08 juli 2007

Inte alls bra DN

I dagens ledare i DN så kan man läsa att sjuktalen sjunker, vilket givetvis är jättebra. Samtidigt så kan man läsa att antalet förtidspensionärer fortsätter att öka, särskilt bland yngre.

Vidare kan man läsa att:
Det är längden på frånvaron snarare än sjukskrivningsorsaken som avgör chansen
att komma tillbaka.

Det här kan man konstatera bara dagarna efter att alliansen sett till så att företagen har sluppit sitt rehabiliteringsansvar. Det lämpas nu över på fösäkringskassan i stället.

Rimmar det illa? Definitivt! Berörs det med ett enda ord? Nej, givetvis inte!

I stället så fortsätter man med att konstatera att:
Insatserna måste i första hand riktas mot att begränsa inflödet. Alldeles
för många unga blir ännu i dag förtidspensionerade. Det är en olycka för den
enskilde och ett långtgående ekonomiskt åtagande för staten.
Visst, det är väl inte svårt att hålla med om. Men hur begränsar man inflödet då?

Tja, frågar man en borgare så är väl metoden att befria företagen från allt ansvar för de anställda och sen sätta åt att lata jävlar som inte vill jobba bara för att de slitit ut ryggar eller axlar. Håller man dem på svältgränsen tillräckligt länge så väljer de nog fan att jobba i alla fall till slut. Och eftersom inget företag vill ha en halv- eller helsliten arbetare så får de väl skaffa en f-skattesedel och agera rabatterad piga.

En vettig människa däremot, skulle se vari en stor del av bekymren ligger: dagens slimmade organisationer på arbetsplatserna. Taylorism och högt tempo präglar många arbetsplatser idag. Någon marginal på personaltätheten ifall att något skulle gå snett eller någon skulle bli sjuk, det finns över huvud taget inte idag. I ställes regleras sådant med övertid eller att arbetarna helt enkelt jagas på lite hårdare.

Och det funkar. Man kan jobba övertid, eller rent av lite hårdare - ett tag. Förr eller senare tar det ut sin rätt och kroppen tar stryk när man inte får möjlighet att varva ner. Människor blir helt enkelt utslitna. Förr löste man ofta detta med "reträttplatser". Arbeten med lite lugnare tempo, kanske på halvtid. Idag är dessa platser i allmänhet bortrationaliserade och/eller utlagda på andra. Inte ens Samhall fungerar som reträttplats idag.

Och det är här som arbetköparnas rehabiliteringsansvar borde komma in. I stället för att konstatera att individen "inte längre passar in i organisationen" så de ges ett tydligare ansvar för hur arbetssituationen ser ut.

Idag tar man den motsatta vägen.

Det är inte alls bra DN!

Intressant

Andra bloggar om: , , , , ,

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...