28 juli 2007

Missa inte...

... Jens Holms blogg där han trots sommaruppehållet skrivit ett inlägg apropå SvD:s artikel om det ökade köttätandets påverkan på miljön.

När man kan läsa följande i SvD, då vet man att det är allvar.
Veganrörelsen har diskuterat miljöaspekten i tio års tid. Det är en diskussion som förts i en liten krets, men det är ett faktum att köttkonsumtionen globalt sett bidrar till väldligt omfattande miljöförstöring. Att äta vegetariskt är ett väldigt relevant alternativ för den som exempelvis vill minska utsläppet av klimatgaser, säger Annika Carlsson-Kanyama, som deltagit i arbetet med FN:s senaste klimatrapport.


Tidigare om köttindustrin och miljön:
Veganism är vägen!
Matens påverkan på miljön!

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant.

Överklassbidrag 4.0

Björn Brändewall, folkpartist i Kalmar har i ett tämligen kort inlägg fått in tillräckligt mycket dumheter för att det ska vara värt att lyfta dem i ett eget inlägg

Han har lyckats få in alla de klassiska borgerliga plattityderna kring överklassbidraget.

Föraktet för ”pigor” får borgarna stå för själva. För mig är de, tillsammans med drängarna, en yrkesgrupp som runt det senaste sekelskiftet kämpade hårt under svåra omständigheter för att förbättra sina förhållanden. Å andra sidan så är det ju inte svårt att se alliansens politik som en strävan att vrida tillbaka klockan hundra år i tiden, till ett samhälle där arbetaren skulle stå med mössan i hand och bocka för patronen.

Åter till dumheterna så ges det prov på klassisk liberal jämställdhet.

De som har råd ska få bidrag för att få hjälp att få ihop sitt ”livspussel” i stället för att det ställs krav på verklig jämställdhet.

Precis som alla andra borgare så tar Brändewall gärna upp exemplet Finland där den största ökningen av arbetstillfällena berodde på att svarta arbetstillfällen blev vita. Han ”glömmer” dock att 95% av dessa svarta till vita-jobb fanns inom byggbranchen. En branch som inte omfattas av den svenska subventionen.

Som jag skrivit tidigare så innebär ju även det argumentet att man subventionerar kriminella för att dessa ska följa lagen, i stället för att försöka beivra brottsligheten, något som borde låta orimligt för de flesta, men som tydligen (från Björn Fridén) är en genomgripande strategi för regeringen. Jag antar att Piratbyrån snart kan förvänta sig statsbidrag för sin verksamhet.


Björn Brändewall hävdar även att subventionerna "har skapat massor med jobbtillfällen". I Finland består dessa "massor" av jobb i att mellan 2880 och 3644 nya jobb hade skapats 2003, motsvarande 0,1 - 0,2% av sysselsättningen. Av dessa nya jobb så var det dock endast mellan 560 - 744 arbeten som bestod i "hushållsnära tjänster". Knappt 20%!

Detta innebär att de "massor med arbetstillfällen" som Björn hänvisar till motsvarar mellan 0,01 och 0,02% av sysselsättningen i Finland! Imponerad? Någon? 744 arbetstillfällen motsvarar inte ens antalet arbetslösa i Brändewalls hemkommun Kalmar.

Talande är också att Brändewall inte ens försöker hävda att "hushållsnära tjänster" är något för "vanligt folk" annat än genom att kalla mitt räkneexempel för absurt. Dock utan att kunna peka på något fel.

Det absurda ligger snarare i att ge bidrag till städhjälp åt en överklass som inte har lust att städa själv. Finska enkäter visar att 70% av hushållen använder den tid som frigörs till att utöka fritiden, inte till att jobba mer. Det gör att argumentet "det är bättre att de som redan har jobb får tid att gå till jobbet" faller platt. I stället blir vänsterpartiets argument för sex timmars arbetsdag desto mer relevant. Folk vill ju uppenbarligen inte jobba mer, utan i stället få tid till livet utanför arbetet.

Det är också talande att Björn Brändewall helt avstod att kommentera den fördelningspolitiska effekten som uppstår när skattemedel som kunde ha fördelats till behövande grupper i stället fördelas till välutbildade, välbärgade storstadsbor.

Tillägg: På tal om absurditeter så skriver nationalekonomen Roland Spånt i Aftonbladet idag om hur skattesystemet kring överklassbidraget fungerar. Från Ett hjärta RÖTT. Även på Alliansfritt Sverige.

Tidigare i ämnet:
Pigbidrag!
Överklassbidrag...
Överklassbidrag, forts.
Överklassbidrag, ytterligare forts.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

24 juli 2007

Veganism är vägen!

I proteinpornografins 2000-tal uppmanas vi att äta mer kött
Att köttindustrin är en klimatbov utav rang har jag skrivit om tidigare. Nu har Jonas Eriksson och Marcus Priftis i en debattartikel i Aftonbladet kopplat samman denna kunskap med det faktum att många "innedieter" förespråkar ett stort intag av protein, främst då från kött.

