05 oktober 2008

Sossarna lägger sig platt för EU

Ingen hade väl egentligen förväntat sig att socialdemokraterna med Mona vid rodret skulle påbörja en återgång till något som faktiskt skulle kunna liknas vid ett arbetarparti. I fråga efter fråga så har partiet gjort klart att man inte ämnar driva en politik som står i opposition till den politik som Alliansen idag driver. I bästa fall kan man möjligen tänka sig att fila bort de vassaste hörnen och driva Allians-politik light.

Nu står står det också klart att sossarna över huvud inte tänker ställa några krav på EU eller på annat sätt vara besvärliga för att värna den svenska modellen och de svenska kollektivavtalen, utan man kommer förbehållslöst att säga ja till Lissabonfördraget. De interna kritikerna ska man piska in i ledet.

- Socialdemokraterna har makten att sätta press på regeringen att förhandla om garantier för kollektivavtal och strejkrätt, men väljer att lämna walk over. Detta är verkligen en dyster dag för den svenska arbetarrörelsen.
Att partiet skulle svika i frågan var knappast oväntat, särskilt inte med Mona vid rodret, hon har ju inte gjort sig känd som en stor vän av arbetarrörelsen. Jag vill minnas att hon fick göra avbön i vissa frågor för att bli godkänd som kandidat från fackens sida.

Men att partiet skulle välja att så tydligt visa att man helt lagt av sig manteln som arbetarrörelsens försvarare att man väljer att så öppet köra över LO-kongressens beslut var faktiskt oväntat. För även om man även hittills alltid kört över facken så har man åtminstone försökt rädda ansiktena på fackens ledande socialdemokrater genom att köra över dem på ett snyggare sätt, inte bulldozer-style, som nu.

Att man sedan väljer att ljuga och ställa vänsterpartiet utanför samarbetsdiskussionerna känns ändå som en logisk konsekvens av denna allt tydligare högersväng och anpassning till den borgerliga agendan som nu pågår.

Vad som än sker 2010 så kan man konstatera att det ser ut som att det kommer att bli högerkrafter som styr efter valet oavsett vilken regering som tillträder.
Jag hoppas att vänsterpartiet inte tar del i det.

----------------------------------------------------------------

Bloggat: Jinge, Vänster, Rött Hjärta, Löfling, Queen of light, StAn, Alliansfritt Sverige Rekommenderar

Lästips: Inget nytt under solen konstaterar Kerstin om den ekonomiska krisen, medan Tomas redogör för sin journalistiska karriär.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om: , , , , , , ,

2 kommentarer:

Tomas Jonsson sa...

Kaj; jag blir många gånger upprörd över att facket sluter upp bakom sossarna - trots att s övergett dem. Och ännu mer upprörs jag av att facket ofta dissar vänsterpartiet trots att vi för samma politik.

Jag blir ofta upprörd över att Östrans ledarsida i ena meningen propagerar för vänsterfrågor som sossarna sedan länge övergett för att i nästa mening häckla vänsterpartiet.

Din sista mening är det stora problemet. Stå kvar och vara ideologisk och driva debatten eller att påverka makten genom att delta och ibland tvingas vara pragmatisk (och överge ideologin).

Kaj Raving sa...

Jag håller med dig fullständigt när det gäller facket och Östran.

Jag blir så frustrerad ibland när diskussionerna förs inom facket och man för fram synpunkter som kunde vara tagna rakt av ur vänsterpartiets partiprogram, men sen ändå på något sätt kommer till slutsatsen att man måste stödja sossarna för att kunna påverka och få igenom vår (fackliga) politik.

På så sätt har man genom åren glidit alltmer högerut även inom fackföreningsrörelsen. För även om retoriken och den politik man säger sig vilja föra ligger långt vänsterut så accepterar man ändå, och försvarar dessutom, den förda sossepolitiken med hänvisning till att man ska kunna påverka, medan man i själva verket bara blir svagare och svagare. Beviset för detta har vi ju nu när sossarna öppet kört över LO.

Att sossarna inte är intresserade av att föra någon vänsterpolitik får vi ju hela tiden grova pikar om, när vi ständigt ställs utanför diskussionerna.

Om vi då skulle göra samma sak som facken och ändå göra gemensam sak med sossarna under dessa premisser, så blir vi bara en vänsterflygel till sossarna, och den finns ju redan, inom sossarna, och har inget inflytande den heller. Har vi inte mer än så att erbjuda så kan man ju börja att fundera på vari vårt existensberättigande ligger.

Ett samarbete med sossarna under dessa förhållanden tror jag vore att inleda en golgatavandring mot vår politiska utplåning.

(Men frågan är inte enkel.)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...