13 december 2007

Regeringen - facket: 1 - 0

Regeringen tycks nu ha lyckats i sitt uppsåt - att försvaga fackföreningsrörelsen. Det visar siffror som DN presenterar.

Sedan regeringsskiftet förra året har nämligen antalet fackanslutna sjunkit med inte mindre än fem procentenheter. Ansluningsgraden har därmed sjunkit till 72%, vilket är en tillbakagång till de nivåer som rådde för 35 år sedan.

Regeringen har ju under de "kollektivavtalsälskande" moderaterna hävdat att det absolut inte har varit deras syfte att människor skulle fly facket.

Ställd inför faktumet att så ändå skett, så ställs man inför frågan: Är regeringen så urbota inkompetent att man inte kunde räkna ut att en höjning av a-kassan med flera hundra procent och en slopad avdragsrätt för fackföreningsavgifen (för de anställda, företagen får fortfarande dra av för sitt "fack"-medlemsskap) skulle leda till att fackföreningarna skulle tappa en massa medlemmar. Det vore ett skrämmande scenario om det förhöll sig på det sättet.

Eller är det så att regeringen helt enkelt har ljugit hela tiden och att utvecklingen sker helt enligt planerna. Egentligen är det ett ännu mer skrämmande scenario, men givetvis så förhåller det sig på det viset. Målet att försvaga facket och därmed få den svenska modellen att kantra helt har aldrig försvunnit från moderaternas eller regeringens agenda.

Precis som med deras politik i övrigt så handlar det bara om att samma gamla unkna överklasspolitik har packeterats om i en ny retorik. Innehållet är i själva verket mer ruttet än vanligt och nu märks effekterna, som en magsjuka orsakad av dålig köttfärs.

Regeringen har genom sitt falskspel tagit en klar ledning. Nu återstår det att se om fackföreningsrörelsen kan resa sig och slå tillbaka inför nästa match 2010.

IF Metall gör i alla fall ett försök och har lanserat en kampanj kallad Vi kräver bara rättvisa. Det är visserligen ett tamt motdrag som borde ha varit mycket tuffare, men det är åtminstone mer än man har presterat hittils. Om det leder någon vart visar sig framöver.

Tidigare om fackets betydelse: Om vikten av en stark fackförening, Upp till kamp...

Lästips: Björn skriver om regeringens utnämningar igen, Svensson skriver om kriminella gäng. Marlene gillar Mona Sahlin men Trotten är inte lika impad. Petter i sin tur resonerar kring marxistisk teori.

Bloggar som kommenterat

Förhoppningsvis fann du detta intressant och vill läsa mer om , , , , , .

5 kommentarer:

Anonym sa...

Gnälla om en liten fackavgift, hit eller dit? Småpengar.

Har ni fattat att företagen betalar ingen moms alls, narda. Vi snackar 25 % högre utgifter för de anställda på ALLT !!!

Ska man kräva rättvisa, så sila inte mygg och svälj kameler.

Per Hagwall sa...

Jag skrev om det där för ett år sedan: a-kasseagitationen riskerar bita facket i svansen
=====
Risken är förstås att det går för bra, att medlemmarna faktiskt tror på propagandan och går ur facket för att de "inte har råd".
=====

Genom att gapa om hur ofantligt dyrt det skulle bli fick facket också medlemmarna att börja fråga sig själva vad de egentligen fick för sina pengar.

Regeringen sänkte skatten mycket mer än de höjde fackavgifterna, att facket nu tappar medlemmar är bara dess eget fel.

Kaj Raving sa...

Per: Snacka om att blanda äpplen med päron.

Om man på en biosalong plötsligt höjer priset på popcorn med flera hundra procent, tror du då inte att popcornförsäljningen minskar?
Jag skulle tro att så sker även om man nu sänker priset på biobiljetten så att slutpriset inte blir högre.

Det är nämligen precis vad regeringen gjort när man har sett till så att a-kassan är överfinansierad och avdragsrätten för fackavgiften slopad, för att i stället sänka skatten.

Dessutom så blir det en riktigt skev fördelningspolitik av det eftersom den höjda avgiften för a-kassa och medlemsskap slår hårdast mot de med lägst inkomst, medan den sänkta skatten främst har gått till höginkomsttagare.

Men givetvis förstår jag att du och regeringen hellre skulle se att facket tiger still och bara tar emot, vilket i stort är vad man gjort hittills.

Förhoppningsvis blir det nu ändring på det och vi får se en riktig facklig offensiv!

Bazooka sa...

Vänstekanten består ju av sk arbetarpartier men det var länge sedan man hörde något om vänsterns synpunkter på att fler och fler människor kommer ut i arbete. Men det är klart att har man fackpampar, som håvar in dryga miljonen i årsinkomst och hantverkare, som tjänar strax under 40 000 kronor (svarjobben exkluderat) i månaden och en fackföreningsrörelsen som har 30-40 miljarder på börsen med utdelning på 1-2 miljarder kronor om året (snacka om överklass) kan det ju vara svårt att identifiera sig med de som med olika stöd behöver komma in på arbetsmarknaden.

Kaj Raving sa...

Bazooka: Jag vet inte riktigt vad det är du vill mena. Att arbetarrörelsen på något sätt skulle tycka att det är bra att människor går utan arbete?

I så fall är du riktigt ute och cyklar, eftersom vad arbetarrörelsen vill ha är så hög sysselsättning som möjligt och hyfsade villkor för de som tillfälligtvis står utanför.

Att utvecklingen mot att fler och fler kommer i arbete nu har pågått under flera år är därför givetvis enbart positivt.

Det är nämligen det enda sättet som man kan säkerställa att ingen behöver börja konkurrera med sämre villkor. Hantverkaren kan knappast räkna med att behålla sin goda lön om det står ett antal arbetslösa utanför som är beredda att ta hans jobb för lägre lön.

Av samma anledning så vill Svenskt Näringsliv och borgerligheten (inkl. delar av sossarna) ha en viss grad av arbetslöshet - En så kallad jämnviktsarbetslöshet, vilket är den punkt då arbetslösheten är så låg som möjligt utan att den blir så låg att arbetarklassen blir så stark att den kan börja ställa krav på förbättringar.

Inte för att jag förstår på vilket sätt det skulle vara överklass att närmare 60 organisationer med närmare 4 miljoner medlemmar får 1-2 miljarder i utdelning på börsen. Jag antar att det inte var den mest genomtänkta delen av ditt raljerande.

Annars så har du i ditt raljerande faktiskt lyckats få in en poäng. Det finns faktiskt ett bekymmer med att fackföreningsledningarna tjänar så stora belopp, främst eftersom jag tror att det skapar distans som är skadlig. Likaså kan de stora löneskillnaderna mellan medlemmar skapa brist på förståelse för andras förhållanden. Däremot så behöver brist på förståelse inte nödvändigtvis vara detsamma som brist på solidaritet, vilket återspeglats i bland annat stödet för årets "låglönesatsning" som jag har upplevt varit större "på golvet" än hos ledningen.

Det är inte omöjligt att det blir ett inlägg om detta inom en snar framtid.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...