Kunskaper som är välkända bland veganer känns välgörande att läsa även på Aftonbladets hemsida, som exempelvis:
Hotet från Atkinsdieten är inte bara en klimatfråga. Det är också en fråga om människors överlevnad. Västvärldens köttkonsumtion skapar en oerhört orättvis fördelning av världens resurser. Det kan illustreras genom en enkel jämförelse mellan kött – en fundamental ingrediens i högprotein-dieterna – och den kolhydratrika, numera bespottade potatisen.
Om man odlar potatis på en hektar mark räcker energin i maten till 22 människors behov. Men om man istället använder sin hektar till att producera kött räcker energin bara till en enda person. Det säger sig själv att om köttkonsumtionen ökar måste också produktionen öka. Varifrån ska man få all mark som krävs till detta? Ett svar är från regnskogen. Fram till 2002 har 22 500 kvadratkilometer regnskog – en yta större än Skåne, Blekinge och Halland tillsammans – skövlats för att odla sojaprotein att mata köttboskap med.
Likaså tål följande att upprepas:
Men inomhusvärme, tända lampor och långa duschar i all ära: det verkligt stora klimathotet är den proteinstinna biffen. Och det verkliga sambandet mellan klimat och bantning är att den som vill bidra till en bättre framtid för jorden och för oss som lever här, gör bäst i att överge doktor Atkins för gott.
Fast slutklämmen är väl menlös - "gör bäst i att överge doktor Atkins för gott". Fast den är väl kanske anpassad för känsliga läsare eftersom den enda rimliga slutsatsen är att såväl bantare som övriga gör bäst i att överge all köttkonsumtion, för gott!

Veganism är vägen!

Läs gärna mer på Klimathotet.net och i rapporten Djurindustrin och klimatet

Andra bloggar om: , , , , , , , , och annat intressant

Överklassbidrag, ytterligare forts.

Jag har tidigare skrivit om överklassbidraget, eller "hushållsnära tjänster". Det blev även en insändare av det och sen ett kompletterande inlägg.


I den ena av våra två lokaltidningar, Barometern, fick jag ett svar på min insändare (tyvärr så går det inte att länka).

På grund av datastrul så har jag inte kunnat lägga ut mitt svar som publicerades redan för nästan en vecka sen. Men här kommer det i alla fall och kan kanske reta ytterligare några personer.


Svar till låginkomsttagare med ”sunt” förnuft som 11/7 bland mycket annat försöker få det att låta som att jag skulle ha hävdat att ”det bara är och kommer att vara höginkomsttagare som använder sig av hushållsnära tjänster”. Jag blev till och med uppmanad att ta reda på fakta.

Här är min första invändning att jag givetvis har fakta i ryggen när jag skriver en insändare. Detta faktaunderlag består i detta fall bland annat av undersökningar gjorda av TEMO och SIFO som samstämmigt säger att det i huvudsak är välbärgade och välutbildade i storstäderna som har använt sig av tjänsterna och att det är samma grupp som främst är intresserad av att nyttja dem till subventionerat pris. Jag har även tittat på hur det sett ut i Finland, som ju ofta används som exempel utav alliansen, och även där är det samma grupp som har utnyttjat den absoluta merparten av tjänsterna. Jag har även tittat på ett exempel som alliansen av naturliga skäl helst inte för fram. Exemplet Danmark hade nämligen en 50%-ig subvention av hushållsnära tjänster. Den avskaffade man dock 2004 efter att det visat sig att systemet grävde för stora hål i statsbudgeten och inte minst att de som främst använde sig av tjänsten var, återigen, välbärgade, välutbildade storstadsbor.

Min andra invändning mot detta är att jag aldrig hävdat att låginkomsttagare inte kan använda sig av tjänsten. Givetvis kan man det. Man kan även på en låg lön äta middag på en fin restaurang varje dag, men är det särskilt förnuftigt? Nej, troligen så är det förnuftigare att prioritera andra saker i stället.
Gränsen för när det börjar bli förnuftigt att köpa ”hushållsnära tjänster” räknade jag ut till 40000:-/mån. Nu har dock även Riksdagens Utredningstjänst räknat på samma sak och kom fram till att gränsen snarare låg vid 53700:-/mån. Detta betyder att om du har en månadslön på 20000:- eller mindre så kan du städa en hel arbetsdag i månaden utan lön i stället för att anlita en firma i fyra timmar. Och ändå tjänar du på affären. Men visst, en låginkomsttagare kan fortfarande använda sig av tjänsten, men det är knappast särskilt förnuftigt.

Därför kan jag inte heller ”se den nyinförda avdragsmöjligheten som ett sätt att förenkla tillvaron”. Tillvaron kommer helt enkelt inte att förenklas för större delen av svenska folket, utan endast för en välbärgad minoritet.
Men du har rätt i att vänsterpartiet ställer sig bakom reformer som syftar till att underlätta människors tillvaro. Men till skillnad från alliansen så vill vi inte bara underlätta tillvaron för de med stora plånböcker.
Vänsterpartiet vill därför i stället införa sex timmars arbetsdag som nytt heltidsmått, vilket är en reform som gör att alla får möjlighet att få ordning på sitt ”livspussel”, även den som har en inkomst på under 40000:-/mån (eller 53700:-).

Sist i sin insändare så lyfter skribenten det gamla argumentet att man ska sanera bort den svarta marknaden genom att införa skatteavdraget. Det naturligaste svaret på det är givetvis: vilka ytterligare områden ska vi subventionera till häften för att slippa ”svarta” betalningar?
Ska vi subventionera krogbranschen till hälften, där förekommer ju massor av svarta pengar? Och taxinäringen? Även bland frisörer ska det förekomma mycket svartarbete. Ska vi subventionera de branscherna också.
De flesta inser nog vid det här laget hur orimligt det är att vi genom subventioner ska få brottslingar att följa lagen. Det gör även vi i vänsterpartiet. Inom alliansen däremot så lägger man gärna ner miljarder i skattepengar för att välbärgade ska slippa vara kriminella medan man med alla medel försöker göra livet surt för sjuka och arbetslösa.

