22 januari 2008

Sju sanningar om Kaj Raving

Sju sanningar om mig efterfrågas från Svensson och LOKE, och kommer här.

1. Jag är envis som synden- Jag ger väldigt sällan upp någonting som jag har föresatt mig att göra, utan fortsätter tills jag lyckas. Jag jobbar med att tona ned de negativa konsekvenserna som ibland gör att jag kan vara långsint, korkat obstinat och driva meningslösheter in absurdum.

2. Jag är bra på att se saker ur andras synvinkel - Jag försöker alltid se saker ur motståndares synvinkel och försöker ofta hitta "gemensamma nämnare" och "förmildrande omständigheter". Om jag däremot tycker att detta inte återgäldas så blir jag fruktansvärt förorättad och kan bli helt rabiat i min argumentation i stället.

3. Jag blir lätt överengagerad - Jag går ofta in för saker stenhårt, och förväntar mig ofta att även andra ska göra det. Sen blir jag besviken när jag märker att alla inte tar saker och ting på samma blodiga allvar som jag.

4. Jag är noggrann av mig- När jag gör något så gör jag det ordentligt också. Även här försöker jag tona ner de negativa konsekvenserna eftersom många saker onödigt lång tid och jag ibland kan vara så petig med obetydliga skitsaker att jag blir irriterad på mig själv.

5. Jag är flitig, ibland - Periodvis kan jag slita som en idiot med något, oftast ett "projekt" av något slag. Men blir det inte avslutat under min "flitiga period" så är risken stor att det dröjer lääänge innan det avslutas alls. Om det nu alls påbörjades, eftersom jag är rätt så bra på att skjuta upp saker också.

6. Jag är vanligtvis prestigelös - Har oftast inga problem med att någon annan är bättre på något än vad jag är på något och har inget behov av att tävla med allt och alla utan kan mycket väl lyfta fram någon annan som jag tycker förtjänar det. Har jag däremot bestämt mig för att tävla så kan jag vara en riktigt usel förlorare om det inte går min väg.

7. Jag har svårt att säga förlåt - Man skulle till och med kunna säga att jag inte kan säga förlåt, åtminstone inte uppriktigt och då det betyder något, vilket givetvis drabbar min familj i första hand.

Den som vill får gärna ta över stafettpinnen... Varför inte någon av min lokala bloggande kamrater: Nicke, Micke, Tomas och Birgitta

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om

Kd körs över...

Den förhoppningsfulle kd-ledaren Göran Hägglund vill fixa till det ökande gapet upp till oppositionen genom ett tajtare samarbete inom alliansen
Jag tror att vi skulle vinna på att ha en gemensam stabsfunktion, inte minst i ljuset av en annalkande valrörelse. Då kommer vi att behöva synka ännu bättre.
Just synkningen tycks ju annars inte vara alliansen paradnummer idag när Fredrik Reinfeldt har deklarerat att man kommer att köra över kristdemokraterna i frågan om könsneutrala äktenskap efter att även moderaterna till slut nu har tagit ställning för att även homosexuella par ska ha rätt att gifta sig. Reinfeldt säger
Jag tror man får vara klar över att man kan knappast kompromissa om man ska lägga fram förslag om könsneutrala äktenskap eller inte.
Kristdemokraterna däremot framhärdar i sin ärkekonservativa inställning och motsätter sig även fortsättningsvis en lika behandling av hetero- och homosexuella par. Man kan ju lugnt konstatera att Hägglunds förhoppning redan har kommit på skam
Jag kan idag inte redogöra för hur en lösning ser ut, för då hade den redan funnits. Men jag tror att det är klokt om partierna inte snävar åt utrymmet för samtal.
Inte nog med att det tycks knaka i alliansens fogar, nu mullrar det i leden även inom moderaterna. Moderater inom riksdagsgruppen är kritiska till förslaget om begränsningar i avtalsrätten, som skulle innebära att sjukersättningen skulle begränsas till 75% och därmed göra de försäkringar som facken förhandlat fram, och betalt för genom avstått löneutrymme, i princip blir värdelösa.

Så av Hägglunds förhoppningar om bättre oppinionssiffror genom en "tajtare" allians tycks ju inte mycket som återstår. Å andra sidan så tror jag knappast att det är bristande samarbete som är bakgrunden till de ständigt dalande oppinionssiffrorna utan helt enkelt det faktum att många människor inte tycker om regeringens politik.

