14 januari 2008

Är aktivism svaret?

Mindre snack och mera verkstad är bilden av vänsterpartiets framtida strategi som Lars Ohly och Jenny Lindahl Persson presenterar i DN.

Partiet ska bli mer öppet och tanken bakom det är att partiet har blivit för uppbundet i det parlamentariska arbetet, där man lägger mycket tid på att vara "bäst". Ohly menar att
Vi har blivit för mycket av ett professionellt parti där vänsterpartiet är bäst i alla fullmäktigeförsamlingar och i riksdagen på att skriva motioner, interpellationer och reservationer. De är lysande - men inte fan förändrar de verkligheten.
Botemedlet mot partiets kräftgång, som fortsätter trots regeringens låga betyg, är alltså mer aktivism, enligt recept från Holland och Trondheim, och kommer att presenteras på kommundagarna i Nässjö.

- Mer aktivism, absolut! Inte minst ur ett Nybro-perspektiv.
Att vara mest påläst i fullmäktige och nämnder är jättebra och ger kanske respekt från de politiska motståndarna, men det är knappast något som kommuninvånarna ser. Dessutom så innebär det att de mest engagerade medlemmarna lägger det mesta av sin energi på just det parlamentariska arbetet, vilket inte lämnar så mycket kvar till praktiskt "fotarbete". Det innebär att även om vi får igenom saker och ting så är det ingen som vet om att det är vänsterpartiet som drivit frågan.

Dessutom så har vi ett samarbete med sossarna (och mp) där mycket energi måste läggas bara för att försöka få dem att följa våra gemensamma överenskommelser och vår gemensamt lagda budget. Allt för mycket energi läggs bara på att få dem att acceptera att vi faktiskt har ett samarbete där de faktiskt får ge något för att det ska vara intressant för oss att vara med. Frågan är om det är värt det?

Kunde man i stället rikta åtminstone en del av denna energi på mer aktivism och utomparlamentarisk verksamhet, träffa andra människor än bara de som tar kontakt själva och driva de frågor som de (och vi) tycker är viktiga i stället för att lite navelskådande bråka med sossarna. Då vore oerhört mycket vunnet.

Men alldeles oavsett detta så tycker jag att det är på gator och torg som vänsterpartisterna ska vara "bäst". Det är där vi har vår historia och det är där som arbetarrörelsen har vunnit sina viktiga segrar. Utan mobiliseringen på gator och torg hade vi knappast vunnit framgång i parlamentet heller. Så visst är det dit vi ska söka oss igen och kanske skulle vi till och med kunna engagera några andra än oss själva då och komma ur "politikerbubblan", där politiken enbart är något som sker i mötet mellan politiker.

Samtidigt som partiet ska bli mer öppet och aktivistiskt så ska
det genomgå en makeover a la moderaterna för att få bort bilden av vänsterpartisten som gnällig nej-sägare. Jenny Lindahl Persson menar att bilden utav vänsterpartisten behöver bli
Inte bara gladare, utan också visa upp lite fler sidor av oss själva. Över huvud taget ska vi ha ett öppnare och mer inbjudande sätt.
Visst kan jag hålla med om det, men jag kan samtidigt se problem. Det är svårt att framstå som glad och trevlig i media när det är borgerligheten, oftast inkluderat sossarna, som sätter dagordningen och vi som reagerar på deras dumheter.

Det här är bra punkter som nu ska lyftas. Förhoppningsvis så kan arbetet med dem råda bot på det som jag själv tycker mig se som vänsterpartiets allra största problem: ett kollektivt dåligt självförtroende, en sviktande tro på att man faktiskt kan förändra något och medföljande rädsla för att ta för sig. Det är ett problem som jag tyckt mig ana på flera ställen, i Nybros kommunpolitik, likväl som i rikspolitiken.

Kanske hänger det ihop med de strider som förekommit och partiets kräftgång i opinionsundersökningarna, men oavsett vad det beror på och vad man försöker förändra i partiets arbetssätt och image framöver så kommer inget att hända förrän partiet återfår sitt självförtroende och inte minst en vilja och tro på att man kan skapa ett bättre samhälle.


Det är det jag tror är den stora skillnaden jämfört med vänsterpartierna i Holland och Trondheim, inte arbetssättet i sig. Men
kanske kan ett annat arbetssätt, en återgång till rötterna, och en annan image bidra till att man bygger sig ett bättre självförtroende. Kanske är just mer aktivism botemedlet och svaret som vänsterpartiet söker.

Ett ljus i mörkret är dock att moderaterna har det än värre :-)

Bloggat: Feministisk vänstertjej, Att Kato har makten kan vi ta-mej-fan ändra på

Lästips: Bra artikel i Internationalen om boken som är måste-läsning för alla som står till vänster, Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen, som handlar om just exemplen från Holland och Trondheim.

Uppdaterat: Svensson, Alliansfritt Sverige, Slutstadium, Ett hjärta RÖTT,
Robert Zackrisson.

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , ,

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Du skriver att "... det är borgerligheten, oftast inkluderat sossarna, som sätter dagordningen och vi som reagerar på deras dumheter. ... vänsterpartiets allra största problem: ett kollektivt dåligt självförtroende, en sviktande tro på att man faktiskt kan förändra något och medföljande rädsla för att ta för sig."

Jag håller med. Om V skall ha framtiden för sig måste det ta tag på samtid och framtid och inte låta andra tala om för partiet vad det skall tycka utan helt enkelt banka fram en egen dagordning. Inte slösa tid på tramsdebatter med liberalynglingar utan i stället tala om att produktivkrafternas utveckling håller på att göra socialismen möjlig - och nödvändig. Hur vore det med formeln Demokrati + Teknologi + Ekologi = Socialism? Jag tycker mig se en del vänsterbloggare som är inne på den vägen men hur är det med ledningen för V och andra vänstergrupper?

Kaj Raving sa...

Demokrati + Teknologi + Ekologi är onekligen viktiga ingredienser för att utveckla framtidens socialistiska parti.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...