Kaj Raving

Ordf. Vänsterpartiet Nybro


Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant


Ren cynism från regeringen.

Att man inom alliansen hellre ser att man piskar och jagar sjuka tillbaka till arbetet i stället för att se till att de får en fungerande rehabilitering har jag skrivit om tidigare.

I en debattartikel i dagens Aftonbladet så uppmärksammar Erland Olausson, avtalssekreterare på LO, samma sak och ställer den retoriska frågan:
Vems fel är det att den som inte presterar 110 procent i arbetslivet lämnas åt sitt öde?
Tja, oavsett vems felet är så kan man konstatera att det är individen som hela tiden kommer i kläm. Först genom att ofta slita ut sig eller skada sig på sin arbetsplats, sen genom att rehabiliteringsutredningen ofta är bristfällig, eller till och med bortfaller helt. På grund av att arbetsköparens ovilja att genomföra en ordentlig rehabilitering, så slutar det ofta med att personen i fråga blir uppsagd och hamnar i en långvarig sjukskrivning eller arbetslöshet. Eller som Erland ger ett exempel på - mitt emellan. Det enda som personen kan vara säker på i det läget är att regeringen kommer att göra sitt bästa för att piska honom/henne tillbaka till ett arbete oavsett om han/hon kan arbeta eller inte.

Erland drar också han den självklara slutsatsen:
Arbetsgivarnas ansvar för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetsplatsen måste bli tydligare. Myndigheternas ansvar måste också bli klarare.
Myndigheternas ansvar måste definitivt bli tydligare, särskilt myndigheternas ansvar för att kontrollera att företagen verkligen sköter sin bit. Men man får inte glömma att myndigheterna också har en viktig roll som bollplank och stöd åt de företag som faktiskt försöker hjälpa de anställda. Inte minst genom att vara behjälpliga redan i ett tidigt skede.

Att befria arbetsköparna från allt ansvar när en anställd blivit sjuk eller skadad är däremot definitivt inte rätt väg att gå. De har redan alldeles för länge kommit undan med att säga upp människor i stället för att hjälpa dem.

I stället för att låta arbetsköparna bara frånsäga sig allt ansvar så måste man öka deras ansvar för de anställda. Sätt stopp för alla uppsägningar av sjukskrivna innan en grundlig rehabiliteringsutredning har gjorts. I stället för att låta arbetsköparna komma undan med att bara konstatera att det inte finns något arbete som passar individen så låt dem bevisa att de har försökt anpassa arbetsmiljön som Arbetsmiljölagen föreskriver:
Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. (AML 2 kap. 1§ andra stycket)
Alliansen talar ju så ofta om att man ska ge "incitament" till att arbeta och att man därför ska göra livet så surt som möjligt för sjuka och arbetslösa.

Men hur är det med incitamenten för företagen att skapa en arbetsmiljö där människor inte sliter ut sig och blir sjuka?

Man ställs inför frågan: Tror regeringen att ekonomiska incitament inte fungerar på företag, att om företagen såg att det blev dyrt att inte göra en bra rehabiliteringsutredning så skulle de ändå skita i det. Eller är regeringen så cynisk att den ser människor som en vara som företagen kan utnyttja och sen bara göra sig av med som en skitig trasa när de inte längre kan prestera till 110%.

Jag lutar åt att det är ren cynism som gör att man stryker företag som struntar i arbetsmiljön medhårs och sen sparkar på de som drabbas.


Andra bloggar om: , , , , , och annat
intressant

23 juli 2007

Friskare med fler entreprenörer - om du är frisk nog.

I dagens ledare i SvD kan man läsa att Stockholms läns landsting öppnar upp för fler entreprenörer från nästa år.

I vanlig ordning så leder ju fler entreprenörer per automatik till ökad kvalitet, ökad tillgänglighet, ökad effektivitet osv., osv..
Utöver att en mångfald av tillhandahållare ger vårdkonsumenten såväl större valfrihet som bättre information, så leder konkurrens mellan utövare till effektivisering av verksamhet och förhöjd kvalitet.
Man kan undra om SvD:s ledarskribenter läser sin egen tidning, när man för bara en dryg vecka sedan kunde läsa följande:
–Jag blir jätteupprörd men nu har vi bevis för det som vi misstänkt så länge, att man fuskar och utestänger patienter som är tidskrävande. Helst vill man bara ta emot enkla och snabba fall och få en hög produktion.
Men, det är klart, om man bara skiter i de besvärliga fallen så är det väl knappast så märkligt att "konkurrens mellan utövare [leder] till effektivisering av verksamhet och förhöjd kvalitet".

Så sk det se ut i alliansens Sverige. Är du frisk nog så kan du få fin vård med hög kvalitet hos en effektiv entreprenör. Är man däremot så jävla dum att man blir sjuk "på riktigt" utan att ha råd att betala för sig, så kan man gott nöja sig med den vård som den offentliga sjukvården kan erbjuda. Det vill säga den vård som man har råd att erbjuda när den har utarmats efter att ha tagit hand om alla dyra fall som "entreprenörerna" inte vill ta i för att det går ut över vinsten.

Eller som Tomas uttryckt det:
Och det är ytterligare ett belägg för att vi ska akta oss för privata vårdaktörer. De räknar hellre pengar än tar hand om vårdkrävande handikappade och sjuka!

Intressant

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ren cynism från regeringen.

Att man inom alliansen hellre ser att man piskar och jagar sjuka tillbaka till arbetet i stället för att se till att de får en fungerande rehabilitering har jag skrivit om tidigare.