Alliansfritt Sverige undrar vad som kommer att hända med studentskrapan, Marlene har presenterat sju sanningar om sig själv, LOKE skriver om felcitering och Kerstin har blivit TV-frälst.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , , ,

19 januari 2008

Dags att Fråga Folket!

Vänsterpartiet har nu dragit igång sin kampanj Fråga Folket för att sätta press på regeringen, och sossarna, för att få till en folkomröstning om det nya fördraget.



Eller, nya och nya, till största delen så är det ju faktiskt samma fördrag som redan har förkastats av både Holland och Frankrike, men som nu uppstår i en ny skepnad. Det handlar mest om kosmetiska förändringar som skiljer den konstitution som redan förkastats i två folkomröstningar från den som man nu vill driva igenom utan att fråga folket.

En ganska otippad kampanjpartner tycks vänsterpartiet dessutom få, i form av Muf. Niklas Wykman lyckas pricka in ett utav sina få rätt och menar att
Det är klart att det behövs ett nytt fördrag, med en massa nya medlemsländer. Men EU:s makt måste avgränsas. Med det här fördraget, vad folk än säger, så utökas EU:s makt.
I och med Laval-domen så är ju också den svenska modellens framtid inom EU högst aktuell, något som bland annat Lars Ohly uppmärksammar i en debattartikel i Aftonbladet, och kräver att vi åtminstone får ett undantag för den svenska modellen i fördraget. Den frågan kan jag dock tänka mig att Wykman inte skulle skriva under på.

Även LO, genom Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson, LO:s ordförande respektive avtalssekreterare ser Laval-domen som ett hot mot den svenska modellen
Om inget görs kan effekterna på sikt bli stora för både löntagare och företagare och för vår svenska modell.
Vilket givetvis, i vanlig LO-anda, innebär att den svenska modellen ska anpassas utifrån EU:s intressen och att facket ska ta ytterligare ett kliv bakåt för att inte stöta sig med marknadskrafterna.


Tidigare om Lissabon-fördraget: Demokratin kräver folkomröstning, Same shit - different name! - Uppdate!, Även danskarna vill folkomrösta, Nya EU-fördraget. Same shit - different name!

Bloggat: Jens Holm, Rött Hjärta, Ali Esbati, Vänster, Magnus Ahlkvist,

Vänsterpartiet är i fokus även hos Marlene, Björn, Fredrich och Jinge

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , , ,

18 januari 2008

Fokus på incitamenten.

Till hösten skall det då bli verklighet. Idén om en sorteringsskola där man redan från början kan sortera upp eleverna i "bra" eller "dåliga" och där värdet lätt kan påvisas genom en enkel siffra eller bokstavskombination.Rottingmajor Björklund menar att
Sverige måste lämna flumskolan bakom sig genom ökat fokus på
kunskapsresultat där man mäter vad eleverna lär sig. Föräldrarna har rätt att få
en så tydlig information som möjligt.
När man då ändå håller på, så varför inte tydliggöra elevernas resultat ytterligare, och samtidigt skapa riktiga incitament (nu har alla borgare vaknat iaf) för att uppnå "kunskapsresultat". Jag råkar av en händelse ha ett förslag på lut som borde falla borgarna på läppen.

Regeringen har ju tidigare visat sig ha en förkärlek för smileys och vill använda smileys för att belöna företag med god arbetsmiljö. Jag tänker mig helt enkelt att man utökar konceptet och ger även eleverna betyg i form av smileys. För att ge eleverna ytterligare ett incitament, så placeras dessa på central plats i skolan, givetvis tillsammans med en bild av respektive barn så att alla kan se vilka som är bra och vilka som är dåliga.

För att ytterligare sätta "fokus på kunskapsresultat" så utser man i alla skolor varje månad "månadens vinnare" och, framför allt, givetvis också "månadens förlorare". Som en del i ett led att öka föräldrarnas engagemang för barnens skolgång så kan detta slutligen med fördel kombineras med att dessa uppgifter publiceras i den lokala pressen.
Då snackar vi verkligen incitament!

Obs! Ovanstående inlägg var ironiskt menat.

Media: DN, Expressen, SvD, Aftonbladet

Alliansfritt Sverige har utsett dagens brunskjorta, Feministisk vänstertjej skriver om partiledardebatten och LOKE skriver om högerns stalinistfasoner.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , ,

15 januari 2008

Moderat förringar kränkningar av demokratin!

