14 september 2017

Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika

Om mindre än ett år är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan vanligt folk som du och jag får nöja oss med de smulor som blir över? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.
Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Vänsterpartiet arbetar för att skapa ett samhälle för alla – inte bara några få. Det är många som pratar om jämlikhet - vi gör något åt saken. Vi har under den gångna mandatperioden visat att nedskärningar och försämringar för de mest utsatta inte är någon naturlag. Vi är det parti som driver en politik som faktiskt ökar jämlikheten i vårt land och gör skillnad för vanligt folk.

Vi drev igenom den största välfärdssatsningen hittills på 2000-talet med 10 miljarder kronor mer om året till vården, skolan och annan välfärd. Vi har fått igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn. Vi har sett till att mammografin är avgiftsfri och vi har sett till att studiebidraget höjs för första gången sedan 2006. Vi driver igenom reformer som gör skillnad i din och min vardag.

När regeringen samarbetar med Vänsterpartiet, blir det statsbudgetar som tydligt förbättrar vår gemensamma välfärd. Vi har fått igenom mycket i budgeten, men skattesystemet är fortfarande riggat för att gynna de rika. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

LO:s stora fokus just nu är ”jämlikhet”. Den drömmen kommer bara bli verklighet om Vänsterpartiet har ett stort inflytande över budgeten. Rättvisa i handling är något helt annat än rättvisa i ord. Det är en grund att bygga ett samhälle från. Ett jämlikt samhälle ger människor möjligheter och kan lösa samhällsutmaningar som barnfattigdom, kriminalitet eller brister i sjukvården.

I valet 2018 behöver vi en starkare vänster. Vår ambition är att gå framåt och det ordentligt. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre. Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika. Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

11 september 2017

Omöjligt att driva friskola utan vinstjakt?


Sverige är det enda landet i världen som tillåter obegränsat vinstuttag i skolan. Den enda som, förutom Alliansen, SD och de som idag gör vinster av våra skattepengar, tycker att denna modell verkar lyckad är Donald Trumps utbildningsminister!
Men att Vänsterpartiet nu har fått regeringen att gå med på att stoppa vinstjakten i skolan har fått vinstförespråkarna att gå i taket. Den ena efter den andra målar upp bilder av att ett stopp för vinstjakten leder till att Sverige blir som Nordkorea och att friskolorna kommer gå i konkurs på löpande band.

Skolägarna, de hävdar att deras syfte är att ge eleverna bästa möjliga skola och inte att göra högsta möjliga vinst. Vad är då problemet med en lag som säger att pengarna ska gå tillbaka till verksamheten, till eleverna, och inte hamna som vinst i privata fickor? Rimligen inget! Ändå hävdar de att de inte skulle kunna driva skolan om Vänsterpartiet lyckas stoppa vinstjakten.

Nederländerna har störst andel friskolor i världen. De bekostas som i Sverige via skattsedeln. Där får den skola som använder sina pengar till andra ändamål än utbildning böter. I Danmark, med uppemot 15 procent av eleverna i fri- eller privatskolor, får bara icke-vinstdrivande stiftelser vara huvudmän.

Men i Sverige är det tydligen omöjligt att driva en friskola om man inte får plocka ut obegränsade vinster av skattepengar. Hur kommer det sig?

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

07 september 2017

Rapport från partistyrelsen 2-3 september 2017

Vissa har undrat över vad som hänt med min rapport från partistyrelsen. Den brukar ju alltid komma kort efter mötet. Nästan alltid redan under söndagskvällen. Så blev det alltså inte denna gång. Orsaken till det är att partistyrelsemötet ägnades nästan uteslutande åt valplattformen, vilket jag inte kunde berätta något om innan den blev officiellt presenterad.

Nu har Jonas Sjöstedt hållit en presskonferens där han presenterade de viktigaste huvudlinjerna i valplattformen. Han berättade bland annat att vi går till val på en politk som fokuserar på jämlikhet, vi vill se ett samhälle som fungerar för alla, inte enbart för några få. Vi vill helt enkelt ha ett solidariskt samhälle där alla får del av rikedomarna! Det är fokuset i plattformen.

Det innebär också att vi vill göra upp med det skattesystem som högern riggade för de rikaste. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det. Vi har fått igenom mycket i budgeten, men när det gäller att skapa ett skattesystem som omfördelar mer från rik till fattig så har regeringen varit orubblig.