I en debattartikel i dagens Aftonbladet så uppmärksammar Erland Olausson, avtalssekreterare på LO, samma sak och ställer den retoriska frågan:
Vems fel är det att den som inte presterar 110 procent i arbetslivet lämnas åt sitt öde?
Tja, oavsett vems felet är så kan man konstatera att det är individen som hela tiden kommer i kläm. Först genom att ofta slita ut sig eller skada sig på sin arbetsplats, sen genom att rehabiliteringsutredningen ofta är bristfällig, eller till och med bortfaller helt. På grund av att arbetsköparens ovilja att genomföra en ordentlig rehabilitering, så slutar det ofta med att personen i fråga blir uppsagd och hamnar i en långvarig sjukskrivning eller arbetslöshet. Eller som Erland ger ett exempel på - mitt emellan. Det enda som personen kan vara säker på i det läget är att regeringen kommer att göra sitt bästa för att piska honom/henne tillbaka till ett arbete oavsett om han/hon kan arbeta eller inte.

Erland drar också han den självklara slutsatsen:
Arbetsgivarnas ansvar för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetsplatsen måste bli tydligare. Myndigheternas ansvar måste också bli klarare.
Myndigheternas ansvar måste definitivt bli tydligare, särskilt myndigheternas ansvar för att kontrollera att företagen verkligen sköter sin bit. Men man får inte glömma att myndigheterna också har en viktig roll som bollplank och stöd åt de företag som faktiskt försöker hjälpa de anställda. Inte minst genom att vara behjälpliga redan i ett tidigt skede.

Att befria arbetsköparna från allt ansvar när en anställd blivit sjuk eller skadad är däremot definitivt inte rätt väg att gå. De har redan alldeles för länge kommit undan med att säga upp människor i stället för att hjälpa dem.

I stället för att låta arbetsköparna bara frånsäga sig allt ansvar så måste man öka deras ansvar för de anställda. Sätt stopp för alla uppsägningar av sjukskrivna innan en grundlig rehabiliteringsutredning har gjorts. I stället för att låta arbetsköparna komma undan med att bara konstatera att det inte finns något arbete som passar individen så låt dem bevisa att de har försökt anpassa arbetsmiljön som Arbetsmiljölagen föreskriver:
Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. (AML 2 kap. 1§ andra stycket)
Alliansen talar ju så ofta om att man ska ge "incitament" till att arbeta och att man därför ska göra livet så surt som möjligt för sjuka och arbetslösa.

Men hur är det med incitamenten för företagen att skapa en arbetsmiljö där människor inte sliter ut sig och blir sjuka?

Man ställs inför frågan: Tror regeringen att ekonomiska incitament inte fungerar på företag, att om företagen såg att det blev dyrt att inte göra en bra rehabiliteringsutredning så skulle de ändå skita i det. Eller är regeringen så cynisk att den ser människor som en vara som företagen kan utnyttja och sen bara göra sig av med som en skitig trasa när de inte längre kan prestera till 110%.

Jag lutar åt att det är ren cynism som gör att man stryker företag som struntar i arbetsmiljön medhårs och sen sparkar på de som drabbas.


Andra bloggar om: , , , , , och annat
intressant

18 juli 2007

Om regeringens inkompetens

Alliansens förslag att ge några tusenlappar i bonus (DN) (SvD) åt de flyktingar som klarar undervisningen i svenska är bara ett av regeringens senaste utslag av dumhet och dess inhumana människosyn. Som vanligt har de utgått ifrån att människor bara är lata och att om de bara får lite pengar så löser sig allt.

Motvallsbloggen finns ett utmärkt inlägg som klart visar hur denna skrämmande människosyn och inkompetens har gjort sig gällande denna gång.

Andra bloggar om: , , ,

17 juli 2007

Även danskarna vill folkomrösta

Majoriteten av danskarna struntar fullständigt i om regeringen juridiskt sett är förpliktad att låta EU:s konstitution gå till folkomröstning. De vill folkomrösta i vilket fall som helst.
Det här kan man läsa i en TT-artikel publicerad i dagens exemplar av lokaltidningen Östran. Även den lokala borgerliga konkurrenten Barometern uppmärksammade nyheten. Här blev det dock inte mer än en notis på kanske 30 ord. Över lag så kan man konstatera att nyheten från TT knappast har hamnat på löpsedelplats i någon tidning. En sökning på "Catinét-institutet", som genomfört undersökningen, gav 29 träffar på artikeln. SvD och GP var med, men varken DN eller de stora kvällsdrakarna har uppmärksammat TT:s artikel.

Knappast överraskande för en undersökning som visar att det inte bara är i Sverige som politikerna är i otakt med sina väljare i EU-frågor. I den danska undersökningen är det hela 60% av s-väljarna som vill ha en folkomröstning, men partiet väljer ändå att avvakta.

Till skillnad från i Sverige så säger dock ett av de ja-sägande partierna ja även till en folkomröstning.
- Vi har en befolkning som gärna vill ta ansvar. Man måste våga möta sina väljare även då det handlar om stora europeiska frågor, säger partiledaren Villy Sövndal.
Och vidare:
- Det är klart att Fogh (statsministern) är rädd. Han har sett i Frankrike och Holland vad som kan hända i en folkomröstning.
Det tycks som om det faktiskt är en politiker som har insett att politikerns uppdrag går ut på att representera folkets åsikter, inte att fungera som en form av överförmyndare som väljer åt folket när folket inte har vett att välja rätt.

När får vi se något av våra konstitutions-kramande partier välja det som Sövndal kallar "demokratins väg" och öppet ta ställning för att Sveriges befolkning ska få ta det ansvar de efterfrågar.