Så har det då hänt igen, det börjar bli tjatigt nu. För tredje gången på lika många månader så kommer min replik på en insändare som är direkt adresserad till mig inte in i den borgerliga lokaltidningen Barometern. I alla tre fallen så handlar det om en företrädare från allianspartierna som getts möjlighet till replik på min insändare utan att jag fått samma möjlighet tillbaka. Det är inte utan att jag börjar skönja ett mönster här.

Visst får man räkna med att alla ens insändare inte kommer in och att en debatt på insändarsidorna inte kan fortgå hur länge som helst (även om jag fört ganska långa debatter, med ett flertal replikskiften, i Barometern vid andra tillfällen). Men när jag vid tre tillfällen på relativt kort tid förvägras möjligheten till replik gentemot en företrädare för alliansen, då börjar jag få svårt att riktigt tro på att insändarsidorna verkligen är så "opolitiska" som man hävdar.


När det gäller den här insändaren så är det ju inte direkt svårt att se att den riktar sig till mig. Dessutom så anklagas jag för att vara lögnare eller okunnig, något som jag tycker att jag borde ha fått möjlighet att bemöta. Nu blir det tydligen inte så, utan jag får nöja mig med mitt eget forum igen.


Margareta Pålsson (m) svarar i en insändare 31/12 på min debattartikel om högerns brott mot demokratin i Sverige. Det första hon gör i sin insändare är att försöka relativisera högerns brott mot demokratin genom att framhäva att det varit värre i andra länder – kommunister och nazister dödade många fler än vad dödats i Sverige.

Visst är det så, men blir ett mord blir mer acceptabelt för att någon annan begått fler? Eller är det okej att man registrerade och trakasserade politiska motståndare och satte dem i arbetsläger – därför att vi bara spärrade in dem, andra dödade dem ju också? Är det okej att högerpartiet stått bakom långtgående inskränkningar och brott mot demokratin i Sverige – därför att i andra länder har det varit värre? Att se på demokratin på det sättet är att se på demokrati som något relativt, där nästan allt kan vara okej så länge någon annan har det värre.

Men demokratin får man aldrig acceptera som något som kan ses relativt Margareta, därför att då är vi ute på ett livsfarligt sluttande plan, där demokratin så småningom inte längre finns kvar. Därför blir jag extremt orolig över att en representant från Sveriges regering, när hon kommenterar artikeln inte tycks se de brott mot demokratin som begåtts i Sverige som allvarliga nog att kommentera. I stället så väljer hon att förringa dem och att ägna sig åt historiska spetsfyndigheter.

Margareta avslutar nämligen sin insändare med att hävda att jag är ”antingen okunnig eller lögnaktig” kring högerpartiets förhållande till rösträtten under seklets första årtionden. Förutom att påståendet är otrevligt och knappast bidrar till ett gott debattklimat så vore det bra om Margareta hade sett till att ha läst min artikel ordenligt innan hon drog igång sina historiska petimeterfasoner.

Det jag skrev, var nämligen att högerpartiet motsatte sig allmän rösträtt för såväl män som kvinnor. Däremot så skrev jag aldrig att de inte tvingades ge upp inför en stark opinion som ville ha ett demokratiskt samhälle. Tvärtom så var det symtomatiskt för högerpartiet att man ända in på 40-talet fick ge upp sina anti-demokratiska ståndpunkter en efter en när oppositionen blev för stark. Eller för att uttrycka det annorlunda och citera Margareta själv om avskaffandet av den graderade röstskalan (där rikas röster var mycket mer värda än andras) ”högern [var] allt annat än entusiastisk, men man valde att acceptera förändringen”.

Att man valde att acceptera förändringen kanske inte var så märkligt när man tänker på att den Ryska revolutionen nyss ägt rum, röda nyligen stått mot vita i Finland och att även Sverige var en krutdurk av arbetarprotester vid denna tid. Att kalla det för ett accepterande under galgen är knappast en överdrift.

När jag skrev artikeln så utgick jag ifrån att de brott mot demokratin som högern begått i Sverige var historiska faktum som alla idag tog avstånd ifrån. Jag utgick även ifrån att det rådde konsensus kring att det är viktigt att vi känner till vår historia för att förstå demokratins betydelse idag och att demokratin ständigt måste försvaras för att bevaras.

Att då en ledande moderat väljer att helt bortse från de värsta brott mot demokratin som ägt rum i det moderna Sveriges historia kan inte ses som annat än rent skrämmande!