Det är en bra plattform som möjligen hade kunnat bli ännu något lite bättre om jag hade fått igenom ytterligare något yrkande. Men nu är det upp till alla medlemmar, partiföreningar och distrikt att tycka till och komma med kloka inspel för att slutligen ombuden vid kongressen 9-11 februari nästa år ska kunna ta beslut om en riktigt riktigt bra plattform att gå till val på.
Partistyrelsen slet, funderade och yrkade under många timmar innan vi slutligen
under söndagen kunde klubba igenom ett färdigt förslag till valplattform.
Fotot snott av Jessica Rylle Spångberg
Demokratin i centrum, inte marknaden. Orättvisorna mellan män och kvinnor. Kriminalitet och en radikal miljöpolitik. Sex timmars arbetdag och otrygga jobb. Det blev ett rejält möte med långa och bra diskussioner kring många frågor. En bra bit över 300 olika yrkanden blev det till slut som partistyrelsen fick ta ställning till och som gav redaktionskommitten en hel del att göra.

Vill du veta mer om vad själva plattformen innehåller, vilket du såklart vill, så kan du med fördel lyssna på Jonas presskonferens på Facebook. Sen så läser du förstås hela plattformen, som du hittar här: Partistyrelsens förslag till valplattform 2018. Därefter funderar du på hur den eventuellt kan förändras och förbättras och skickar in dina förslag senast 9 november.

Vi avgjorde också en del övriga ärenden inför kongressen. Ombudsavgift, valordning för val av kongressombud, ombudsfördelning och ett förslag till mindre stadgeändring klubbades betydligt snabbare. Likaså en del olika rapporter och skrivelser. Till och med aktuella politiska frågor och förhandlingarna med regeringen avhandlades rätt kvickt.

Avslutningsvis så behandlade vi den ekonomiska halvårsrapporten, där vi kunde konstatera att det går bättre än väntat. Och det skadar ju inte såhär inför valåret.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

31 juli 2017

LSS är en frihets- och rättighetsreform som måste värnas

Just nu pågår en kampanj från RBU, riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, för att uppmärksamma det ohållbara i de neddragningar och besparingar som gjorts inom LSS. Jag hoppas att alla tar sig någon minut att verkligen kolla in den. Det är en viktig och dessvärre nödvändig kampanj som jag stödjer till 100%. LSS är en frihets- och rättighetsreform som måste värnas.

LSS kom till för att personer med omfattande funktionsvariationer skulle ges specifika rättigheter som ger dem samma möjlighet att leva som alla andra. Lagstiftningen har haft stor betydelse för att kunna säkerställa ett fullvärdigt liv med självbestämmande och att människor med funktionsvariationer kan vara fullt delaktiga i samhället. Det får vi aldrig tulla på!

Men i media, men också i personliga berättelser, har jag tagit del av många vittnesmål från människor som får sin hela tillvaro och vardag kullkastad på grund av plötsligt indragna timmar och avslag på ansökningar om assistans. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Därför är jag stolt över att kunna säga att Vänsterpartiet hela tiden har slagits för att bevara LSS.

LSS är en garant för allas vår rätt att leva våra liv, vara medborgare, kunna delta i samhället på lika villkor oavsett vilken vändning livet tar och kunna få rätt hjälp när vi behöver den. Vänsterpartiet kommer fortsätta att pressa andra partier att aldrig mer svika LSS och vi kommer att fortsätta kampen för allas rätt att kunna leva sitt liv efter sina villkor.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

21 juli 2017

Alla barn har rätt till ett härligt sommarlov

Alla barn har rätt till ett härligt, avkopplande och roligt sommarlov. Men Sverige är ett land där barns uppväxtvillkor ser väldigt olika ut. Medan en del kan åka till sommarstugan, på semesterresor eller får fickpengar för att göra roliga aktiviteter under lovet, har andra barn föräldrar måste jobba hela sommaren eller som inte har råd med vare sig lägeravgifter eller att resa från stan.
Vänsterpartiet hatar orättvisor. I vårt Sverige ska alla barn ha en bra uppväxt. I budgetförhandlingarna med regeringen har Vänsterpartiet fått igenom ett stöd till kommunerna för att själva eller med hjälp av andra att ordna gratis aktiviteter för barn under sommarlovet. Hela samhället vinner på att barn inte lämnas ensamma under sommaren utan något vettigt att göra.

