställda?"

Svenska "moraliska" företag använder sig av arbetare under slavliknande förhållanden i Kina. Svenska "moraliska" företag använder sig av dun från levande fåglar. Svenska "moraliska" företag begår rovdrift på naturen i Brasilien. Svenska "moraliska" företag sparkar och vräker fackligt aktiva i Mexico. Osv, osv osv. Ett fåtal av alla fall kommer till medias kännedom och i bästa fall så blir det en "folkstorm" som i bästa fall får företaget att ändra beteende, åtminstone tillfälligt. De flesta företag håller den nivå de tvingas till av en eller annan anledning, inte mer.

I Sverige är den nivån ganska hög. Att sänka a-kassan är därför ett viktigt ideologiskt steg för högern för att sänka den nivån.

Anders sa...

Det går alltid att hitta exempel när det inte fungerar - men det är i sig inget bevis för att alla företag av naturen är onda och vill sko sig på sin omgivning och sina anställda.

Du nämner en typ av företag som jag tror blir mer sällsynta. Ett rovgirigt företag kommer på sikt att spela ut sig självt eftersom ingen kommer att vilja ha relationer med ett sådant. Dessutom finns mängder och åter mängder med små och medelstora företag där ägaren visst är mycket engagerad i verksamheten - och där målet inte är att maximera vinst åt ett en anonym ägargrupp.

Om de anställda inte trivs - ja då är väl inte A-kassa det enda alternativet utan förhoppningsvis finns det andra jobb att söka. I alla fall om man har en grundsyn att folk i första hand ska försörja sig själva och inte leva passiva på eviga bidrag, fast de kan och vill jobba.

Kaj Raving sa...

Vem har sagt något om ondska Anders? Det handlar endast om en kapitalistisk logik, inget annat.

Dessa företag blir inte mer sällsynta, tvärtom så är det dessa som växer och frodas och antingen suger upp de mindre företagen eller helt enkelt slår ut dem från marknaden.

Finns det ingen brist på arbeten så är a-kassans nivå endast av akademisk betydelse. Det är ju givetvis först när det inte finns nog med arbetstillfällen som man behöver en försäkring mot arbetslöshet.
Med arbetslöshet och låg a-kassan så blir arbetarens reella möjlighet att visa sitt missnöje genom att sluta endast en chimär.

Och möjligheten sjunker givetvis med graden av arbetslöshet och nivån på a-kassan, vilket innebär att man "låser" en mängd människor på arbeten där de knappast gör den arbetsinsats de skulle kunna göra, något som är samhällsekonomiskt skadligt.

Anders sa...

Kanske borde du då istället fundera över grundproblemet - varför det saknas jobb eller med andra ord varför efterfrågan på jobb är för liten i relation till de som önskar en anställning.

I övrigt håller jag inte alls med dig om beskrivningen av företag som rovgiriga. Jag tycker du ska vidga dina perspektiv och se till hela det spektrum av företag som finns och som drivs av engagerade människor, som förstår att personalen är en avgörande framgångsfaktor.

Kaj Raving sa...

Men Anders, återigen; det handlar inte om elakhet, rovgirighet eller något sådant (även om även det givetvis existerar) utan om den kapitalistiska logik där man tillber vinsten som högsta gudomlighet.

Som förtroendevald så råkar jag på och hör om en mängd olika företag och grunden för de allra flesta är att de behandlar personalen så väl som de behöver för att inte få för stor personalomsättning. Och den nivån sjunker i takt med att personalen blir rädd för att förlora sitt arbete. Sen så vet jag att det finns småföretag där ägaren säljer sitt hus för att slippa säga upp sina anställda osv, men dessa tillhör undantagen och konkurreras eller köps dessutom ofta ut av större företag i det långa loppet.

Grundproblemet är enkelt - det är så kapitalismen fungerar!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...