05 juli 2007

DN och solidariteten

Idag, när jag läste en ledare från DN så slogs jag av...att jag höll med! För sannolikt den absolut första gången så höll jag med om större delen av det som stod i en ledare i DN! Till råga på allt en ledare om A-kassan!

Känslan som uppstod när jag insåg detta var minst sagt kluven. Men efter flera genomläsningar så stod det klart. Jag hade inte läst fel och ja, jag höll med.

Nu är väl inte åsikten att "Beslut om indragen eller beviljad a-kassa måste vara förutsägbar och lika över landet." en kontroversiell åsikt att skriva under på. Men jag håller också med om de argument som förs fram mot Ylva Thörns försvar (som jag inte hört eller sett) av att säsongsarbetare skulle få stämpla halva året utan krav.

Precis som det skrivs så bygger A-kasse-systemet på en solidaritet som har två sidor. En sida som bygger på solidaritet med den som av en eller annan anledning står utan möjlighet till försörjning får hjälp utav kollektivet. Den andra sidan bygger mycket riktigt på solidariteten från den som utnyttjar denna hjälp. Att medvetet utnyttja solidariteten från sina kamrater för sin egen bekvämlighets eller vinnings skull, är en mycket osolidarisk handling som jag har mycket svårt att se att man skulle kunna argumentera för.

Det här betyder givetvis inte att arbetslösa ska behöva ta arbeten när, var eller hur som helst eller till vilka förhållanden som helst, tvärtom. Men ett system som liksom A-kassan bygger på solidaritet, kräver dels att alla omfattas av det för att ge det legetimitet, men det kräver även att alla verkligen agerar solidariskt för att det inte ska förlora i legetimitet.

Detta, att agera solidariskt, är ett ansvar som ligger på individen. Men man missar målet om man fokuserar på de som på ett eller annat sätt utnyttjar solidariteten, eftersom det bara handlar om symptomen på ett samhälle som bygger på att varje individ är sig själv närmast.

Det är därför som talet om solidaritet klingar ihåligt när det kommer från en tidning som vanligtvis förespråkar extrem individualism i alla lägen. I ett samhälle som bygger på att varje individ bara ska se till sig själv så är det inte så märkligt att vissa människor gör just det, ser till sig själva och glömmer den solidariska grunden.

I dag har vi en regering som konsekvent arbetar för att bryta upp solidariteten som ännu finns, eftersom man är väl medveten om att det bara är sammanhållning som gör arbetarklassen stark. Genom att bryta upp sammanhållningen så kan man försvaga hela fackföreningsrörelsen och skapa ett samhälle som liknar USA, där en arbetare är beroende av arbetsköparnas godtycke och där den arbetslöse har ett mycket svagt skydd. Ett samhälle där de båda ständigt konkurrerar om jobben, med löner och arbetsförhållanden som insats. Tusentals individer som tävlar med varandra är som mycket mer lätthanterliga än ett enat tusenhövdat kollektiv.

Det Ylva Thörn, och för den delen varje facklig företrädare eller annan person som tror på solidariteten, borde göra, är att bekämpa varje hot mot ett samhälle som bygger på just solidaritet. Oavsett om hotet kommer från regeringen eller från de egna leden.


Intressant

Andra bloggar om: , , , ,

4 kommentarer:

Walle sa...

Det dær med sæsongsanstællda ær inte så enkelt som man kan tro. Før det førsta så ær det ju føretagen som ær de som egentligen utnyttjar førsækringen. De kan genom att låta a-kassan betala behålla kompetent personal hela året, men bara nyttja dem nær de verkligen behøvs- under høgsæsong. Problemet med sæsongsbundna verksamheter har flera møjliga løsningar. Den troligaste effekten av de førændrade reglerna ær att det blir ænnu færre lokalt anstællda och ænnu fler coola borgaryngel som åker upp och åker lite skidor samtidigt som de jobbar alternativt jobbar hæcken av sig før att få pengar till att "se værlden", någon hyra har de ju inte "hemma", pappa betalar.

Andra møjliga løsningar vore en økad monopolisering av branschen. Att samma føretag æger hotell på Gotland och i Åre. På så sætt kan den anstællde få anstællningstrygghet och helårsjobb. Nu passar det ganska få personer att bo ett halvår på ett stælle och ett halvår på ett annat. Typ folk med familj, tex.

Det hela ær onekligen en nøt att knæcka, men det ær ett arbetsmarknadsproblem, inte ett individproblem att folk væljer att inte jobba. Det finns inga jobb i Tærnaby på sommaren, tro mig. Inte inom 20 mils radie i alla fall. Då hamnar vi snarare åter i frågan kring om man ska få bo var som helst.

På många sætt blir en generøs a-kassa också en regionalpolitisk faktor, utan att vara tænkt som det.
/HRF:aren

garwik sa...

Solidaritet kräver man inte. Solidaritet, min vän, är något som man visar

Jag har svårt att visa solidaritet mot dem, som kräver den av mig.

Kaj Raving sa...

Walle: Om det nu är så att det inte finns ett jobb på helårsbasis eller något att komplettera med, så ser jag inget bekymmer med att man stämplar resten av året.

Då har man ju en form av deltidsarbetslöshet och har rätt att stämpla upp till heltid, men det kräver samtidigt att man försöker utöka sin arbetstid.

Vill man inte utöka sin arbetstid så har man ingen rätt att utnyttja systemet.

Jag tänka mig att på ställen som Tärnaby att det är svårt att hitta något annat vilket, som du skriver, är ett arbetsmarknadsproblem och inget annat.

Kaj Raving sa...

Garwik: Ska man utnyttja andras solidaritet så har man rätt att kräva att solidariteten åtgäldas, och inte bara utnyttjas.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...