Nu kan vi glädjande nog läsa artiklar om hur föreningar, kommuner och andra verksamheter anordnar gratis aktiviteter, tack vare sommarlovsstödet. Badresor, fotbollsläger, teater och andra aktiviteter blir nu verklighet för barn som annars hade fått ett torftigt sommarlov. Det är en rättvisesatsning som vi är väldigt stolta över. För precis alla barn har rätt till ett härligt sommarlov.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

07 juli 2017

Vänsterpartiet vill ha en ekonomi för alla

Det går bra för Sverige - men det är många människor som inte märker det. Fattiga pensionärer, sjuka, ensamstående mammor m fl får väldigt lite del av att vi som land är rikare än någonsin tidigare. Samtidigt är det uppenbart att sjukvård och annan välfärd behöver mer pengar. Pengarna finns som sagt, men de finns i fickorna hos ett fåtal.

För detta fåtal går det å andra sidan väldigt bra! De rika blir allt rikare. Sedan 2005 har Sverige avskaffat fler skatter på kapital än något annat land i västvärlden och är det land i västvärlden där inkomstklyftorna växer som allra mest. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, och socialdemokraterna - de vill inte göra något åt det.

Sverige har alltså blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Sverige har nu fler och rikare miljardärer än någonsin tidigare och i dag har vi fler miljardärer per capita än USA. En av dessa miljardärer är Antonia Ax:son Johnsson, ägare av bland annat matkedjan Willys.

Hon är en av alla de som gynnas av det riggade skattesystemet. Trots mångmiljoninkomster varje månad så har hon bara betalat 18% i skatt på sina inkomster de senaste sex åren. Det är en lägre andel i skatt än vad en av kassörskorna på Willys betalar. De rikaste blir allt rikare och de blir det på inkomster från sitt kapital, det vill säga på att redan vara rika.

En annan som kan skratta hela vägen till banken är riskkapitalisten Vilhelm Sundström, mest känd för att ha drivit skolkoncernen John Bauer, senare JB, i konkurs och lämnat åt skattebetalarna att stå för restnotan. Trots att han tjänat 100-tals miljoner på skattepengar sedan 2008 har han till och med betalat mindre andel i skatt än Antonia Ax:son Johnsson. Endast 15 procent.

Vänsterpartiet vill ha en ekonomi för alla, inte bara de rikaste. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Vi vill därför bland annat införa en förmögenhetsskatt och en progressiv kapitalbeskattning, så att de som blir ännu rikare bara genom att vara rika får bidra lite mer än idag.

Vi lyfter dessa krav i budgetförhandlingarna med regeringen, men hittills har vi bara lyckats få med regeringen på små justeringar i skatterna. Systemet är fortfarande riggat för att gynna de rika. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så har de i praktiken varit kallsinniga till reformer som leder till ökad jämlikhet och mer pengar till välfärden.

Alliansregeringen riggade skattesystemet för de rika, Socialdemokraterna vill låta lagt kort ligga. Vänsterpartiet vill ha en ekonomi för alla.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

13 juni 2017

Rapport från Die Linkes kongress i Hannover

Den 9-11 juni 2017 höll det tyska vänsterpartiet Die Linke kongress i Hannover och jag hade förmånen att delta som gäst och representera Vänsterpartiet. Den här gången hade de satsat stort på att bjuda in internationella gäster, så jag hade sällskap av ett 50-60-tal andra gäster från stora delar av världen.
Många av de Europeiska länderna var såklart representerade och jag pratade en hel del med våra närmsta grannar från polska Razem, danska Enhetslistan, finska Vänsterförbundet och norska Sosialistisk Venstreparti. ACT, ett parti från Tanzania, hade skickat en hel delegation som jag hade flera samtal med. Därutöver hann jag med att byta några ord med representanter från Podemos, de japanska, portugisiska och irakiska kommunistpartierna och flera andra.
Att träffa människor från hela världen och utbyta erfarenheter är såklart oerhört roligt och givande i sig. Men jag var ju i första hand på plats för att följa kongressen och vad som händer inom Die Linke. Så mestadels fokuserade jag på att följa talen, debatten och att prata med tyskar. Partiledarna Katja Kipping och Bernd Riexinger hann jag bara byta några artiga fraser med, men jag fick långa samtal med flera andra intressanta personer.
Aert van Riel, redaktör på Neuses Deutchland, var en av alla spännande
människor jag fick chansen att tala med under kongressen.
Kongressen inleddes helt utan pompa och ståt klockan tre på fredagen och den första dryga timmen ägnades åt att diskutera diverse formfrågor. Trots simultantolkning hade jag svårt att få kläm på vad de innebar, men jag upptäckte efterhand att formerna för debatt och motionshantering skiljer sig en hel del från hur vi i Vänsterpartiet hanterar det. Där vi har ett samlat block med diskussion och ett block med beslut så har de diskussion och beslut löpande för i princip varje motion.

