17 augusti 2007

Kapitalismens sista kraftansamling?

Trygghet och gemenskap är vägen till de nordiska ländernas framgång. Det visar en rapport av den norska sociologiprofessorn Gudmund Hernes som LO-tidningen rapporterar om. Därför, menar han vidare, är det viktigt att bevara den nordiska modellen.
– De nordiska länderna har de senaste åren legat i världstoppen när det gäller produktivitet. Det är frukten av en samhällsordning som ger trygghet, men också av den gemenskap och den frånvaro av ”pampmässigt” chefskap som finns. Det ger den respekt och formella ordning som man har i skandinaviska företag, säger Gudmund Hernes.
När människor känner sig trygga, så är de också beredda att acceptera den flexibilitet som har blivit en nödvändigt medel för att möta den ökande globaliseringen av ekonomin.

Detta borde vara självklart för de flesta: Trygga människor är beredda till förändring medan otrygga människor ofta försvarar det de har med näbbar och klor. Det är också därför som den svenska (nordiska) modellen har nått sådan framgång. Gudmund Hernes konstaterar att
en stor offentlig sektor ha avgörande betydelse för tillväxt och produktivitet
Att staten har stått som garant för en viss grad av trygghet har alltså varit en framgångsfaktor för Sverige, en utav grundstenarna för att vi har legat i välfärdstoppen så länge. Men det är inte bara ett tryckt samhälle som har lett till framgången utan även att vi haft trygga arbetsplatser utan alltför skarpa polariseringar mellan anställda och ledning.
Både parterna och staten är därför viktiga för att göra överenskommelser och bedriva en politik för öppna och rättvisa arbetsplatser.
Vi har alltså en stat med ett väl fungerande trygghetssystem och en företagskultur som inte skapar skarpa motsättningar. Jag kan dock se ytterligare en bidragande faktor, åtminstone på den svenska arbetsmarknaden - De svenska fackföreningarna valde tidigt att bejaka tekniska framsteg och flexibilitet i stället för att försöka förhindra dem genom protektionism, vilket man försökte med i många andra länder.

Gudmund Hernes sammanfattar det med att
priset för flexibilitet är trygghet
I utbyte mot att arbetaren har fått en (relativ) trygghet - i samhället och på arbetsplatsen - så har arbetsköparna fått en arbetarrörelse som är flexibel, öppen och teknikbejakande i stället för protektionistisk och rädd för förändring. Man har fått ett samhälle utan skarpa klassmotsättningar. Det har dessutom inneburit att den svenska arbetsmarknaden är en av de mest konfliktfria och stabila i hela världen.
det centrala med den nordiska modellen är att när folk garanteras en trygghet och har en medbestämmanderätt så kan de också vara med i strukturomvandlingen i ekonomin. Tryggheten är alltså en förutsättning för villigheten att vara med i förändringen.
Men de senast decennierna så har något förändrats.

Nyliberalismen har gjort sitt intåg och i sitt släptåg hade den kvartalskapitalismen som säger att den kortsiktiga vinsten är överordnat allt annat. Därför så vill arbetsköparna inte längre betala för flexibiliteten med trygghet. Tvärtom, så vill de ta bort all trygghet, eftersom det på kort sikt kan öka flexibiliteten. De vill ha flexibilitet genom rädsla i stället för genom trygghet. De skapar ett nytt ”pampmässigt” chefskap och därmed ökade motsättningar, genom att ge sig själva abnorma löner och sedan gnälla över arbetarrörelsens låglönesatsning på några hundringar i månaden.
Det blir långt mer konfliktfyllda förändringar vilket också kan leda till en nedgång i näringslivet. Med mer ”brutala” förändringar så tar man inte vara på den som ”blir omställd”, något som kan få mycket stora ekonomiska och sociala kostnader på sikt, säger Gudmund Hernes.
"Priset", när den ena parten - arbetsköparna - inte längre vill uppfylla sin del av "avtalet" är en mer konfliktfylld arbetsmarknad. Detta kan i sin tur alltså leda till en nedgång i näringslivet. Men, framför allt, så skapar det en grogrund för motsättningar i samhället som vi inte har sett i Sverige på ungefär hundra år.

Förändringarna har som sagt pågått i ett par decennier. Som jag har skrivit tidigare så hade Ohly rätt när han i Gnesta sa
Det är under socialdemokratiska regeringar som vi har skapat en lekstuga för kapitalet
Visst är det så, men nu har kapitalet, genom Alliansen, lagt i en ny växel. Polariseringen ökar snabbare än tidigare mellan de mest privilegierade och de mest utsatta grupperna i samhället när regeringen tilldelar den förra gruppen lättnader i deras bidrag till tryggheten i samhället medan den senare gruppen jagas på alla upptänkliga sätt för att tillgodose kapitalets behov.