Intressant

Andra bloggar om: , , , , , ,

13 juli 2007

Upprop mot utanförskap!

Att Samhall, det statliga företag som skulle fungera som en reträttplats för människor som av olika anledningar inte har full arbetskapacitet, inte längre fungerar som det är tänkt har jag skrivit om tidigare.

Företaget har mer och mer kommit att fungera som vilket vinstjagande företag som helst. Dess rehabiliterande funktion har mer och mer bytts ut mot utslagning. Rehabiliterande arbetsuppgift har bytts ut mot monotona och slitande jobb. Med följden att de anställda slås ut även från Samhall.

Många som jobbar på Samhall har redan upplevt en utslagning från den "ordinarie" arbetsmarknaden. Jag har många gånger träffat på fackliga företrädare från Samhall, som är förtvivlade över att människor som påbörjat att återgång till det ordinarie arbetslivet men som utav ett ökat tempo och en ökad press åter har tvingats in i sjukskrivningar. Människor som kanske hade kunnat komma ut i det ordinarie arbetslivet men som i stället tvingas in i utanförskap, för att använda alliansens favoritterm. Följden blir psykiskt lidande och krossat självförtroende för den enskilde, samtidigt som samhället går miste om en framtida tillgång.

Vinsjakten visar sig även genom att man lägger ner Samhall på vissa orter, vilket får utslagningen av människor med en svag position på arbetsmarknade att öka.

Mikael Nilsson har tidigar krivit mycket om Samhall och om hur det (inte) fungerar. Nu har han dessutom tillsammans med två andra anställda på Samhall startat ett upprop. Så här skriver de på den nystartade kampanjbloggen:
Initiativet är tagit av oss tre anställda på Samhall AB och medlemmar och före detta förtroendevalda i IF Metall Mikael Nilsson,Johnny Olsen och Håkan Bäcker! Vi tycker Samhall är ett viktigt företag men vi ser hur det urholkas och snart mister det viktiga syftet nämligen att ordna anpassat arbete till männsikor som har ett eller flera arbetshandikapp! Detta vill vi försöka förhindra bland annat genom detta upprop!
Sammhall ska finnas till för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Det kräver tillgänglighet och att de anställda får gehör för sina egna förutsättningar. Det handlar inte om kostnader, det handlar om investeringar!

Stöd de Samhallsanställda i deras kamp mot utanförskapet genom att sprida uppropet och mejla Littorin.

Intressant

Andra bloggar om: , , , , ,

10 juli 2007

Nya EU-fördraget. Same shit - different name!

I en debattartikel i DN presenterar sex EU-parlamentariker från vänsterpartiet, miljöpartiet, junilistan - och kristdemokraterna, ett krav på en folkomröstning om EU:s nya konstitution. Fast nu är det ju inte en konstitution längre, utan kallas i stället för reformfördrag.

Same shit - different name, kan man sammanfatta det hela eftersom det i princip mesta handlar om att man byter teminologi. Men genom att göra på det här sättet så hoppas man kunna slå tillräckligt med blå dunster i människors ögon för att de inte ska kräva en ny folkomröstning. Ett skrämmande försök till att slippa låta EU:s invånare skärskåda förslaget och avslöja bluffen.

I lokaltidningen Östran så konstaterar Jonas Sjöstedt att EU efter "reformfördraget" blir just vad förespråkarna inför EU-valet -94 sa att EU aldrig skulle bli.

Att EU var en union mellan stater och att vi alltid hade möjlighet att lägga in ett veto för att stoppa ett förslag var några av huvudargumenten från ja-sidan. Båda dessa saker förändras i grunden i och med ett nytt fördrag (konstitution). Makt förflyttas från de nationella parlamenten till ett överstatligt EU. Dessutom försvinner vetorätten på ett stort antal områden, vilket innebär att vi kan tvingas på beslut genom EU, oavsett vad majoriteten i riksdagen tycker.

Makt som förflyttas, begränsad vetorätt och förändrade röstregler innebär sammantaget att sveriges möjlighet till verkligt inflytande, det inflytande som var det starkaste argumentet för att vi skulle ansluta oss till EU, det inflytandet skulle minska markant med ett nytt fördrag (konstitution).

Jonas slår fast att:
Sammantaget innebär det nya fördraget den enskilt största förändringen av EU:s karaktär sedan Sverige blev medlem i unionen.

EU efter ett nytt fördrag (konstitution) är helt enkelt inte det EU som det röstades om -94. Därför är det orimligt att ignorera de 67% av sveriges befolkning som faktiskt vill ha en folkomröstning i frågan.
Det går inte att bygga det europeiska projektet i strid med folkviljan, och opinionsmätningarna visar att en klar majoritet av svenskarna vill folkomrösta om EU-fördraget.
skriver Jens Holm, Eva-Britt Svensson m.fl. i debattartikeln.

Nej, att driva igenom en ny konstitution i riksdagen i strid mot en majoritet av folkviljan vore inte annat än ett rent bedrägeri och att förneka det svenska folket möjligheten, och rätten, att debattera och säga sin åsikt i en demokratisk omröstning vore inget annat än ett gigantiskt svek.

Vill du också ha en folkomröstning? Skriv under på:

Visit X09.eu

Intressant

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

08 juli 2007

Klargörande kring A-kassans finansiering

På flera bloggar, bl.a. min egen, Alliansfritt Sverige och Esbatis kommentarer så har det skrivits om överfinansieringen av A-kassan.

Detta har givetvis fått ett gäng borgare att gå i taket. De har därför försökt hävda att A-kassan inte alls är överfinansierad, utan endast finansierad till mellan 10-20%.