Kaj Raving
Ordf. vänsterpartiet Nybro

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , ,

14 januari 2008

Är aktivism svaret?

Mindre snack och mera verkstad är bilden av vänsterpartiets framtida strategi som Lars Ohly och Jenny Lindahl Persson presenterar i DN.

Partiet ska bli mer öppet och tanken bakom det är att partiet har blivit för uppbundet i det parlamentariska arbetet, där man lägger mycket tid på att vara "bäst". Ohly menar att
Vi har blivit för mycket av ett professionellt parti där vänsterpartiet är bäst i alla fullmäktigeförsamlingar och i riksdagen på att skriva motioner, interpellationer och reservationer. De är lysande - men inte fan förändrar de verkligheten.
Botemedlet mot partiets kräftgång, som fortsätter trots regeringens låga betyg, är alltså mer aktivism, enligt recept från Holland och Trondheim, och kommer att presenteras på kommundagarna i Nässjö.

- Mer aktivism, absolut! Inte minst ur ett Nybro-perspektiv.
Att vara mest påläst i fullmäktige och nämnder är jättebra och ger kanske respekt från de politiska motståndarna, men det är knappast något som kommuninvånarna ser. Dessutom så innebär det att de mest engagerade medlemmarna lägger det mesta av sin energi på just det parlamentariska arbetet, vilket inte lämnar så mycket kvar till praktiskt "fotarbete". Det innebär att även om vi får igenom saker och ting så är det ingen som vet om att det är vänsterpartiet som drivit frågan.

Dessutom så har vi ett samarbete med sossarna (och mp) där mycket energi måste läggas bara för att försöka få dem att följa våra gemensamma överenskommelser och vår gemensamt lagda budget. Allt för mycket energi läggs bara på att få dem att acceptera att vi faktiskt har ett samarbete där de faktiskt får ge något för att det ska vara intressant för oss att vara med. Frågan är om det är värt det?

Kunde man i stället rikta åtminstone en del av denna energi på mer aktivism och utomparlamentarisk verksamhet, träffa andra människor än bara de som tar kontakt själva och driva de frågor som de (och vi) tycker är viktiga i stället för att lite navelskådande bråka med sossarna. Då vore oerhört mycket vunnet.

Men alldeles oavsett detta så tycker jag att det är på gator och torg som vänsterpartisterna ska vara "bäst". Det är där vi har vår historia och det är där som arbetarrörelsen har vunnit sina viktiga segrar. Utan mobiliseringen på gator och torg hade vi knappast vunnit framgång i parlamentet heller. Så visst är det dit vi ska söka oss igen och kanske skulle vi till och med kunna engagera några andra än oss själva då och komma ur "politikerbubblan", där politiken enbart är något som sker i mötet mellan politiker.

Samtidigt som partiet ska bli mer öppet och aktivistiskt så ska
det genomgå en makeover a la moderaterna för att få bort bilden av vänsterpartisten som gnällig nej-sägare. Jenny Lindahl Persson menar att bilden utav vänsterpartisten behöver bli
Inte bara gladare, utan också visa upp lite fler sidor av oss själva. Över huvud taget ska vi ha ett öppnare och mer inbjudande sätt.
Visst kan jag hålla med om det, men jag kan samtidigt se problem. Det är svårt att framstå som glad och trevlig i media när det är borgerligheten, oftast inkluderat sossarna, som sätter dagordningen och vi som reagerar på deras dumheter.

Det här är bra punkter som nu ska lyftas. Förhoppningsvis så kan arbetet med dem råda bot på det som jag själv tycker mig se som vänsterpartiets allra största problem: ett kollektivt dåligt självförtroende, en sviktande tro på att man faktiskt kan förändra något och medföljande rädsla för att ta för sig. Det är ett problem som jag tyckt mig ana på flera ställen, i Nybros kommunpolitik, likväl som i rikspolitiken.

Kanske hänger det ihop med de strider som förekommit och partiets kräftgång i opinionsundersökningarna, men oavsett vad det beror på och vad man försöker förändra i partiets arbetssätt och image framöver så kommer inget att hända förrän partiet återfår sitt självförtroende och inte minst en vilja och tro på att man kan skapa ett bättre samhälle.


Det är det jag tror är den stora skillnaden jämfört med vänsterpartierna i Holland och Trondheim, inte arbetssättet i sig. Men
kanske kan ett annat arbetssätt, en återgång till rötterna, och en annan image bidra till att man bygger sig ett bättre självförtroende. Kanske är just mer aktivism botemedlet och svaret som vänsterpartiet söker.