Detta är inte bra, inte alls bra. Men kanske är det nödvändigt för att visa på den motsättning som ändå finns i grunden mellan arbete och kapital. Motsättningar som man ägnat nästan ett sekel åt att sopa under mattan. Motsättningar som kapitalet nu plockar fram i ljuset igen. Kanske är dessa motsättningar nödvändiga för att människor ska se att det finns ett alternativ till en skenande kapitalism?
Kanske är dessa motsättningar nödvändiga för att åter kunna skapa trygghet och gemenskap?

Kanske är nyliberalismen och kvartalskapitalismen kapitalismens sista kraftansamling innan den faller ihop och tar sitt sista rosslande andetag?
Kanske bäddar det för en ny vår?
Kanske!

Hoppas kan man ju alltid!

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant.

21 kommentarer:

Francisco d'Anconia sa...

"en stor offentlig sektor ha avgörande betydelse för tillväxt och produktivitet"

Haha. Nej du, tyvärr, planekonomi och socialism är inte på återtåg, båda dog för snart 20 år sedan när muren föll. Häng med i händelseutvecklingen och utveckla ditt tänkande.

FredrichL sa...

Sade mannen med whoisjohngalt.se som websideadress, utan att sänka sig till nivån där man motiverar sitt tyckande.

objektivister är kul folk...helt klart

Kerstin sa...

Nu är det ju ett sorgligt faktum att de rikare blir mycket rikare med dagens politik, även om landet som helhet blir fattigare, och dessutom blir livet mycket bekvämare för dem när de kan hålla sig med en hel kader av billigt tjänstefolk. Så de goda argument du för fram för allmän välfärd funkar nog inte på den ekonomiska eliten (som är de som bestämmer numer). Det är inte framsteg den vill ha - det är makt, egen rikedom och större och billigare egen bekvämlighet.

Francisco d'Anconia sa...

FredrichL, hade du något att komma med eller är det bara det vanliga kommunistsnacket om att nån som är "nyliberal" inte är värd att prata med (eftersom kommunisten som vågar göra det riskerar att bli svarslös)? Om du vill ha argument mot planekonomi så kan du slå upp vilken skolbok som helst, de finns i överflöd. Eller se dig omkring i världen, det brukar räcka.

Kerstin, blir landet som helhet fattigare? Kan du visa mig siffror över negativ BNP-utveckling de senaste åren? Det vore intressant att se.

Neoliberal Agenda sa...

Du skriver:

"De nordiska länderna har de senaste åren legat i världstoppen när det gäller produktivitet"

"Men de senast decennierna så har något förändrats. Nyliberalismen har gjort sitt intåg ..."

Sverige ekonomi är idag liberalare än för 25 år sedan, och tillväxten har ockaå blivit bättre. Frågan är varför vi ska nöja oss med 3-4% när mera marknadsliberala ekonomier som Hong Kong Och Singapore har tillväxtsiffror på 5-10%.

Kaj Raving sa...

Francisco: Du förnekar dig då aldrig.
För det första: vilka argument har du själv presenterat? Inga!
För det andra: Du gör verkligen allt du kan för att bevisa att du inte har koll på läget. Alla dina "argument" består i att du börjar gasta kommunist och planekonomi det första du gör. Mest tröttsam retorik i vanliga fall, men det blir nästan kul när du riktar det mot en syndikalist.

När jag ser mig omkring i världen så är det för övrigt mest kapitalismen som jag får argument emot.

Kaj Raving sa...

Neoliberal agenda: Tack för att du bevisar min tes så tydligt.
Som nyliberal är inte vinst nog, det ska var mer vinst, hela tiden! Oavsett hur det drabbar människor runt omkring!

Precis som jag skrev så har nyliberalismen drivit på mot det kvartalskapitalistiska samhället de senaste decennierna, vilket också har ökat motsättningarna i samhället.
Vilket är just vad Gudmund Hernes menar kan leda till "mycket stora ekonomiska och sociala kostnader på sikt".

Francisco d'Anconia sa...