Detta är sant såtillvida att själva avgiften, alltså det som tidigare syntes som en del av fackavgiften på lönekuvertet, eller hur man nu betalade, bidrog med c:a 10% av finansieringen innan höjningen. Vad den bidrar med i år vet man inte riktigt, men uppåt 20% är en rimlig siffra, trots alla avhopp.

Här hävdar alltså borgarna att det endast är egenfinansieringen som ökat när alliansen mångdubblade avgiften för de flesta, och att resten i stället betalas genom skattsedeln.

Fel! Fel! Fel!

Resten betalas genom arbetsmarknadsavgiften på 4.45% av lönesumman. Detta handlar alltså om pengar som har avståtts i löneförhandlingar för att få en försäkring värd namnet och inte någon allmän skatt som borgare gärna vill göra gällande.

Här kan du läsa mer, och här, här, här, här, här och här. Här kan man läsa hur arbetsmarknadsavgiften ingår som en del i ett kollektivavtal. Artikeln i DN.

Intressant

Andra bloggar om: , , ,

Inte alls bra DN

I dagens ledare i DN så kan man läsa att sjuktalen sjunker, vilket givetvis är jättebra. Samtidigt så kan man läsa att antalet förtidspensionärer fortsätter att öka, särskilt bland yngre.

Vidare kan man läsa att:
Det är längden på frånvaron snarare än sjukskrivningsorsaken som avgör chansen
att komma tillbaka.

Det här kan man konstatera bara dagarna efter att alliansen sett till så att företagen har sluppit sitt rehabiliteringsansvar. Det lämpas nu över på fösäkringskassan i stället.

Rimmar det illa? Definitivt! Berörs det med ett enda ord? Nej, givetvis inte!

I stället så fortsätter man med att konstatera att:
Insatserna måste i första hand riktas mot att begränsa inflödet. Alldeles
för många unga blir ännu i dag förtidspensionerade. Det är en olycka för den
enskilde och ett långtgående ekonomiskt åtagande för staten.
Visst, det är väl inte svårt att hålla med om. Men hur begränsar man inflödet då?

Tja, frågar man en borgare så är väl metoden att befria företagen från allt ansvar för de anställda och sen sätta åt att lata jävlar som inte vill jobba bara för att de slitit ut ryggar eller axlar. Håller man dem på svältgränsen tillräckligt länge så väljer de nog fan att jobba i alla fall till slut. Och eftersom inget företag vill ha en halv- eller helsliten arbetare så får de väl skaffa en f-skattesedel och agera rabatterad piga.

En vettig människa däremot, skulle se vari en stor del av bekymren ligger: dagens slimmade organisationer på arbetsplatserna. Taylorism och högt tempo präglar många arbetsplatser idag. Någon marginal på personaltätheten ifall att något skulle gå snett eller någon skulle bli sjuk, det finns över huvud taget inte idag. I ställes regleras sådant med övertid eller att arbetarna helt enkelt jagas på lite hårdare.

Och det funkar. Man kan jobba övertid, eller rent av lite hårdare - ett tag. Förr eller senare tar det ut sin rätt och kroppen tar stryk när man inte får möjlighet att varva ner. Människor blir helt enkelt utslitna. Förr löste man ofta detta med "reträttplatser". Arbeten med lite lugnare tempo, kanske på halvtid. Idag är dessa platser i allmänhet bortrationaliserade och/eller utlagda på andra. Inte ens Samhall fungerar som reträttplats idag.

Och det är här som arbetköparnas rehabiliteringsansvar borde komma in. I stället för att konstatera att individen "inte längre passar in i organisationen" så de ges ett tydligare ansvar för hur arbetssituationen ser ut.

Idag tar man den motsatta vägen.

Det är inte alls bra DN!

Intressant

Andra bloggar om: , , , , ,

07 juli 2007

Överfinansieringen av A-kassan ingen nyhet

Nu har då även mainstreammedia upptäckt att snacket om att A-kassan skulle bli självfinansierad bara är en bluff som alliansen försöker slå i det svenska folket för att på så sätt rättfärdiga sin politik för de rika och mot arbetarrörelsen. En bluff bland andra ska man kanske tillägga.

DN konstaterar 5/7 att "A-kassesystemet är överfinansierat, visar nya beräkningar. Bara i år väntas systemet ge ett överskott på flera miljarder kronor." Vidare så konstaterar man att "De höjda avgifterna till a-kassan har gett staten stora intäkter."
Vilken överraskning!

Nu har även lokaltidningen Östran fått upp ögonen och kommer i sin (för övrigt utmärkta) ledare med ett mycket bra exempel på det bisarra i A-kassehöjningen:
Tänk att hemförsäkringen höjs med en eller två tusenlappar om året. Inte för att
försäkringen omfattar mer, självrisken minskar eller ger dig mer i ersättning om
du drabbas av en skada. Nej, i själva verket försämras samtidigt försäkringen,
självrisken höjs, den omfattar mindre och ger dig lägre ersättning. De där
tusenlapparna du måste betalas extra går istället till statskassan för att
finansiera ett avskaffande av fastighetsskatten så att framför allt
höginkomsttagarna med de fashionabla villorna i kranskommunerna norr om
Stockholm ska få sin skatt sänkt med tiotusentals kronor. Skulle du
stillatigande acceptera det? Självklart inte.

Nej, det skulle man nog inte, men man kan ju kontra med att det är ganska många som inte tiger still när det gäller A-kassan heller.