Ett ljus i mörkret är dock att moderaterna har det än värre :-)

Bloggat: Feministisk vänstertjej, Att Kato har makten kan vi ta-mej-fan ändra på

Lästips: Bra artikel i Internationalen om boken som är måste-läsning för alla som står till vänster, Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen, som handlar om just exemplen från Holland och Trondheim.

Uppdaterat: Svensson, Alliansfritt Sverige, Slutstadium, Ett hjärta RÖTT,
Robert Zackrisson.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , ,

12 januari 2008

Nu börjar lönesänkningarna...

Så satte lokaltidningen Östran rubriken på den här insändaren som jag skrev utifrån det här inlägget.

Nu börjar de första konsekvenserna av den så kallade Laval-domen, där EU-domstolen underkände Byggnads rätt att ta strid för att upprätthålla de svenska kollektivavtalen, att anas.

Bemanningsföretaget Manpower Sverige har nämligen förklarat att om utländska bemanningsföretag kan verka i Sverige med betydligt lägre löner, vilket domen öppnar för, så kan företaget tvingas att byta ut de svenska kollektivavtalen mot billigare utländska för att inte tvingas till konkurs av den snedvridna konkurrensen.

Konsekvenserna efter EU-domen skulle då komma att beröra de nästan 13000 anställda som idag går under svenskt kollektivavtal hos Manpower, men i förlängningen så berör det givetvis hela den svenska arbetsmarknaden, när lönedumpningen, som nu kan anas, leder till en jakt mot botten för de svenska lönerna och arbetsvillkoren.

Kaj Raving
Ordf. vänsterpartiet Nybro

Björn skriver om att Försvarsminister Sten Tolgfors (m) är överraskad och Marlene delger afrikaminnen

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , ,

11 januari 2008

Regeringen politik ger mer arbete för socialen.

Enligt en undersökning som fackförbundet SKTF har gjort så har regeringens neddragningar på framför allt arbetslöshetsförsäkringen lett till att socialsekreterarnas psykisk arbetsbelastning har ökat och att de fått fler klienter. Ordförande Eva Nordmark säger
Av de som nekats a-kassa eller sjukpenning har också många förlorat plats i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller rehabilitering. Fler klienter nekas också socialbidrag. Den psykiska arbetsbördan för många socialsekreterare har ökat.
Det handlar nu om helt nya grupper av människor som tvingas söka bistånd. Många av de som nu söker socialhjälp är nämligen personer som aldrig haft med socialtjänsten att göra förut, men som nu tvingas dit på grund av regeringens försämringar inom de olika försäkringssystemen och många av dessa mår mycket dåligt av det.

Skulle inte regeringen bekämpa utanförskapet? I stället så driver man helt nya grupper att bli beroende av socialhjälp för att klara sin vardag. Mitt i en brinnande högkonjunktur dessutom!
Jag fasar för hur det kommer att se ut när konjunkturen vänder.

En studie som Sveriges kommuner och landstings (SKL) har genomfört visar också att de striktare reglerna hos Försäkringskassan har lett till att kostnaderna ökar för socialen. Om att försämringarna i a-kassan inte slagit igenom med ökade kostnader än säger Leif Klingensjö på SKL
Det kommer antagligen att visa sig på sikt. Under den tidsperiod vi undersökt hade förändringarna inte hunnit slå igenom än.
Allvarligast är väl ändå att antalet unga som får hjälp från socialen inte har minskat som den borde ha gjort i den högkonjunktur som vi har nu. Detta trots att regeringen har gett Mc Donalds skattelättnader på massor av miljoner för att anställa fler ungdomar.

Alliansfritt Sverige uppmärksammar reaktioner på Björklunds förslag om nya kärnkraftsreaktorer, Feministisk vänstertjej menar att vissa räknas och andra inte, Svensson kommenterar Rödeby-fallet, Intisbloggen uppmärksammar Benazir Bhutto och även Tomas Jonsson uppmärksammar att det är skillnad på folk och fä.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , ,

10 januari 2008

Mindre kultur åt folket!

Som jag har skrivit om tidigare så prövar man nu i Frankrike med att slopa entréavgiften till vissa museer. På sätt vill man öppna en möjlighet för nya grupper att ta del av det gemensamma kulturarvet. Mer kultur åt folket helt enkelt.

