24 juli 2007

Ren cynism från regeringen.

Att man inom alliansen hellre ser att man piskar och jagar sjuka tillbaka till arbetet i stället för att se till att de får en fungerande rehabilitering har jag skrivit om tidigare.

I en debattartikel i dagens Aftonbladet så uppmärksammar Erland Olausson, avtalssekreterare på LO, samma sak och ställer den retoriska frågan:
Vems fel är det att den som inte presterar 110 procent i arbetslivet lämnas åt sitt öde?
Tja, oavsett vems felet är så kan man konstatera att det är individen som hela tiden kommer i kläm. Först genom att ofta slita ut sig eller skada sig på sin arbetsplats, sen genom att rehabiliteringsutredningen ofta är bristfällig, eller till och med bortfaller helt. På grund av att arbetsköparens ovilja att genomföra en ordentlig rehabilitering, så slutar det ofta med att personen i fråga blir uppsagd och hamnar i en långvarig sjukskrivning eller arbetslöshet. Eller som Erland ger ett exempel på - mitt emellan. Det enda som personen kan vara säker på i det läget är att regeringen kommer att göra sitt bästa för att piska honom/henne tillbaka till ett arbete oavsett om han/hon kan arbeta eller inte.

Erland drar också han den självklara slutsatsen:
Arbetsgivarnas ansvar för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetsplatsen måste bli tydligare. Myndigheternas ansvar måste också bli klarare.
Myndigheternas ansvar måste definitivt bli tydligare, särskilt myndigheternas ansvar för att kontrollera att företagen verkligen sköter sin bit. Men man får inte glömma att myndigheterna också har en viktig roll som bollplank och stöd åt de företag som faktiskt försöker hjälpa de anställda. Inte minst genom att vara behjälpliga redan i ett tidigt skede.

Att befria arbetsköparna från allt ansvar när en anställd blivit sjuk eller skadad är däremot definitivt inte rätt väg att gå. De har redan alldeles för länge kommit undan med att säga upp människor i stället för att hjälpa dem.

I stället för att låta arbetsköparna bara frånsäga sig allt ansvar så måste man öka deras ansvar för de anställda. Sätt stopp för alla uppsägningar av sjukskrivna innan en grundlig rehabiliteringsutredning har gjorts. I stället för att låta arbetsköparna komma undan med att bara konstatera att det inte finns något arbete som passar individen så låt dem bevisa att de har försökt anpassa arbetsmiljön som Arbetsmiljölagen föreskriver:
Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. (AML 2 kap. 1§ andra stycket)
Alliansen talar ju så ofta om att man ska ge "incitament" till att arbeta och att man därför ska göra livet så surt som möjligt för sjuka och arbetslösa.

Men hur är det med incitamenten för företagen att skapa en arbetsmiljö där människor inte sliter ut sig och blir sjuka?

Man ställs inför frågan: Tror regeringen att ekonomiska incitament inte fungerar på företag, att om företagen såg att det blev dyrt att inte göra en bra rehabiliteringsutredning så skulle de ändå skita i det. Eller är regeringen så cynisk att den ser människor som en vara som företagen kan utnyttja och sen bara göra sig av med som en skitig trasa när de inte längre kan prestera till 110%.

Jag lutar åt att det är ren cynism som gör att man stryker företag som struntar i arbetsmiljön medhårs och sen sparkar på de som drabbas.


Andra bloggar om: , , , , , och annat
intressant

1 kommentar:

ilse-marie sa...

Visst är det så - de flesta arbetsgivare struntar helt i vad arbetsmiljölagen faktiskt säger - utan att riskera något. När dessutom den nya regeringen tagit bort rehabiliteringsansvaret för arbetsgivarna är det fritt fram att sparka alla som inte längre presterar sina 110%. Det är en skrämmande samhällsutveckling. Eller kanske man skulle kalla det samhällsavveckling?

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...