Mot obildade tjurskallar som du behövs inga argument, många har redan sagt det som behövs på bra sätt (Johan Norberg, Martin Wolf, Gregory Mankiw, Robert Solow, Adam Smith osv). Du bevisar ju genom dina egna puckoargument att du inte ens vad tillväxt betyder, så läs en grundbok i nationalekonomi och kom tillbaka när du är klar. Du ligger som sagt lite efter, både kunskapsmässigt och sett till opinionen.

Neoliberal Agenda sa...

Tack för att du bevisar min tes så tydligt. Som nyliberal är inte vinst nog, det ska var mer vinst, hela tiden! Oavsett hur det drabbar människor runt omkring!

Det var du som sa att den höga produktiviteten var en sådan framgång. Varför skulle mindre framgång vara bättre än mer?

Kaj Raving sa...

Francisco: Imponerande argumentation! Suck!

Om du inte vore fullt så patetisk så skulle du kanske vara underhållande.

Kaj Raving sa...

Neoliberal: Ja, produktivitet i samband med ett tryggt samhälle är något positivt.

Produktivitet är däremot inte det samma som tillväxt.

Och om den höga tillväxten bygger på rovdrift av människor och natur - ja, då är den "framgången" definitivt mindre värd i mina ögon.

Neoliberal Agenda sa...

Produktivitet är däremot inte det samma som tillväxt
Nej, sjävklart inte men de är ju intimt sammankopplade. Produktivitetsutvecklingen i Hong Kong har ju också varit väldigt positiv.

Och om den höga tillväxten bygger på rovdrift av människor och natur - ja, då är den "framgången" definitivt mindre värd i mina ögon.
Jag vet inte riktigt vad du menar med rovdrift, men Hong Kong tex. har en medellivslängd som är längre Sverige, spädbarnsdödlightet som är jättelåg osv.

Sverige skulle ju också kunna växla över till en liknade positiv utveckling om vi fick mer nyliberalism. Du verkar ju ha insett att det finns ett samband.

Kaj Raving sa...

Neoliberal: Kuba har högre medellivslängd och lägre spädbarnsdödlighet än USA, så jag antar att du föredrar Kuba framför USA. Eller?

Francisco d'Anconia sa...

Återigen: mot människor som fortfarande - 20 år efter murens fall - på största allvar tror på planekonomi behövs inga argument, verkligheten har redan motbevisat dem om och om igen och lär fortsätta göra det i tex Zimbabwe, Venezuela, Nordkorea osv. Dina floskler kring begreppet tillväxt bevisar med all önskvärd tydlighet att dina kunskaper om nationalekonomi i bästa fall ligger på dagisnivå, så du skulle ändå inte begripa vad jag skrev om jag började förklara för dig hur saker och ting hänger samman.

Kaj Raving sa...

Francisco: För det första: vem har förespråkat planekonomi á la östblocket? Det är ju samma floskel som du rapar upp igen och igen och igen och igen och...
Kan du över huvud taget skriva en kommentar utan att ta med "kommunist" eller "planekonomi" eller både och? Det kanske är något tics du har?

För det andra: Herrejösses! Nu är du faktiskt så patetisk att du är underhållande. Snacka om dagisnivå!

Francisco d'Anconia sa...

Att du inte öppet förespråkar en ekonomi som Sovjets betyder inte att du inte ställer dig bakom samma idéer: förstatliganden, femårsplaner, självförsörjningar osv. Jag förstår inte varför socialister inte står upp för Sovjetunionen, de gjorde ju precis allt som ni svamlar om ska vara lösningen på världens problem.

Kaj Raving sa...

Francisco: "Att du inte öppet förespråkar...". Men herrejösses människa, nu får du väl fan ge dig i alla fall. Fattar du inte själv hur jävla patetisk du gör dig. Det här börjar ju bli pinsamt.

Det är ju lika intelligent som att jag skulle anklaga dig för att förespråka mord på oppositionella bara för att Pinochet lät mörda meningsmotståndare.

Francisco d'Anconia sa...

Att du skäms över att tro på planekonomin är ju åtminstone ett steg i rätt riktning, nu behöver du bara inse VARFÖR du skäms och ändra åsikt.

Kaj Raving sa...

Francisco: Jag har skrivit tidigare att du antingen är dum eller oseriös. Nu har du verkligen övertygat mig om att du är både dum och oseriös. På annat sätt kan man knappast tolka dina pinsamma kommentarer.

Francisco d'Anconia sa...

Du menar alltså att du inte vill ha planekonomi men förespråkar nån sorts kamp mot "kapitalet"? Ja, kunskaperna i nationalekonomi är ju obefintliga som vi redan konstaterat.

Kaj Raving sa...

Visst, visst, whatever...

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...