I Sverige däremot så har man som bekant i stället valt den motsatta vägen - mindre kultur åt folket tycks ha varit slagordet när den nytillträdde regeringen beslöt att införa de inträdesavgifter som den tidigare regeringen avskaffade för de statliga museerna.

Och nog har regeringen lyckats alltid. 1,5 miljon färre besök på museerna har det blivit efter att avgifterna infördes, enligt DN. Det är ju inte så svårt att lista ut att det är människorna med svåraste ekonomiska omständigheterna som får prioritera bort ett besök på museet när kassan tryter.

Att ta del av vår historia och vårt kulturarv borde inte vara en fråga om klass och ekonomisk och social status, men kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth menar att
det är viktigare att säkra omhändertagandet av värdefulla föremål än att
låta vuxna betrakta dessa gratis
Eller för att uttrycka det med andra ord - Hellre får sakerna glömas bort i en källare någonstans än att även de utan en hyfsad inkomst får en möjlighet att ta del av vårt kulturarv.

Fritt inträde på museerna har en tydlig fördelningspolitisk effekt genom att kostnaderna för vårt gemensamma kulturarv bekostas genom skattsedeln (även om regeringen gör sitt bästa för att minska skattepolitikens fördelningsmässiga effekter), vilket leder till att museivärlden öppnas för helt nya grupper av människor - kultur åt folket helt enkelt.

Detta, att kulturen och historian görs allmängiltig, var en trend som Lena Adelsohn Liljeroth och regeringen nu uppenbarligen har lyckats med att vända.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , ,

09 januari 2008

Manpower flaggar för lönedumpning efter EU-domen

Som jag tidigare har berättat så är EU-domstolens utslag i det så kallade Laval-målet ett hårt slag mot facket och de svenska kollektivavtalen. Som en konsekvens utav denna dom kan den svenska arbetsmarknaden komma att utsättas för en långtgående lönedumpning.

Professorn i arbetsrätt, Ronnie Eklund, är förvånad över att EU-domstolen har tagit ett så tydligt politiskt ställningstagande, något man vanligtvis undviker, och säger
Men om utländska företag utifrån den här domen kan arbeta i Sverige på betydligt lägre löner kan konsekvensen bli att lönerna pressas för alla i hela landet.
Nu kommer också mycket riktigt en signal om att så kan bli fallet, när bemanningsföretaget Manpower Sverige förklarar att man är beredd på att följa efter utländska företag i lönedumpningen. Företaget har idag svenska kollektivavtal för sina nästan 13.000 anställda, men om man tvingas konkurrera med utländska företag med billigare arbetskraft och billigare kollektivavtal, så är man inte främmande för att byta ut de svenska kollektivavtalen mot billigare utländska, berättar LO-tidningen. Vd:n Lars Forseth säger
Om utländska bemanningsföretag kan verka i Sverige med betydligt lägre löner då får även Manpower Sverige tänka om. Då kan företaget tvingas byta ut de svenska kollektivavtalen mot billigare utländska.
EU-domen säger att facket inte kan kräva svenska kollektivavtal av utländska företag, ett utslag som alltså kan vara startskottet för ett tävling mot botten för svenska löner och arbetsvillkor. Före detta chefredaktören på Dagens Nyheter, Svante Nycander, menar att
Om Sverige vill ha effektivt skydd mot lönedumpning, något som också måste ligga i arbetsgivarnas intresse, så är det facket som kan upprätthålla det. Då måste det ha rätt att använda blockader.
Visst är det så. Facket måste ha rätt att ta till stridsåtgärder mot företag som likt Laval vägrar att skriva på kollektivavtal, och det oavsett om det gäller ett svenskt eller ett utländskt företag. Annars har man ingen som helst möjlighet att försvara de svenska kollektivavtalen och den svenska modellen. Då har vi snart en arbetsmarknad där två arbetare kan slita sida vid sida med samma arbete, men med den skillnaden att den ena får mycket lägre lön, enbart för att han/hon inte är svensk. Med en sådan arbetsmarknad så har vi snart ett sluttande plan där de svenska lönerna pressas nedåt tills de nått botten.

Att ja-sidan ljög när man hävdade att ett EU-medlemsskap inte innebar ett hot mot den svenska modellen borde nu stå fullständigt klart för alla. Lika klart borde det vara för alla som hittills ställt sig positiva till EU-medlemsskapet att de nu måste ta ställning. Antingen får man stå fast vid sin syn på EU-medlemsskapet eller också, om man vill hävda den svenska modellen, så får man ompröva sin inställning till EU.