Det är val i Tyskland i september så kongressen ägnades till större delen åt att diskutera valprogrammet. Det var en massiv lunta att hantera på c:a 100 sidor med 17 ”huvudvalfrågor”, eller ”områden” snarare, vilka i sin tur hade en rad underområden med mängder av punkter. På detta dokument hade det lagts över 1000 motioner med ändringsförslag. Kanske inte så konstigt att förvirringen verkade vara total bland ombud och presidie ibland.

Vilken var då kongressens hetaste fråga? Tveklöst frågan om ifall partiet ska kunna delta i en eventuell regeringsbildning med tysklands socialdemokratiska parti, SPD, eller inte. Det var alla jag talade med helt samstämmiga kring. Samtidigt, även om alla lyfte frågan, så ville de också tona ner frågans betydelse och var väldigt noga med att tona ner skiljaktigheterna kring frågan, oavsett vilken inställning man hade.
Den ene av Die Linkes två partiledare, Katja Kipping.
Enligt Jan van Aken, partistyrelseledamot och riksdagsledamot, så var partilednings främsta mål med kongressen att samla partiet inför valrörelsen. Och det tycks man alltså ha lyckats med. Detta trots att det under den allmänna debatten under fredagen var en ganska hård konflikt och en svekdebatt kring en kompromiss i förbundsrådet som bland annat innebar privatisering av motorvägar. En kompromiss som Die Linke sagt ja till i de delstater där de styr.

Om nu ledningen var nöjd med att ha samlat partiet så tror jag inte att man var lika nöjd över att den politiska fråga som kom att ta mest plats på kongressen var fredsfrågan. Die Linke har två partiledare, Katja Kipping och Bernd Riexinger, och nu två huvudkandidater i valrörelsen, Sahra Wagenknecht och Dietmar Bartsch. De senare är också gruppledare i riksdagen om jag fattade det hela rätt. De verkade populära allihop men Sahra var den som fick överlägset störst och längst applåder.
Det var tydligt i alla deras tal att partiledningens ambition var att sätta rena klassfrågor högst på agendan. De målade alla upp en konflikt mellan de superrika, som får det allt bättre, och vanligt folk som får det allt sämre. Det fanns en motion om att kapitlet om fred skulle inleda dokumentet. Det lyckade partiledningen avvärja med knapp majoritet. Det slutade dock med att ”fred” kom med även i valprogrammets rubrik.

Rubriken för kongressen, och förslag till rubrik för valprogrammet var Social. Rättvisa. För alla. (sedan alltså ändrat till Social. Rättvisa. Fred. För alla.) och det var som sagt tydligt att partiledningen ville sätta sociala frågor i centrum. Valprogrammet inleddes med ett kapitel om arbetsvillkor med bland annat tydliga krav på bra och trygga jobb, höjd minimilön, tryggare anställningar och bättre villkor för arbetslösa.
Även andra sociala frågor lyftes fram i programmet och mycket känns igen från den svenska debatten. Krav på bostäder till rimliga hyror och krav på en pension som man kan leva på. Pensionen ska upp till 53% av en snittlön igen och minimipensionen ska upp till 1050 euro var de väldigt konkreta kraven. Även kortare arbetstid var en fråga som lyftes fram. Här är man dock betydligt vagare och säger att ”30-timmars-vecka är nog lagom”.

Mycket var alltså liknande frågor som skulle kunna diskuteras på vår kongress i januari. Samtidigt finns det en del tydliga skillnader. Miljöfrågor och feminism tog exempelvis inte särskilt mycket plats på kongressen på det sätt som de vanligtvis gör på Vänsterpartiets kongresser. Istället jag skulle säga att de områdena ersattes av fredsfrågan och internationella frågor som fick motsvarande plats. Väldigt ofta också ur ett EU-perspektiv.

Die Linke är nämligen ett i grunden väldigt EU-positivt parti, vilket man var väldigt noga med att poängtera. Man var förvisso väldigt noga med att kritisera dagens EU, men det kombinerades nästan alltid med en lovsång kring vad EU egentligen skulle kunna vara. Visst fanns det några kritiker, men de var tämligen få. Något egentligt krav på att helt lämna EU uppfattade jag inte alls, däremot fanns det de som tyckte att man skulle lämna Euron.
Varje kongress har ett slut. Så även denna. Tyvärr så var jag tvungen att bege mig hemåt strax lite innan kongressen avslutades, så jag kan inte svara på om den avslutades lika anspråkslöst som den inleddes. Oavsett vilket så var det en mycket intressant och givande helg för min del.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...