Fast det är klart, verklig kamp handlar det ju knappast om heller. Särskilt inte från betongfackens sida. Den enda kamp man tog till därifrån, när stridsviljan bland medlemmarna var som högst, var att anordna demonstrationer, som man dessutom knappt flaggade för alls. Enda plusset är att IF Metall nu har dragit igång en kampanj för att argumentera för och informera om A-kassan. Tyvärr så känns uttrycket "för lite, för sent", otäckt närvarande.

Nåväl, åter till nyheten, eller, det var just det. Det är ju ingen nyhet. Så här skrev Arbetaren redan 8/11 -06:

Det finns även andra utfästelser som alliansen gjorde innan valet som är
tveksamma. Argumentet för att ”öka egenfinansieringen” i
arbetslöshetsförsäkringen var att ”den statliga subventionsgraden måste
minskas.” Men faktum är att försäkringen redan i dag är fullt ut
egenfinansierad, dels genom medlemsavgifter, dels genom en arbetsmarknadsavgift
som ingår i arbetsgivaravgifterna – och som alltså består av löntagarnas
löne-utrymme. Det är tveksamt om det ens är lagligt för regeringen att tvinga
a-kassornas medlemmar att betala högre avgifter i syfte att finansiera en
generell skattesänkning, som även kommer icke-medlemmar till del.

Här liksom i Östran så påpekar man att A-kassan även finansieras genom arbetsmarknadsavgiften. Det vi som arbetare betalar till A-kassan är alltså inte bara det som syns på lönebeskedet.

Nu är ju inte det riktigt sura att A-kassan är överfinansierad. Det kan väl vara ok, den som betalar A-kassa har ju ändå (i allmänhet) ett arbete. Hade pengarna gått till att förbättra sjukvården, så visst.

Eller äldreomsorgen.

Eller till att öka biståndet eller till vad fan som helst där pengarna behövs.

Men icke!

Överskottet ska gå till de som redan har det bäst ställt i samhället. De ska slippa förmögenhetsskatt och fastighetsskatt och dessutom ska vi alla vara med och betala för deras piga!

Nu är väl det i och för sig just vad man kunde vänta sig av en moderatledd regering. De har klarat sig länge med sin falska "arbetarpartikostym", men nu börjar deras egentliga ideologi skina igenom på allvar. Ideologin som säger att de rika har rätt att ta hela brödlimpan medan de fattiga ska bocka och buga för att de får slicka upp smulorna som råkar ramla på golvet.

På sätt och vis så är det ju rätt skönt att deras "fårkostym" faller undan för undan. Snart borde hela ulven vara synlig även för den mest blåögde nyborgare!

Intressant

Andra bloggar om: , , , ,

05 juli 2007

DN och solidariteten

Idag, när jag läste en ledare från DN så slogs jag av...att jag höll med! För sannolikt den absolut första gången så höll jag med om större delen av det som stod i en ledare i DN! Till råga på allt en ledare om A-kassan!

Känslan som uppstod när jag insåg detta var minst sagt kluven. Men efter flera genomläsningar så stod det klart. Jag hade inte läst fel och ja, jag höll med.

Nu är väl inte åsikten att "Beslut om indragen eller beviljad a-kassa måste vara förutsägbar och lika över landet." en kontroversiell åsikt att skriva under på. Men jag håller också med om de argument som förs fram mot Ylva Thörns försvar (som jag inte hört eller sett) av att säsongsarbetare skulle få stämpla halva året utan krav.

Precis som det skrivs så bygger A-kasse-systemet på en solidaritet som har två sidor. En sida som bygger på solidaritet med den som av en eller annan anledning står utan möjlighet till försörjning får hjälp utav kollektivet. Den andra sidan bygger mycket riktigt på solidariteten från den som utnyttjar denna hjälp. Att medvetet utnyttja solidariteten från sina kamrater för sin egen bekvämlighets eller vinnings skull, är en mycket osolidarisk handling som jag har mycket svårt att se att man skulle kunna argumentera för.

Det här betyder givetvis inte att arbetslösa ska behöva ta arbeten när, var eller hur som helst eller till vilka förhållanden som helst, tvärtom. Men ett system som liksom A-kassan bygger på solidaritet, kräver dels att alla omfattas av det för att ge det legetimitet, men det kräver även att alla verkligen agerar solidariskt för att det inte ska förlora i legetimitet.

Detta, att agera solidariskt, är ett ansvar som ligger på individen. Men man missar målet om man fokuserar på de som på ett eller annat sätt utnyttjar solidariteten, eftersom det bara handlar om symptomen på ett samhälle som bygger på att varje individ är sig själv närmast.

Det är därför som talet om solidaritet klingar ihåligt när det kommer från en tidning som vanligtvis förespråkar extrem individualism i alla lägen. I ett samhälle som bygger på att varje individ bara ska se till sig själv så är det inte så märkligt att vissa människor gör just det, ser till sig själva och glömmer den solidariska grunden.

I dag har vi en regering som konsekvent arbetar för att bryta upp solidariteten som ännu finns, eftersom man är väl medveten om att det bara är sammanhållning som gör arbetarklassen stark. Genom att bryta upp sammanhållningen så kan man försvaga hela fackföreningsrörelsen och skapa ett samhälle som liknar USA, där en arbetare är beroende av arbetsköparnas godtycke och där den arbetslöse har ett mycket svagt skydd. Ett samhälle där de båda ständigt konkurrerar om jobben, med löner och arbetsförhållanden som insats. Tusentals individer som tävlar med varandra är som mycket mer lätthanterliga än ett enat tusenhövdat kollektiv.