Läs även EU-parlamentarikern (s) Göran Färms krönika i Västerbottens Folkblad.

Lästips: Björn om regeringens utnämningspolitik, Marlene om våld och ungdom, LOKE fortsätter att reda ut socialismen, Trotten är skeptisk, Robert skriver även han om EU och Ilse-Marie bjuder på lite smått och gott.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , ,

07 januari 2008

Grundlagsskydd för transpersoner och samhällstjänster.

När Bolivia folkomröstar om den nya grundlagen, som presidenten Evo Morales kallar "den nya Carta Manga", så kan landet bli det första i världen där transpersoner får ett konstitutionellt skydd mot diskriminering rapporterar QX. Landet blir även det sjätte efter Kanada, Ecuador, Fiji, Sydafrika och Schweiz som inkluderar sexuell läggning i grundlagsskyddet.

I förslaget till ny grundlag så finns även andra förslag som oppositionen, huvudsakligen ledd av vita ranchägare, våldsamt motsätter sig. Däribland en skrivning om att landets naturtillgångar tillhör folket liksom att samhällstjänster, som vatten och annan grundläggande service inte får ägas av privata företag med vinstintresse.

Ett riktigt föredöme på många plan med andra ord.


Läs även vad Björn skriver om krigsivrarna i MUF.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Kultur åt folket - i Frankrike.

I Frankrike ska flera museer slopa inträdet under ett halvår, fram till 30 juni. Syftet är att "öppna upp finkulturen för en bredare publik", skriver SvD. Taleskvinnan på kulturdepartementet, Christine André, menar att
Franska museer är redo att ta emot fler besökare, och vi hoppas dra ny publik, i synnerhet unga människor. Det är en fråga om pengar för många människor.

I Sverige så har ju detta med fritt inträde redan provats - med enorm framgång. Antalet besök ökade med över 150%! efter att den fria entrén infördes på statens museer och museerna drog även till sig fler besökare med låg utbildning och fler förstagångsbesökare.

En stor majoritet, 71%, av svenska folket ville följaktligen också behålla det fria inträdet. Det är ju inte svårt att se att låginkomsttagare och andra ekonomiskt utsatta grupper var de som hade mest fördel av reformen och faktiskt kunde unna sig "lyxen" av att ta del av vårt kulturarv, en "lyx" som nu är borta. Inte helt överraskande så var också arbetslösa den grupp som var allra mest positivt inställd till det fria inträdet.

Den här fördelningspolitiska effekten, som innebar att även de lägre klasserna i samhället, med lågutbildade och lågbetalda människor, fick en betydligt större möjlighet att ta med barnen på museet stack givetvis i ögonen på vår nya regering som mycket riktigt också drog in den fria entrén som en utav sina första åtgärder vid makten.

Givetvis så har nu också besökssiffrorna fallit, rejält. Minus 55% bara för Livrustkammaren. Det får DN:s ledare att sätta rubriken Snålhetens triumf och mena att man kan sammanfatta regeringens kulturpolitik med: Det ska inte vara gratis och det ska helst löna sig. Den duger inte.

I den sammanfattningen skulle jag vilja lägga till: Kulturen och vår historia ska framför allt inte vara öppen för en bredare publik. Är man fattig så har man inte på ett museum att göra.

Läs även Intisbloggen och Röda Raketer

Missa inte Alliansfritt Sverige som skriver om studenters ekonomi, Svensson om företagande under socialismen, och Nicke om att värna demokratin.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , ,

05 januari 2008

Utredare kritiserar regeringen!

Regeringen drar ner kraftigt på anslagen till vuxenutbildningen rapporterar DN. Statsbidraget minskades hastigt med 600 miljoner kronor under 2007, en tredjedel av den totala budgeten. Det innebär att antalet komvuxplatser minskats med närmare 15.000.

Framför allt så handlar det om yrkesutbildningar som har fått stryka på foten när kommunerna tvingats att dra i handbromsen för vuxenstudierna.

Samtidigt så skriver LO-tidningen om en utredning kring Ams arbetsmarknadsutbildningar, gjord av nationalekonomen Åsa Sohlman, att just de yrkesinriktade utbildningarna ökar chanserna till ett nytt jobb med 15 - 20%. Utredningen, som tillsattes av den förra regeringen, visar att jobbchanserna ökar märkbart för alla som utbildar sig inom ett yrke, även för de som varit arbetslösa länge. Men framför allt så ökar chanserna till ett nytt jobb för kvinnor och lågutbildade.

Regeringens besparingar på komvux har inneburit att många som velat gå en yrkesutbildning har nekats nu när antalet platser minskat. Även för Ams-utbildningarna är platserna långt färre än behovet. Under 2007 var antalet platser 7000, medan Åsa Sohlman anser att en absolut miniminivå ligger på 10.000 - 15.000 per år. Behovet är alltså dubbelt så stort som det finns platser till.

"Skomakare bliv vid din läst" heter det ju, och det tycks ju också vara något av ett valspråk för regeringen. Sammantaget så är det ju inte svårt att lista ut att regeringens ovilja att låta människor utbilda sig, kanske få en andra chans i livet, är ett utslag av rent klasstänkande. De människor som redan klarar sig sämst i skolan, från de lägsta socialgrupperna, ska också stanna i det skiktet. De löpande banden ska ju ha sitt, och inte minst så måste det ju finnas någon som städar hos överklassen och då måste man ju se till så att inte för många får möjlighet att utvecklas.

Via Björn.

Lästips:
Marlene gillar 70-talstrender, LOKE bemöter ett inlägg mot socialism, Trotten och Svensson gillar moderater, Kerstin recenserar Chockdoktrinen och Ilse-Marie har passerat 100.000 besök.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , ,

02 januari 2008

Regeringen drar ner på alternativ till djurförsök.

Regeringen drar ner på forskningen för alternativ till djurförsök, det rapporterar Djurens Rätt. Från att det under 2006 avsatts 18,5 miljoner för sådan forskning så har regeringen beslutat att avsätta endast 5 miljoner för 2008. Detta ur en forskningsbudget på åtskilliga miljarder kronor.

Det handlar om kraftig nedskärning med andra ord och en ambitionssänkning som tyvärr bara är fortsatta symtom och en logisk fortsättning på en politik från en regering där humanism och medkännande har sparkats ut från dagordningen till förmån för kapitalets intressen.

Nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten, stoppandet av lagen som skulle tvingat pälsfarmarna att följa rådande djurskyddslag och nu en kraftig neddragning av anslagen till forskning kring alternativ till djurförsök är allt bara toppen på ett isberg på vad regeringens politik gör för att vrida djurskyddet i Sverige tillbaka till en nivå som är tillräckligt låg för att kapitalets intressen ska vara nöjda.

Sverige har hittills haft ett relativt gott anseende när det gällt andra djurs rättigheter och välbefinnande, ett anseende som regeringen nu gör sitt bästa för att rasera.

Skriv på här för att protestera mot neddragningarna i utveckling av alternativa metoder till djurförsök.

P.s. Idag är det sista dagen det går att rösta på min blogg som Bästa politiska blogg 2007.

Lästips: Trotten presenterar förutsägelser inför året, LOKE resonerar kring vänsterpartiet och Feministisk vänstertjej resonerar kring Reinfeldt.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , ,

01 januari 2008

Frihet att definiera sig själv!

I Nepal har nu människor möjlighet att själva definiera sin könstillhörighet, rapporterar QX om. Det efter att högsta domstolen i Kathmandu beslutat att medborgarna har rätt att få identitetshandlingar som styrker det kön som personen i fråga upplever sig tillhöra och inte den biologiska könstillhörigheten.

Domen innebär att transpersoner, och andra, får möjligheten och friheten att själva definiera sin könstillhörighet utan att vara beroende av en officiell "stämpel" som säger något annat.

RFSL:s
förbundsordförande Sören Juvas har välkomnat beslutet och hoppas att regeringen framöver kommer att se Nepal som ett föredöme i skyddet av en utsatt minoritetsgrupp.
Jag utgår från att regeringen i sin kommande beredning av utredningen Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag kommer att se på Nepal som ett föredöme för att ge skydd och rättigheter åt en utsatt och eftersatt minoritetsgrupp.
Visst borde det vara en självklar rättighet att man själv får avgöra sin egen könstillhörighet, utan att en myndighet eller för den delen någon över huvud taget säger att man har fel.
För vem kan avgöra om någon känner sig som man eller kvinna, eller kanske både och?
Och för vem annan än den enskilde har det någon betydelse vilket kön som personen i fråga anser sig tillhöra?
Givetvis ingen!

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...