Det Ylva Thörn, och för den delen varje facklig företrädare eller annan person som tror på solidariteten, borde göra, är att bekämpa varje hot mot ett samhälle som bygger på just solidaritet. Oavsett om hotet kommer från regeringen eller från de egna leden.


Intressant

Andra bloggar om: , , , ,

04 juli 2007

Överklassbidrag, forts.

Att rabatten på ”hushållsnära tjänster” enbart är ytterligare ett bidrag för de redan välbärgade, som jag skrivit om tidigare, bekräftas nu av Riksdagens Utredningstjänst.

I Aftonbladet kan man läsa om att Miljöpartiet låtit Riksdagens Utredningstjänst räkna på var brytpunkten för när det lönar sig att betala för dessa tjänster. Det är samma sak som jag gjorde när jag skrev min insändare. Jag kom då fram till att gränsen låg vid en månadsinkomst på 40000:- innan skatt.

Nu visar det sig att jag var alldeles för försiktig i min beräkning, för när RU räknade så kom de fram till att brytpunkten låg betydligt högre.
De kom fram till att gränsen låg vid 53760 kronor i månaden!
Det är en summa som knappt 2,5% av alla svenskar i arbetsför ålder tjänar!

Dessutom, så kan man läsa i artikeln att sju av tio svenskar inte är intresserade av att köpa "hushållsnära tjänster".

Så…oavsett vad man vill kalla avdraget, så står det klart att det är en liten, redan privilegierad skara som gynnas av det - vilket gör det till ett överklassbidrag!

Andra bloggar om: , , ,

03 juli 2007

Kd:s apokalyps?

Jag läste i DN att fosterrättsextremisterna i kd funderar på att starta ett nytt parti.

Är det måhända partiets apokalyps som vi med illa återhållen skadeglädje får beskåda?

Andra bloggar om: , , ,

01 juli 2007

Överklassbidrag...

...såg jag att man tyckte att avdraget för "hushållsnära tjänster" skulle kallas för i en omröstning på Expressens hemsida.

Och att det handlar om att det är just ett överklassbidrag som införs idag 1/6 illustreras rätt fint i den här artikeln i DN.

Det är väl ungefär det, att det är ett bidrag för överklassen, som man kan sammanfatta den insändare med, som jag skrivit utifrån ett tidigare inlägg.

Den borgerliga regeringen har sedan den tillträdde konsekvent genomfört ”reformer” som i första hand gynnat de som redan har det gott ställt, även om deras retorik säger något annat.
Den 1:a Juli var det dags för nästa steg i denna strävan efter att gynna de som redan har. Då infördes nämligen ”pigavdraget”. Det är ett avdrag som innebär att vi alla, fattig som rik, solidariskt ska bidra till att förbättra tillvaron för överklassen genom vår skattesedel.
Att förneka detta förhållande och dessutom hävda att avdraget införs för att underlätta för ”vanligt folk”, vilket borgarna gör, är inte uttryck för annat än ett förakt, ett klassförakt, därför att även med subvention, så kommer kostnaden att vara för hög för de allra flesta. Särskilt eftersom man också måste ha möjlighet att ligga ute med hela summan på c:a 300:-/tim innan man får tillbaka hälften i efterhand, något som sannolikt är en omöjlighet för stora delar av Sveriges befolkning.
I själva verket är det så att en majoritet av svenska folket skulle tjäna på att ta ledigt utan lön i stället för att köpa in tjänsten, eftersom 150:-/tim efter skatt motsvarar en månadslön på 40000 kronor. Det är högt över medellönen och betydligt mer än vad en majoritet av ”vanligt folk” som arbetar inom vården eller industrin tjänar.
Faktum är att städerskan själv tjänar på att ta ledigt i 2-3 timmar utan lön i stället för att anlita det bolag där hon arbetar för en timmes städning (jag använder ”hon” eftersom osäkra, dåligt betalda deltidsjobb, vilket det oftast handlar om inom städbranschen, vanligtvis domineras av kvinnor).

Vilka ska då utnyttja dessa tjänster?
Är det någon som har behov av dessa tjänster så är det den ensamstående mamman, som har ett par barn och som kanske arbetar på en städfirma. Hon kan behöva hjälp för att få ihop sitt ”livspussel”.
Men har hon råd att betala 150:-/timmen för att få barnen hämtade på dagis och lägenheten välstädad lagom tills hon kommer hem från sitt slitiga lågbetalda jobb? Knappast! Hon har ofta svårt att få ekonomin att gå ihop som det är.
Hon lär få fortsätta hämta barnen själv, för att sedan ta med sig barnen för att handla – själv. Sedan måste hon laga middag – själv. Tvätta och stryka – själv. Städa – själv. Sen i säng för att nästa morgon ta barnen till dagis – själv, för att sedan skynda sig till sitt arbete.
Där hon kan ägna dagen åt att hämta barn på dagis – åt andra, laga mat – åt andra, tvätta och stryka – åt andra, städa – åt andra.
Sen kan man ju försöka förklara för henne att ”hushållsnära tjänster” är till för ”vanligt folk”

Summan av kardemumman är alltså att det handlar om ytterligare ett bidrag till de redan välbeställdas kassa. Ett avdrag för att välbeställda ska kunna betala för att någon annan ska hämta och passa deras barn, laga deras mat och städa deras hus. Vilket är precis vad pigorna gjorde för hundra år sedan. Ett pigavdrag!
Skillnaden är att idag så tvingas de som utför arbetet också vara med och betala för det!

Kaj Raving
Ordf. Vänsterpartiet Nybro

Intressant

Andra bloggar om: , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...